Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
70. Salvius an die Königin Osnabrück 1643 Dezember 3/13 Pr.: Stockholm 1643 Dezember 21/31
70
Eigh. Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 1 ], 127–129; Kopie: Salvius Slg. vol. 1;
zitiert bei C. Th. Odhner S. 87
Gründe für Verbleihen in Osnabrück. Folgen der Schlacht bei Tuttlingen. PS.:
Finanzen, Subsidien.
… Här hafver jagh i underdånigheet bekommet E.K.M:tz allernådigste
ordre aff den 11./21. Novemb.
Vgl. [ Nr. 57 Anm. 1 ] .
Sådane E.K.M:tz ordre böör jagh migh hörsamligen effterkomma. Men
om status rerum hade, då ordren afgick, varit såsom den nu är häruthe,
troor jagh, at E.K.M:t hade mehr inclinerat till at befalla migh blifva qvarr.
Ty sedan den Weimarske armeen är slagen och the Kaijserische här förnim-
ma , at jagh hafver i desse dagar giort praeparatoria at resa hädan igen, äre
the så stålte vordne, at the hafve genom the Danske låtet säija migh i aftons,
at, ther jagh nu hädan reeser, då velle ock the ryckia hädan tydande för
schimpf nogh, at the hafve härtill i 4½ monat töfvat på oss, och meenande
sigh icke hafve behoff at görat länger. The Danske låttas fuller också vela
göra, men efter the hafve här på åhr och dagh providerat både folck och
hästar och förbygdt i theras logementer öffver 3000 Rd., hafve ock för-
meentligen så stort interesse theri at tractaten må icke sehrgå, så synnes
fuller thet icke alztings så troligit som thet andra. Ständerne och andra, så-
som the hafve taget enn hugnat theraf at jagh är hijt reest, så skole the i
lijtton motto fatta en desperation om tractatens fortgång, ther jagh reeser
hädan igen och quocunque alio modo accordera medh Kaijsaren. Och skal
Kaijsaren inthet heller see, än at han nu får en godh praetext att cassera
denna tractaten, aldenstund han ingalunda vil släppa ständerne hijt, är vår
armee qvitt vorden uhr erflanden och hafver vunnet bem:te victoria,
eftersom han ante hanc vitoriam är medh the consilier omgången at heller
aldeles ophäfva tractaten än admittera ständerne eller ju, ther tractaten
icke uphäfvas kunde, at uthskrifva en rijkzdagh. I vår armee äre mäste
Tyskerne ledze vidh krijget och, ther icke hoppet af tractatens så när
tilstundande fortgång hölle them i qualicunque patientia, då hade en stoor
deel alloreda afdanckat. Få the nu eller så lijthet misshopp therom, så går
en hoop sin koos, hälst rebus ut nunc post victoriam Bavari stantibus
in imperio.
Fransoserne hafve härtill dessföruthan varit tröga och longsamma at reesa
ahn sättiandes stort hopp på then Weimarske armeen, at hon skulle göra ett
ahnsehnligit streck medh marchen åt Beiern, hvilket skulle på theres sida
sedan så mycket mehra facilitera tractaten, som fuller apparentligit var,
ther icke denne olyckan hade händt. The hade ock fuller heller sedtt, at
jagh än icke hade reest hijt, förän the ock reeste till Münster. Hafve doch
lijkväl skrifvit sigh vara väl tilfridz thermedh, aldenstundh ambassadeurn,
her baron Oxenstierna, blefve sålenge tilbakes, jagh här inthet tracterande
vorde, uthan reeste allenast till at accomodera våre bohningar och privat
beqvämigheeter. Men nu sedan the hafve lijdet detta nederlagh, holles
gemeenligen före at reputationen skal så mycket mehr holla them tilbakes,
i synnerheet ther ock jagh reeser hädhan, hvilket alt fienden, såsom sagt är,
skal taga til desto större tacka. För sådana och desslijka flere considera-
tioner synes fuller mächtogh betänkeligit, om thet skall vara till E. K.
M:tz tienst, at jagh skal nu reesa hädan. E. K. M:t hafver ock sielf tilförende
allernådigst stält oss fritt, anten at jagh motte reesa tilbakes igen eller
blifva här qvarr aldeles, effter såsom tijden och omständerne thet ena eller
andra gofve oss vidh handen. Men effter E. K. M:tz tvenne sidste skrif-
velser Nr. 57 u. Beilage 1 zu 68 befala migh reesa tilbakes, så fordrar mijn
underdånige skyldigheet at hörsamligen parera E. K. M:tz allernådigste
ordre, thet jagh ock medh bästa förebyggiande moot andra considerationer,
som möijeligit är, skall effterkomma, beder allenast allerunderdånigst
E. K. M:t värdigas icke onådigt optaga, ther jagh en dagh eller nogra
mehr eller mindre sub specie reparationis aedium (then här nu är i fult
arbete) afsijr sakerne, får nogare avis inn, enkannerligen d’Avauxes svar
på thet jagh honom för 8 dagar sedan tilskreef. Posten går emellan här och
Amsterdam i fyro eller fem dagar och vänter jagh honom nu medh thet
första tilbakes.
Hvadh elliest bem:te nederlagh ahnlanger, så strycker fuller fienden efter
sin vahna thet mächtog stort uth. Einzelheiten über Verluste.
Skadan är Frankrijke mächtigt nogh att reparara, blifver ock nu så mycket
mehr förijfrat till at desto mächtigare och mannligare görat, eftersom thes
gamble favorit Bäyerfursten (then the altidh tilförende hafva så högt
flatterat och respecterat) haffver giort them denne pussen! Frankrijke
får ock nu så mycket större orsak at desto fastare holla sigh till E. K. M:t,
till thess hon kommer på fötterne igen.
Thet värste är, at fienden blifver häraf insolent, feltmarskalken, her Tor-
stensson , och landgrefvinnan äre nu allena öfrige moot så monga fiendens
armeer, vinterqvarteren skole falla för the våra (som elliest hade kunnat
gått op i Öffverpfaltz) desto svårare; the Weimarische skole longsampt
komma på fötterne igen. Tyskt folck är svåra lijthet til fångz och Franso-
serne duga lijthet uthom theres gräntzer och hvadh mehra elaka effecter
och seqveler i krijget och tractaten theraf kunne föllia. Men så lefver ännu
den gamble våre härars Gudh, som hafver hulpet oss, när än värre hafver
uthsedtt. Man moste nu ahnsee, huru fienden nyttiar denne victorian, om
hans trouppar först gå i vinterqvarteeren att erfriska sigh eller om han
stärker the kaijserische och tränger inpå feltmarskalken, her Torstensson,
eller om thet Westphalische corpus nu oprättas och ahnställer een diversion
öfver Wesern och Elben inåt Mechelburg och Pommern, som the länge
hafve omgåts medh, eller hvadh the sigh elliest företaga, och therefter
varde feltmarskalken, her Torstensson, sinn desseing formerandes.
Här i Ossnabrugge är inthet skrijfvärdigt förelupet, sedan the visiter
förrättades mellan migh och the Danske. The kaijserische gesandterne
holla sigh stilla och eingezogen, äfvenså the Danske. I Münster felas
allenast Fransoserne och ständerne. Om Påvens legat tijtkommer, begynner
tvifles, han skal praetendera sigh ännu icke hafve fått sitt rödha barett
och korset frå Rom; men man holler före, thet han kan icke väl concurrera
medh Venetianern, efter begges herrer äre fiender i Italien. D’Avauxes
moder skrifves vara dödh blifven, medan han var på reesan åt Holland.
I Hag hafver han ock sielff varit befängd medh een skälfva, at han icke
hafver varit vidh första audience…
PS.: Finanzen. Subsidien .