Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
278. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1645 Januar 23/Februar 2
278
Münster 1645 Januar 23/Februar 2
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie: DG, A I 1, legat. [2], 259–260
Besuch bei französischen Gesandten: Paß für Straßburg, Adhaerentes, Behandlung
der brandenburgischen u. bayerischen Gesandten. – Besuch bei dem hessischen
Gesandten Krosigk: Kriegslage in Böhmen, bayerisches Ansuchen um Neutralität
bei Frankreich. – Besuch Andradas. Paß für Kommandant von Warendorf.
Min ordinarie visite hafver jag hoos beggie Frantzösche gesandterne
aflagdt i förledne tijssdags och them thervidh berättat, hvadh i Ossnabrüg
medh the keijsserlige var passeradt öfver staden Strasburgs anhållande,
hvilket the något vidrigit uptoge, och förmeente her d’Avaux, at man motte
stå deropå at icke allenast för thenne tidh foederati status äre til förståendes,
uthan och the som therifrån mot sin villie äre trängde och ännu äre cronornes
adhaerenter, dogh sköt han på sin collegam, at han skulle vara af een annan
opinion, thet jag och sedan af honom särskijlt någorledes förmärckte, i thet
han tyckte, at the keijss. blifva vidh bookstafven af praeliminartractaten
och af thess krafft nepplig thertil skole kunna bindas, at alla rijkzstender
hafva härtil at comparera; öfver hvilket alt h:r d’Avaux giorde sig för-
hoppning at få conferera medh Eders E. E., då han i tilkommande veeka
förmeenar at komma til Ossnabrügk. I medier tidh berätta the sig hafva
roo utaf mediatorerne, effter the hafva begärt dilation, til thess the hafva
fådt taalt medh Eders E. E., och är fördenskuldh sedan them emellan inthet
förefallit.
Om Botelhos beröfvande discurrerade h. Servien vidhlyfftigt berättandes,
huru hårdt the hafva varit ihop medh Frantz Wilhelm och mediatorerne
theröfver och förbrådt them the keijsserliges otidige chicanerie medh den
actionen och bracht them thertil at the hafva lofvat altsammans skulle
blifva väl restitueradt. Ibland annat refererade han vederpartens objection
vara, at Eders E. E. inthet kunde räkna Bothelho under sin comitat, effter
them var vitterligit, at Eders E. E. har tracterat honom som legat.
Her d’Avaux ibland andre åthskillige discurser öfver nye tidender, som
ifrån een orth och annan höres, kom åter på discurs om the Brandebrugische
afgesandter, huruledes man them tractera skulle, och var hans meening, dogh
ju i discursvijs, effter han änskyllade sig inthet hafva medh sin collega fattat
deröfver någon resolution, at man väl motte tractera them, såssom Keijssa-
ren har förklarat sig och keijsserlige gesandterne göra, nembl. lijka medh
Venetianische gesandten, hvilket han för någre skähl hölt rådeligit, synner-
lig at man thermedh kunde vinna churfursten at hafva honom sig tilhanda,
som doch thessföruthan synes vara vårt partie väl affectionerat. På samma
sätt meente han at man och skulle tractera the Beyerische, som jag eenkan-
nerlig thereffter frågade.
Sedan kom han på samme tahl, som jag tilförende har förmält residenterne
emot mig haffva hafft, nemblig at man spörier någon svårheet på vår sijda til
den Danske tractaten. Her Servien berättade och, at h. Tuillerie har aviserat
honom, at han om posternes frijheet igenom Dannemarck inthet ännu
har fåt något svar, och var fördenskuldh h. Serviens förslag, om Eders E. E.
undertiden behagade skrifva til Sverige, så kunde brefven dresseras til de
Meules, hvilken under sit couvert kan låtha thet komma til h. Tuillerie och
han sedan till commissarierne äller til h. Gostaff Horn, allenast thet icke göres
så stora pacqueter, at Juterne theraf kunde taga någon misstancka.
Lithet förrän jag kom til h. Servien, hade han hafft een rencontre medh
städernes uthskickade, hvilke hoos honom hafva begärt audience och blifvit
afslagne för dän orsaak, at the dagen tilförende hade besökt them Spanische;
öfver hvilkedt han var rät bekymbradt och tyckte, thet giorde honom ondt,
at han så nödgades afslå them, dogh änskyllade, at han annadt inthet
kunde giöra, såframbt han icke hade at vänta sig til taahl af sin öfverheet.
Han bekiände lijkväl sielf, at the först hade besökt herr d’Avaux, där och
han vidh then tiden var medh tilstedes. Men at han lijkväl derhoos à part
var i samma dignitet som h:r d’Avaux och borde inthet mindre sour-
tenera sin herres respect än then andra. Han berättade och, at the hade varit
varnade och rådde at inthet sökia hoos honom audience, sedan the hade
varit hoos Spanierne, men the hafva thet inthet achtadt.
Samma dagen var jag och hoos Hessische gesandten Croisic, hvilken siuk-
domen mycket hafver förandradt. Dogk kommer han sig något före, at han
begynte gå uppe. Han hade ifrån Cassel och andre orther gode tidender om
feldtmarskalkens gode postur och marche in i Behmen, dogk at bem:te
feldtmarskalck för sin persohn ännu var något opasslig. Han berättade och,
at h:r d’Avauxes sentiment öfver the Beyerskes anhållande om neutrali-
teten, at Franckrijke thermedh inthet annat sökte än hålla honom uppe och
bedrage honom, som han plägar giöra them, såssom man innan kort skulle
förnimma, huru the, ehuru gode ordh han gifver, inthet skole underlåtha
at slå honom på hufvudet.
Portugisen d’Andrada var i går hoos mig, giorde tackseijelsse emot Eders
E. E. för thet han hade förnummit Eders E. E. hafva så vida bracht, at
Botelhos lijk och saaker blifva restituerade. Jag giorde honom een compli-
ment igien på Eders E. E. vägnar tesmoignerandes den alfvar och be-
giärligheet Eders E. E. hade at tiäna och befordra hans herres saker uthi
sådane occasioner, som sig göra låther, samt och at bevijsa honom och flere
sin herres ministrer al god vänskap och benägenheet. Om titlarna kommo vij
inthet til at tala, ty, effter han inthet ville begynnas, hölt jag onödigt directe
at upslå för honom någon excuse. Älliest märckte jag väl, at han hade
någre griller i hufvudh och inthet var så familier, som han plägar. Han
beklagade sig theröfver at ingen ville hielpa hans kung, hvarken medh
folck heller penningar, ehuru thet alla thess grannar och hela septentrionen
ähr angeläget, at han blifver uppehållen och conserverat, och, effter thet
inthet skier, ähr honom så myckit större ähra, at han kan maintenera sig
sielf. Jag förde honom til sinnes, huru hvar och een i sine egne saker var
occuperat och medh krig belastadh, at inthet vore til undrandes, at man
mehra tillijka inthet kunde angripa. I medier tidh blifva the lijkväl betiente
medh een märkelig diversion, i thet Keijssarens och Spaniers macht i
Tysslandh och Catalonien så blifva engagerade, at Portugal interim och så
mycket bettre kan agera på den sidan. Thertil han svarade något plumpt
och meente, at the på sin sijda göra väl så stor diversion ifrån Franckrijke,
som Franckrijke i Catalonien kan göra ifrån them. Och hade väl Frantzo-
serne så stor orsaak at tacka dem derföre, som dhe kunde hafva at tacka
Frantzoserne. Theropå begynte han at aestimera sin nation ophöijandes
theras oöfvervinnerlige valor opp til himmelen, förtalde theres victorier
och märkelige bedriffter både i Europa och Indien nu på 4 åhrs tidh. Then
gode mannen är något stoor opå sig, dogh icke halffparten så klook som
den gode redelige Botelho.
Churbeyerens afgesandter äre inthet longt herifrån, och hafver för någre
dagar sedan den eena Doctor Krebs varit obekender här i staden och besedt
logementerna.
Kommandant von Warendorf hat durch meinen Hauswirt Rottendorf
Über Rottendorf, der sich im Auftrage Franz Wilhelms von Wartenbergs, Bischof v. Osnabrück,
bei Rosenhane um die Freilassung des von den Schweden in Minden festgesetzten Osna-
brücker Domdechanten v. Melschede bemühte, vgl. Rosenhane an Joh. Oxenstierna 1645
Februar 1/11 (DG, A I 1, legat. [2 ], 261–261’) u. Joh. Oxenstierna an Rosenhane 1645
Februar 3/13 (DG, A I 1, legat. [2 ], 266–267 u. J. Ox. Slg. A II).
Reise nach Osnabrück gebeten, weil er dort Unterkunft für die kurmainzische
Gesandtschaft vorbereiten soll; habe das höflich abgeschlagen, effter på denne vägen
och häremellan ingen fahra är för the Svenske …
Eigh. PS.: Ändoch h. d’Avaux förmente intet komma till reesa i thänne
vekan för skriffvandet skull med påsten åt Frankrike, så märker jag likväll,
att han i dag ähr affdragen.