11

212

Rosenhane an die Königin

13

Münster 1644 September 5/15

14

Ausf.: J. Ox. Slg. B II [ nicht nach Stockholm gesandt ]; Kopie als Beilage A der

15

Nr. 221; [ am Anfang gekürzt; außerdem lautet die Anrede abweichend von der

16

Ausf.: E. Ex.].

17

Gespräch mit den französischen Gesandten und St. Romain über kaiserliche Voll-

18

machten . Kriegsnachrichten.

19

E. Kongl. Maij:tt fogar jag underdånigst at förnimma, thet jag i går effter

20

middagen var hoos den Frantzösche gesandten, d. h’Avaux, tijt som her Ser-

21

vien och een stundh effter ankom, sampt beggies residenterne Beauregard

22

ifrå Cassel och S:t Romain. Jag berättade effter E.K.M:tz legaters ankomp-

23

ne breef och ordre, huru the keijsserlige gesandter i Ossnabrüg oachtadt,

24

at the så länge hafve tergiverseradt medh fullmachternes uthvijsande, före-

25

bärande kongen i Danmarcks saak, så hafva the nu lijkväl omsijder släpt then

26

praetexten och låthit sig uth genom decanum i S:t Johannes collegio, at the

27

voro sinnade att låtha framtee och collationera fullmachterne; hvarmedh

28

sedan E.K.M:tz legater vore tilfredz och på både sijdor eensee om sättet sådant

29

at förrätta sampt tijden och rummet, är thet och fulbordadt och fullmachterne

30

in originali öfversedde, hvilken på the keijss. vägnar är lydandes som co-

31

pien förmäler, then jag vidh thetsamme h:r d’Avaux öfverlefvererade.

32

Sådant kom be:te gesandter oförmodandes före, at the keijss. nu så slätt skulle

33

stille tigandes gå förbij, thet the härtil hafva stådt så styfft upå och snart ett

34

heelt åhr dragits medh; doch judicerade the sådan förandring förorsakas af

35

duc d’Anguiens progresser, samt thet at feldtmarskalken var kommen uthur

36

Holstein, ther the hafva förmeent hafva honom såssom uthi sacken och at

37

han nu hafver vändt sig åth Tysklandh igen.

[p. 324] [scan. 356]

1

Jag påminte therhoos sådant ibland annat kunna förorsakas af thet, at Keijs-

2

saren inthet finner then medhielp af kongen i Danmark, som han hade för-

3

modat , och effter allom kunnigt ähr, huru beggies ministri och officerare

4

ähre malcontent ifrån hvarandre skilde, skulle han herefter icke väll kunna

5

bruka then praetext och för kongens skuldh oppehålla tractaten, uthan ther-

6

medh til at contentera ständerne, hafver nödgas altså göra någon begynnelse,

7

hvilket the och bekände således vara, och begynte theröfver referera the

8

beskyllningar, som the keijss. och Danske sinemellan på hvarandre kastadt

9

hafve och huru the thermedh vore åthskilde.

10

Sedan vore the curieux at veeta, huru med fullmachternes öfverseende var

11

tilgångit, theropå jag berättade, så mycket mig var therom vitterligit …

12

Thereffter frågades, huru fulmachterne blefve uptagne och hvadh feel på

13

een sijda och annan theruthi vore observerade; hvilket emedan jag inthet

14

kunde them berätta, begynte h. d’Avaux at upläsa fullmachten och i för-

15

stonne observerade Keijssarens tituln inthet vara lijka lijdandes medh then

16

som i greffven af Nassow och Wolemars fulmacht befinnes, och gaf thet til

17

orsaak, att, effter K. E. K. M.:t brukar sin heele och fulle titul uthi fullmach-

18

ten til E.K.M:tz legater gifven, så hafver Kaijssaren theremot velat bruka sin

19

store och fulle titul, men emot Franckrijke hafver han thet inthet behoff,

20

effter kongen i Franckrijke brukar een ringa och lithen titul. S:t Romain på-

21

minte therhoos, huru ambassadeuren, h. Salvius, vidh uprättade praelimi-

22

narslut i Hamborg för någre betänckiande hafver medh flijt åstundadt Keijs-

23

sarens store titul, men sedan be:te h. d’Avaux uthi läsande på fulmachten

24

kom til repetitionen af samma longe titul tribueradt Keijssarens her fader,

25

som döder ähr, giorde han sig theröfver otalig och hölt thet heelt öfver-

26

flödigt refererandes, huru Franckrijke med samme skähl kunde räkna up

27

een hoop furstendömme och greefskap eller och repetera up nomen Galliae

28

så offta, som tilförende skedt ähr, om thet vore thermed allenast att fylla

29

papperet.

30

När fullmachten var. uthläsen, sade han, at han befinner henne lijka med

31

then som keijss. gessandterne här i Munster them hafva communicera låthidt

32

och kunde then väl passera och hvadh theruthi synes betänckeligit väl låtha

33

sig uthtyda; och hade the föga giordt therom, hvar the keijss. icke hade först

34

begynt grondera öfver theres fullmacht, dogh begynte han sedan movera

35

thesamme feel, som the tilförende uthi then keijss. fullmacht här hafva

36

noterat, nemblig att the göras fullmechtige til tractera de viis, mediis ac

37

conditionibus pacis och icke til at concludera pacem ipsam, hvilket han hölt

38

nödigt här skulle insättias, såssom och ther E.K.M:tz confoederati et ad-

39

haerentes väll nämpnas framme näst E.K.M:tz titul, men uthi sielfve po-

40

testet och fullmachten, som tribueras gessandterne at tractera, blifva the

41

utheslutne, thet han sammaledes observerade.

42

Sidst påminte jag honom om then keijss. titul frågandes, hvadh honom

43

syntes therom at the inthet blifva kallade legati. Theröfver blef något dis-

[p. 325] [scan. 357]

1

courseradt , och syntes honom först inthet vara nödigt, at man något skulle

2

urgera theropå, effter Keijssaren måtte kalla them, hvadh han ville, allenast

3

at the vore plenipotentierade, synnerlig effter titulus legati inthet vore nö-

4

dig eller proprie hörde til thenne commission. Dogh omsider var deres be-

5

tänckiande , at effter theres konung öfver plenipotentiarii. titul hafver och

6

kallat them legatos, som och E.K.M:t med sine legater giordt hafver, altså

7

för een conformitet och lijkheet på alle sijdor skulle man påminna, at the

8

keijss. jemväl finge samma titul, äller och, efter man föga skähl kunde hafva

9

at stå hårdt theroppå at E.K.M:t uthi sin uthgifne fullmacht ville thet ordet

10

legati uthelåta och blifva allenast vidh plenipotentierade, så ville the och på

11

samme sätt och thereffter låtha ställa sin fullmacht uthi Franckrijke, hvartill

12

jag märckte, at the mehra inclinerade och begärte uthtryckeligen, jag sådant

13

ville notificera E.K.M:tz legater och af them begära, the sitt betänckiande

14

ville meddeela, hvadh the öfver be:te keijss. fullmachter kunna hafva at

15

admonera.

16

Jag begärte och sedan förnimma, om icke utaf mediatorerne vore ett for-

17

mular af fullmacht oppsätt och så lempat, at the på alle sijdor vore thermedh

18

tilfridz och sine fullmachter thereffter kunde rätta och hurudant detsamma

19

måtte vara, men the nekade thertill, at sådant ännu inthet vore skedt icke heller,

20

at S:t Romain skulle hafva bracht någon annan fullmacht medh sig från Franck-

21

rijke , dogh emedan jagh viste, at mediatorerne både nuntius och Venetus le-

22

gatus vore i går hoos Frantzöske gesandterne, strax effter jag gick dädan, och

23

the tiläfventyrs något sådant motte hafva föreslagit, hafver jag i dagh til

24

den ende besökt mons:r S:t Romain at förnimma, hvadh för hinder hades,

25

och af honom förstått, at mediatorerne allenast hafva kungiordt, hvadh i

26

Ossnabrüg var passerat, och fördenskuldh urgerat, at man här nu motte fort-

27

fahra medh fullmachternes richtigheet. Men hvadh meera omstendigheeter

28

äre föreslagne, hafver jag än inthet kunnat erfara.

29

Hvadh besvär och drögsmåhl consequenter tractaten theraf skulle taga, at

30

man sällan och ovist hafver communication uthur Sverige och ordre ifrå

31

E.K.M:t, hafver jag them och repraesenterat och föreslagit, at the medh

32

mediatorerne ville kungen i Danmarck thertil disponera, at såväl brefposter

33

til landh motte passera som och par små galeyer säkert löpa heremellan

34

Sverige och Tysklandh, hvilket the befunne skäligt och gott och lofvade, at

35

the thet med flijt förrätta ville, endogh the tviflade, at nuntius icke skulle

36

vela skrifva kongen til, men så förmeente the, at Contareni thet väll skulle

37

göra, och som jag af S:t Romain förstodh, så hafva the i dag allaredo arbetat

38

theropå.

39

Thessföruthan föreslog och h. d’Avaux, at, såframt the keijss. funne något

40

skäligt i E.K.M:tz uthgifne fulmacht, som skulle förandras, så på thet ther-

41

med icke skulle longsampt eller ovist tillgå, ville the affärda een egen express

42

til Sverige såssom medh pacquet till ambassadeuren, h. Thuillerie, hvilket

43

kungen inthet kunde förneeka, och altså på thet sättet skulle man så snart

[p. 326] [scan. 358]

1

och vist hafva svar, som elliest med ordinarie posten, at thermed inthet skul-

2

le blifva försummat.

3

Föruthan thetta frågade the om feldtmarskalkens tillståndh och marche,

4

hvadh theraf hördes, berättade sig och hafva förnummit h:r feldtmarskal-

5

ken skulle hafva sändt ifrån sig 8 regimenter in i Hollstein, hvilket the syntes

6

inthet vara väll tilfridz medh. Endoch jag berättade thet inthet vara uthan

7

något folck uthur Pomeren, som gen. majoren Axel Lillie dijt medh sig

8

hade. I afftons sände the Frantzöscke gessandterne een adelsman til mig at

9

notificera, thet Philipsbourg medh storm vore intagit och commendanten

10

hade retirerat sig på slottet och andre dagen gifvit sig i theras discretion,

11

hvilken the strax hade sändt åt Franckrijke …