Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
340. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Mai 17/27 Pr.: Osnabrück 1645 Mai 19/29
340
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage C der Nr. 343
Besuch bei Servien: Bitte um Aufschub, Bemerkungen zur schwedischen Proposition II.
– Besuch der bayerischen Gesandten.
Jag kom rätt un ifrån her Servien, hvilkom jag hafver föredragit the skähl
som i Nr. 328 förmäles, hvarföre Eders E. E. inthet längre kunna bida medh
propositionens uthlefvererande, öfver hvilket han blef mycket bekymbradt
och kunde inthet annat svara thertil, än at han finner Eders E. E. skähl heelt
goda, them han i alla motto approberar och på sin sijda sammaledes icke
åstundar någon dilation. Men effter thet allenast på någre dagar är til gö-
randes , beder han, at Eders E. E. ville unna honom then tiden medh för-
säkring , at han då inthet längre skal upskiutha. Jag obiicierade honom, at
han thet inthet så absolute kan försäkra, effter honom är ovist, hvadh ordre
eller nye difficulteter ifrån hofvet kunna ankomma, dereffter han bör sig
rätta. Men han förmeente sådant inthet vara til at befruchta. Och på thet
Eders E. E. sadånt inthet skulle tänckia, vore han tilfredz, at propositionen
uthgofves een dag tilförende, nemblig tijssdagen, som är postdag och förrän
posten ankommer. Emot thet jag förmeente honom ingen praejuditz theraf
kunna tillväxa, om Eders E. E. gå een dag eller någre föråth och han efter,
uthan mehra vore honom til fromma, i det Eders E. E. då taga invidien och
lasten på sig, ther något kunde vara i religionsaker eller annat, som någon
kunde stöta sigh upå, hölt han contrarium och meente, fienden skulle taga
een stoor advantage deraf och mindre krafft och anseende hafva, än dher
man ginge coniunctim. Summa jag hafver lembnadt honom in metu.
Eders E. E. täckes göra, hvadh them täckes, han veet inthet annat förebähra
än bönen och très humbles supplications.
Thereffter kommo vij at discurrera om puncterne och efter lång debat, then
jag onödig håller at upreepa, var korteligen slutedt på alt, först belangande
den 3., at han mäst var tilfredz medh den som han af Eders E. E. var con-
ciperadt , oansedt han gerna hade hafft the orden in sacris et profanis theruth.
I stället för thet Eders E. E. nämpna regnum Bohemiae, domum Palatinam
och the andre, ville han allenast gå generaliter och ingen nampngifva. Men
the orden cumprimis protestantes hölt han vara af större vichtigheet och be-
gärte , Eders E. E. täcktes taga them i consideration och sådant alt för then
räddhuga han hafver för Påfven och Italienerna. Ty effter alle inkommande
advis, deraf jag sänder Eders E. E. een copia, kan han inthet annat slutha, än
at Påfven bryter löös emot Frankrij ke och banderar sig medh flere Italienische
republiquer Keijssaren til hielp och assistence; och til sådan hans dessein
kunde ett slijkt ordh mycket hielpa, derutaf han kunde uttyda kriget gå emot
them catholische, hvilke och therutaf kunna blifva förandrade och uptaga,
lijkasom man mehra anseer och faverar them protesterande. Och endogh
han bekände sig vara äfvenså intentioneradt som Eders E. E. och nogsampt
befinner them protesterande vara theras trogneste, som the här i Tysklandh
hafva at lijta til, och fördenskuldh gerna skal hielpa at drifva theras saak. Men
allenast hölt han rådeligit, at thet i begynnelssen icke gifver then apparencen,
uthan at the orden måtte blifva lindrade, hvilket han Eders E. E. högeligen
recommenderade. Den 4. och 5. lät han säija sig uthi.
I den 15. var hans meening, at genom the orden milite in suum statum
transvecto skulle Hennes Maij:t afskära sigh vilkohret at hålla något folck
i Pomeren, om så finnes nödigt på någon tidh, ty thet ordet transvecto för-
stodes , quod trans mare vehitur, och altså vore Suecia status ille, in quem
transvehatur miles, et non Pomerania. Den 17. explicerade jag för honom,
som Eders E. E. bref förmäler. Och hade han thet allenast at påminna, at,
efter thet ähr par manière de dire och en forme de compliment, at man
åthskillige sine vänner nämpner, som blifva comprehenderade i tractaten,
så skall thet inthet contentera kungen i Portugal och i synnerheet Transyl-
vanum , at man så en passant nämpner honom, mehra utaf ett bruk än til
någon säkerheet. Detsamma skulle och anstöta den 13. articulen, i thet at
vederparten skulle hålla nog, at Portugal och Siebenburg blifva nämbde i
den 17. och altså inthe tvela förstå, om man under den 13. vill movera theres
saak, altså hölt han den 13. vara sufficient, och at den 17. allenast blefve nämbd
i instrumento och här inthet. Dogh om Eders E. E. så behagade, at den
blifver ståendes, begärte han, at Eders E. E. ville förmäla ex parte reginae
regnique Sueciae och inthet Galliae. Den 18. var han tilfridz medh, som Eders
E. E. hafva sig förklarat. I gemeen och öfver alt protesterade han offta, at
Eders E. E. inthet ville uptaga, såssom han skulle läggia sig i någon motto
emot äller opinera emot Eders E. E., them han myket förständigare i thesse
saker skattade, uthan at han librement allenast säger sine tanckar. Han
åstundade högt at komma än een gång til conference medh Eders E. E.,
om thet inthet vore mehr än på een tijma eller två. Eders E. E. skulle sig
försäkra, at han inthet skulle apportera något delay eller upskåf, uthan
mehra facilitet til värkedts befordran och richtigheet, hvilket han begiärte
jagh Eders E. E. til öfverflödh ville föredraga.
Ifrån thenne materien kom han til at berätta, huru the Beyersche gessandter
för någre dagar sedan hafva varit hoos honom berättandes, huru theres herre
hafver hafft een munch til Paris någre ehronder at föredraga, hvilke eme-
dan the hijt ähre förskutne, är them befalt vordet themsamma at andraga,
och var thet första een exhortation til friden, 2. påminnelsse om catholische
religionens befodran, 3. förslag om suspensione armorum pendente tracta-
tu ; 4. at gravamina imperii statuum här inthet motte blifva hörde och up-
tagne ; deropå her Servien hafver frågadt, om the inthet mehra hade at före-
bringa och, som the nekade, hafver han svarat them, at the lithet motte
vara betrodde af sin herre, som inthet alt hafver uptäkt them, hvadh han i
Paris hafver låthidt förebringa. Och endogh the hafva begärt veeta, hvadh
thet vore, hafver han svarat sig inthet hafva ordre at referera them något,
uthan til at höra them och escoutter. Och märkte han väl, at theres herre
utaf någon lycklig success nu hade förundradt sig och inbillat sig hafva vunnit,
men han skulle tänckia, at tvenne mächtige kongerijke såssom Frankrijke
och Sverige, som hafva öfver m/100 man på behnen, inthet skulle achta een
förlust af 3 eller m/4 och at sådant inthet skulle förandra theres dessein och
resolution, men väl theres affection. Sedan hafver han svarat them på punch-
terne och altsammans uthslaget såssom onödigt at göra therom någon på-
minnelse . Han låtz vara på Beyerfursten mycket förbittrat och säger thet vara
een artifice af fienden at bringa jalousie och missförståndh emellan cronorne,
i thet the tillijka à part tenterade medh them i Paris och desslijkest medh
feldtmarskalken theroppe. Och effter aviserne lyda, at Bucheimb bredh
jämpte fångarnes förlossning något mehra skulle hafva tracterat medh
Mortaigne och Golstein, förmodde han, at Eders E. E. skulle emot honom
bruka samma förtroende och honom uptäckia, hvadh thet monde vara,
effter han praesumerade, feldtmarskalken skulle therom hafva aviserat Eders
E. E.
Belangande den schrifften, som Eders E. E. förleden sändes copia aff, ähr
her Servien sinnad densamma emot mediatorerne at drifva, at dhe keijss.
sig deropå förklara, och hafver til den enda begärt, at jagh och Vulteius
ville i morgon föllia honom til h. Contareni …