Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
365. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Juli 4/14
365
Münster 1645 Juli 4/14
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage V der Nr. 367
Sedan mit sidste til Eders E. E. hafver jag besökt her d’Avaux och af honom
förnummit, at dhe keijss. och Spanische ännu difficultera altesse för duc de
Longeville, för hvilken orsak näpplig blifver någon conference them emel-
lan , hälst effter the keijsserl. thertil medh hafva reda besökt then Spanska,
som senare är kommen. Mediatores hafva icke eller gifvit honom samma
titul, uthan allenast tracterat honom medh signore duca; och skulle han så-
ledes hafva förklarat sig, at, när publica negotia så fordra, at the motte
komma tilhopa, så vil han derföre inthet utslå någon visite, uthan steller i
deres discretion, hvadh titel the vilia gifva honom. Men i complimenter och
curialier vill han den inthet affslå. Then Beyersche gesandten gifve Frant-
zoserne excellentie och ähre resolverade at göra thetsamma mot den Bran-
denburgiske och flere churfurstlige, såssom the theröfver hafva särdeles
ordre.
I går besökte alle tree Frantzöske gesandterne mediatorerne fahrandes
medh otta vagnar. Guarden af Schwitzerne ginge för Longevilles vagn och
carabinerne effter.
Jag förnimmer, at the medh mediatorerne äre heelt illa tilfridz, effter the i
alt sitt procedere låtha sig märckia gode keijss. och Spanske, och synnes the
nästan stå ann, om the villia achta nuncii mediation, effter Påfven ähr them
så emot. Contareni för serdeles consideration går och på samma bogen, så
at the beggies ähre them suspect; och fruchtar jag, thet läre en dagen vidare
uthbrista. Han, d’Avaux, discurrerade något om stillståndz förslaget och
ogillade thet heelt, hölt och före at duc de Longeville för någon particular
och privat orsak icke skulle hållat så heelt ogillt. Eders E. E. betänckiande
deröfver vil jag i dag berätta them Frantzösche, om jag kommer til audience.
Residenten la Barde, som til Ossnabrügk är förordnadt, seijes medh första
vara hijt förväntandes; och forstodh jag så indirecte af S:t Romain, at han
gerna skulle see, Eders E. E. tracterade honom som ambassadeur, effter han
reeda och förr än thenne residencen blef honom pålagdt, är förordnadt til
ambassadeur hoos Schweitzerne.
Peschewitz var den dagen Eders E. E. ordre ankom om penningarne inthet
hemma, uthan seijes hafva varit tillijka medh Bönickhausen och öffverste
Stechenbärg til Teeligt at hålla dher een confernce medh general Vehlen.
Andra dagen lät jag seija honom, at jag hade funnit medel til penningar,
efftersom een kiöpman här har lofvadt mig något på vexel til Hamburg.
Thermedh hade jag förmeent honom vara så discret at komma til uptäckia
mig sitt secretum; men jag har änn inthet hördt af honom. Uthan hvar dag
sänder han sitt folck hijt at fråga effter penningarne. Och jag ville gerna först
tahla med honom sielf; jag fruchtar, han inthet vill betroo mig sin heemlig-
heeten äller och har han inthet, som värdt ähr.
Will morgen auf Einladung Gustav Gustavssons zur Kindtaufe nach Osnabrück rei-
sen och hoppas i morgons affton hafva den ehran at vidare conferera medh
Eders E. E. öfver ett och annadt …