23

–/ 150 / [ 159 ]

Johan Oxenstierna an Königin Christine

25

Osnabrück 1646 Juli 13/23

26

Pr.: Stockholm 1646 Juli 30/August 9

27

Ausf.: DG, A I 1, Legat . [ 4 ], 1311–1323

28

Bericht über die Reise Johan Oxenstiernas nach Münster: Höflichkeitsbesuch der Franzosen. Ver-

29

ringerte Friedensbegierde Trauttmansdorffs nach Gerüchten über französische Mißerfolge in Italien

30

und Flandern sowie Turennes verzögerte Verbindung mit der schwedischen Armee. Klagen Trautt-

31

mansdorffs über zu hohe französische Forderungen, besonders nach den zehn Reichsstädten im Elsaß,

32

und seine Bitte um schwedische Mäßigung und Begnügung mit halb Pommern, Bremen, Verden und

33

Wismar. Gespräch mit ihm über die Gravamina der Stände und die Friedensgarantie. Besuch bei

34

den Franzosen: Klagen über Turenne. Gerüchte über einen heimlichen Waffenstillstand Frankreichs

[p. 371] [scan. 411]

1

mit Bayern. Gegenbesuch bei Trauttmansdorff: Amnestie, Restitution der Stände. Heftige Ableh-

2

nung eines Einschlusses der Erbländer in die Amnestie. Kurpfalz. Hessische Satisfaktion, Baden-

3

Durlach, Württemberg, Nassau-Saarbrücken. Kaiserliche Klagen über Frankreich. – Gegenbesuch

4

der Franzosen: Französische Bereitschaft zum Abschluß eines ehrlichen und reputierlichen Friedens

5

aus innenpolitischen und militärischen Gründen. Longuevilles Sorgen um Holländer und Schweizer.

6

Vereinbarung eines gemeinsamen Verfahrens bei Beantwortung der kaiserlichen Duplik. Angebliche

7

französische Leistungen an den Kaiser und das Haus Österreich für die Abtretung des Elsaß.

8

Meinung der Franzosen über die schwedischen Ansprüche und hessischen Satisfaktionen. Abfindung

9

des Militärs. Garantie des Friedens. – Bitte des holländischen Gesandten um schwedisches Eintreten

10

für Restitution der Kurpfalz, freundschaftliche Übereinkunft mit Kurbrandenburg wegen Pommerns,

11

freie Religionsübung der Reformierten im Westfälischen Kreis und Abführung der hessischen

12

Truppen aus Ostfriesland. – Contarinis Freude über die gute Aufnahme Gerinis in Stockholm.

13

Seine Äußerung über ein mögliches schwedisch-venezianisches Bündnis.

14

Min resa åt Mönster hafver mig förhindrat, att jag på tvenne nästafgågne

15

poster intet hafver skrifvit Ederss Kgl. Maj. till. I förledne onsdagz, som

16

var den 8. huius [ 8./18. Juli 1646 ]

44

Vgl. den Bericht der pommerischen Deputierten: Baltische Studien VI 1 S. 11.

, kom jag hijt igen och vill nu effter min

17

underdånige skyldigheet Eder Kgl. Maj. ödmiukeligen mina förättningar

18

i Munster på det korteste som skee kan berätta.

19

Den 24. Junii eller Johannisdagh [ 24. Juni/4. Juli 1646 ] kom jagh därhän

20

och vart dagen thärefter af the Fransöske gesanterne more solito medh

21

9 vagnar besökter. Och bestodh den visiten mäst i complimenter och mutuel

22

hälsningh.

23

Dagen dereffter för middagen var grefven af Trautmansdorff medh doctor

24

Volmar hoos migh. Jagh fan honom, Trautmansdorff, uthi discursen nogot

25

kallsinnigh till frijden, af orsak att tijender vore, som skulle Fransoserne

26

hafva haft nogon förlust i Italien och i Flandern, jämväl att Turennes con-

27

junction medh feldtmarskalken her Wrangell inthet kunde gå för sigh.

28

Han mente vist, att thet inthet uthan slag kunde aflöpa emellan Eders

29

Kgl. Maj. och therass armeer, som då vore allenast på 2 tijmar från hvar-

30

andra . Och giorde han sigh gott hopp om godh success på theras sijda.

31

Han storklade mycket på dhe Fransosiskes iniqua postulata satisfactionis,

32

i synnerheet öfver the 10 frija richsstäder i Elzas, som the begära till ever-

33

deligh ägendomb och medh samma rätt som landet Elzass och Sundtgow,

34

säijandes det alldrig kunna skee: Neque in potestate Caesaris esse alienare

35

libera Imperii membra.

36

Om Eder Kgl. Maj. och cronan Sveriges satisfaction bestodh han vijdh

37

then offerte, som var giordh in instrumento pacis, förmanandes och rådandes

38

att Eder Kgl. Maj. sigh medh halfva Pommeren, Wismar, Bremen och

39

Verden väl skulle kunna låta nöija.

40

Gravamina statuum, berättade han, vara därhän brachte att the catholiske

41

förmedelss een skrift sigh på the evangeliskes sidst utgifne fernere (som de

42

kallat) erklerungh

45

Druck: J. G. von Meiern III S. 160–170 .

utlåta ville. Hvilket och skedde, doch 8 dagar efter och

43

in forma och på conditioner, som bijlagan num. 1 uthvijser. Thet discure-

[p. 372] [scan. 412]

1

rades ock de iuribus statuum eller den 5 te articulen i förbemälte therass

2

instrumento pacis. Och bief af migh remonstrerat, att den clausula „Salvis

3

tarnen iis, quae ad Imperatorem et collegium electorale solum pertinent, et

4

salvis eorundem iuribus et praeeminentiis“

41

ebd. III S. 67 letzte Zeile bis S. 68 erste Zeile.

moste antingen bättre expli-

5

ceras , hvaruti dhe iura bestå eller och heelt utslutass. Han hölt för bätter

6

då vara att dhe specificerades, än som dhe skulle utlåtas, hvilket och synness

7

vara det bästa. Om then 28. articulo eller assecuratione pacis

42

ebd. III S. 72.

blef och så

8

vijda rördt, att jagh honom tesmoignerade status Imperii änteligen bära

9

medh, såsom garands till frijdhen, comprehenderas och inneslutass, hvilket

10

intet ville honom väl behaga, förmenandes att på thet fallet Käijsaren ett

11

reciprocum aff ständerne i Sverige och Franckrijke mädh skääl kunde

12

postulera. Han bleef också den gongen vedh den meningen. The öfrige

13

puncter toucherades och fuller, dock alle mäst obiter och sine obligatione,

14

eftersom jagh och icke rätt mycket migh ville medh honom inlåta, förrän

15

jagh medh the Fransöske plenipotentiarerne hade vijdare talt och therass

16

sentiment förnummet.

17

Efter middagen besökte jagh the Fransöske hoos duc de Longville. Och

18

bestodh dhen conferencen mäst uti exaggeration af Turennes faillement på

19

conjunctionen medh feldtmarskalken her Wrangel The Fransöske låtes vara

20

så otolige öfver honom, Turenne, som jagh dock allt pro forma, som sedhan

21

re ipsa befans och Eder Kgl. Maj. medh mera allernådigst döma kan af

22

bijlagon num. 2, hvilken är een copia aff comte de Briennes breef till

23

d’Avangour, som aff dhe käijserlige in originali är interciperat vorden och

24

sedan utaf them här och där utsprängd. Turennes långsamma marche och

25

öfvergång vedh Nedherwesell betygar dhet samma och nogsampt ock klart

26

att påtaga, dhet the Fransöske hafva studio, hafva thenne gången strandsett

27

her Wrangell och exponerat Eders Kgl. Maj. hufudarmee sampt med landt-

28

grefvinnanss Furstlige Nådess troupper och landh i störste fara och hazard.

29

Månge hålla vist före, att emellan Franckrijke och Bäijeren hafver varitt och

30

ännu är ett hemligit armistitium, ehuru the ock dhertill quam constantissime

31

neeka och sigh försvärja. Så myckt stå dhe till, att dhe förmena sigh det väl

32

och medh foogh nostro exemplo medh Chursaxen hafva kunnat giort och

33

än kunna giöra. The draga och elliest på Bäijeren stoor respect och sökia

34

quibuscunque modis et artibus att devincieran och bringan på sitt partie,

35

såsom sedhan medh mera skall blifva förmält.

36

Dhen 27. [ 27. Juni/7. Juli 1646 ] för middagen giorde jagh Trautmansdorff

37

een revisite

43

Vgl. die Darstellung bei J. G. von Meiern III S. 189–191 .

, då vij i synnerheet komme till talss om termino amnestiae et

38

restitutionis statuum a quo et in puncto gravaminum ad quem, item om erff-

39

länderne , Pfaltziske, Hessiske, Baden-Durlachske, Wirtenbergiske, Nassaw-

40

Sarbrugske och dhe andra saker, som höra till amnestien och gravamina.

[p. 373] [scan. 413]

1

Öfver termino a quo förklarade han sigh till annum 1624 tam in sacris quam

2

profanis medh betygande och höge contestationer, att dhe intet vijdare

3

kundhe gå tillbaker eller nogon annan terminum a quo sättia, förmenandess

4

Eder Kgl. Maj. eij eller med foog kunna urgera in annum 1618, för skäl

5

som äre af honom och hanss collegis uti doupliquens primae classis primo

6

membro allegerade, och jag nu här håller onödigt att opreppa.

7

Jagh bestodh på Eders Kgl. Maj. ordre och skriftelige befalningar på det

8

åhret 1618, gifvandes honom dherhoos till förstå, att på Eders Kgl. Maj.

9

vägnar vij därifrån intet varde vijkandes. Hvadh terminum ad quem in

10

puncto gravaminum anlangade, bestodh jagh fäst upå att sedhan allt vore

11

satt i den stat som då var anno 1618, så måste och dervijdh blifva, uthan

12

nogon violation intill amicabilem compositionem. Och att dess förinnan

13

all via iuris et facti skulle cessera, efftersom via facti vore i sigh sielf orätt

14

och via iuris inthet kunde brukass, förre än ius eller lex vore giordh, effter

15

hvilken man kunde gå och tvisterne slijta. Hvadh erffländerne, som är

16

Öfver- och Underösterijket och, som dhe käijserlige hållat före, Behmen,

17

Mehren och Schlessien, anlangar, hölt och sustinerade han, Trautmanssdorff,

18

starkt, att Käijsaren alldrigh i evigheet kunde sigh i dhem nogot låta före-

19

skrifva . Han ville häller, att dhet ginge allt öfver een hoop, och vore ju

20

största obilligheet, att Eder Kgl. Maj. eller ständerne i Romerske rijket

21

honom dheruti lagh eller norma sättia ville. Käijsaren begärte inthet at

22

regulera Sveriges stat; eij eller giorde han chur- eller furster i Romerske

23

rijket ingrep uthi dherass rätt, i synnerheet hvadh dherass iura territorialia

24

vore, som dhem virtute constitutionum Imperii et sanctionum pragmatica-

25

rum tillstodho. Altså ville han ock försee sigh till Eder Kgl. Maj. det

26

samma, ingalunda kunnandes sigh inbilla, att Eder Kgl. Maj. derutinnan

27

skulle villa honom nogot föreskrifva. Ständerne hadhe ock så mycket mindre

28

foogh det praetendera. Ty dhen rätt den ena churfursten eller försten i rijket haf-

29

ver medh sina undersåter, den hafver den andhra; och skulle nu hus Österijke

30

och Käijsaren låta sigh härutinnan ett föreskrifva, så vore en erchiehertzog

31

deterioris conditionis än dhen ringeste förste i Tysklandh, ja ringare än det

32

ringeste frije richzstandh, dher dock en erchiehertog är inter principes

33

Imperii loco, sessione et voto primus. Thenne puncten dref han medh stoor

34

ijfver och vehemence, slutandess att allt vore omsonst, om man trängde

35

derpå.

36

Jagh remonstrerade honom terminum a quo sättiass inpå annum 1618 och

37

dherföre ofvenbemälte erffländher per consequens och derunder begrijpass;

38

dhem hafva serdeles majestätbreef af Käijser Rudolpho, Matthia och Ferdi-

39

nando II. sielff, och derföre dhem sådant billigt bör hållass, Eder Kgl. Maj.

40

per conscientiam sijna religionsförvanter, som i dhe länderne äre, intet

41

kunna låta på thet sättet i pressur och förtryck. Uthan der frijdh skulle

42

blifva, måtte dhe restitueras och dhem blifva tillstadt libertas conscientiarum

43

och exercitii religionis effter the privilegier, som the af dhe förbemälte

44

Käijsarer erhållet och haft hafva. Eder Kgl. Maj. intet begära att föreskrifva

[p. 374] [scan. 414]

1

Käijsaren eller erchiehertigerne några nya leges uti erffländerne och dhe

2

landh som dhe praetendera dhem iure haereditario tillstå, men allenast att

3

invånerne uti dhe ländren måge blifva vijd therass välfågne religions- och

4

samvetzfrijheet och privilegier erholdna. Det samma ock vara evangeliske

5

ständerness meningh, grundh och intention, medh hvadh mera härtill kunde

6

tiena.

7

Men han blef vijdh sin meningh, allenast att han på sidstonne förklarade

8

sigh på en laxum terminum (som man må kallat) flebilis beneficii emigrandi,

9

nembligen på 8 eller 10 åhr, et pro resto, att allt blifver Käijsaren och hanss

10

godhtyckia heemstält, så till reformationem som eliest, hvadh honom iure

11

territoriali tillkommer.

12

Om Churpfaltziske saken blef han ock vijd det som derom är rört uti den

13

8., 9., och 10. articularne i instrumento pacis

42

ebd. Ill S. 68.

, nemblig att hertigen aff

14

Bäijeren beholler dignitatem electoralem för sigh och sin ächta manlige

15

linie, så länge nogon öfver är, och sedan af landen Öfverpfaltz, och att

16

Pfaltzgreeff Carl Ludvijk

43

Pfalzgraf Karl Ludwig, * 22. Dezember 1617, † 28. August 1680. ADB XV S. 326 und

44

XVI S. 798.

blifver octavus elector och så hans linie effter

17

honom, såsom dhe iure sucessionis [!] kunna vara näste arffvinger till.

18

Then Hessiske saken, förmente han, kunna få sin richtigheet, landtgrefvin-

19

nans Förstlige Nådhe billigt böra quiescera medh een gong giorde trans-

20

action och förlijkningh uthi den Marpurgiske saken, sedan att hennes satis-

21

faction kunde komma på ett stycke penningar, nemblig 60 eller 80 000 rd.

22

och altså dhen saken kunna afhielpass.

23

Then margrefske Baden-Durlachske saken eij eller förmodeligh skala kunna

24

hindra verket. Dhet vore billigt, att hvardhera restitueras till dhet han är

25

berättigat och effter giorde förlijkningar och conventioner. Samma beskeedh

26

hadet ock medh Wirtenbergh och Nassaw-Sarbruchske, att nembligen dhe

27

vore alle per amnestiam restituerade, och trodde inthet att nogon utaff

28

ständerne skulle difficultera slutet på verket på dhe conditioner som vore

29

infördhe uti instrumento pacis.

30

Jagh tog dhetta allt ad notam medh remonstrationer in contrarium, att

31

detta allt ginge ganska långt ifrån värket, och att på sådanna conditioner

32

ingen roo eller frijdh i Tysklandh vore att förmoda. Franckrijke thet medh

33

oss och andra foederatis urgera och fästeligen vijdh bestå. När jagh Franck-

34

rijke nämbde, loogh han däråt, säijandes: Ja, huruvijdt Franckrijke religions-

35

sakerne och restitutionem evangelicorum, item amicabilem compositionem

36

gravaminum drifver, dass ist mihr sattsamb bekant, und die herrn wissen

37

es auch gar woll! Ess dienet aber nicht anders zu sagen.

38

Jagh lät alt det dherhän, beroopandes migh på alliancen och härtill försporde

39

cooperation aff dhe Fransöske, så i vapnen som tractaten och dhet allt så

40

vijda och så mycket, som dherom höfdes att veeta och à propos var att

41

säija.

[p. 375] [scan. 415]

1

Efter middagen komme dhe Fransöske till migh igen

42

Vgl. das Memoire der französischen Gesandten vom 16. Juli 1646: Négociations secrètes III

43

S. 253ff.

, då jagh nogot när-

2

mare till saken och consultationen öfver ett och annat tractaten angående

3

skrijda ville, men så vart förmedelss dheras anledning allenast talt och

4

contesterat, huru högt så Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige som kungen

5

och chronan Franckrijke vore betiente medh fridh och krigzomkostnaderss

6

ophöfningh.

7

The på dherass sijda betygade kungen i Franckrijke rätt hafva alfvar till

8

frijdhen, dock så att dhen måste vara ährligh, reputerligh och säker, hade

9

ock dhertill monga vichtige rationes: Såsom först, vore dhet pium et chri-

10

stianissimo regi convenientissimum, att stilla christenblodz utgiutelse.

11

Sedhan vore status Galliae så beskaffat, att hvar man dhär länchter, tränhter

12

och suckar effter frijdh och vilia blifva svåre uti adsistencen till kriegetz

13

vijdare continuation, i synnerheet clerisiet, effter dherigenom komma det

14

tämmeligh last på halsen och lijkväl icke till nogon kärkiornenss förmeringh

15

och förbättringh, uthan fast mera förtryck och undhergång, varandess medh

16

Eder Kgl. Maj. Franckrijke förbunden och foedererat, intet till att hiälpa,

17

uthan stiälpa dhe catholiske. Dhertill komme att uti Italien Påven (som

18

eliest är godh Spansk) medh Spanien och dhe considerableste försterne och

19

republiquerne där formera, som dhem vore vist berättade, nyia liguer och

20

förbundh emot Franckrijke, så att dhe inthet såge, huru dhe i längden skulle

21

kunna uthända medh krieget och mot så starke förbundh. Thet mäste, som

22

dhe hadhe therass regard oppå, var Hollenderne eller Generalstaterne, hvilka

23

dhe sadhe icke alldeles oprichtigt medh dhem omgåå, uthan genom dherass

24

secrete tractater medh Spanien öfver stilleståndh förorsaka stort effter-

25

tänkiande och confusion i dherass handlingar; och att dhe finna, det bemelte

26

Generalstaterne lijkasom primum movens i thetta hela värket blifva. Slöte

27

dhe nogot medh Spanien, så måste Franckrijke fuller taga sin messur där-

28

effter och komma altså hela dhetta värket och tractaten uti stoor laberynthe.

29

Vore fördenskuldh goot, att jagh ock talte medh dhe Hollendske och sökte

30

att förnimma af dhem, hvaroppå dherass intention sigh grundade och hvadh

31

dhe vore sinnadhe medh dhetta värket till att giöra. Sidst komme dhe ock

32

oppå, att Swissarne låte sigh nogot viedrige förnimma öfver dheras postu-

33

lata in puncto satisfactionis och naborskapet, som dhe dhermedh kunna få;

34

hvilket ock skulle vara som ett argument, till att moderera conditionerne

35

uti frijden och alltså på dhenna sijdan bevijsa, att dhe intet högre åstunda

36

om frijden, men som ofvan berört är, een ährligh, reputerligh och säker.

37

På mihn sijda lät jagh dhenna dherass contestation och frijdbegierigheet

38

vara i sitt värde och på Eders Kgl. Maj. och chronan Sverigess vägnar

39

betygade, alltijdh hafva varit och ännu vara högst dherom angeläget, att

40

förmedelss Gudz denss aldrahögstes bijståndh Käijsarens, hus Österijkes

41

och Spanienss vijdt utseende desseiner motte blifva dämpade och Tysklandh

[p. 376] [scan. 416]

1

förmedelss een sådhan frijdh, som dhe sade, igen i sin förra staat och vilkor

2

restituerade. Tesmoignerade dherhoos, Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige

3

hafva äfven så stoora, och fast större besvär af krieget och starke rationes

4

att trachta att effter frijden. Och att vij, till dhen ända och fredhen att

5

erhålla, vore nu i så long tijd på desse örter stadde, så att ingen tvifvel kunda

6

vara på intentionen till fredh. Germania, in totum fere desolata, kundhe

7

ock intet längre uthålla krigzbesvären. Soldatesquen sielff vore trätt af

8

travaille och dhe olägenheeter the lijda. Och vore Eder Kgl. Maj. äfven så

9

christelig derutinnan intentionerat, som dherass rex christianissimus, medh

10

hvadh mera thertill hörde. Allenast frågade jagh, hvadh då var till giöra,

11

att verlden motte spöria chronornes frijdbegierigheet och huru så kunne

12

nu vore att angrijpa.

13

I synnerheet vore 4 saker att betänkia: 1. Ad quid respondere deberemus?

14

2. Quid? 3. Quomodo? 4. Quando? Vij hadhe fått dhem käijserlige duplicas

15

på både sijdor, och vij till öfverflödh ett instrumentum pacis, som dhe käij-

16

serlige det kalla. Och deremot hafva dhe käijserlige gifvit dhem een yterli-

17

gare förklaring in puncto satisfactionis, och dhe åter igen sigh oppå den

18

samma förklaringen resolverat. Viste altså jagh intet, hvadh om dhen första

19

quaestione, nembligen ad quid respondere deberemus, vore dheras mening.

20

Thet komme ock härtill, att dherass replique emot hollen concert var intet

21

secundum classes, uthan articulos formerat, och altså vor replique olijk.

22

Så vore ock dhe käijserliges douplique dhem gifven olijk dhen som dhe

23

oss gifvit hafva quoad formam. Hvarföre jagh ock gärna skulle veta, huru

24

dhetta allt vore till att ihop bringa, så att vij vore som foederati oss conform,

25

och att tractaten på bäggie ohrter motte gå pari passu och det effter prae-

26

liminarconventionen och som alliancen emellan bäggie kongarne och chro-

27

norne förmå; dhenne quaestionen ad quid respondere deberemus bleef då

28

därhän deciderat, att vij skulle fölia ordinem classium, som förre gången

29

var concerterat, och in materialibus oss dereffter förklara öfver een ock

30

annan punct. Vijdare gaf då intet tijden medh, att passera för dhen gangen,

31

uthan bleef medh de andra 3 quaestionibus anstält till nästa conferencen.

32

Dhen 28. [ 28. Juni 18. Juli 1646 ] var då söndagh, då hade duc de Longville

33

migh till gäst, men blef intet negotierat nogot synnerligit, som meriterar

34

här att införas eller berättass.

35

Dhen 29. [ 29. Juni/9. Juli 1646 ] vart jagh af åtskillige andra furstlige, men i

36

synnerheet aff dhe Spanske och Statiske gesanterne besökter, men bestodo

37

allenast och mästendelss i reciproque complimenter. The Spanske hafve

38

skulden [kast] på Franckrijke, att dheras tractat ginge så langsompt, och

39

vare helt otålige öfver Franckrijkes högmoodh, hållandes lijkväl nogot medh

40

Hollenderne, hvilke dhe förmente vara på een godh väg. Hollenderne igen,

41

eller dhe Statiske tesmoignerade fast annat, men så ginge dhe lijkvist, som

42

man säija plägar, entre deux, och stälte sigh an, som vore dhe hvarken kalle

43

eller varme.

44

Grefven af Witgenstein, dhe Chursaxiske, mästedeelen aff dhe förstlige och

[p. 377] [scan. 417]

1

städiske komme alle effter till Mönster i meningh, där skulle då blifva allt

2

richtigt och fredhen sluten. Men det hafver intet varit min intention att

3

sluta i Mönster fredhen, uthan allenast att communicera medh dhe Fransöske

4

öfver ett och annat som kunde tiena till svar på det käijserlige instrumentum

5

pacis, är ock intet annat dher giort, än att grefven af Witgenstein medh dhe

6

andra furstlige äre för mig igen hijt reeste, och nu saken i dhe terminis som

7

han förr var. Allenast att jagh till continuation på mijn underdånige rapport

8

detta mentionerar, det jagh den 30. Junii [ 30. Juni/10. Juli 1646 ] för nogon

9

opassiligheet intet kom att negotiera nogot medh de Fransöske eller andre.

10

Dhen 1. [ 11. ] Julii komme dhe Fransöske igen till mig. Då vorde dhe andra

11

3 quaestioner debatterade, nemlig quid, quomodo et quando respondere

12

deberemus. Quaestio quid var svårast, efftersom dher komme alla materialia

13

inn och sanningen att säija; dhe hade föga sigh betänckt på een eller annan

14

saak, undantagandes satisfactionspuncten. Alle andre puncter hölle dhe före

15

vara legers och lätte att komma af mädh. In puncto termini amnestiae et

16

restitutionis statuum a quo vore dhe på sin sijda helt tillfrijdz medh anno

17

1624, in puncto gravaminum medh termino ad quem äfvenså. Dhen Pfalt-

18

ziske saken förmente dhe väl kunna passera på sådant sätt som dhe käijser-

19

lige hade föreslaget, inveherandes oppå Pfalzgrefve Carls person, den intet

20

meriterar sådan favor, som Eder Kgl. Maj. och kronan Sverige sampt

21

Franckrijke honom göra och bevijsa, och dherhoos ophöijandess Bäijern-

22

furstens stora qvaliteter, mackt och väsende, att man fast mera hade per

23

rationem status orsak att behålla honom till vän, än till att secundera Pfaltz-

24

gref Carl Ludwijk, medh hvadh mera slijka eftertänkelige och aff Römisk-

25

catholiskt hierta härflytande concepter och discurser. De iuribus statuum,

26

som ofvanbemält är, blifva dhe eensee medh migh, att dhen clausula i dhen

27

5 te articulen instrumenti pacis

43

Vgl. [ S. 372 Anm. 1 ] .

är förmäldt skulle anten specificeras eller

28

utslutas. Om gravaminibus och dherass accommodation äre dhe lijtet be-

29

kymbrade , ja, dhe see snarast att dhe intet blifva förlijkte, efftersom dhe

30

een serdeless maxime hafve för dheras staat, menandes föije profitera, att

31

ständerne i Tysklandh emellan sigh eense. Commerciepuncten tyckia dhe

32

ock föga dhem angå, men låta den komma på Eders Kgl. Maj. omsorgh

33

och att på Eders Kgl. Maj. vägnar vij, så gott det skee kan, i acht taga,

34

hvilket ock fuller skee skall och dherutinnan intet af oss försummas, som

35

Eder Kgl. Maj. och fädernesslandet kan lända till allernådigst behagh, tienst

36

och fördeel.

37

Om satisfactionen, som är uti secunda classe författet, tesmoignerade dhe

38

Fransöske sigh nu på sin sijda kiöpa Elsas och altså ingen satisfaction fåå,

39

i thet dhe, till att få erchiehertigenss och hus Österijkes consens till cessionen

40

af Elsas, offerera 3 millioner guldhen åt erchiehertogens Leopoldi arffvingar

41

eller dhe omyndige barnen, där nu äre; till det andhra betala halfva skulden

42

eller gällan, hvilket sigh ock belöper till een million gullen. Så ville dhe

[p. 378] [scan. 418]

1

ock gifva, så länge apprehensionen af Turkeske kriget emot Käijsaren eller

2

Römerske rijket vara, ett hundrade och femtijo tusend richzdaler och, dher

3

det til offentlig eller actuale krijgh komme, att undherhålla tijo tusend man

4

på dherass egen kostnad och fara. Därtill medh vilia dhe cedera på dhenna

5

och andra sijdan Rhenströmmen Brisgow, Ortenau, staden Neubourg, item

6

Saverna; allenast dhe må behålla Öfver- och Nederelsas medh Sundtgaw,

7

fästningerne Brijsak och Philipsbourg sampt dhe tijo frije richzstäderne i

8

Elsas, som nampnen på dem är här bijfogat num. 3; eller ock, dher medh

9

desse richzstädher icke kan angå, att dhe då måtte få de fijra valstäderne

10

Rheinfelden, Sehingen, Lauffenbourg, Undvalden. På hvilket fall dhe ock

11

fulle än gofvo een million guldhen till. Eder Kgl. Maj. rädde dhe till, att

12

taga emot halfva Pommeren, Bremen och Verden sampt Wismar medh dhe

13

interesserades consens eller ock, dher Eder Kgl. Maj. bestodo oppå hela

14

Pommeren, vore bäst Eder Kgl. Maj. intet tänckte på consens aff chur-

15

fursten aff Brandhebourg eller huset Brandhebourg, efftersom det näpligen

16

skall kunna skee, och dhe nogsampt aff dhe Churbrandeburgiske förstått

17

hade, att aff churfursten eller dhet Churbrandeburgiske huset dhertill aldrig

18

consentieras. Summan, dhe ville bevijsa Franckrijke kiöpa Elsas till satis-

19

faction och att Eder Kgl. Maj. sökte Pommeren (hvilket fast kosteligare

20

är än Elsas) duris conditionibus för dem som dhet mista måste. Ehuruväl

21

dhe det Eder Kgl. Maj. och chronan gerna vete, efftersom jagh ock fuller

22

kan medh sanningh säija, att dhe Fransöske, så mycket Pommeren, ja hela

23

Pommeren angåår, sigh mächtig ijfverigt betyga emot dhe Brandheburgiske,

24

ja så vijda, att grefven af Witgensteijn hafver sigh öfver duc de Longville

25

och her Servient besvärat emot migh högeligen, att dhe hafva honom

26

träffeligen hårdt uti dhenne materien tilltalt och menaçerat.

27

Om landtgrefvinnans satisfaction betygede dhe stoor åhoga och tesmoigne-

28

rade sigh villia taga dhen saken an, som dherass kronas propre. Dock

29

undhantagandes stifftet Paderborn, och hvadh dhe aff geistliche güter prae-

30

tendera , förmenandess det kunna medh een anseenligh summa penningar

31

ersättias och pantegodz, så frampt penningerne icke strachst betalar.

32

Om militiens contentement sadhe dhe sigh allena för Tyskarne vilia fordra

33

betalningh, ställandes till oss på våhr sijda dherutinnan att göra, som oss

34

tyckess vara bäst och lijkast.

35

Om assecurationspuncten höllo dhe för nödvändigt, att Römerske richsens

36

ständher blefve garant emot Käijsaren, om han inthet ville hålla freedhen.

37

The andra puncterne mente dhe vara så beskaffade, att dhe intet skulle

38

hålla tractaten uppe, mycket mindre stutza frijden.

39

När jagh altså dherass meningh hade förnummett, togh jagh altsammenss i

40

betänkiande och fann för bäst att jagh migh hijt till Osnabrug begofvo,

41

om medh her Salvio allt itt öfverläggia. Hvartill jagh så mycket mera

42

moverades, att jagh dem käijserlige nogot vara intonerade öfver faulten

43

aff Turennes conjunction medh her Wrangell, och att dhe deröfver mera i

44

allt gingo tillbakar än fram, efftersom dherass gamble vana ähr.

[p. 379] [scan. 419]

1

Sedhan och så kom äfven duc de Longuevilles gemål

41

Anne-Geneviève de Bourbon Condé, eine Tochter Heinrichs II. Herzogs von Condé, * 27. August

42

1619, † 15. April 1679, heiratete am 2. Juni 1642 Henri duc de Longueville.

i negden, nemblig

2

till Wesell; dheröfver han inthet kunde blifve qvar, uthan ville möta henne,

3

hvilket under 5 eller 6 dagarss absence intet kunde aflöpa. Hvarföre jagh,

4

efter håldne visiter och resolutioner hoos dhen ena och andra, migh hijt

5

igen förfogade, uthan vijdare slut i saken, så att allt är ännu in integro och

6

står hela saken dherpå, att vij svara dhem käijserlige oppå dheras instru-

7

mentum pacis in scripto. Hvilket jagh förmener i dhenna vekan kunna skee

8

ungefär på dhet slaget, som uti mijn frånvaru aff mijn collega her Salvio är

9

opsatt och Eder Kgl. Maj. till effterättelse af honom i underdånigheet

10

öfverskickat är.

11

The Hollandske gesandterne hafva migh i Munster 4 saker recommenderat:

12

1. totalem electoris Palatini restitutionem in integrum, 2. amicabilem cum

13

electore Brandeburgico transactionem de cessione Pomeraniae, 3. procura-

14

tionem liberi

43

RR irrtümlich liberii.

exercitii religionis pro reformatis in circulo Westphalico,

15

4. evacuationem militiae Hasso-Casselanae ex comitatu Frisiae orientalis,

16

efftersom dhe ock en skrifvelse deröfver af Generalstaterne till oss dresserad

17

öfvergofvo och nu copialiter undher num. 4 går härhoos.

18

Jagh hafver dhem på desse puncter svarat, som hvars och enss egenskap

19

hafver fordratt. I synnerheet hvadh den förste, som är medh Churpfaltz,

20

vedhkommer, hafver jagh dhem repraesenterat Eders Kgl. Maj. högloflige

21

intention och krafftige cooperation till det husetz restitution, förmanandes

22

och rådandess dhem till att in effectu giöra dhet samma. Then andra puncten

23

hafver jagh såledess emot dhem utfördt, att Eder Kgl. Maj. inthet annatt

24

söker, än igenom Pommerenss erhållelse blifva dhe evangeliske i Tysklandh

25

ett starkt ryggiestödh, och det allt medh churfursten och näste anförvanter-

26

ness godhe ja och samtyckie; hafver ock aff dhem begäratt cooperation

27

dhertill, efftersom dhe ock tvifvels uthan, sigh det inthet vore låtandess

28

svårt fallo dhermedh; blefve ock Eder Kgl. Maj. och å dess vägnar vij

29

förorsakade i dhen 3 die så mycket mer att conformera

44

RR irrtümlich conferera.

dheras petito och

30

hielpa till att dhe reformerade in circulo Westphalico kunde få libertatem

31

exercitii religionis. Dhet 4 de togh jagh ad communicandum medh her

32

Salvio.

33

Then Venetianiske gesanten Contarini var ock hoos migh och jagh hoos

34

honom. Han sade sigh hafva aff republiquen fått beskeedh oppå dhet Eder

35

Kgl. Maj. hafver gifvit Generini, dess utskickade till svar i Sverige, hvilket

36

sådant var, att han data occasione skulle oss låta veta, det republiquen

37

medh högsta tacksamheet optager dhen höflige och favorable exception

38

Eder Kgl. Maj. honom, Generini, hafver giort, jämväl dhen sincere för-

39

klaring öfver vänskap och allience, som Eder Kgl. Maj. medh böte republi-

40

que vore sinnat att giöra, dock på vissa conditioner, som sielfva honom,

[p. 380] [scan. 420]

1

Generini, medgifne project eller förslagh utviser. Detta allt vore ett extra-

2

ordinarie tekn till Eders Kgl. Maj. konglige och reale procedere i allt och

3

emot alle. Republiquen Venedig skulle det intet i förgätenheet ställa, utan

4

mera städz sigh om beflyta att behålla Eders Kgl. Maj. gode vänskap och

5

affection. Hvadh elliest sielfva conditionerne vijdkommer, hade han ordre

6

att säija, det republiquen inthet kunde till offensive och defensive kriegh

7

eller conjunction sigh medh Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige förbinda

8

emot alla vedhervärtige. Dhermedh är ock dhen handelen emot Turken

9

och alliancen medh Venedig till inthet

40

Vgl. hierzu C. Th. Odhner : Sveriges förbindelser med Venetianska Republiken under sjuttonde

41

århundradet (Lund 1867). Auch in Nordisk Tidskrift för politisk ekonomi och

42

literatur II S. 426–444.

.

10

Sedhan dette altså, som ofvanberört är, var passerat, reste jagh den 8. [ 18. ]

11

Julii ifrån Mönster och kom samma dagh hijt. Vij varde intet undher-

12

låtandess , medh förste att giffva svar oppå dhet ofvanbemälte käijserlige

13

instrumentumet.

14

Men hvad staat armeen nu står, det vijser bijlagan ifrån Cassell num. 5.

15

Gudh förer sitt värk väl ut och låter fienden till spott varde. Och som jagh

16

förnimmer, faller åter nu igen nogot de käijserliges moodh. Hvadh her

17

Wrangell om sitt tillståndh och feldtmarskalken her Torstenson migh elliest

18

tillskrifver om secoursens ankompst uthur Sverige, utvijser bijlagerne under

19

num. 6 och 7. Utur andra orter äre aviser under num. 8. Medh näste post

20

varder jagh och min collega i underdånigheet skrifvandess, hvadh som vij-

21

dare här kan förelöpa.

22

P. S. Dhe tvenne quaestionerne quando et quomodo förgetess, och är re-

23

solverat till quaestionen quomodo, att svarett måtte skriffteligh ske; och

24

till quando nu medh det snareste, dok att legationerne uti nogot loco inter-

25

medio komma tillhoopa att visa hvarandra sine opsatt, på dhet sedhen inthet

26

nogot sådant giöra dheraff kommer, som tilförenne är skedt vijdh förste

27

propositionerness utgifvande.

Beilagen in DG, A I 1, Legat . [4]: