Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
88. Salvius an Joh. Oxenstierna Osnabrück 1643 Dezember 22/1644 Januar 1
88
Osnabrück 1643 Dezember 22/1644 Januar 1
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B II
Rorté zufrieden mit Begründung des Krieges gegen Dänemark. Bedrohung durch das
Gefolge der dänischen Gesandten. Reise nach Hamburg aufgegeben. Anreise der
französischen Gesandten Antwort auf deren Brief. Anreise Rosenhanes nach Mün-
ster u. dessen Unterhalt. Subsidien.
… Galli see fuller inthet gerna detta vårt krigh medh Danmarck, men
Rorté gifver sigh väl tilfridz, sedan jagh thes justicie, necessitet och utilitet
pro publico regnorum bono remonstrerat hafver. Han besökte i går legatos
Danicos, the talte icke ett ord om detta infallet, eij heller ville Rorté rörat.
Legatus Venetus hafver fullmacht at härefter vara mediator, icke allenast
mellan Frankrijke och Kaijsaren, uthan ock mellan Sverige och honom.
Hvadh nu Danici häropå taga sigh före, lärer tijden. Täcktes E.Exc. i en hast
sända hijt ett korporalskap knechter, torde thet vara nödigt. Jagh vil fuller
icke hoppas, at Jutarne skole göra migh nogon fahra, men troor them icke
heller altför väl, efter the äre til 100 man starke, och jagh här theremot
mächtog svag. Baron de Rorté loffvar fuller på all sådan fall assistence, men
the äre ändå starkare än jagh, Rorté och Rosenhane tilhopa. Jagh hade gerna
giort ett ryckiande til Hamburg, enkannerligen för subsidiernes skuld icke
medh all mijn familia, uthan allenast sielff tridie eller fierde; men efter E.
Exc. thet afråder, vil jagh än ahnsee thermedh.
Här är een köpmannetijdende, at legatorum Gallicorum bagage skulle i
aftons vara kummin till Münster, men än hafver Rorté ingen skrifvelse
therom. Han är nästan i den meeningen, at the först holla Jul i Holland,
men then är nu hollen. Ehuru mehr är, så synes the nu icke länge blifva
uthe. Derföre är gott, at E.Exc. holler sigh färdig. Rorté meener vara tidh
nogh, at Rosenhan föllier oss, då vij möta Fransoserne loco medio. Ty
thet han är föruth hijtkommen, är allenast skedt at animera oss moot den
Weimarische skada och see oss på fingren, thet ingen particulier tractat
förelupe.
Jagh hade fuller meent, at Rosenhan skulle töfva här til söndagz middag,
då Munsterboden kommer, at man finge see, om nogot budh kommer frå
d’Avaux. Men han står i berådh, om han icke förr skal reesa. At vij inthet
svara legationi Gallicae på thes skrifvelse, kan jagh noghsampt entskylla på
ett och annat sätt medh theres contento. Jagh skall icke therhoos förgäta
påminna, at the härefter skrifva Latijn. At assistera E. Exc. och h. Rosenhan
medh mehra penningar, troor jagh fuller behöfvas. Men jagh beder E.Exc.
täcktes allenast, om möijeligit är, lijthet patientiera, til thes subsidierne falla.
Vidh sidste Hamburger post hade de Meulles ändå icke fått den Fransösche
vechselen. Gudh förbiude, at subsidierna skulle stutza, quod non spero, så
kunde jagh inthet mehra underholda ambassadan. Jagh sticker alloreda så
diupt i suppan hoos chronan, at jagh in defectu subsidiorum aldrig hade
hopp vidh min lijfztidh at få thet igen.
De loco medio eligendo mellan Münster och här synes han, Rosenhan, om
han föruthreeser, bäst kunne besee, hvar ock icke, då moste begge parternes
hoffmestere thet göra. Förr veet jagh icke, om thet låther sigh väl practicera.
På instructionen för h:r Rosenhan vil jagh fuller vara betänkt moot thet
E.Exc. hijt kommer. Men förän vij hafve communicerat medh Fransoserne,
synes den icke väl kunne fulbordas …