Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
143. Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Juni 29/Juli 9

17
–/ 143 / [ 153 ]

18

Salvius an Königin Christine


19
Osnabrück 1646 Juni 29/Juli 9

20
Pr.: Stockholm 1646 Juli 16/26

21
Ausf.: DG, A I 1, Legat . [ 4 ], 1210–1212’

22
Abwesenheit Johan Oxenstiernas von Osnabrück wegen einer Reise nach Münster. Fall Amöneburgs.
23
Hohe Geldforderungen Wrangels, allgemeiner Geldmangel. Bitte Salvius’ um Befreiung von Auf-
24
gaben der Finanzverwaltung. Streben der Kaiserlichen nach Vergleich mit den Ständen. Weitgehende
25
Billigung des Jahres 1624 als Beginn der Amnestie. Anbahnung eines Ausgleichs über die Gravamina
26
ecclesiastica. Reise vieler evangelischer Gesandter nach Münster in Hoffnung auf dortige endgültige
27
Abhandlung der ständischen Gravamina. Opposition der Stände gegen die Satisfaktionen. Geistliche,
28
politische und familiär-soziale Gründe für die von den katholischen und evangelischen Ständen
29
gewünschte Beibehaltung der geistlichen Stifter. Appellation aus den zu erwerbenden Ländern nach
30
Schweden. Entwurf einer Antwort auf das kaiserliche Instrumentum pacis durch Salvius. Klagen
31
über die Heimtücke Frankreichs.

32
Medan greef Johan Oxenstierna är nu i Münster

37
Vgl. den Bericht der französischen Gesandten vom 9. Juli 1646 betreffend Oxenstiernas Absichten:
38
Négociations secrètes III S. 249.
, så berätter jagh i under-
33
dånigheet allena, hvadh här sedan inkommet är. Armeen stodh för fem
34
dagar sedan vidh Amoeneburg, den hon den 16. ditto [ 16./26. Juni 1646 ]

[p. 356] [scan. 396]


1
intogh och förstörde

40
Eigentliche Delineatio der Situation des Schwedischen Veldlägers bey Amoeneburg,
41
wie auch die Einnehmung selbigen Ohrts durch Ihr Exellentz Hern Veldmarschaln
42
Carol Gustav Wrangel den 19. Juny anno 1646: Theatrum Europaeum V nach S. 884.
. The kaijseriske stode då vidh Giesen, skattas medh
2
them Baijerische öffver 36 000 man. Hvadh om begge skrifvers uhr Cassel
3
af den 25. Junii [ 25. Juni/5. Juli 1646 ], thet vijser bijlagan. Gå the nu på
4
hvarannan, som lijkt synes, då fächtas om hufvudhsaker, eftersom begge dee-
5
larnes hufvudstärckia äre ther moot hvarannan.

6
Her feltmarskalk Wrangel skrifver migh af den 20. [ 30. ] Junii och begärer
7
een tunna gold till handpeningar, beropandes sigh på Eders Kgl. Maj. och
8
feltmarskalk her Torstenssons avis therom. Jagh hafver hvarken af Eder
9
Kgl. Maj. eller her Torstensson thet ringesta ordh therom. Och ther jagh
10
än sådan ordre fingo, så äre ther inga fleere medel beholdne än 30 000 rd.
11
af desse sommarsubsidier, efter 200 000 rd. anticiperades armeen in Martio.
12
Ambassaden och Eders Kgl. Maj. sampt cammerrådz assignationer taga
13
thet öfrige

43
Vgl. S. Lundgren S. 231.
. Och ther friden kunde slütas i höst, så höra thermedh subsidierna
14
op, at man inthet hafver at retirera sigh på tilkommande vintersubsidier;
15
och på cammaren vil ingen sådana summor förskiuta. Jagh allena mächtar
16
thet inthet; och ingen annan häruthe vil förskiuta een daler.

17
Thet går nu på siuttonde åhret, sedan krijget begyntes. Hvadh besvär jagh
18
hafver i den langa tiden uthståt thermedh, besinnar icke lätterligen någon
19
annan, än then thet hafver försökt. Jagh hafver härtil af all minn hugh och
20
sinna gerna giort Eders Kgl. Maj. och fäderneslandet tienst efter min yttersta
21
förmågo, ville ock gerna theri framhärda till dödedagh. Men jagh tröttes
22
nu heelt och hollet vidh den besvärlige peningeplågan, blifver theröfver
23
åldrigh och, thet migh mäst hindrar, siukligh. Medici hafve stält migh ett
24
prognosticum, at efter jagh är nu på åhr och dagh behaftadh medh een febri
25
hictica, thet jagh moste therigennom sine remedio lenta morte tabescere.
26
Jagh hafver af min barndom intil detta mit 57 the åhr alt legat på främmande
27
bänckiar, aldrig öfver ett halft åhr i sönder fått boo på mitt eget, uthan most
28
mina egna hus och lägenheeter androm öfverlåta och sielf hyra andras hus.
29
Så medan jagh moste nu således innan kortan tidh döö, beder Eder Kgl.
30
Maj. jagh på det alreunderdånigst ödmiukeligiste, Eder Kgl. Maj. värdigas
31
efterlåta migh, at jagh må nu på den lilla öfrige tiden i någon lijten roo
32
förlijka migh medh min Gudh och qvitt från the svåra verldzliga sakerne
33
försöria mijn siäl. Vidh detta svåra verldzliga bulret får man så lijthen tidh,
34
at tänckia på Gudh och sijn siäl medh alfvara. Och ther man all verldzens
35
ähra och rijkedom vinner och förlorar thet eviga, hvadh är doch thermedh
36
vunnet? Jagh tröster migh thervidh säkerligen, att Eder Kgl. Maj. benådar
37
migh medh een gunstig förklaring och i synnerheet allernådigst qvitterar
38
migh frå den härtill förde penningecommissionen. Mächtar jagh nogot arbeta
39
i fridztractaten, så hafver jagh öffverflödigt nogh thermedh at göra. Gudh

[p. 357] [scan. 397]


1
gifve, at den motte uthslå till Eders Kgl. Maj. behagh och nöije, så vill jagh
2
sedan gerna theropå döö.

3
Änu seer thet slätt uth medh friden. The kaijserische arbeta nu på at förlijka
4
ständerne. Amnestian vele the ställa på anno 1624. Thermedh äre mäst alle
5
ständer tilfridz. Om erflanden och them som för anno 1624 vore inter-
6
esserade medh kungen i Böhmen, Durlach, Mansfeldern och furst Christian
7
af Braunswich, görs sedan egna artiklar. Gravamina ecclesiastica remedieras
8
thermedh, at the evangeliske beholla alla andelige godz i 100 åhr, sedan
9
förlijkas vijdare eller prolongers åter på monga åhr. Thermedh äre och mäst
10
ständerne tilfridz. Thet öfriga om chronornes satisfaction blifver sedan för
11
oss svårare. Ty ther vij än sedan stå på anno 1618 i amnestiepuncten och
12
på perpetuiteten i gravaminibus ecclesiasticis, så hafver thet doch ingen
13
gratie, sedan ständerne låta sielfve fallat. Mäst alle evangeliske ständernes
14
gesandter äre nu hädan reeste til Münster, bode migh mächteg ijfrigt, at
15
reesa medh tijt. Förmenar vist, at nu ther göra ända på theres saker. Jagh
16
kan icke reesa, medh mindre gref Oxenstierna begär thet.

17
I chronans satisfaction äre nogra hårda puncter. Churbrandenburg, Culm-
18
bach och Onoltzbach vele än ingalunda cedera heele Pommeren; Mechelburg
19
medh Wissmar äfven så. Käijsaren kan icke förmå them thertill. At stifterne,
20
som the skulle få i vederlagh, och the Eder Kgl. Maj. begärer, skulle göras
21
verldzliga, theremot äre än alle man. The evangelische sielfve aestimerar
22
inthet stort rationes ecclesiasticas, uthan rationes status som vidh stifterna
23
hängia. Quod sacrificulorum culinae fervent, hoc totum debent altaribus
24
(i monga theres kyrkior äre 20, 30, 40 altare, hvart och ett medh ståteliga
25
inkompster begåfvade), altaria hafve theres inkompster af fundationibus.
26
Fundationer (stifterna eller stiftingerna) pendent ab indulgentiis, ty för
27
aflatsbrefven och siälemessor äre kyrkiegodzen mäst gifne och stiftade.
28
Indulgentiae hafve all theres kraft af purgatorio. Nu är purgatorium inthet
29
annat, såsom monga papister sielfve kallat, än ett pium figmentum ecclesiae,
30
ett artigt optänckt compendium fisci clericalis. Ty vore icke purgatorium,
31
så vore inga indulgentier. Vore inga indulgentier, så skedde inga sådane
32
gåfvor och stiftningar. Cessantibus fundationibus, caderent altaria. His diru-
33
tis , frigerent culinae cleri. Och detta är rätta orsaken, hvij papisterna vela
34
så nödigt från stifterna. Men så löpa ther ock under rationes status medh.
35
I furstliga, grefveliga, adeliga och andra förnembliga familier succedera
36
gemeenligen primogeniti i stamgodzen. På thet nu the andra bröderna måå
37
hafve theras underhold, så äre the monga gradus beneficiorum ecclesiasti-
38
corum för them, at the kunne blifva munkar, priorer, abter, domherrar,
39
bisper, primates, cardinaler, patriarcher, Påvar. Och på thet desse icke må
40
gifta sigh och familierne således alt för myket förmeera sigh, godzen gå i
41
monga deelningar och slichterna altså råka i fattigdom och föracht, så hafve
42
Pontifices lagt vidh bemälte beneficier necessitatem coelibatus och onatur-
43
ligheeten af coelibatu försäckrat medh magnitudine meritorum virginitatis
44
och theremot straffat matrimonia, och altså under täckmanteln af religionen

[p. 358] [scan. 398]


1
stabilierat consilia oeconomica och politica. Desse rationes beveka ännu the
2
evangelische, at oahnsedt man noch så starkt inbillar them, at the statuta
3
ecclesiastica härröra af antichristo, och man fördenschuld icke borde eller
4
medh gott evangeliskt samveet kan observera antichristi stadgar, vele the
5
lijkväl för familierna skuld icke therifrån.

6
I thet Holsteiniska huuset äre nu i denne dagh 24 furstlige manspersoner.
7
Den ena gifter sigh här, den andra ther och förmeera sigh än ytterligare.
8
Gudh hafver macht at försöria dem alla, men ingalunda skeer thet medh
9
furstligh stat och inkompst. En secundogenitus eller cadet af Sunderburg,
10
när han är hemma, hafver han inthet mehr åhrligen än 500 rd. och frij disch
11
för sigh medh två eller tree tiänare. När han är borta, hafver han allenast
12
1000 rd. i peningar om åhret. En af them hafver nu i desse vekur frijat en
13
borgaredotter i Oldenburg

40
Alexander Heinrich, * 12. September 1608, † 5. September 1667, ein Sohn des Herzogs
41
Alexander von Schleswig-Holstein-Sonderburg, heiratete die Bürgerstochter Dorothea Maria
42
Heshusius aus Oldenburg. Er begründete die katholische schlesische Linie des Hauses, die im
43
18. Jahrhundert ausstarb.
, allenast för 5000 rd. capital och hennes skön-
14
heet skuldh. Står verlden nogat länge, så blifva medh tijden så monga furster
15
i Holstein, som ther nu äre adelsmän. En afdeelt furste af Sachsen- Lawen-
16
burg skulle hafva 3000 rd. om åhret, men får them aldrig reent uth. Sådana
17
rationes gå ock genom andra stånd, och derföre vele the evangeliske så
18
mächtog gerna beholla stifterne oförandrade. Ridderskapet i Pommern stå
19
mächtog hårt theropå, at stift Cammin må blifva behollet, så för ofvantalde
20
skääl som för thet at status Pomeraniae är grundet på tree stånd: prelaterne,
21
ridderskapet och städerne. Så är thet i stift Bremen och Verden. At heelt
22
afskaffa prelateståndet, thet inverterar heela staten. Och thet andra präster-
23
skapet i landet komma icke i den consideration, at the skulle kunne reprae-
24
sentera prelateståndet. En part meena, at Eder Kgl. Maj. kunde i Camin
25
sielf beholla collationen aff bemälte beneficier, såsom Dannemark gör medh
26
sina andelige godz, och at Eder Kgl. Maj. thermedh beneficierar sine tienere
27
thermedh, såsom skeer medh häradzrätterne i Sverige.

28
Den andra svåra knuten, som vij hafve att uplösa, är, at Eder Kgl. Maj. vil
29
hafva appellationen til Sverige. Thee hafver hvarken Spagnien i Burgundien
30
eller kungen i Danmark i Holstein, och äre doch begge feudatarii reges
31
Imperii. Extrema provocatio vore föga annat än at hafvar allodialiter. Col-
32
lectae och minora regalia äre icke af den respect eller pondre. Nogra chur-
33
furster hafva privilegium de non appellando frå theres hoffrättar. Thet syntes
34
nogott lättare och vore doch quoad potestatem et vim Imperii nästan een
35
tingh. Praesidia, licenter och tullar vele vij heller ännu bevillias. In summa,
36
vij skole fuller såsom trogne tiänere efter all möijeligheet drifva alt hvadh
37
Eder Kgl. Maj. hafver allernådigst befallt oss, oahnsedt vederparten theraf
38
dömer, att Eder Kgl. Maj. vil heller krijgh än fridh

44
Vgl. S. Lundgren S. 258.
; men uthslaget moste
39
man ställa i Gudz handh.

[p. 359] [scan. 399]


1
Jagh hafver fuller uthkastat ett project på instrumento pacis, såsom migh
2
synes at vij nogot så när kunde uthleffrerat. Och äre fuller status Imperii
3
väl tilfridz medh prima classe, hvadh rijkssakerna ahngå. Men efter greff
4
Oxenstierna hafver ännu icke mehr en gång obiter hint see thet igenom,
5
jagh ock sielff finner myket theri at förandra och förbättra, så hafve vij heller
6
Galli ännu nogot theraf sedt, fienden varder och een hoop theri tadlande,
7
och i synnerheet är satisfactionpuncten ännu heelt oerörtradh. Derföre lärer
8
thet fuller ännu myket förandras. Icke desto mindre, medan vij äre ännu
9
longt från slutet, så hafver jagh icke orådeligit hollet at öfversändat (helst
10
efter gref Oxenstierna var ock i den meening vidh sitt affreesande), på thet
11
Eder Kgl. Maj. må allernådigst see, håårt uth nogot så när vår intention
12
syftar och desto tydeligare gifva oss des allernådigste vidare villia tilkenna,
13
hvadh Eder Kgl. Maj. theraf behagar eller icke. Bede underdånigst ödmiu-
14
keligen , Eder Kgl. Maj. värdigas icke onådigt optaga, at jagh alt så aperte
15
skrifver.

16
Jagh seer nogsampt föruth, at Fransoserne lära platt inthet vele hafva therin,
17
hvadh om vår religion och andelige godzen förmäles. Men thet står nu
18
therhänn. Gudh förlåte thern, som hafva fixerat våre armeer til Rhinströmen
19
och nu eludera conjunctionen. Feltmarskalk her Torstenssons hufvuddes-
20
seign var öfver mottan godh. Men jagh propheterade thet strachs om
21
Fransoserne. The hafva oss aldrig gerna vidh Rheinströmen eller i pfaffen-
22
gatan . Stryka och immer Beierfursten på rompan

34
Über die Mühen, die die französischen Gesandten aufwenden mußten, um den Unmut der Schweden zu
35
dämpfen, vgl. die Relation an Brienne vom 16. Juli 1646: Négociations secrètes III S. 252.
. Gudh gifve och huru
23
monga näsestyfver han gifver them. Så snart vij ock hafva nogon stoor
24
progress, då hindra the oss. Huru giorde La Grange

36
Jacques de Loys La Grange aux Ormes weilte im Juli 1632 in Sondermission beim schwedischen
37
König. Er tritt auch als gelegentlicher Berichterstatter über die Tagung des Heilbronner Bundes auf.
anno 1632 vidh
25
Meints? Slöte the icke, då Kgl. Maj. högloftigst i åminnelse var in summo
26
fastigio victoriarum theroppe, et heemligit ottoåhrigt förbund medh Beier-
27
fursten

38
Frankreich und Bayern schlossen am 30. Mai 1631 in Fontainebleau einen Vertrag; Druck
39
Frederic Leonard : Recueil des traités de paix III. Paris 1963 S. 16f. Vgl. hierzu auch
40
Riezler , Geschichte Bayerns V (1903) S. 379ff. und W. Dorsch : Der Bündnisvertrag
41
zwischen Bayern und Frankreich 1631 (Maschinenschriftl. Diss. München 1920). – Die An-
42
näherung beider Staaten, die sich 1646 andeutet, fand ihren Ausdruck im Ulmer Waffenstillstand
43
vom 14. Mai 1647 (Geheimes Staatsarchiv München: Kurbayern Urkunden 1099). Zu den
44
französisch-bayerischen Beziehungen der Zeit im allgemeinen vgl. Karl Schweinesbein , Die
45
Frankreichpolitik Kurfürst Maximilians I.
contra quemcunque? Samma fundamenta consiliorum föra the
28
ännu. När vij äre bas, så gripa the oss under armarne, när vij högt prosperera,
29
contrecarrera the oss underhanden. Nec mergi, nec emergare nos volunt.
30
Heller see the likväl, at vij starkt agera moot Kaijsaren, än moot Beiern
31
eller the andra papistiske churfursterne och ständer. Gudh, hvars saak Eder
32
Kgl. Maj. förfächtar, stå oss bij.

33
[P. S.] Balance på peningesakerne skal föllia medh första post.

[p. 360] [scan. 400]


1
Beilagen in DG, A I 1, Legat . [4]:


2
1213–1236’ Salvius’ Entwurf einer Antwort auf das Kaiserliche Instrumentum pacis [ Anfang fehlt ].
3
Osnabrück 1646 *** [ Druck: J. G. v. Meiern V S. 457–468 ]

37
Der Entwurf wurde erst am 14./24. April 1647 in veränderter Form den kaiserlichen Bevoll-
38
mächtigten übergeben. Vgl. J. G. von Meiern IV S. 487 f.

4
1237–1247 Avise [Blatt 1247 doppelt gezählt]

5
1247–1247’ Wrangel an Salvius. Bei Amöneburg 1646 Juni 20/30

6
1248–1248’ Johan Oxenstierna an Salvius. Münster 1646 Juni 27/Juli 7

7
1249–1256 Avise

8
1257–1258 Kaiser Ferdinand III. an den kaiserlichen Hauptgesandten in Münster. Linz 1646
9
Juni 14

10
1259–1259’ Markgraf Christian zu Brandenburg-Kulmbach an den Kurfürsten zu Bayern (P. S. ).
11
Ohne Ort 1646 April 28/Mai 8

12
1260–1277 Avise

Documents