Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
194. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 September 21/Oktober 1
Osnabrück 1646 September 21/Oktober 1
Verzögerte Rückreise der Franzosen nach Münster. Bitte der Evangelischen um Vermittlung zur
Beilegung der Gravamina. Rat der Franzosen zur Beschleunigung der Friedensverhandlungen und
Mäßigung in den Satisfaktionsforderungen. Aussichten eines evangelisch-katholischen Vergleichs.
Frankreichs Eintreten für Hessen-Kassel, aber Ablehnung eines Anfalls Paderborns an die Land-
gräfin . Waffenstillstandsgespräche. Abreise Andradas aus Osnabrück. Bevorstehende Heimreise
Trauttmansdorffs. Gespräch mit den Kaiserlichen über Pommern. Abweisung des polnischen
Residenten Krockow; dessen Protest gegen einen Anfall Pommerns an Schweden und sein Eintreten
für Kurbrandenburg.
Eder Kgl. Maj. hafve vij den 14 de huius [ 14./24. September 1646 ] uthi
underdånigheet refererat, hvadh som i då nästförgångne dagar och någre
conferencer, hållne emellan oss och them Frantzöske fullmächtige, var före-
fallet . The ärnade dagen therefter reesa tilbakars åth Munster, men blefve
här qvar intill den 18 de [ 18./28. September 1646 ] , deels at här unfå breef uhr
Sverige ifrå residenten Chanut medh Hamburger posten, som kom den
15. huius [ 15./25. September 1646 ] och brachte medh sigh Eders Kgl. Maj.
nådigste breef af den 29. passato [ 29. August/8. September 1646 ]
RR, 1577–1577’: Die Königin bestätigte die Relation vom 10./20. August 1646 ( [ Nr. 168, S. 415ff. ] ) und wies die Gesandten an, keine Verhandlungen der anderen Beteiligten unbeachtet
vorbeigehen zu lassen.
för the evangeliskes skuldh, som anhöllo och ville hafva thertill bracht, att
legatio Gallica måtte kalla till sigh een eller två af the catholiske och lijka
månge evangeliske, hörandes af them sielfve huruvijda the vore eense in
puncto gravaminum och hvarpå differentien ännu stodo.
Vij bödo och imedlertijdh och så länge the vore här, till att conferera
medh them om projectet af fridztractaten, säijandes oss vara resolverade at
gifva uth vårt medh thet första, efter raden är nu hoos oss och the keijsser-
lige fordra therpå. Legatio Gallica hade nu någre gånger växlat skriffter
medh them keijsserlige i Munster, och vij theremot inthet här på thenne
ohrten, hvilket måtte tilläfventyrs kasta skulden af drögzmåhlet inpå Eders
Kgl. Maj.
The svarade thertill, att the alt härtill hade sökt at af handla sakerne i stycke-
vijs och inthet achtat nödigt at redigera them ihoop, förän the vore medh
vederparten richtige öfver them allesammans. Nu vore the till then ända in
puncto satisfactionis och önskade, att vij och här hade kunnat göra thet
samma. Dee kunde inthet adprobera hvarken the keijsserliges eller Chur-
brandenburgiskes eenbändigheet, höllo lickväll så före, at thet nu skulle få
bätre gångh. The tyckte vara bäst, at vij höllo än något inne med vårt instru-
mento pacis. Skulle thet nu komma i liuset och repraesentera sakerne så råå
och ogiorde som the nu äre, skulle thet på then eena sijdan värka bitterheet
och på then andra misshopp, som vore här inthet gott at vänta af tractaten,
när man ännu inthet närmare vore kommin. Alle catholiske skulle och roopa
och skrija öfver the Frantzöske och gifva them skulden, som vore thet
fruchten af theras reesa och arbete här i Ossnabrugge. Vij komo altså inthet
till talss medh them om Römerske rikssens saker i gemeen eller någon af
ständernes in particulari.
Theras mästa och nästan eendeste ärende var at jämka och förlijka oss och
them Brandenburgiske om Pommeren. Hvadh theri var passerat intill den
14 de huius [ 14./24. September 1646 ], hafven Eders Kgl. Maj. förmodeligen
nu reeda förstådt af then tu härifrå afgångne underdånigste rapporten. The
hafva och någre gånger sedan varit ihoop medh them keijsserlige och
Brandenburgiske. Thesse skole yterst hafva sagt, att theras herre churfursten
allrig gifver sin consens och cederar 1. heela Pommeren, 2. eller och För-
pommeren medh Stettin, 3. eij häller Förpommeren allena uthan vederlagh.
The Brandenburgiske kunde icke häller säija för vist, om Förpommeren
skulle kunna erhållas och blifva med consens cederat, så frampt churfursten
finge itt nöijachtigt vederlagh igen, eij heller fullkomligen neekat.
Therpå stälte the Frantzöske plenipotentiarii oss före, om Eder Kgl. Maj.
vidh så fatte saker skulle vella taga emot heela Pommeren uthan churfurstens
och interessenternes samtyckie, eller och contentera sigh medh Förpommeren
och Rugen medh churfurstens consens. Om Eders Kgl. Maj. resolveren till
at taga emot heela Pommeren uthan interessenternes consens, så måste man
tänckia på continuationen af kriget och therhoos betrachta, at then skeer
medh hazard sampt andres jalousie och disaffection. Frankrijke ville fuller
stå medh Eder Kgl. Maj. såssom een beständigh och trogen allieradh, men
måste therhoos befara at Generalstaterne accordera à part medh Spagnien
och vältra heela kriget inpå Frankrijke. Hvilket skulle divertera Frankrijke
uhr Tysklandh och göra Spagnien capabel at secourrera Keijssaren medh
bätre efftertryck än härtill är skedt. Hüüs Österrijke skulle och beflijta sigh,
at understödia chürfursten af Brandenburg och hissa andre inn- och uthom
rijket at göran bijståndh emot Eders Kgl. Maj. Thet vore inthet uthan
efftertänkiande för Eders Kgl. Maj. och chronan Sverige, at Pålandh, Dan-
mark och Generalstaterne correspondera nu så flijtigt. Generalstaterne tala
fuller för churfursten per formam recommendationis, men the låta sigh
underhanden annars höra. Kongen i Pålandh låther och tala på churfürstens
bästa hoos nåå hvar. Hänsestäderne stå och i någon apprehension för
chronan Sveriges macht. Ständerne i rijket äre uthmärgade och trötte af
kriget; när the see sigh någorlunda komma tillrätta in puncto gravaminum,
så skola the ijla effter friden. The, plenipotentiarii Gallici, kunde inthet gilla,
at status catholici hafva resilierat ifrå the förre mediis reconciliationis; när
the komma till Munster, ville the repraesentera them hvadh therpå tienar,
och förmoda at the blifva vidh thet som een gång är amore pacis efftergifvit.
The väntade och af the protesterande, att the och skole kunna vara tillfridz
medh the catholiskes förslagh af den 12. Julii
Protocollum welchergestalt der Catholicorum weitere Erklärung in puncto Gravaminum
von den Kayserlichen Herren Plenipotentiariis den Evangelicis in Münster ausgeant-
wortet worden, Münster den 2./12. Juli 1646: J. G. von Meiern III S. 191ff.
Chursachssen och största deelen af the protesterande äre i thet närmaste
thermed nögde. Landständerne i Pommeren tesmoignera och, at the inthet
kunne praestera Eders Kgl. Maj. homagiumet, förän the äre lööss giorde
uhr thet båndh som the äre churfursten förbundne medh, så at thet kunde
hafva månge och vichtige considerationer, at taga emot Pommeren uthan
interessenternes consens. Men theremot om Eder Kgl. Maj. ville vara till-
fridz medh Förpommeren och Rügen, så tyckte the at churfursten skulle
gifva sin consens thertill. Och om han än ville opiniastrera theruthi, så hade
Eder Kgl. Maj. heela conventen på sin sijda och kunde på thet sättet icke
allenast få churfurstens samtyckie och consequenter samma provincie med
bätre säkerheet, när Keijssaren, ständerne och andre blifva garanter, uthan
och applausum och affection, både af the här närvarande och alle andre,
hälst om Eder Kgl. Maj. såväll som Frankrijke, som nästan köper sin
satisfaction, låther något falla och seer på heela christenheetens närvarande
tillståndh och interesse.
Vij hafva svarat, det Eders Kgl. Maj. inthet annars begären Pommeren än
medh churfurstens consens och hafven alt härtill och ännu förhoppats, at
thet skulle kunna skee, när churfursten låther rationes publici status gå sigh
till sinnes och får itt gott vederlagh igen. Plenipotentiarii Gallici giorde väll
och effter thet förtroende som Eders Kgl. Maj. dragen till sin allierades
ministrer, att the, vidh förefallande occasioner och som gode vänner, reprae-
sentera them Brandenburgiske, det the i tijdh borde tänkia effter saken och
förekomma all oreeda.
Hvadh nu Eders Kgl. Maj. satisfaction vidhkommer, befinne vij, efter all
apparence och inclinationer på then eene och andre sijdan, att Eder Kgl.
Maj. kunnen medh heela conventens applausu och interessenternes consens
bekomma på sigh och sine successorer sampt Sveriges rijke iure feudi att
recognosceras af Römerske rijket: 1. hertigdömet Förpommeren, 2. fursten-
dömet Rügen, 3. Wissmar cum condominio ducis Megapolitani, 4. stiffterne
Bremen och Verden medh then qualitet och titell som the nu äre och hafva
hafft, men inthet förvandlade i värlzlige furstendömer. 5. Thee Frantzöske
slå och fram stifft Halberstadt, i fall Eder Kgl. Maj. skulle contentera sigh
medh Förpommeren uthan Stettin.
Vij hafver lickväll inthet hördt sådant förslagh af andre. Vij velle fuller
effter vår underdånigste plicht vinläggia och beflijta oss att uthvärka och
purificera thet eene och andre stycket effter the vilkor och conditioner som
Eder Kgl. Maj. oss allernådigst hafven befallat. Men i fall vij uthi then eene
eller andre inthet skulle kunna uthrätta, såssom thet synes lijkt medh Pom-
meren , at churfursten nepligen vill gifva sit jakordh till cessionen af heela
Pommeren, och alle andre saker kommo till ändskap, så at thet häfftade
allena på Eders Kgl. Maj. satisfaction, så voret gott at vij hade Eders Kgl.
Maj. instruction och ordre at rätta oss efter i een slijk concurrence af
sakerne.
Thet bör nu oss härnäst besökia them Frantzöske i Munster, hvilket vij
måste opskiuta, så länge vij bekomma Eders Kgl. Maj. allernådigste decla-
ration på thet nästförgående och thetta brefvet.
Vij befinna een och annan så disponerade, att the i thenna höst eller och i
vinter ville antingen hafva fridh eller och låtha tractaten komma till ruptur.
Frankrijke håller Generalstaterne oppe medh gode förtröstningar, och thesse
göra mine at the änteligen villia till sluthet.
The keijsserlige märkiandes at status evangelici togo sigh mächtog till
sinnes, at catholici hade trädt tillryggia i sine förslagh, hafva förtröstat them,
at catholici blifva vidh thet som een gång är afftalt, och hoppas nu komma
tillrätta i saken. The hafva tilbudit sigh, at jämpte medh någre catholiske
träda ihoop medh them evangeliske, at öfverläggia och slijta the tvisterne. Nu
hafva the Chursachssiske, som i thet närmaste äre eense medh catholicis,
dragit een stoor hoop på sin sijda och poussera them andre alle dagar at
ingå förlijkningen. Och så myket man spör af Lampadio och andre, är thet
mycket ringa som the differera uthi.
Legatio Gallica talte och medh oss om landtgreefvinnans Furstlige Nådes
saak och att slutha itt armistitium näst för ändan af tractaten. Uthi högbe-
mälte Furstlige Nådes controversie emot hertig Georg förklara the sigh,
att Frankrijke vore resolverat at tala här på tractaten och medh vapnen
cooperera medh landtgrefvinnan, så länge then kan komma till ändskap,
betrachtandes icke allenast at Hennes Furstlige Nådes saak vore funderat
på rätten och sielfva billigheeten, uthan och at hertig Jöran hafver efter een
lång och heemligh correspondence med them keijsserlige och Spagniske nu
conjungerat sine kraffter med them emot chronorne och landtgrefvinnan.
Och höllo alså at thet vore then största satisfaction som Hennes Furstlige
Nåde kunde få. Men at Frankrijke skulle hielpa till at skaffa Hennes Furstlige
Nåde Paderborn, kunde inthet skee, effter thet stifftet vore catholiskt. Kunde
Hennes Furstlige Nåde elliest medh een summa penningar till een million
få sitt contentement och hypotecsvijss behålla något, skulle thet vara them
kärt.
Vij sade oss fuller inthet ännu hafva ordre at göra oss till parthij medh
landtgrefvinnan i then Marpurgiske saken, men lickväll hafva talat och
repraesenterat them Darmstatiske then saken effter alle nödtorffter. Then
eena gessandten Schütze vore nu heemrest och väntades medh thet första
hijt medh resolution hvadh landtgrefven ville göra. Om han, landtgreff
Georg, ställer sigh annars medh sin armatur än han sigh hafver förklarat
emot feldtmarskalken her Wrangell, så vore ordre gifven till commendan-
terne i Düringen och Meissen at vigilera och göra sitt till.
Uthi cessionen af Paderborn föllo vij åter landtgrefvinnans Furstlige Nåde
medh alfvare bij och remonstrerade at thet kunde gå, hvar icke heela stifftet,
lickväll någre stycker theraff och något af the andre theromkringh liggiande,
thermedh synes Hennes Furstlige Nåde kunna förnöijas.
Om armistitio proponerade både, legatio Gallica och Generini på Contarinis
vägnar, hållandes före at thet skulle vara nyttigt och kunna anställas medh
chronornes fördeel. Quarteren meente the, att the keijsserlige och Beijerske
kunde taga inom Donau och Eder Kgl. Maj., Frankrijke och Hessen få
bytha sin emellan alla landen på thenne sijdan Donau.
Vij, påminnandes oss Eders Kgl. Maj. allernådigste förklaringh, infattat i
dess breeff af den 21. Martii af thetta åhret [ 21./31. März 1646 ] , hafva
ungefär på thet slaget discurrerat medh them och hafft våre invändningar.
Men efter the stodo hårdt therpå och the elliest in puncto satisfactionis
inthet hade här något synnerligit bestält, så svarade vij, at thenne saken stodo
näst hoos feldtmarskalken her Wrangell: Lofvade oss vella skrifva honom
till och höra hans sentiment, efftersom vij fuller och till then ända, men
lickväll mäst för soldatescans contentement skuldh, hafva skrifvit effter
öffvercommissarien Petter Brandt
Wrangell i bägge ofvanbemälte ährenden.
Thermed reeste the Frantzöska then 18. huius [ 18./28. September 1646 ]
härifrå. Portugisen Andrada fölgde them för bätre säkerheet skuldh. För-
uthan hans sollicitatur om passet och Eduardi eliberation begärte han, at
hans herre och konungh måtte inter comprehendendos hoc tractatu fåå och
bekomma locum suum, jämväll at han, Andrada, måtte få in patenti forma
vår attestation, at han, äfven såväll som hans collega di Castro, hade drifvit
hoos oss Eduardi eliberation, aldenstundh han vill skyllas therföre, som
hade han theri varit något frigidus.
The keijsserlige, grefven af Lamberg och Crane, vore i går efter middagen
hoos oss och berättade, att grefven af Trautmanssdorf långesedan vore revo-
cerat heem till Keijssaren, men honom hafva differerat medh reesan, haf-
vandes itt gott hopp om sluthet medh tractaten. Nu efter legatio Gallica
inthet hafver här kunnat något synnerligit uthrätta, uthan then Pommerske
saken synes beroo på then declaration Eder Kgl. Maj. framdeles måtte gifva,
så vore han nu resolverat at begifva sigh härifrå och på heemreesan.
Vij svarade oss hafva giordt alt hvadh möijeligit är på vår sijda. Sedan vij
hafve erhållit Keijssarens consens till Pommeren, hafve vij väntat och töfvat
effter, at the keijsserlige skulle ställa interessenterne tillfridz, sustinerandes
vij, at Keijssaren obligeras at skaffa Eder Kgl. Maj. Pommeren medh inter-
essenternes consens.
Men the theremot at Keijssaren inthet mehr kunde gifva än han hafver sielff.
När vij regererade, at Keijssaren hade directum dominium Pomeraniae och
hade thet cederat åth Eders Kgl. Maj., sökte the uhr thenne orden: Quantum
de iis disponere habet Caesar
In Absatz 13 des kaiserlichen Instrumentum pacis vom Mai 1646: J. G. von Meiern III
S. 69 (Absatz 13 Zeile 5–6).
som fuller inthet mehra düger än at låtha see thet the gå om medh gäckerij
Die Audienz der pommerschen Deputierten bei Salvius am 16./26. September wird nicht erwähnt.
Salvius erklärte ihnen bei dieser Gelegenheit, Schweden hätte früher gern mit Kurbrandenburg ein
Partikularabkommen getroffen, jedoch habe der Kurfürst abgelehnt. Nun sei den schwedischen
Gesandten von der Königin ausdrücklich der Abschluß eines Vertrages verboten worden, den wan
sie itzundt a part mitt S. Churf. Durchl. tractiren solten, müsten sie ihme ein Aequiva-
lent schaffen, welches sie nicht thuen könten: Baltische Studien VI 1 S. 93f.
Den 15. huius [ 15./25. September 1646 ] skickade kongens i Pålandh resident
Matthias Krakow, generalmaior Krakous broder, som i ducis Bogislai tijdh
var director dicasterii i Stettin, till oss sitt creditiff uthi patenti forma, som
copian under lit. A gifver tillkänna, begärandes therpå audience. Vij seendes
att kongen i Pålandh förde titulen af Sverige, svarade det vij fuller gärna,
hans herre och konung till respect, ville admittera Krakou till audience och
i thet öfrige bevijsan all tillbörligh ähra och courtoisie, men efter han i
creditifvet kallades kongens i Sveriges resident, så kunde vij inthet på thet
slaget låtha komma honom till oss. Om han hade itt annat och bättre inrättat
creditiff eller viste gifva något expedient i saken, ville vij thet höra och effter
all möijeligheet lämpa oss therefter.
Som oss är berättat, hafver han varit hoos åthskillige furstlige och een-
kannerlig hoos them Magdeburgiske, sin saak föredragit, at hans nådigste
konungh och herre fuller inthet missunnar Eder Kgl. Maj. een billigh satis-
faction och meddell till at blifva framdeles förvarat för plötzlige infall, men
hade icke trodt at samma postulatum skulle uthslå på furstendömen Pom-
meren , effter thet löper emot Eders Kgl. Maj. herrfaders uthspridde mani-
fest och giorde contestationer såväll emot hertigen af Pommeren och hans
landtständer som churfursten af Brandenburg, som dessföruthan hafver een
odisputerligh rätt till Pommeren, för hvilkens skuldh, såssom kongens i
Pålandh förnämste vasall, kongen i Pålandh gärna använder alle möijelige
officia. Dertill medh så kunde ingen förtänkia kongen i Polandh, at han
vidh een sådan mutation såge på sin säkerheet, äfven såväll som Eder
Kgl. Maj. achtade sin. Recommenderade therföre them Magdeburgiske
thenne saken, at öfverläggia och menagera thet bästa the kunde till Römerske
rikssens och naborskapets gode intelligence.
Hvadh then Weijmarske gessandten å Pfaltzgrefvens af Sultzbachs vägnar
hafver hoos oss inlagdt emot Pfaltz-Neuburg, är under lit. B. Under lit. C
äre inkomne aviser.
C: 425 Korrespondent 1517 an Keller. Ohne Ort 1646 September 5
426–432’ Abschied des Kreistags zu Bamberg [ mit Beilagen ]. 1646 August 4/14
433–434 Avise
435–442’ Protokoll der Sessio II. 1646 Juni 26/Juli 6
443–444’ Vertrag des Landgrafen Georg von Hessen-Darmstadt mit dem König von Spanien.
Ohne Ort und Tag [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 625–627 ]
445–479’ Avise