Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
351. Joh. Oxenstierna und Salvius an Rosenhane Osnabrück 1645 Juni 4/14
351
Osnabrück 1645 Juni 4/14
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A II; Kopie als Beilage M der Nr. 353
Enttäuschung über die französische Proposition II.
Vij hafva af Nr. 350 och bijlagen ifrå h:r residenten förståt, att the Frant-
zöske hafva såväl som vij i söndags uthlefvererat sin proposition åt media-
torerne och thesse dagen therefter till the keijss:e. Effter så månge af- och
tillreesande emellan oss och the Frantzöske här och i Munster så ofta plägade
åthskillige concerter och theri giorde aftaal hafva the nästan i ingen ting
conformerat sigh med oss undantagandes in numero articulorum, them the
hafva lijka månge som vij. Men så hafva the uthaf een vår giordt två eller
tree och altså lätteligen kunnat fylla talet. Sielfva materien är uthi then eene
och andre så general, at the inthet hafva kunnat generalius fatta punchterne,
så at man theraf inthet annat kan döma och slutha, än at the varandes sinna-
de at snart snoo sigh uhr thetta väsendet, göra sine postulata lätta och be-
qväma at lyfta och lembna oss först och främpst invidien och kan skee sedan
heelt och hållit i sticket.
H:r residenten ville therföre sökia lägenheet at på våre vägnar tesmoignera
thet ressentiment vij therföre hafva, då h:r residenten kan gå genom then
ene och andre punchten med them påminnandes, hvad vij öfver then eene
och andra hafva icke allenast concerterat, uthan och giordt för itt aftall och
huru lijtet the theraf hafver hållit, eftersom thet nu vore een öfverflödh at i
thenne hasten opreepa thet för h:r residenten, som hafver mäst varit i alla
conferencer emellan oss och them och vij elliest i vårt sidsta månde fauterne
korteligen beröra. Hvadh the i then 6. artiklen spänna op med thesse orden,
que toutes les choses seront restablies etc., thet släppa the med then yterste
clausulen, at man inthet veet, hvad med sådant är att förstå annat, än at the
gifva fienden gott hopp om een godh tractat till theras önskan och the be-
trängdes meera betryck; hvilket kommer oss på the tankar, at slijka con-
ferencer , som nu så ofta och uthan någon frucht på theras sijda äre aflupne,
härefter kunna föga hafva på sigh. Then eene må fuller vella vrijda skulden
på then andra. Men såssom the äre collegae, hafva lijka fullmacht och bå-
de plägat conference med oss öfver thesse saker, fuller ofta tillförende, men
i sidste sammanvahru i Munster med bägges satisfaction, altså kan then eene
inthet mindre än then andra vältra ifrå sigh, om nu något emot concerterne
antingen är infördt eller uthlåtit i propositionen, som the med bägge sine
nampn hafva undertecknat.
Vij achta sända Krussbiörn till Sverige med propositionen och låta honom
nu till then ända reesa till Munster at taga afsked af h:r residenten och för-
nimma , om han hafver något at skrifva heem till een eller annan.
Kunde vij med samma lägenheet få vetta, hvad the ther såväll Galli som
Venetus, Portugiserne och andre snacka om vår proposition, vore thet gott.
Peskewitz skrifver i sitt breef hijtöfver, at han hafver een sak af stoor im-
portance oppenbarat h:r residenten, hoppas then blifver med oss communi-
cerat och vij thet skulle erkänna. Hvad thet må vara, måtte vij gärna vetta…