Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
359. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1645 Juni 20/30 Pr.: Stockholm 1645 Juli 15/25
359
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 2 ], 835–841’
Mitteilung Rortés: Entschuldigung wegen der veränderten französischen Proposition,
Vorschläge Contarinis betr. Paß für Rákóczy u. Stralsund. – Verlegung des
Frankfurter Deputationstages. Schwedische Erwägungen zur Teilnahme der Reichs-
stände . Besuch bei den brandenburgischen Gesandten: Ablehnung eines formellen
Reichstages, dafür Einberufung einer außerordentlichen Reichsversammlung, Stellung-
nahme zur schwedischen Proposition II. – Vertretung der von Schweden besetzten
Stifter u. Pommerns. Militärisches Verhalten der Franzosen. Anreise Longuevilles.
PS: Neue brandenburgische Vollmachten.
… Am 12./22. Juni lätt baron de Rorté säija oss, dett han hade fått commis-
sion at tala medh oss, men kunde inthet komma uth för någon sin indis-
position och förthenskuldh begärade Mylonium till sigh att optäckian thet-
samma ; hvilket vij lätho skee och förnumme, att hans värf bestodh i efter-
fölliande , 1. att the Frantzöske ambassadeurerne hade förståt både af Eders
Kongl:e Maij:tts resident och baron de Rorté, dett vij inthet vore väll till-
fridz , uthan ressenterade thet som emot concerterne, ord och afskedt var
uthelåtit och tillsatt i then Frantzöske propositionen, hvilket the inthet hade
förmodat, efter i sidsthåldne concerten i Munster den 23. Maii/2. Juni, ther
bäggesidors legati vore alle tillsammans, theras proposition inthet är kom-
min fram eller då något theröfver blifvit concerterat, hvadh som förr vore
skedt af Servien allena, först att han hade opsatt och uthkastat punchterne
och här i Ossnabrug vist them åt oss, thet vore af honom allena skedt med
thet (som i sådant fall, när man reeser allena, plägar skee) förbehåldh, att han
togh itt och annat, som föreföll, ad communicandum medh sin collega och
the både ihoop sedan till hofvet. Effter nu thet då af Servien opsatte project
vore sändt åt hofvet, som thet då var och sedan i näste dagar, förän proposi-
tionen skulle uthlefvereras, igenkommit, ändrat uthi itt och annat stycke,
vore theras skylligheet att föllia sådant hoppandes, att vij på sådant fall, ther
thet inthet stodh uthi theres våldh, hafva them excuserat och inthet tala vij-
dare therom, eftersom the, om the ville alt noga ransaka i vår proposition,
kunde theri finna een godh deel, som intet hafva varit fram i concerterne,
såssom ibland annat thesse eftertecknade, 1. uthi praefationen re tota cum
legatis Gallicis diliganter communicata, 2.uthi den 7 de artikeln the orden evan-
gelicos et catholico-romanos, ther man hade bort behålla och bruka pro-
testantes et catholicos, såssom thet ther i Romerske rikz constitutionibus
vore brukligh, jämväll at thet ordet consensu vore i samma artikell uthlåtit,
3. uthi den 8 de artikeln vore thet ordet conscientiae infördt och thet 4. och
yterste een conclusion häftat efter alle conditionerne, then the inthet hade
sedt tillförende och lickväll vore af consideration, hvilket alt the inthet så
noga ville ansee, uthan, efter saken vore skedt, i thet fallet slå skuldt med oss
och i thet öfrige tillsee, att hvadh på then eene och andre sijdan vore pro-
ponerat , måtte med eendrächtigheet och flijt lijkasom een saak drifvas.
Thet 2 dre hans anbringan var, att aldenstundh Contareni hafver (sedan the
Frantzöske ambassadeurerne ingåfve till mediatorerne sitt bijmemorial till
then 14 de punchten, thermed per expressum infattandes Rakoczy under
Frankrijkes allierade, och hafva begärt för hans fullmächtige hijt till tracta-
ten salvum coriductum) rådt legatos att afstå thetta postulatumet, hälst passet,
allegerandes vårt exempel, att vij fuller komma ihug princens af Siebenbur-
gens sak och interesse, men sökia inthet pass för hans plenipotentierade och
thermed att draga then saken hijt; så begärte legati Gallici, vij ville confor-
mera oss med them och här fordra thetsamma, som the hafva giordt i
Munster.
Till thet 3 die sade han, baron de Rorté, att Contareni hade låtit sigh märkia,
dett han ville förmå the keijss:e att gifva oss satisfaction in praeliminari
quaestione, allena vij ville vara tillfridz med pass för Strålssundh och inthet
mehra förstå therunder. Thesse vore baron de Rortés anbringande, som the
optäckte Mylonio och thenne sedan för oss.
Vij läte strax therpå svara igenom secreteraren till thet 1., att vår och the
Frantzöskes projecter och therpå formerade propositioner funderade sigh
icke principaliter på then sidste concerten i Munster, ther vij vore alle ihoop,
men fast meera på alle föregångne både här och i Munster ofta och idkeligen
hållne samtall och afskedh, eenkannerligen på then concerten, som skedde
then 28. Martii/ 7. April nästförleden uthi Munster, då man på både sijdor
märkiandes, att chur- och fursternes gesandter, som man då een godh tijdh
hade väntat efter, vore deels komne, deels i negden, somblige i anreesandet,
togo oss före materiam et modum tractandorum och efter någre dagars de-
batt giorde itt änteligit sluuth öfver thet som skulle komma i consideration
uthi propositionspunchterne och ungefär huru the skulle affattas, hvilket
då bleef af secretariis legationum hoos bägge partherne fördt till protocoll
och finnes i Nr. 326. Therefter vore sedan projecterne opsatte och eenkanner-
lig then punchten om bonis ecclesiasticis, pace religionis och andre statuum
gravaminibus, som nu är heel uthlåtin i then Frantzöske propositionen, på
både sijdor införd, oss af h:r Servien här i Ossnabrug vijst och communice-
rat den 21. Aprilis/ 1. Mai och then eene ofvantilbem:e artiklen på the Hessis-
skes begäran ändrat och så stälter, att Servien förmeente, han skulle kunna
passera och gillas vidh hofvet; att the nu skola hafva sigh annars betänkt
och hofvet funnit för gott, att oachtandes the skääl, som oss hafva på bägge
sijdor moverat att föra inn, gå then heelt förbij, thet stälte vij therhän och
till sin ohrt, men höllo så före att legati Gallici, somsielfvabekänna, att the haf-
va varit oensee och i contrarie opinioner häröfver, förän propositionen uth-
lefvererandes , måtte fuller hafva hafft ordre, men lickväll så determinerat,
att the hade kunnat theri conformera sigh närmare med oss. Doch efter thet
nu vore skedt och man kunde inthet kalla thet och hvadh the elliest hafva
gåt förbij eller och satt in, tilbakars, så läte vij thet så vara och beroo, till
thess vij få framdeles kan hända tala med them. Och hvadh the meena vara
tillsatt i vår proposition uthan concert med them, ville vij, om så görs behof,
fast annorledes bevijsa.
Hvadh 2. passet för Rakoczy anginge, kunde thet vara een saak, om man
viste hertigens egen meening och tankar. Hvadh vij på både sijdor hafva
funnit för gott att föra i propositionen inn om högbem:e hertigh, thet vore
af oss skeedt. Therom vore och reeda skrifvit till feldtmarskalken, h:r Tor-
stenson , så att hertigen fuller får theraf part och vij framdeles efterrättelsse,
huru thet blifver optagit och om han är sinnat at beskicka thenne tractaten;
i hvilket fall han då kan låta fordra pass, som honom bäst synes, antingen
strax theroppe af Keijssaren eller och här förmedelss cronornes fullmächtige
af Keijssarens gessandter. Vij funne för bäst at töfva therefter.
Till thet 3. om passet för Strålssundh svarades, att samma vårt postulatum
hoos the keijss:e, som funderade sigh på Keijssarens generalleijgd, hafver
fuller varit occasio et ansa till then öfver praeliminarierne ståndne dispute,
eenkannerligh öfver thet ordet adhaerentes, och efter the keijss:e hafva med
sin oförmodelige explication rördt op och nästan stött öfver ända heela then
föraccorderade securiteten, så kunde vij inthet vara tillfridz; förän oss sked-
de åtminstone itt nöije, således, att the keijss:e sigh förklara, dett dee, om
så fordratt blifver, ville salviconducera status mediatos och Eders Kongl:e
Maij:tts adhaerenter annullerandes thermed explicationem vocis adhaeren-
tes .
The keijss:e hafva, sedan propositionen bleef uthgifven, inthet låtit sigh
märkia emot oss. Crane skall hafva sagt åt decanum Heysterman, dett dee
keijserlige för sine personer vore på itt och annat instruerade och färdige att
svara oss, men efter een good deel af punchterne beröra Romerske rijket
och the dessföruthan hafva ordre att pläga här närvarande chur-, furstl:e
och andre ständers abgesandters inråd öfver thet som här förefaller, ville the
först tillsee, att the kunna blifva eense om itt vist modo consultationum, att
alt kan ordentligen tillgå och ingen hafva att besvära sigh öfver Keijssaren,
som vore något ständerne till förfång tracterat och sluttit. Intentionen må
nu vara som then vill, men therhän ställa the keijss:e sine uthvärtes discur-
ser och actioner.
Sedan chronorne hafva så hårdt och trögit ståt på ständernes convocation
till handelssplatzerne, hafver Keijssaren in Februario nästförleden förklarat
sigh till enn eventual uthskrifningh af een allmän rikzdagh att ther ställa i
execution thet som på generaltractaten kunde aftalt, men till tractatens bättre
fortsättiande, och emedan Keijssaren märkte, att ständerne änteligen ville
sielfva hijt, drifvit consilierne på consilierne på deputationsdagen i Frank-
furt therhän, att the ther församblade hafva voterat på translationen af de-
putationsdagen från Frankfurt till Munster, hvilket Keijssaren sedan hafver
gillat och confirmaerat, som bijlagorne … A, B, och C thet med mehra
uthvijsa. Att thet är kommit till itt sådant conclusum i Frankfurt på de-
putationsdagen , vill nu tillmätas thet furstl:e collegiumet och in specie af
thet evangeliske huus Brunsswijk-Lunenburg och Hessen-Darmstadt, efter
the hafva låtit votera och urgera translationen, hvilket the catholiske, som
hängia med Österrijke, hafva tagit emot med opräckte händer, efter the
sågo sigh inthet kunna hindra ständernes beskickningh till tractaten och
förthenskuldh funne bäst, at ständerne kunna här sammanfogas uthi itt
rikzcorpore, ther the finge någre få at göra medh och af them mästeparthen
disponerade att dansa efter sin pijpa. Härpå hafva the sedan grundat sine
saker och tagit såssom positum, att thet skulle blifva thervidh, som thet är
att see af thet memorial, som fogas under D, hvilket the keijss:e hafva gifvit
heelt och hållit åt the churfurstl:e den 8./18. huius, men åth the andre stän-
derne lefvererat allenast then 4 de punchten att berådslå öfver; hvilket stän-
derne sedan hafva giordt och fast hvar för sigh opsatt sine tankar, som the
Pfaltziskes och Mecklenburgerns förslagh äre harhoos lagde under E och F.
Sedan hafva the här närvarande guttit itt samfalt betänkiande ihoop och thet
sådant som copian under G med meera uthvijsar, hvilket Lampadius com-
municerade oss i förgår, då thet än inthet var öfverlefvererat åt the keijss:e.
Vidh så fatte saker och sedan thenne deliberationen om een rikzsamman-
kompst är bracht på bahnen, hafva vij påminnandes oss Eders Kongl:e
Maij:tts allernådigste ordre [ Nr. 270 ] sökt underhanden att sondera stän-
dernes meening, om the hålla practicer- och rådeligit, att een rikzdagh må
tillijka uthskrifvas och att man Keijssaren thertill moverade här och ther,
när lägenheeten så är fallin, them förestält, att the som hijt till tractaten vore
deputerade, kunde ändå blifva här att taga vara på thet som här förelö-
per , om alt göra tijdigt rapport till ständerne på rikzdagen och thesse hälst
the evangeliske ther under Eders Kongl:e Maij:tts florerande vapn med
bättre krafft och eftertryck drifva sitt interesse igenom, uthvärka af Keijssa-
ren ordre till sine fullmächtige och omsijder genom Gudz milderijke bij-
ståndh icke allenast vinna och nå een önskelig änskap på the saker, som nu
längie tryckia the evangeliske, uthan och samptlige ständerne med thet-
samma erhålla och lijkasom nappa Keijssaren uhr händerne thet länge nog för-
hållne ius comitiorum, som huus Österrijke hafver på een tijdh sökt att
draga först till någre få af ständerne, då förmedelss deputations-, då colle-
gialdagar och sedan så smånigom heelt till sigh och undan ständerne.
Eenkannerligen och efter the Brandenburgiske böde oss i går till gäst och
jag, Johan Oxenstierna, uthi min, Salvii, andre förfall, kom då till tals medh
them om samma, saak, hafver jag sökt lägenheet att sondera theras meening
häröfver och förnummit, att the ofvanberörde och af mig då förebrachte
rationes pro comitiis hafva funnit funderade, men önskade therhoos, att
Tysklandz närvarande lägenheet och the evangeliskes tillståndh vore så, att
thet kunde lijda stoort tijdh och thesse vore i then postur, att the på rikz-
dagen förmåtte och finge, som the äre månge och intentionerade till tala för
sitt allmänne bästa, så skulle thet inthet hafva stoort betänkiande, uthan
råda till een sådan allmän rikzdag. Men aldenstundh 1. thet fordras een
stoor tijdh, icke allenast innan Keijssaren, sedan han vore först sielf dis-
ponerat att förskrifva een rikzdagh, får communicera theröfver med chur-
fursterne och hämpta in theras specialconsens till sådant, uthan och sedan
thet är skedt och dagen satter, requireras ordenteligen 6 månars tijdh, att
ständerne kunna göra sigh färdige och hafva tijdh att reesa an, så att till
thet minsta itt åhr vill löpa sin koos, förän man skulle kunna komma ther-
med tillgångz och sessionen blifva hallin; 2. vore hoos mästeparten een
stoor meddellössheet, att the nepligen kunna skrapa ihoop så mycket, att the
hålla sine här på tractaten, then the reeda i itt stoort antaal hafva beskickat,
och andre, som härtill hafva hållit sine tillbakar, höres nu sända och affärda
sine, sedan the hafva fåt see propositionerne, att Eder Kongl:e Maij:tt på
sin ohrt talar så mascule för the evangeliske, fast svårare och nästan odräge-
ligare skulle thet falla, om the skulle hålla sine på så kostbahre ohrter. Thet
kunde och 3. hända, att the som vore hijt komne, skulle förthenskuldh
sökia uthvägar att draga hädan icke allenast i mangell af underhåldh,
uthan och att the skulle här lefva ex praescripto eorum, som vore på
rikzdagen. Därtill vore och 4. så vijda kommit i Tysklandh |:genom huus
Österrijks maximer:|, att ehuruväll the evangeliske ständerne vore i itt
temmeligit tahl och så, att the måtte med sine votis gå något så när lijke,
|:då intet öfver dee papistiske:| äre lickvell |:förmedelss Österrijks
practiker:| sådane semina dissidiorum |:sadde och kastade:| ibland the
evangeliske sompt med praecedentzstrijder sompt med theras, som hafva
andelige immediatgodz, uthslutande, att the allrig kunna alle comparera
och excusera ius suffragii, theremot the papistiske lickväll altidh äre icke
allenast complette och besatte, uthan och nyligen med nyss giorde ständer
ökade och tillvuxne hafvandes nu händer emellan then förmonnen, att the
kunna på rikz- och deputationsdagar bryta igenom per maiora suffragia
them evangeliske altidh förgång och under tryck.
Så hölle the Brandenburgiske före att the evangeliske vore hoc rerum statu
inthet betiente med någon rikzdag |:och att deres herre ville aldeles inthet
dertill:|, bediandes, att man |:för lijfvet:| inthet ville nu röra på then
strängen, |:uthan mycket mehr secundera:| the evangeliske i thet förslaget,
som the nu äre på och ofvanbem:e furstl:e betänkiande under lit. G synes
syfta efter. Derföre var theras meeningh, att, efter rikz- och deputationsdagar
falla them för slijke, som sagt är, skääl betänkelige, vore bäst och therhän
gå och consilierne hoos mästeparten att kunna nå een annan rikzförsamb-
lingh , som kan hvarken kallas rikz- eller deputationsdagh, men blifver mitt-
emellan the två, doch lickväll så, att thensamma conventen är bevilliat på
een allmän rikzdagh och hafver sitt fundament och stödh af rikssens consti-
tutioner och i then regarden kan hållas och räknas för lagligh. Sådan achta
the och villa sustinerat, att thenne som nu här begynnes skall kunna skattas
före, 1. efter han funderar sigh på rikzdagsafskedet de anno 1641, ther
Keijssaren och samptlige ständerne hafva funnit för gott, att icke allenast
churfursterne, uthan och alle andre ständer måtte stå frijt att beskicka gene-
ralfridztractaten till att med the keijss:e commissarierne i tijdh kunna
communicera öfver heela rikssens och sine principalers nöttorfft; 2. ähre
och på een offentligh rikzdagh anno 1567 af Keijsser Maximiliano secundo
och samptlige ständerne uthi Regenspurg resolverat till een slijk, som
thenne nu är, rikzförsambling att hållas uthi Erffurth; hvilket och är skedt
och altså exempel för handen att eftergå; 3. så är thet inthet så mycket at
see på nampnet, antingen conventen heeter rikz- eller deputationsdagh,
allena att thet är een rikzförsambling bevilliat och sluttin på een rikzdagh
ansed och stälter att ther berådslå och drifva rikssens angelägenheeter på
öflige och efter rikzconstitutionerne tillåtlige sätt; 4. kunde the nå och vinna
een sådan församblingh, så hoppades the, att förmedelss thet sätt, som the
här villia finna med voteringar, skulle the kunna |:betaga dee divisioner, som
vore genom Österrijkiske practiker:| införde, |:och så:| laga, att the
evangeliske måtte komma till sessiones och vota och |:altså medh tijden
kunna biuda dee andra hufvudet:|; 5. Eder Kongl:e Maij:tt, som genom
Gudz milderijke disposition och hielp förmedelss sine segersame vapn så
vijda hade bracht saken, att the kunna nu tala något högre än för, haden, om
thet blefve stält i gångh och vunne sin effect, then ähran och lofordet af
posteriteten, att Eders Kongl:e Maij:tt hade icke allenast låtit förskrifva
och fordra ständerne till een sådan rikzconvent, uthan och under Eders
Kongl:e Maij:tts heroiske vapn, alfvarsame och ijfrige negotiation therhän
bracht, att the evangeliske äre satte i thet lagh, som theras förfäder fuller må
hafva sedt efter, men i näste tijden låtit falla och hållit för heelt förlohrat.
Sådane och slijke motiver hafva the förebracht, thermed the ville bevijsa,
att een rikzdagh är hoc rerum statu heel skadeligh, men tvertemot thenne
conventen, som the nu gå om med, nyttigh och practicerligh, således och
att the hålla nu före, att thet inthet skall vara af nöden att förskrifva stän-
derne till een allmän rikzdagh att ther låta ratificera och executera thet som
här och i Munster skulle kunna blifva sluttit, uthan att thet alt skall här i
krafft af thenne rikzförsamblingen kunna skee och förrättas.
Vij ställe nu derhän, hvadh af thet eene eller andre kan blifva, och velle afsee,
hvadh efter Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste intention, tijden och
affairerne kan af oss företagas så i thetta som annat.
Thenne disputen om concursu ordinum synes villia taga någon tijdh bort,
och om the kunna sigh theri eena och förlijka, tyckes, att våre conditioner
ville hafva rum, förän the stämma alla ihoop och komma sedan fram med
svaret. The Brandenburgiske tesmoignera, att, hvadh på Eders Kongl:e
Maij:tts vägnar vij hafva i propositionen föreslagit, vore alt billigt, och the
resolverade att secundera oss; allena hoppades the, att vij inthet strängia alt
för högt på thee 10., 11. och 12. punchterne. Att Eder Kongl:e Maij:tt
skeer itt nöije såväll i thet eene som andre, låtz the hålla vara skäligt och
inthet uhr vägen, att Keijssaren sådan omkostnat betalte.
Derhoos och emedan ständerne omgås, som nu är sagt, med sådane tankar
till att erhålla een extraordinarierikzconvent, theruthi the evangeliske, som
och hafva andelige immediatgodz inne, måtte få efter thet sätt, som the här
föreena sigh om föra sine vota, och Eders Kongl:e Maij:tt hafver på
thenne tijden föruthan Pommeren ändå ertzstifftet Bremen och stiffterne
Verden, Minden, Ossnabrugge och Halberstadt, så stältes till Eders Kongl:e
Maij:tts allernådigste gottfinnande, 1. om vij här skulle sökia att under the
creijsser, som ofvanbem:e provincier och stifft höra och i rijkz- och creyss-
conventer ordentligen resortera, föra i Eders Kongl:e Maij:tts nampn
vota? Skulle thet för een och annan orsak falla betänkeligit, hälst efter Eder
Kongl:e Maij:tt inthet ären ratione earum provinciarum något incorpo-
rerat ståndh i rijket, så kommer 2. i consideration, om man måtte under
Eder Kongl:e Maij:tt och å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar under vår
direction här låta landtständerne i Pommeren och capitlerne i stiffterne föra
vota? Eller och ther thet sättet hade sine considerationer, om man 3. skulle
tillstädia och see genom fingren, att till exempel Churbrandenburg måtte nu
på thenne conventen, ther å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij äre till-
städes , föra votum Pomeraniae, som thet är skedt på rikzdagen i Regenss-
purg och deputationsdagen i Frankfurt, och så i lijka måtto administratoren
af Bremen för Bremen? Thetta faller oss så in, thet vij än bättre vela efter-
tänkia och i medier tijdh vänta Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste senti-
ment .
Ifrå Munster är innelagde under H. Duc de Longueville hafver i någre dagar
varit i Wolbeck 2 mijll ifrå Munster görandes sigh färdigh till intåget. Men
som thet vill berättas, gör han thet inthet solenniter, uthan oförmärkt, efter
then Venetianiske och thee churfurstl:e inthet kunna förlijkas om prae-
cedencen . Duc de Longueville praetenderar och på titeln af altesse, then
nuncius alt härtill hafver difficulterat. Till oss hafver han skrifvit, som lit. J
uthvijsar. Vij hafva inthet än svarat. Vij finge och genom h:r Serviens
uthskickade innelychte under lit. K ifrå comte de Brienne. Och efter han
theruthi uthlåter praejudicium excellentiae, hafva vij skrifvit till Cerisantes
therom, som lit. L uthtrycker.
Krigzactionerne inn- och uthom Tyskland röra vij nu föga om, deels efter
thet som ifrå Eders Kongl:e Maij:tts hufvudarmee och feldtmarskalken
kommer, nu sändes oss öfver Pommeren och föruthenskuldh synes blifva
förr tijt heem af feldtmarskalken rapporterat, deels efter vij altidh och nu
thenne gången foge hoos våre the breef och adviser vij ifrå een och annan
ohrt efter handen bekomma.
Itt hafva vij nu eij kunnat oförmält, nembl:en att Frankrijke synes lovera
mycket och inthet gärna villa med någon macht in i Tyskland, så länge feldt-
marskalken och Rakoczy äre i thet postur, som the nu på een tijdh hafva
sigh befunnit. The låta fuller löpa talet, att duc d’Anguien skall komma; men
sådant hafver alt härtill varit uthan effect. Hvadh nu härefter skeer, thet
blifver snart öppet. Sin mästa force brukar then nu moot then Spagniske
och Niderländske sijdan, jämväll hvadh thet kan employera till at eröfra
någre ohrter innan Rhenströmen.
För Påfvens och the Italianiske fursternes skuldh hafver Frankrijke dragit
sine trouppar uhr Italien och går nu om medh att göra med Spagnien stille-
ståndh i Meddellhafvet, alt att, thet mästa som skee kan, hålla sigh Påfven
och Italianerne till handa, hielpandes på sin ohrt under, att Turken, som nu
säijes för visso attacquera Sicilien, icke må ther fästa sigh och theruthur
kunna incommodera Italien …
PS.: I går vidh jagh afskeedh af the Brandenburgiske skulle taga, gofve dee
migh tilkänna Klagen über die schwedischen Kontributionen.
Därhoos kom jagh dem igen med een saak, som icke var att förtijga. Dee
hade fåt een förnyat fullmacht från deeras herre på Latin, deruthi uthlåtet
var ordet assistent af Keijssaren, hvarmed deras herre i den förre Tyske full-
machten var titulerat, men så fans Gallia vara Sueciae praeponerat, wie aus
Beilage M zu ersehen ist. Och exaggererade jagh thet något undrandes migh,
att Hans Churfurstl:e Durchl:t dett ville göra Eders Kongl:e Maij:tt till
icke ringa praejuditz, hvilket vore itt ringa teckn till respect och affection,
som förebäres till Eders Kongl. Maij:tts tienst och nöije, doch lickväll
detta alt medh gott maneer och (som man säija plägar) en riant. Dee blefve
theröfver något bestürtzte och contesterade ex mero errore concellariae
sådant vara skedt och än skola emenderas. Dett vore huru dett kan, så
synes inthet vara af vägen, att någre kan skee concepter hoos dem förandras
… Johan Oxenstierna
D: 848–849’ Memorial etlicher puncten, darüber ein conferentz zwischen des heiligen
Römischen reichs churfürsten, auch deputirten fürsten und ständen theils zu Mün-
ster , theils aber zu Ossnabrüg der zeit anwesenden gesandten an einem mittelohrt, so
beiderseits beliebet werden möchte, fürderlichst anzustellen.
Druck: J. G. v. Meiern I S. 453–454
J: 859 Longueville an Joh. Oxenstierna [undatiert]
K: 860–860’ Brienne an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Paris 1645 Mai 31/Juni 10
In J u. K wird Bündnistreue u. gute Zusammenarbeit während der Verhandlung versichert.
L: 861 Joh. Oxenstierna u. Salvius an Cerisantes. Osnabrück 1645 Juni 19/29