Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
135. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 Juni 20/30
[ 126 ] / 135 /–
Stockholm 1646 Juni 20/30
Kopie: RR, 1079–1081
Festsetzung des Amnestiezeitpunkts, sächsischer Vermittlungsvorschlag. Wechsel der Kurwürde
zwischen Pfalz und Bayern. Schwedische Satisfaktionen. Unterstützung der portugiesischen Wünsche.
Vij hafve in duplo bekommet Edert bref af den 1. huius [ 1./11. Juni 1646 ]
och sij theraf besynnerligen, hvad först dhe Chursäxische gesandterne och
sedan den käijserlige, grefven af Trautmansdorff, med Eder confererat hafve
om amnistiens extension och termino, om Pfaltzes alternation med Beijern,
om ständernes gravamina och serdeles om dhe andelige godzens perpetuitet
och om cronornes satisfaction etc.
När vij nu thesse saker hoos oss betrachte, befinne vij fulle [r] vare allrabäst,
att I stå opå åhr 1618 at blifva terminus a quo amnistiae och at rijkssakerne
reduceres till den stat och tillstånd dhe då vare uthi. Vij kunne väl tänkia,
hvad den Chursäxische hafve moverat till göra ett medell förslagh åhr 1624
emellan åhr 1618 och 1627, 1630. Men säkerst och försvarligast syness oss
vare, at terminus a quo blifver annus 1618. Samma saak är och om andelige
godzens perpetuitet. Kunne I then erholla, är thet bäst, och vele I therpå
hårdt drifva; men vele ständerne sielfve låta sig entligen öfvertala och dhe
hålla sig försäkrade med statu och tillståndet som var åhr 1624 och med
100 åhr i stället för en perpetuitet at besittia dhe andelige godzen, som dhe
nu besittias och innehafves, såssom desse äre saker, som dem mäst angå och
touchera, så hafve I och entligen till bequämma Eder uthi desse tvenne
saker deress åthnöije.
Alternationen emellan Pfaltz och Beijern hålle och vij sielfve, i fall Pfaltz
simpel och absolute icke blefve restituerat, icke vara oskäligh och bättre
än att en ny elector octavus skulle constitueras, anseendes at och i förre
tijder skal så därmed hafva varit hållit.
Men hvad vår och Sveriges cronos satisfaction anlangar, så vele I alt retta
Eder effter dee order, som vij gafve Eder för 2, 3 och 4 veckur sedan. Ty
dhe fore parten är något alfvar till sluta, troo vij intet at han thenne vår
billige begäran skal difficultera, uthan ther han thertill intet vill förstå, så
är at aftaga, at han föga menar verket något alfvar, men mehra omgår med
ett spegelfechtande, effter vij sij hans process löpa, icke allenast i förslagen
med vår satisfaction, ther han i sit concept af instrumento pacis så dubie
nämbner Pomeren och nu alt restringerar till Förpomeren, uthan och i the
svar och skrifter som han vexlar med them Frantzösiske commissarierne
öfver Frankrijkes satisfaction, fyllandes således ögonen på verlden och
sökiandes lampan till beholla, när han, som synes något försäkradt för
Turken, skulle vela abrumpera tractaterne och låtha den Portuguesische
residenten här inständigen solliciterat om ordre till Eder för hans konungz
saak på tractaterne, beropandes sig på then adsistence, Frankrijke honom
gör och vidare at göra skal försäkrat hafva. Såsom vij nu offta tillförende
hafve Eder härom tillskrifvit, så recommendere vij och ännu Eder thenne
saken med nådig tillförsicht, at I cooperere med Frankrijke häruthinnan,
så myckit sig med skähl göra låter.