Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
117. Rosenhane an Königin Christine Münster 1646 Mai 17/27

27
–/ 117 /–

28

Rosenhane an Königin Christine


29
Münster 1646 Mai 17/27

30
Pr.: Stockholm 1646 Juni 5/15

31
Ausf.: DG, A I 1, Legat . [5], 1266–1266’

32
Breisach. Tod der Kaiserin.

33
Mitt sidste til Eders Kgl. Maj. förmälte i underdånigheet om keijsserliges
34
uthfärdade doupliquen och giorde förslag emot Frantzöske ambassadan at
35
ruinera Brisac och bryggian dersammastedes, effter det inthet kunde til

[p. 287] [scan. 327]


1
Tysklandhz säkerheet öfverlåthas Franckrijke. Dheruthinnan the å beggie
2
sijdor ännu bestendigt opiniastrera emot hvarandre, dogh hafva sedermehra
3
the keijsserlige, spöriandes Frantzöske ambassadans instendige obstination
4
deropå, tilbudit å Keijssarens vägnar at cedera Elsass heelt och hållit under
5
chronan Franckrikes souverainitet, at det ingen dependence heller commu-
6
nion må hafva medh Romerske rijkedt, allenast för sådant beneficiis Franck-
7
rike cederade prätension på Brisac. Men dette är icke heller accepteradt
8
vordet af Gallicis ministris, effter praesumerligen döldes härunder någon
9
desavantage för Franckrike, hvilket the ingalunda för något beneficio er-
10
kenne kunde, serdeles dher thette lände til huus Österrijkes och deres
11
fienders störste nytto. När nu dette icke är angångit, hafva the keijsserlige
12
omsijder och nylligen föreslagit at inrymma til vederlag för Brisac Philips-
13
bourg , Zabern, Lauffenburg och Rheinfeldt, hvarest fastare bryggior äre
14
öfver Rheinströhmen, jemvel och Benfelden, emedan the förmoda at Eders
15
Kgl. Maj. det ville afstå. Häremot the ville rasera festningen Brisac och
16
behålla träbryggian.

17
Hvaropå Frantzösche ambassadan, förmeenandes sammalunda någon osä-
18
kerheet sticke dherunder, at the endteligen icke vela quittera bryggian vidh
19
Brisac och tiläfventyrs framdeles redressera fästningen, ty insistera den fast
20
uthi sin resolution at behålla hvadh the i henderne hafva. Och ehuru
21
ambassadeurerne sielfve sig emellan hafva varit differente, antingen at
22
recognoscera Elsass sub nomine feudi af Imperio heller och heelt låtha
23
abalienerat til cronan Frankrijke för sine skähl som kunna vara på både
24
sijdor, i synnerheet at feuda under någon praetext vidh tilfälle lätteligen
25
kunna komma uhr henderne, så äre the nu lijkväl eenhälleligen deruthi at
26
låtha contentera sig medh dess infeudation. Desslikest, effter desse giorde
27
förslag synas vara itt nytt emergens ifrån dhe förrige tractater och propo-
28
sitioner , the härtil medh them hafva stådt uthi, vela the therom icke vidare
29
schrifva til hofvet, uthan hålla sig vid giorde postulater, hoppandes blifva
30
sine desiderier mächtige.

31
Elliest äre visse tidender inkompne, det Keijsserinnan på den 3./13. huius
32
är afsompnadt, hvaröfver Frantzösche och Spanische ambassadeurerne hafva
33
condolerat dess afgång hooss the keijsserlige. Hvilke medh dhe Spanische
34
och deres fålck hafva klädt sig i sörjekläder, men Frantzösche legaterne sig
35
allena för sine persohner på någre månader. Duc de Longueville förmeente
36
dette dödzfallet förorsaka någon förandring uthi affaires, besynnerlig keijs-
37
serlige consilierne.

Dokumente