Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
189. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 September 14/24
–/ 189/–
Osnabrück 1646 September 14/24
Ankunft der französischen, holländischen, evangelischen und venezianischen Gesandten in Osnabrück.
Mehrere Unterredungen mit den Franzosen: Zulassung Rosenhanes zu den Verhandlungen, Verein-
barungen mit den Kaiserlichen wegen Frankreichs Satisfaktion, Gründe für den Abschluß mit dem
Kaiser, Klagen der Franzosen über den voreiligen Vertrag der Holländer mit den Spaniern,
Schwierigkeiten mit Kurbrandenburg und den pommerschen Ständen wegen der schwedischen Satis-
faktion, Befriedigung der Soldateska. Besuch der generalstaatischen Gesandten: Beförderung der
Generaltraktaten, Einschluß der Reformierten in den Frieden, Restitution der Kurpfalz, Satis-
faktion Hessen-Kassels, Schonung Kurbrandenburgs. Unterredung der Franzosen mit den Branden-
burgern und Kaiserlichen über Pommern. Französischer Rat an Schweden, sich angesichts der
allgemeinen Lage in seinen Forderungen zu mäßigen
reich. Beschwerden der Evangelischen über Kursachsen.
Ederss Kgl. Maj. allernådigste breef af den 22. passato [ 22. August/1. Sep-
tember 1646]
tilbörligh reverentz unfåt.
Såssom vij dagen, förän thet kom, månde i underdånigheet skrifva, at duc
de Longueville och hans colleger d’Avaux och Servien hade då sin qvarter-
mästare här at beställa logementet, och att thenne berättade, at plenipoten-
tiarii sielfva väntades then samme eller fölliande dagen, altså händet och
att heela legatio Gallica kom den 8 de huius [ 8./18. September 1646] med een
anseenligh suite af folk, deelss i sine carosser, deelss till häst, och bleef aff
vårt folk och vagnar beneventeradh uth för staden och beledsagat intill
La Bardes logemente, ther alle tree plenipotentiarii liggia. Den 9 de [ 9./19.
September 1646] komo och alle 3 Generalstaternes fullmächtige, Pau, Donia
och Glandt
varit i Munster, hijt i staden, doch stilla och uthan föreskickat notification
och ceremonier vidh entreen. Thet hafva och mäst alle the evangeliske, som
pläga vara i Munster, på två när, hvilka och väntas effter, stält sigh här inn.
Venetus legatus hafver och sändt Generini hijt öfver, både med breef till
oss, som copian under lit. A uthvijsar, jämvähl ordre at mundteligen dedu-
cera och remonstrera oss thet samma som i brefvet korteligen är infördt.
Sedan vij och the Frantzöska den 8 de huius [ 8./18. September 1646] hade
genom vårt folck legt af the inbördes brukelige complimenterne, begynte
vij, såssom stadde in loco, then 9 de huius [ 9./19. September 1646] den första
visiten , hafvandes nu reeda, när then blifver medh inräcknat, varit i fyra
conferencer medh them, två hoos oss och så månge i the Frantzöskes loge-
mente. Förän the i revisiten, som skedde then 10 de huius [ 10./20. September
1646], korno tillsammans med oss både, vore the à part hoos migh, Johan
Oxenstierna, och condolerade migh i thenne sorgelige lägenheet
Johann Oxenstiernas Gemahlin war kürzlich verstorben; vgl. [S. 407 Anm. 1] .
genom Gudz nådige disposition jagh nu är råket uthi, tagandes thenne
occasionen såssom till praetext till thenne theras reesa hijt öfver, ehuruväll
hvarthera af them hafver långesädan både med sin uthskickade och breeff
bevijst migh then ähran. Hvadh anlangar sielfva realiteterne, sade the det
the vidh denne lägenheet ville och gifva oss part om thet som i Munster
var passerat, och höra huru här stodo till, varandes therhoos intentionerade
at concertera medh oss öfver thet som vijdare står till göra. The tviflade
inthet, at residenten Rosenhanen nu här närvarandes och tillstädes i alla
congresserne, nu hafver effter unfången information af them, the Frantzöske,
alt omständeligen och effter theras communication skrifvit till oss, och vij i
nästförledne veeku förnummit, at the omsijder vore komne till richtigheet
medh them keijsserlige i Frankrijkes particularsatisfaction. Hvilken the lick-
väll achta vara ogiord och inthet sluthen, om the icke blifver något af gene-
raltractaten och Eder Kgl. Maj. landtgrefvinnan och andre allierade få sitt
nöije.
Thermedh låthe the oss läsa skrifften, som var emellan them och the keijsser-
lige opsatt i thenne saken, men ville inthet meddele oss copian theraf, uthan
allenast thet extractet theruthur, som finnes under lit. B, föregifvandes at
the vore ännu een ofulkomligh saak, then the inthet kunde låtha komma i
liuset, förän man sågo hvadh thet ville blifva theraff. Så mycket vij i hast
theraf kunde behålla, vore substantialia, at Frankrijke cederas 1. superiori-
teten aff stifften Metz, Tull och Verdun, 2. Pignerola, 3. Maijenvijk , 4. heela
Sundtgau, 5. Under- och Öffverelssas medh landtvoigtyen Hagenou. Men
biskopzdömet Strassburg medh alle andre immediatständer, såssom alle
rikz- och valdstäderne, blifve vidh Römerske rijket; 6. staden och fästningen
Brisach och 7. Philipzburg, att ther hålla på ägen kostnadt itt perpetuum
praesidium. Men territorium theromkring blifver hoos biskopen aff Speijr.
Theremot skall Frankrijke hafva lofvat: 1. at contentera erkiehertigerne medh
3 millioner livres på 3 åhr, hvart åhr een million; 2. betala två tridiedeelar
af then skuldh som nu kan bevijsas häffta på Elssas; 3. assistera Keijssaren
medh 150 000 rd. åhrligen, så länge apprehension är för Turken, och 4. om
kriget emot Turken angår, ståen bij medh 10 000 man i fäldt på Frankrijkes
ägen kostnat. Thesse två sidste conditioner som angå Turken, vore inthet
på then skriften the låthe oss läsa. The sade att the conditioner vore för
allehanda betänckiande skuldh lembnade i nuncii händer. Kunne vij få
skrifften innan the reesa hädan, velle vij göra vår flijt.
Plenipotentiarii Gallici sade sigh inthet kunna kalla thet som Frankrijke
på slijkt sätt bekommer, någon satisfaction. Thet vore köpt effter dyreste
penningen och väll betalt. Hvilket fuller skulle komma andra främmande
före och ingen lätteligen göra them thet effter. Men theras herre och
konungh hafver, ehuru svårt thet honom och kommer, thet lickväll häller
vellat göra, än längre liggia och sväfva i kriget. Om Frankrijke skulle stå
längre i vapnen emot Keijssaren och huus Österrijke, så fräte kriget äntå
innan någre månar dubbelt mehra penningar än the som nu äre lofvade för
Elssas. Och vore äntå ovist, om Frankrijke effter een långh tijdh och så
stoore besvärligheeter skulle kunna nå och erhålla een slijk offerte, som
thenne är; jämvähl kunna skillias uhr kriget medh lijka ära och reputation,
som thet nu hoppas kunna göra. Frankrijke och dess provincier äre nu
uthblottade af penningar. Thet hafver i thesse motibus mist taper män, och
månge illustres testes måst falla nider, hälst nyligen för Mardijk. Hvilket
förorsakar i the förnämpste familierne grååt och skrän och hoos drottningen
commiseration och trängtan effter friden. Och om Hennes Kgl. Maj. såssom
een förståndigh princessinne än skulle kunna både finna rådh till fleere
meddell, jämväll och öfvervinna then varkundsamheet, som hon icke allenast
såssom een dame, uthan och then allerchristeligaste drottningen synes kunna
draga öfver uthgiutandet af så mycket och nobelt menniskioblodh, så pröf-
var Hennes Maj. äntå, att Frankrijke inthet kan medh raison och hopningh
effter godh uthgångh föra kriget, om Generalstaterne slöthe trefves medh
Spagnien.
The beklagade högt och ofta, at Generalstaternes plenipotentiarii hafver i
förledne sommars alt för mycket praecipiterat sigh och heela värket. The
hade uthan communication medh the Frantzöske först tracterat punchtevijs,
them undertecknat och thermedh och under varande tractat som oftast reest
neder till Haag, hämptat nya ordres och åter kommit op till Munster;
omsijder och fördt alle punchtar ihoop och fattat them formeligen tillsam-
mans med underskrefne händer. Frankrijke kunde någorlunda och ville
äntskylla them Holländske plenipotentiarios, om the hade för eller efter
samma sine puncter annecterat een clausul, att thet the hade tracterat och
så vijda sluttit, skulle vara ogilt, så frampt Frankrijke och theras andre
allierade inthet finge i lijka måtto sitt contentement. Men thet är inthet
skedt. Hvarföre hafver theras herre och konungh genom Thuillerie, Brasset
och elliest andre på alla vägar vinlagt sigh at arrestera och hålla them i thetta
ståndet, så länge man kunde häruthinnan fatta resolution. Någre provincier
tesmoignera fuller sin displicentz till plenipotentiariorum procedere, men
man kan inthet troo at thet är funderat i hiertat, eller at theras, som måtte
villia väll, sentiment skall stoort gälla. Ministri Gallici hafva af godh handh,
at någre af Generalstaterne hafva in publico concessu opinerat och fördt
then discursen, at thet inthet kunde skada at the slöthe à part och finaliter,
kunnandes thermed gifva Keijssaren och kongen i Spagnien macht och
lufft, at mötha och studssa bägge chronorne, som växa för store och komma
them alt för när, både medh sine stater så och i commercierne. Man hade ju
händer emellan och för ögonen at the äre jaloux öfver bägge chronorne.
The allena hafva varitt i vägen at chronornes armeer här i Tysklandh hade
så när stransett hvarannan och thenne campagnen gåt uthan frucht aff. Uthi
Flandern hafva tvenne princes du sang, duc d’Orleans och Anguien, med
heela armeen och then förnämste Frantzöske adelen förthenskuldh satt sigh
i stoor hazard, lijtandes på Generalstaternes lofven, ordh och afskeedh, at
princen af Ouranien
Spagniske. Hvilket medh fleere andre högvichtige skääl är i Frankrijke
kommet i så högh consideration, at the hafva icke allenast nu mehr än förr
tänckt på friden, uthan och, om then inthet annars vore at nåå, sökia till
at medh lämpa och maneer köpan.
Thetta var så ungefär theras ouverture i första conferencen. Vij tackade
them för communicationen, och korteligen till säijandes, låthe them vetta
at här var inthet förefallet. Oss fuller hafva försökt och gärna vellat göra
något till saken, men them keijsserlige hafva bögt undan och alt skuttit på
vårt instrument, som vij länge hafva talt om. Thet hafva vij fuller något
arbetat på, men mäst töfvat effter thenne conference, at theri först aftala
itt och annat och sedan d’un commun concert låthe sakerne komma i
liuset. Effter the nu vore så när och färdige thertill, skulle på vår sijda inthet
feelas.
Den 10. och 11. huius [ 10./20. und 11./21. September 1646] contesterade the
åter then begärelsse och orsaker Frankrijke hafver till at trachta effter friden.
Vij förtalde them, att Eder Kgl. Maj. ingen annan intention hafven medh
kriget, än een ährligh, reputerlig och säker fridh. Thereffter tränchta vij
och achta på then minste lägenheet som öppar sigh till att nå then samma.
Vij måste bekänna at the keijsserlige hafva fuller budit itt ährligit till Eders
Kgl. Maj. satisfaction och säkerheet, men när man hörer efter och betrachter,
hvadh the sielfva tala om sin offerte, så är thet föga annat än göckellspeel och
gäckerij. Ty emot oss säija the, att the hafva i Keijssarens nampn gifvit och
unna Eder Kgl. Maj. heela Pommeren, Wissmar och bägge stiffterne Bremen
och Verden; och när the Brandenburgiske tala them till för Pommeren,
sväär Trautmanssdorf at han icke hafver gifvit een bondegårdh bort för
churfürsten. Därtill medh förnimmer man, at the underhanden äggia op
churfursten och andra in- och uthom Tysklandh emot chronan Sverige, at
thermedh komma mehra oreeda åstadh. The Brandenburgiske opiniastrera
och hålla värket oppe från then eena tijden till then andra, nu medh eenthera
af plenipotentiariernes reesar härifrå, nu medh churfurstens ankompst, nu
medh nya förslagh af particulartractater och annat slijkt, som duger till at
förhala värket, hafvandes theras och the keijsserliges procedere itt lijka
skeen och uthseende, som väntade the på at lyckan måtte een gång vända
sigh emot Eders Kgl. Maj.
Vijdare vore ännu inthet kommit medh Eders Kgl. Maj. particularsatisfac-
tion. Och posito om then vore eller och kunde nu blifva richtigh, så att
Eders Kgl. Maj. blefve mächtigh heela Pommeren, Wissmar, sampt erkie-
och stiffterne Bremen och Verden, så achta vij äntå, at Eders Kgl. Maj. och
Frankrijkes sampt andre angräntzande printzers och republicers största con-
tentement står theruthi, at Romerske rikssens blifva här componerade effter
thet förslagh som chronorne hafva giordt. Om thet icke skeer, så är all then
andra particularsatisfactionen nästan till ingen tingh nyttigh, uthan fast
mehra skadeligh och länder chronorne till mehra eftertaal än reputation, at
the skulle hafva begynt kriget och förtet för Romerske rikssens restablisse-
ment skuldh, jämväll och till then ända inviterat ständerne hijt, här förtröstat
them om assistence, men nu låtha märkia något relaxement i theras interesse,
som afficerar chronorne nästan så mycket som ständerne sielfva. Ehuruväll
ständerne hafva godh tillförsicht till chronan Frankrijke, så hafva the lick-
väll, märkiandes at plenipotentiarii Gallici vore i tractat öfver sin particular-
satisfaction, thet mycket apprehenderat och förorsakat oss at skrifva tit
öfver, som mäst skedde, icke at vij trodde at någon fahra var förhanden,
uthan at hålla them i godh humeur, och bekommandes något gott svar,
kunde vijsa och trösta them thermedh.
Thet hafva och åtskillige varit hoos oss och lära uthan tvifvell besökia
plenipotentiarios Gallicos, alla therom anhållandes att vij ville taga res
Imperii i raden och alt låtha gå lijka steegh. The låddes hafva ingen annan
intention och sade att theras herre inthet lägger sine vapn neder, förän han
seer, que les affaires d’Allemagne, que [1] sont justes, äre bijlagde; men
rådde at vij ville till at bättre och ordenteligare komma uhr thetta värket,
först begynna medh Eders Kgl. Maj. satisfaction och sedan låtha the andre
negotia, hvart effter sin art, föllia efter. In publicis Imperii negociis vore
mycket som man kunde höija op och låta falla, tagandes måttet efter parti-
cularinteressen, som the lämpa och skicka sigh till accommodation; när man
theri hafver giordt sin räckeningh och facit, kan man bättre tala och, om
vederparten inthet vill till billigheet, bruka them för een espece de manifest.
The märkte väll, at största obstaculum är hoos churfursten af Brandenburg
och i controversien om Pommeren. Churfursten borde fuller med rätta tala
och göra förslagh, men i then staden tyger han stilla och låther thet komma
på tijden. Hans plenipotentiarii contestera medh dyre ordh, at theras herre
aldrigh gifver sin consens till heela Pommeren. Om Eder Kgl. Maj. och
chronan änteligen står therpå och thenne tractaten skulle slå therhän uth,
moste han thet låtha skee och befalla sin saak Gudh och tijden. Om hans
heela chürfurstendöme, ja lijff och lefverne skulle komma theröfver i fahra,
så kunde han inthet annars än låtha så skee. Plenipotentiarii Gallici sade sigh
ofta och medh efftertänkelige ordh hafva varit ihoop med them Branden-
burgiske, men altidh funnit them i lijka terminis. Och effter residenten
Chanut hafver berättat, thet resolutionen skall vara tagen therhenne att
blifva vidh Förpommeren, så bode the att vij ville optäckia them om så
vore, och på thet fallet inthet längre hålla tilbakar, uthan medh then ouver-
turen promovera heela värket.
Hvartill vij icke allenast neekade, uthan remonstrerade än ytermehra, at
Eder Kgl. Maj. inthet väll kunde komma till then resolutionen, at contentera
sigh medh Förpommeren allena. Eder Kgl. Maj. stodo effter thesse landen
förnämligast för sin säkerheet och then commoditet, som chronan Sverige
thermedh får, till at correspondera och räckia sine allierade handen på alla
händelsser, hälst om then tijden som vij nu i thetta kriget hafva uthlefvat,
skulle härefter förefalla. Nu är med Hinderpommeren så beskaffat, att then
som är mästare ther, hafver Stettin och bästa deelen af Oderen till sin dispo-
sition, kunnandes theruthur incommodera Förpommerske staten, när och
huru han ville, thet måtte skee med inströdde machinationer eller oppen-
bara fiendskap. Ständerne som ther äre, äre mäst alle lägne ini landet moot
siökanten, och the ändå deels inthet tienlige till defension, deels i then con-
stitution att man inthet skulle kunna möka them hvart man vill. Hvarmedh
Eders Kgl. Maj. intention och alle vänners och allierades önskan, at här
fästa footen och fundera securiteten, vore om inthet, hvar icke nu strax,
lickväll med framtijden. Thet skulle vara beqvämast och hafva minste be-
tänkiande medh sigh, om churfursten ville förstå till cessionen af heela
Pommeren och låtha märkia hvadh han åstundar till vederlagh. Oss vore
förekommit, att icke allenast status provinciales Mark Brandenburg på
sidsthålldne landtdagh, uthan och att proximi agnati, marggrefverne af
Cülenbach och Ansbach, hafva uthlåtit sigh moot churfursten, dät the fulle
gärna skulle see att churfursten måtte blifva vidh, hvar icke heela, lickväll
eenthera deelen af Pommeren; men att thet therhoos hafva rådt, att chur-
fursten, märkiandes att Eder Kgl. Maj. ingalunda ville söndra Pommeren,
måtte på thet fallet i tijdh och förän then bruste till någon actualitet, publico
till bästa cedera och föreena sigh om itt aequivalent igen, at nå thet samma
med Eders Kgl. Maj. cooperation. Deputati statuum Pomeraniae begynna
och lämpa sigh mehra än för
Zweifellos wird hiermit auf die eindringlichen Vorhaltungen hingewiesen, die die pommerschen
Deputierten am 12./22. September 1646 Biörneklou machten: Baltische Studien VI 1 S. 84–
86. Sie suchten am 13./23. d. M. auch Oxenstierna auf, von dem sie ebenfalls kategorische Erklä-
rungen verlangten: ebd. S. 86–89.
i thenne saken. Han synes inthet vella hafva thet nampnet, at han vill sielf
släppa Pommeren och begära therföre igen något af Keijssaren. Churfursten
kunde i regard af thenne cessionen 1. få furstendömet Jägerndorff igen
Johann Georg Markgraf von Brandenburg, Fürst zu Jägerndorf; vgl. [S. 36 Anm. 2] .
som elliest inthet lätteligen skulle kunna skee; 2. blifva löös uhr then achts-
erkläringen, som thet huset för abalienationen af Pryssen är satt uthi; 3. be-
höllo häreffter oklandrat the tree stiffterne, som churfursten hafver nu på
100 de åhr hafft och brukat till sin bästa , hållandes inne alt thet som uhr
them i heela then tijden öfver hade bortvändes till rikzsteurerne; 4. bekomo
theröfvanpå antingen furstendömerne Glogou och Sagan eller och erkie-
och stiffterne Magdeburgh effter thenne erkiebispens
Herzog August von Sachsen; vgl. [S. 7 Anm. 1] .
stadt, eller och alle ihoop. Eders Kgl. Maj. skulle gärna unna honom hvadh
som skee och effterlåtas kunde.
Om soldatesquens contentement berättade the, att the therföre hafva låthit
falla thet för Frankrijke, på thet vij kunde med bättre foogh och värkan
stå på then som vij här hafve begärat, thet the skole i Munster hafva förordat
och grefven aff Trautmanssdorff tesmoignerat kunna skee. När man först
giorde aftalet om quanto, kunde ständerne förlijkas om repartitionen.
Den 12. och 13. huius [ 12./22. und 13./23. September 1646] vore ofvanbemälte
tree Holländske, then Venetianiske och någre aff ständernes fullmächtige
hoos oss. Generalstaternes gessandter sade sigh vara hijt komne at förebringa
oss effterfölliande saker per forme de recommendatie: 1. att å Eders Kgl.
Maj. vägnar vij ville låtha generaltractaten vara oss befallat och tillsee, att
then kunde, så mycket hoos Eder Kgl. Maj. stodo, matureras. In specie och
till thet 2. att vij ville i samma teneur, som i propositionen är begynt, här-
effter ihugkomma the reformerade i gemeen, at the icke mindre än the andre
evangeliske af vår religion måtte åthniuta och frögda sigh öfver thenne
tractaten, effter the hafva samma rätt och bekänna sigh till Augssburgiske
confessionen, leede therföre lijka förföllielsse, hafva uthstådt krigets besvär-
ligheeter såväll som the andre. General- och provincialstaterne i Neder-
landen bevijsa them af vår religion all faveur och låtha them ther sittia och
boo lijka medh them reformerade. I synnerheet recommenderade the West-
phaliske adelen, som är af then reformerade religionen, at the måtte i bästa
måtton ihugkommas och saken therhän disponeras, att the måtte hafva
libertatem conscientiae och kunna, så härefter som härtill, komma ad bene-
ficia ecclesiastica, när någre äre löse och the thertill finnes duglige; 3. att
vij ville, som reeda är skedt, ännu embrassera then Phaltziske saken och
tillsee at then må blifva totaliter restituerat. Then ginge icke allenast
Romerske rijket an, uthan alla angräntzande herrskap, förän then skulle
sättias på effterkälkan och tilbakars, måtte tilläfventyrs kongen af Engel-
landh och Generalstaterne contribuera något till thet husets restitution; 4. att
vij och i lijka måtto och effter påbegynte sätt ville gripa landtgrefvinnans
Furstlige Nåde under armarne in puncto satisfactionen såssom een väll
meriterad och beständigh princessinna; 5. att Eder Kgl. Maj. ville och bruka
moderation emot churfursten af Brandenburg som interesserar i then begärte
satisfactionen. Theras principaler viste och måste bekänna, att Eder Kgl.
Maj. och Sveriges chrona hade orsak och skääl at see sigh före och på bästa
måtton stadga sin säkerheet, men efter then kan i itt så gott vahl jämkas
och tagas så att Eders Kgl. Maj. så näre blodzförvant een vällaffectionerat
evangelisk furste, som förmå och kan tala och göra publico till godo, inthet
allena skall betala laget och råka före. Hvilket the inthet ville förmoda och
finaliter vänta i förslagen, at Eder Kgl. Maj. seer på thet som med framtijden
kan blifva och hafva beståndh, jämväll stärkia thet evangeliske väsendet
och bringa Eder Kgl. Maj. affection.
Thet svar påminte vij them, huru varsampt Eder Kgl. Maj. hafven gåt uthi
heela thenne tractaten och altidh sedt på universalvärket och dess säkerheet,
oachtandes alle the tilbudh som må hafva varit å färde och framstuckne aff
vederparten, till att nå itt particular och eensijdigt contentement. Med
samma caution gå vij ännu, doch så lickväll at ingen skäligh occasion att
tractera och bringa värket till ändskap må försumas. Vij väntade at the göra
thet samma på sin sijda, betrachtandes att the under faveur af Eders Kgl.
Maj. och chronan Sveriges vapn hafva tagit tijden och sin fördeel i acht.
Nu när thet kommer till sluthet och hvar och een vill så laga och sättia sigh,
att huus Österrijke och Spagnien, som äntå inthet lära låtha sine vasta con-
silia, kan hafva öppet hugg till revanche på them som theras desseiner i
thesse åhren hafva bruttedt, och hvar och een effter sin godtyckio tractera,
är tienligast at then eene staten secunderar then andra, hielpandes hvarannan
i thet lagh, att the på alla fall må medh bättre maneer kunna räckia hvar-
annan handen. Hvadh the reformerade vidhkommer, sampt the Phaltziske
och fru landtgrefvinnans saker, lofvade vij till thet första alle möijelige
officia, som vij them alt härtill hafva gärna och godvilligen giordt. Uthi then
Phaltziske saken föllo vij them bij och rådde, att the och på sin ohrt ville
göra thet samma, i lijka måtto och landtgrefvinnans Furstlige Nåde. In
puncto satisfactionis remonstrerades them i hvadh terminis vij stode och
huru the Brandenburgiske sigh comporterade, tesmoignerandes the orsaker
Eder Kgl. Maj. hade, till att hålla sigh vidh Pommeren ungefär effter thet
slagh som vij hafva talt medh legatione Gallica.
Thermed äre the i går sin koos reeste och hafva moot een och annan
tesmoignerat, at the vore med vår resolution content.
I går vore plenipotentiarii Gallici hoos oss och gofve oss part 1. om thet
som var förefallet emellan them och the Brandenburgiske om Pommeren.
Legatio Gallica hafver stält churfursten före 3 tingh at vällia: 1. att låtha
falla och cedera Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige heela Pommeren med
condition at få itt aequivalent igen annorstädes i Tysklandh, som man kunde
blifva eens om; 2. eller och att cedera Eder Kgl. Maj. Förpommeren med
staden Stettin och hvadh thertill hörer eller läggias kan, och churfursten
behöllo resten af Hinderpommeren medh stifft Halberstadt; eller och till
thet 3. att Eder Kgl. Maj. behöllo, som sagt är, Förpommeren efter sine
förre gräntzor och dertill stifftet Halberstadt, och churfursten finge Stettin
med heela Hinderpommeren. Till thet första skole Brandenburgici hafva
svarat, att the ville alle ihoop vara skälmer och inge ärlige karlar, om thet
går för sigh. The hade ordre at inthet höra eller tala, så länge Eder Kgl.
Maj. står på heela Pommeren. Hvadh anlangade the andre tu förslagen, hade
the inthet tänckt at slijka skulle komma på bordet, och therföre vore uthan
ordre i thet fallet. Plenipotentiarii Gallici hafva vijst them brefvet ifrå Saint
Romain, theri han äfven då berättade, thet legati Hispanici skulle nu nylig
hafva fåt ordre at slutha på sätt och vijs som Frankrijke i thet närmaste
begärar. Hvilket han, Saint Romain, hade af nuncio, tesmoignerandes thenne
at han nu hade friden i sitt våldh och hoppades få alt tillrätta, så snart legatio
Gallica kome igen. Ville Brandenburgici vara medh och häreffter sittia i roo,
så måtte the i tijdh förklara sigh. Therpå hafva the Brandenburgiske tagit
på sigh att affärda een express till churfursten, som innan få dagar kunde
vara här igen med resolution på thet två senare punchter af thet som legatio
Gallica hafver förestält. I thet öfrige hafva the moot them Frantzöska
contesterat, att theras herre, churfursten, kunnandes på något görligit och
reputerligit sätt komma uhr thenne labyrinthen medh Eder Kgl. Maj., ville
sedan träda i een offensive och defensive ligue medh Eder Kgl. Maj. på
conditioner och vilkor som man kunde föreenas.
The keijsserlige, greffven af Lamberg och Craane, hafva och besökt them
Frantzöske. Som the oss i lijka måtto i går berättade, hafver duc de Longue-
ville plaiderat Eders Kgl. Maj. saak medh ijfver, drifvandes thet förnämli-
gast, at the keijsserlige hafve ju sielfve hållet vara rätt och billigt at Eder
Kgl. Maj. måtte förnöijas, hafva till then ända liberaliter offererat ofvan-
bemälte stycker. Nu praesumerar man at Keijssaren inthet hafver låtit göra
thenne offerten, om han icke hade tillförende hafft eller vettat sigh kunna
få interessenternes consens. Vore thet annars och som the keijsserlige nu
säija, så obligeras Keijssaren ändå till at skaffa Eder Kgl. Maj. och chronan
Sverige the samma offererade ohrterne, uthan alt tilltaal för andra. Thet
kunde inthet bättre skee än: 1. att huuss Brandenburg och thenne chur-
fursten finge Jägerndorff igen
Vgl. [S. 36 Anm. 2] .
serlige skole hafva förkastat thet förslaget, såssom hade vij reeda remitterat
och släpt Schlessien uthan någon condition. Hvilket lickväll inthet är skedt,
uthan medh thet vilkor, at the skaffade contentement åth them som inter-
essera i Eders Kgl. Maj. satisfaction. Om the thet inthet giorde, så feela
thet andra och.
Yterst och till afskeedh satte the Frantzöske oss i aftonsse för ögonen:
1. Frankrijkes exempel, at thet för fridens och lämpan skuldh hafver låtit
mycket falla af sin satisfaction och thet som Frankrijke nu får, nästan måst
köpa. 2. Förpommeren och Stettin medh stiffterne Bremen och Verden
sampt Wissmar vore noble styker, som Eders Kgl. Maj. icke allenast medh
interessenternes och ständernes consens, uthan heela Europae applausu
kunde få och förmedelss thenne tractaten alla interessenter blifva theröfver
garanter. 3. Thet vore tvertemot och betänkeligit, att strängia churfursten
till extrema och thermedh icke allenast gifva Eders Kgl. Maj. illvilliande
orsak at mängia sigh theruthi, uthan och förorsaka andra vällaffectionerade
till jalousie. Man hade händer emellan, hvadh Generalstaternes apprehension
och stillestående hafver i thenne campagne förorsakat. Skulle the oförmo-
delig slutha, vore fahra at theruthur icke fölgde stoor confusion och månge
gode desseiner föllo i brunnen. Nuncius apostolicus skulle nu gloriera i
Munster, at han hafver friden i sine händer och förmodelig kunde slutha
med alles contentement innan 8 dagar. The plenipotentiarii Gallici [hade]
effterrättelsse uhr Köpenhampn, at the Spagniske som ther äre, skulle föreslå
een ligue medh Danmark och Pohlen, at divertera chronan Sverige. Ronca-
lios
Der polnische Resident in Paris hieß Domenico Roncaglio. Er erscheint auch in französischer
Form als Roncaille oder, davon abgeleitet, Roncalli. Seine Lebensdaten sind nicht bekannt (frdl.
Auskunft des Archivum Glówne Akt Dawnych in Warschau). Er ist wohl nicht identisch mit
dem genannten Claudio Roncaglio, der Domherr des Bistums Ermland war; vgl. APW, [II A 1 S. 141] ; APW, [II C 1 S. 101] und [181] .
och therföre inthet uthan eftertänkiande.
Vij hafvandes ingen andre ordre at annars tala än härtills är skedt, hafva
oss thermed excuserat och vella nu vänta Eders Kgl. Maj. allernådigste
resolution medh thet förste, om vij alt framgynt skole blifva vidh then nu
reeda och offta oprepade ordre och vänta, hvadh tijden vill gifva för uth-
slagh; eller och om Eders Kgl. Maj. funne för gott at ändra theri något.
Plenipotentiarii Gallici synes härmedh reesa till Munster igen, at ther vänta
hvadh resolution kan föllia.
Lampadius gaf oss vidh handen i förgår, och vij them Frantzöske, om Frank-
rijke icke måtte hällre taga emot Elssas iure feudi än som itt allodium. När
thet är vasallus Imperii, så admitteras thet cum voto et sessione till kreiz-
och rikzconventerne och får härinne i rijket penetrera i hüüs österrijkes
consilia, och när så behof görs, them i tijdh och med andres tilhielp con-
trecarrera. Medh allodii iure, som hüüs Österrijke biuder, är inthet annat
sökt, än thet grefven af Trautmanssdorff sade, nembligen at the desto förr
må kunna komma i håret medh them och nappa landen igen. Hvilke rationes
the togo ad deliberandum.
The Altenburgiske besvära sigh mächtog ting i the andre evangeliskes nampn
öfver the Chursachssiske och säija, at the ville komma hijt och föra directo-
rium in tractatu gravaminum, hvilket the andre inthet kunna them förtroo,
effter the hafva tillförende fördt och än föra perverse och praejudicerlige
consilia. Thet vore icke häller någon chur- eller furste i Romerske rijket,
som kan praetendera thetta directorium iure suo, uthan ständerne vällia
communi suffragio een thertill, när sådane saker hafves för händer. Nu sås-
som the näst Gudh hafva hafft sitt försvar af Eder Kgl. Maj., altså fly the
thertill och bedia, at vij ville medh them tänkia på medell at styra them
Sachssiske ifrå thetta förehafvandet.
Under lit. C äre åthskillige aviser, sedan vårt sidste inkomne.
P. S.
Rätt som posten skulle bortgå, blifver oss communicerat hvad the catholiske
ständerne bringa före på the evangeliskes sidste förslagh. Copian theraf
finnes under lit. D.
A: 197–197’ Contarini an die schwedischen Gesandten. Münster 1646 September 20
C: 198 Avise
199–200 Quaestiones propositae den 21. [ 31.] Julii 1646 ( wegen der Gravamina eccle-
siastica ) [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 234ff.]
201–210’ Avise
211–212’ Quaestiones positae den 14. [ 24.] Julii 1646 [ Druck: J. G. v. Meiern III
S. 226ff.]
213–214 Avise
215–221 Kreisabschied zu Bamberg mit Anlagen
222–226’ Avise
227–228’ Vertrag zwischen Landgraf Georg von Hessen-Darmstadt und dem König von
Spanien. Ohne Ort und Datum [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 625–627]
229–230’ Der Kurfürst von Sachsen an Herzog August von Braunschweig-Lüneburg. Dresden
1646 Juli 10/20 [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 307ff.]
231–232’ Avise
233–235’ Markgraf Christian von Brandenburg-Kulmbach an den Kurfürsten von Bayern.
Bayreuth 1646 August 10/20
236–240 Avise
241–250’ Der evangelischen endliche gegenerclärung in puncto gravaminum [ Druck:
J. G. v. Meiern III S. 330–340]
251–258 Protokoll der von den evangelischen Deputierten in Münster gehaltenen Konferenz
wegen der Gravamina. 1646 August 7/17 [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 340ff.]
259–262’ Ohnvorgreifflicher auffsatz der evangelischen zu Münster in puncto grava-
minum [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 279–286]
263–265 Protokoll der Sessio II. vom 26. Juni/6. Juli 1646
265’–270’ Protokoll der Sessio III. vom 11./21. Juli 1646 [ Druck: J. G. v. Meiern III
S. 218–221]
D: fehlt