Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
250. Rosenhane an Joh. Oxenstierna und Salvius Münster 1644 November 15/25 Pr.: Stockholm 1644 November 17/27
250
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage 2 der Nr. 257
Besuch bei d’Avaux: Austausch der Vollmachten, Proposition wegen Teilnahme
der Reichsstände an den Verhandlungen, Kriegslage. – Einzug Franz Wilhelms,
Bischof v. Osnabrück, in Münster.
Såssom jag i dag til Eders Excellentie, herr Johan Oxenstierna, monde för-
mäla mig vara bestembdt audience hoos her d’Avaux klockan 1, altså hafver
jagh then på föresagde stundh erhållit och therhoos beräthadt, huru Eders
E. E. gerna mothe vara underrättadt, huru vida the nu här vore kompne
och förlikte öfver fullmachterne och then skrifft, som theröfver var i vär-
kedt at uprättas, på thet Eders E. E. kunde träda til resolution om fullmach-
ternes uthvexling, hvarpå vederparten ther i Ossnabrüg förvänter.
Theropå blef mig af honom svaradt, at the voro omsider väl förlijkte såväl
öfver fullmachterne såssom och then skrifftelige convention, som media-
torerna haffva upsättia låthidt och thet på sådant sätt, att tvenne skriffter äre
oprättade, then förste emellan them och the keijserlige lyder:tra le majestá
dell’ Imperadore et dell’ re Christianissimo; i then andre emellan them och
the Spanische förmäles allenast delle due corone, hvilket dågh han, h:r
d’Avaux, låtz föga achta, uthan meente, then disputen hade föga kunnat
giordts behof refererandes altså tacite skulden thertill upå sin collegam.
Han berättade och såssom Eders E. E. tilförende är vitterligit, at the innan
then sidste Januarii inthet kunna vänta sine fullmachter in originali, doch
at the lijkväl kunna begynna något såsom i synnerheet och till begynnelse
proponera om stendernes nödvendige ankompst till tractaten och huruledes
the thertil bringas mothe, medh hvilken proposition han förmeente väl nå-
gon tijdh kunna aflöpa, effter thet är een saak, som inthet varder lydandes
väl i vederpartens öron. Allenast begärte han, at Eders E. E. inthet ville
träda til uthvexling af fulmachterne, förrän thet tillijka framdeeles kunde
skee här, uthan at Eders E. E. ville i medier tijdh, såssom medh her Salvii
excellentie var discurrerat, föreenas medh dhe keijserlige, at beggie sijdors
fulmachter hållas pro commutatis och inläggias in loco aliquo tertio antin-
gen på rådhhusedt eller hoos hvem Eders E. finne gådt, och at Eders E. E.
ville sedan avisera them, när så vore skiedt, så ville the sedan på een tijdh
och tillijka med Eders E. E. föreslå then proposition, om hvilken förmält
ähr, på thet at sådant alt motte gå och företagas medh een lijkheet och een-
hälligheet på både sijdor.
Föruthan thetta discurrerade han något om feldtmarskalken her Linnardts
tilståndh, frågade, hvadh mig therom var vitterligit, och önskade honom
mycken lycka och framgång, giorde sig och viss förhoppning, at vij skulle
komma til een godh fredh, såframpt feldtmarskalken kunde lyckeligen ända
thette feldtet. Han strafvade och therhoos duc d’Anguien, att han så hafver
förlåtidt krigedt och retireradt sig til hofva, seijandes, at han var i den re-
nommien at agera som een Gustavus, men at thet inthet var Gustavi maneer
at släppa krijgedt och draga til Stockholm öfver vinteren. Doch tröstade
han sig therhoos, at han skulle komma bettre igien i sommar och at vij väl
ännu motte ansee een campagne och tilkommande sommars feldttåg, förrän
vij komme til nagon rätt tractat. Sedan snackades något om Frantz Willhelms
intåg och huru stoort thet säijes af, hvilkedt icke aldeles behagades.
Jagh tog thermedh mit afskeedh och fogade mig uthi borgemästarens D.
Plönitz huus, som är min granne, theruthur bättre att see och observera hans,
be:te Frantz Willhelms ankompst, hvilken skedde honorablet nogh medh
myckenheet af folck och adel, doch icke medh så prächtig stoffering, som
man hade förmodat och ryckte har varit, lijkväl för een präst och andelig
man, som han är, hadhe thet väl kunnat vara mindre. Heele processen medh
thess particulariteter hafver Samuel Schiller annoterat, uthaf hvilken Eders
E. E. bettre hafva att aftaga alle omstendigheeter
[ Beilage 11 der Nr. 285 ] , S. 504.