Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
132. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Juni 15/25
Osnabrück 1646 Juni 15/25
Ausf.: DG, A I 1, Legat . [ 4 ], 1111–1114’
Eingang der königlichen Erklärung zur kaiserlichen Duplik. Gespräch mit Trauttmansdorff vor
seiner Abreise aus Osnabrück über die schwedische Forderung nach Abtretung ganz Pommerns
und den kaiserlichen Wunsch auf nähere Verbindung mit der Krone Schweden nach dem Friedens-
schluß . Weitere Vorschläge Trauttmansdorffs zur kaiserlichen Duplik. Anspruch Pfalz-Neuburgs
auf die Kurwürde. Vorschläge zur Beilegung der Gravamina der Stände. Besuch des niederländischen
Gesandtschaftssekretärs. Französische Satisfaktionen; Abtretung des Elsaß und der dortigen
Reichsstädte als Allod oder Lehen. Abreise La Bardes nach der Schweiz. Militärische Nachrichten.
Såssom vij idagh 8 dagar sedan månde vänta på något uhr Sverige medh
posten, som ordinarie kommer thädan, dagen effter, sedan våre breef gå
härifrå tijt inåth; altså fölgde och den 9. huius [ 9./19. Juni 1646 ] medh
Hamburger brefven itt Eders Kgl. Maj. af den 23. passato [ 23. Mai/2. Juni
1646 ] ; hvilket vij medh underdånigste reverentz undfåendes, hafva för-
nummit Eders Kgl. Maj. allernådigste förklaringh öfver classerne i then
keijsserlige duplicquen, jämvähl at Eder Kgl. Maj. öfver satisfactionen ville
sin yterligare förklaringh och ordre låtha skicka efter medh nästa posten,
hvilken förmodeligh kommer i morgon.
Saken är än in integro och theri inthet vijdare gånget eller något eftergifvit,
än Eders Kgl. Maj. allernådigste breef af den 10. Novembris anni praeteriti
[ 10./20. November 1645 ] oss tillhåller. Uthi thenne veekun hafve vij tvenne
gånger varit ihoop medh grefven af Trautmanssdorff, then förre jagh,
Salvius, allena i Trautmanssdorfs logemente, och then andre gången i förgår
vij både ihoop här hoos oss, då han oss valedicerade och reeste idagh åter
tilbakar åth Munster.
Hvadh Eders Kgl. Maj. satisfaction anlangar, tesmoignerade han att Keijs-
saren , så mycket honom står till göra, unnar Eder Kgl. Maj. gärna heela
Pommeren medh stiffterne Bremen och Verden sampt Wissmar medh thet
som therhoos begäres; men hängde therhoos the besvär som häruthi finnes,
icke allenast på interessenternes vägnar, hälst medh churfursten af Branden-
burgh , som ingalunda vill förstå och gifva sin consens till cessionen af heela
Pommeren, och hertigen aff Mecklenburgh, som qvijder öfver the stycken
som af hans landh begäras; uthan och hoos ständerne i Romerske rijket,
som fuller tyckes villia unna Eders Kgl. Maj. någon förnöijelsse medh thet
som postuleras, men lickväll så at interessenterne må i thet närmaste ställas
tillfridz och androm uthom Tysklandh betagas all möijeligh orsaker att
fatta theraf någon apprehension och orsak at itända något nyt krigh i Tysk-
landh . Han, Trautmanssdorff, rådde at å Eders Kgl. Maj. vägnar vij ville
taga thenne saken i nogare betänckiande, considererandes om thet icke skulle
vara bättre, tryggare och reputerligare för Eder Kgl. Maj. och chronan
Sverige, at taga Förpommeren allena medh dess cessione in perpetuum,
och stiffterne medh the hvilkor som the nu äre, effter hvarken Keijssaren
eller Påfven kan then förvandla i världzlige furstendömen, sampt Wissmar
medh itt condominio tillijka medh hertigen af Mecklenburg, och thet alt
medh interessenternes och ständerne samtyckio och goda villia; ähn heela
Pommeren medh the andra styckerna på begärte conditioner moot inter-
essenternes och ständernes villia och jakordh. Thet kunde medh tijden een
lägenheet sigh öppa för thesse, att the suppeterade af chronan Sveriges miss-
gynnare och grannar uthom Tysklandh måtte sökia at få sitt igen; hvaruthaf
inthet annat än buller och oroo opväxer, som måtte förorsaka att chronan
Sverige, som nu medh the evangeliskes applausu skulle kunna slutha een
godh och reputerligh fridh, på itt sådant fall måtte vänta theras vedervillia.
Hvilket han låtz tala rätt af hiertat och såssom then ther meenar Eders
Kgl. Maj. staat väll, säijandes sigh vara i then förhopningen att huuss Öster-
rijke skall effter stifftat fridh kunna komma i een godh och närmare intelli-
gence medh Eder Kgl. Maj. och förthenskuldh nu föruth gärna ville thertill
läggia grundvahl och procurrera thet som kan lända Eders Kgl. Maj. staat
till vällfärdh och säkerheet.
Vij mötte thenne hans contestation medh så gott igen; styrkte honom i then
meeningen at befordra Eders Kgl. Maj. contentement; hvilket bestode först
och främpst i ständernes billige postulaters affhielpande, sedan och i Eders
Kgl. Maj. ägen och dess allierades satisfaction; å Eders Kgl. Maj. vägnar
in particulari vore thett itt gott rådh han gafve, till att see till och effter-
tänkia , det dee stycker som skola undfås till Eders Kgl. Maj. satisfaction,
må cederas medh interessenternes och ständernes gode villia och samtyckio
Eders Kgl. Maj. och i thess nampn vij sökia them inthet annorledes; och
efftersom Eders Kgl. Maj. inthet kan vara försäkrat och nögder medh För-
pommeren allena, som för sin vidh och stoorheet skuldh behöfver starka
guarnisoner, men theremot är af ringa inkompst, och förthenskuldh på thet
fallet blefve Eder Kgl. Maj. till last och besvär, så försågo vij oss till honom
att han, fölliandes sin gode contestation att vara på Eders Kgl. Maj. bästa,
ville vinläggia sigh therom och disponera Churbrandenburgh till een godh-
villigh cession af heela Pommeren, jämvähl hertigen aff Mecklenburgh till
thet samma på sin sijda sampt ständerne, som måtte theruthi beete sigh
något vedervertige, förmå till bättre tanckar. Vij funne lickväll mästeparten
så fatte, att the skola vara tillfridz thermedh och redebogne att bära sine
rådh ihoop medh the keijsserlige, hürusom interessenterne skulle kunna
ställas tillfridz
Vgl. die in den Négociations Secrètes III S. 319 abgedruckte Déclaration que Monsieur
Oxenstiern a faite aux Ministres Impériaux le 2 Juillet 1646: Il proposa touchant la paix,
que si l’on vouloit l’obtenir, il falloit que l’amnistie commençât en l’année mil six cens
dix huit, et bien que les Ambassadeurs de Saxe s’interposassent pour obtenir que ce fût
en l’année mil six cens vingt quatre, lesdits Protestants et Suédois n’étoient pas satisfaits
de cette proposition et qu’on ne sortiroit d’embarras, qu’en acceptant l’année 1618. –
Que l’exercice de la Confession d’Ausbourg fût remis au même état, qu’il étoit en l’année
1618 dans les Provinces Héréditaires de l’Empereur, comme la Bohème, la Silésie, la
Moravie et l’Autriche. – Qu’il falloit établir le Palatin, aussi bien dans le Titre que dans
l’Etat Electoral, que toutefois l’administration en demeureroit au moderne Duc de
Bavière ou bien que le Palatin Charles succéderoit immédiatement après la mort du
Duc de Bavière, mais qu’il ne laisseroit pas de faire réussir ce parti. – Que pour con-
tenter la Couronne de Suède, il faut lui laisser en fief à la perpétuité toute la Poméranie,
l’Archevêché de Breme, l’Evêché de Verden, dans le Duché de Meklenbourg les places
de Wismar, Poel et Basfeld avec Warnemund, ou en échange de cette forteresse les
contez plus voisines de Wismar. – Qu’il faudra donner satisfaction aux Protestants sur
les dommages reçus et le terminus ad quem et que tam quoad viam iuris quam ad viam
facti la renonciation sera à toûjours.
Han svarade, dett Keijssarens jakordh skulle Eders Kgl. Maj. hafva. Keijs-
saren ville inthet för Churbrandenburgs och hertigens aff Mecklenburg
skuldh föra kriget. Han ville reesa öfver till Munster och tala medh ständerne
som ther äre; rådde oss göra vårt bästa här och tillsee, att the som här äre,
måtte disponeras härtill. Till thet, att vij rörde om guarnisonerne, svarade
han, att om Eder Kgl. Maj. hålle guarnisonerne i 5 à 6 åhr och interim
tracterar undersåterne vähl, skall thet inthet vijdare behöfvas. Om solda-
tescans contentement var hans sentiment, att ständerne måtte föreena sigh
därhän, att någre circuli togo Eders Kgl. Maj. armée att afbetala, någre
then keijsserlige och någre then Beijerske.
Eders Kgl. Maj. haffven förmodeligh förnummit af våre allerunderdånigste
relationer, dett dee förnämste och som här drifva evangelicorum consilia
blandh ständerne, falla på nästan sådane conditiones satisfactionis för Eder
Kgl. Maj., som grefven af Trautmanssdorf nu föreslår; och ther then saken
kommer iblandh them till ventileras, är lijkt att the gå therpå. The äre och
nogh bekymrade om soldatescans contentement, slå henne inthet uth, men
rådläggia sin emellan huru betallningen skall kunna skee.
Emellan oss och greffven aff Trautmanssdorff bleef thet discurrerat öfver
the förnämste saker, som angå Romerske rijket. Han, grefven af Trautmanss-
dorf , bestodh nästan på förre conditioner, som i duplicquen, projectet och
the catholiskes sidstuthgifne och medh nästa posten insände förslagh in
puncto gravaminum äre författade. Vij höllo oss theremot vidh thet som
är proponerat och replicerat, jämväll thet som af Eder Kgl. Maj. i instruc-
tionen och andre efterhanden inkomne ordres, hälst then aff then 20. pas-
sato
Ein königliches Reskript vom 20./30. Mai 1646 ist nicht nachweisbar. Wahrscheinlich ist das
vom 30. Mai 19. Juni ( [ Nr. 124, S. 303ff. ] ) gemeint.
In summa: The keijsserlige föreslå 1. uthi amnestien een terminum inter-
medium , såssom anno 1624, medh then condition, att the som medh foogh
kunde fram föråth exciperas, må specifice införas. I then Pfaltziske saken
bestå the på förre förslagh. Hertigens aff Neuburgz gessandter
Die Namen der Pfalz-Neuburgischen Bevollmächtigten sind angegeben in APW, [ III D 1 S. 351. ]
komne. The vore den *** huius hoos oss och deducerade sin herres rätt
till churdigniteten fram för Churbeijern, i fall then Friderikiske linien skulle
genom thenne tractaten gå henne qvitt. The ville thet gifva öfver skriffteligh.
När thet skeer, skall then hörsambligen skickas inn. The andre chur- och
furstlige lee åth thetta Neuburgiske anbodet.
2. In puncto gravaminum slå the keijsserlige och the catholiske före: först
att evangelici restituerade till the andelige godssen, må them besittia och
behålla i etthundrade åhr, så at under then tijden ingen skall anfächta them
theruthi, hvarken via iuris eller facti; effter förloppet af samma 100 de åhr
skulle via facti in perpetuum cessera, men via iuris blifva öppen. När thet
invändes, att thet inthet väll skulle kunna gå, uthan bättre vara at både via
facti et iuris cesserade usque ad amicabilem compositionem, svarade grefven
at Trautmanssdorff, att thet fuller vore hårdt, men ville lickväll i Munster
hoos the catholiske försökia hvadh som skee kunde. Sedan lofva the att
evangelici och catholici skola häreffter blifva lijka och aequales i alle digni-
teter och the rättigheeter, som the effter innehafde godz, rikzconstitutionerne
och gammalt brüuk kunna praetendera, såväll i sessioner på rikzconventerne
som annat thet them medh rätta kan tillstå. Thet exciperas allena, att evan-
gelici måtte i slijka rikzconventer sittia à part, som Magdeburgh nu gör,
och inthet i raden och på bänken medh the catholiske. Therhoos meente
grefven af Trautmanssdorff, att i stället för thet at evangelici hafva föreslagit,
man bevilliade gifva then biskopen eller praelaten, som föllo aff från eenthera
religionen till then andra, hans tarflige brödh ini dödh dagarne, skulle
man häller på både sijdor aftala, att inthet gifva een sådan. Så mycket man
nu förnimmer, läggia sigh bägge deelarne närmare till måhlet, och är lijkt
och troligit at the evangeliske accommodera sigh medh the catholiske på
thesse förslagen, höflandes them än af thet bästa the kunna.
The Altenburgiske och then Brunssvijk-Lunenburgiske vore i förgår hoos
oss, berättandes att the Chursachssiske, ehuruväll the säija at theras herre
churfursten inthet vill mängia sigh stoort i tractatu gravaminum, sökia
lickväll at hafva handen i sodet, gifvandes här och ther, såväll hoos the
keijsserlige som een part evangeliske, som inthet äre så efftertänckte i sitt
interesse, någre förfängelige förslagh, som hindra the vällmeente på åth-
skillige sätt; och effter corpus evangelicorum hafver opdragit oss negotia-
tionen i then saken, bode the, att i fall the keijsserlige skulle villia beropa
sigh på the Chursachssiske i något stycke, vij då ville them theri behörligen
mötha; förfrågandes sigh hoos oss, om vij icke meente vara gott att the
sielfva talte medh them Chursachssiske och varnade them häruthinnan. Vij
lofvade vella hafva thetta förra i minnet, och achtade at een vänligh påmin-
nelsse hoos them Chursachssiske inthet skulle vara uhr vägen.
Hvadh legatio generalium statuum hafver hoos oss genom sin secreterare
låtit föredraga och vij therpå svara, finnes under lit. A, B, C. Samma secre-
terare rörde icke itt ordh om Pommeren eller något stycke af Eders Kgl.
Maj. satisfaction.
Residenten Rosenhanens breef inkomne sedan sidste posten, äre bijlagde
under lit. D, E, F.
The keijsserlige, som Eder Kgl. Maj. af then keijsserlige declarationen in
puncto satisfactionis Gallicae förmodeligh nu reeda hafva förstådt, hafva
föreslagit itt vist stycke af Elssas sub iure allodii. Nu skall Frankrijke vara
thermedh tillfridz, men begärer att alle stycker, som therinom äre begrepne,
må under samma rätt ägnas till Frankrijke och specialiter alle rikzstäderne,
som theruthi äre begripne, nembligen Collmar, Schlestadt, Hagenau, Weis-
senburgh , Landau, Ober-Ehenheim, Durckheim, Keyssersberg, Munster i
St. Gregorienthal, Rossheim. Till then ända, och att disponera bemälte
rikzständernes deputerade thertill, är monsieur Glaser
Josias Glaser, schwedischer Hofrat und Resident in Straßburg, * um 1591 Straßburg, trat nach
juristischen Studien 1616 als Sekretär des Rats der Fünfzehn in den Dienst seiner Vaterstadt,
war 1618 Vogt zu Wasselnheim, nahm dann aber 1620 seine alte Tätigkeit wieder auf. Bei
diplomatischen Aufträgen entwickelte er sich zum Parteigänger Frankreichs und wurde schwe-
discher Resident in Straßburg. Sein Ende liegt ebenso wie viele Seiten seines von persönlichem
und von Intrigen getriebenen Lebens im Dunkel. Eine Biographie findet sich bei Eduard Sitz-
mann : Dictionnaire des hommes célèbres d’Alsace I (Rixheim 1908) S. 605–607. Vgl. auch
Rodolphe Reuss : Josias Glaser et son projet d’annexer l’Alsace à la France en 1639. In
Revue d ’ Alsace 1869, S. 289; Ch. Gerard : Souvenirs d’Alsace. Projet d’annexion de
l’Alsace à la France par Josias Glaser en 1639. In Revue d ’ Alsace 1884/1885, S. 104.
hafver varit i Eders Kgl. Maj., men nu är i Frankrijkes tienst, hijt skickat,
efftersom han och för någre dagar hade audience hoos oss. På Frankrijkes
vägnar hafver han them af städerne representerat, att the begärte Elsassiske
städerne inthet äre pure och simpliciter rikzstäder, som Strassburgh och
desslijker, uthan the äre medh visse conditioner, som betaga och förringa
immedieteten under rijket, förvante och bundne medh hüüs Österrijke.
Och i then regarden vill Frankrijke, som uthan dess får thet öfrige iure
allodii, hafva samma städer såssom visse pertinentier thertill, villiandes
härefter gifva them nampn konungzlige städer. Som han, Glasser, berättar,
skall han finna inga villia hoos mehrbemälte städer, och ther thet inthet
skulle gå för sigh, meenar han att Frankrijke häller tager the anbudne
styckerne sub iure feudi, än såssom it ofulkomligit allodium. Greffven af
Trautmanssdorff frågader af oss, hvij thet vore kommit på thet förslaget,
att biuda Frankrijke Elssas iure allodii, svarade, att the thett giorde till att
slutha Frankrijke uth a consiliis Imperii; the hade ändå nogh at göra medh
them och vore bättre the vore therifrån; när the hafva fåt sitt stycke söndrat
ifrå rijket, kan hüus Österrijke medh bättre foogh medh tijden få nappa
thet igen, än om thet vore incorpererat medh Imperio.
La Barde var idagh för middagen hoos oss, berättandes att legatio Gallica
är nu resolverat att komma medh oss ihoop, antingen i Munster, som förr
är vant, eller och i Lengricken. Effter vij morgon vänta Eders Kgl. Maj.
ytersta förklaringh in puncto satisfactionis, så hafve vij alt thertill differerat
vårt svar och resolution i thetta fallet. La Barde är avocerat härifrå och gör
sigh nu färdigh till reesan åth Svitzerlandh, att ther blifva ordinarie ambas-
sadeur , som han länge hafver varit ämnat till.
Hüruvidh Eders Kgl. Maj. hufvudharmée förevetter, thet vijsa innelagde
tvenne breef ifrå rikz- och generalfeldtygmästaren her Wrangell under lit.
G, H och under I mit Johan Oxenstiernas svar på thet förre.
A: fehlt [Kreditif des Sekretärs der Gesandtschaft der Generalstaaten]
C: 1116 Antwort Johan Oxenstiernas und Salvius’ darauf. Osnabrück 1646 Juni 11/21
D: 1117 Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 Juni 9/19
E: 1118–1119’ Rosenhane an Salvius. Münster 1646 Juni 12/22
F: 1120–1120’ Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 Juni 13/23
G: 1121–1124’ Wrangel an Johan Oxenstierna und Salvius. Wetzlar 1646 Juni 1/11
Ohne Bezeichnung: 1125–1125’ Landgraf Georg zu Hessen-Darmstadt an den Kurfürsten zu
Mainz. Gießen 1646 Mai 28/Juni 7
1126 Landgraf Georg zu Darmstadt an den Kurfürsten von Bayern. Gießen 1646 Mai 28/
Juni 7
1127 Turenne an d’Avaugour. Lager bei Bacharach 1646 Juni 9
1128–1130’ Landgraf Georg zu Darmstadt an Wrangel. Gießen 1646 Mai 31
1131 Torstenson an Wrangel [Auszug ]. Leipzig 1646 Mai 7/17
H: 1132–1134 Wrangel an Johan Oxenstierna und Salvius. Wetzlar 1646 Juni 9/19
J: 1139–1141 Johan Oxenstierna an Wrangel. Osnabrück 1646 Juni 13/23
Ohne Bezeichnung: 1142 Avise
1143–1145 Herzog Adolf Friedrich von Mecklenburg an Wrangel. Schwerin 1646 Mai 20/30
1146–1146’ Bilderbeck an Keller. Ohne Ort 1646 Juni 15
1147 Avise
1148 Bilderbeck an Keller. Köln 1646 Juni 14
1148’–1150 Avise
1151–1154’ Consensus dominorum civitatensium XXXIV. Osnabrück 1646 Mai 12/22
1155–1158 Postrema Caesareanorum in puncto satisfactionis Galliae declaratio.
Münster 1646 Mai 29 [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 31–35 ]
1159–1160 Avise
1161–1161’ Ungefehrliche resolution undt antwortt der herren Frantzösischen pleni-
potentiarien uff der herrn kayßerlichen anderweits proponirte articulos satisfactionis.
Ohne Ort und Tag [ deutsche Kurzfassung der Response des plénipotentiaires … vom
30. Mai/9. Juni 1646: Druck: J. G. v. Meiern III S. 37–45 ]
1162–1162’ Avise