Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
93. Johan Oxenstierna an Königin Christine Osnabrück 1646 April 13/23
[ 79 ] / 93 /–
Osnabrück 1646 April 13/23
Rechtzeitige Ankunft der königlichen Weisungen vom 21./31. März für die Besprechungen mit
Trauttmansdorff. Besuch der Kaiserlichen: Schwedische Satisfaktionen. Besuch von Löbens: Schwe-
dische Forderungen, Entschädigung Kurbrandenburgs für den Verlust Pommerns. Besuch Serviens:
Äußere Bekundung des guten Einvernehmens beider Kronen, französische Satisfaktionen, Annahme
eines kaiserlichen Angebots hierzu, Bayerns Eintreten für eine Entschädigung Frankreichs, geplanter
Waffenstillstand, schwedische Satisfaktionen. Stand der Ständeverhandlungen über die Gravamina.
Bedenken der Stände in Kommerziensachen. Waffenstillstand mit Kursachsen. Militärische Ereignisse.
Eders Kgl. Maj. allernådigste breef, daterat Stockholm den 21. passato
[ 21./31. März 1646 ] och här i Ossnabrugge den 7. huius [ 7./17. April 1646 ]
väll ankommit, medh Eders Kgl. Maj. yterligare förklaringh öfver punctum
satisfactionis och the andelige godssen i stiffterne, som biudes till samma
satisfaction, jämväll öfver then allmänne vapnehvijlon, som mediatorerne i
Munster nu på een tijdh bortåth hafva slagit före och än drifves, är kommit
temmeligen till lagz och à propos, varandes grefven af Trautmanssdorf
någre dagar tillförende återkommin ifrå Munster, och jagh, Johan Oxen-
stierna , för min colleges opassligheet therföre sinnat at besökian samma
dagen. Thet föll fuller then gången föga före, efter grefven af Trautmanss-
dorf befan sigh något illa.
Den 9. huius [ 9./19. April 1646 ] gaf han migh revisiten och hade medh sigh
sine colleger, grefven af Lamberg och Crane, påminnandes tå hvadh han
in Februario för sitt affreesande till Munster månde föreslå till Eders Kgl.
Maj. satisfaction, med förmodan at ther skulle sidermehra något svar vara
fallit, och Eder Kgl. Maj. nögder medh så anseenligen stycker, såssom För-
pommeren och stiffterne Bremen och Verden vore.
Jagh svarade, att vij fuller, hvadh then saken angick, hafva hafft Eders
Kgl. Maj. ordre för oss, men altidh väntat och ännu vänta efter the keijsser-
liges duplicque och svar på the saker som i vår replicque vore framstälte.
Anlangande then offerten som han, grefven af Trautmanssdorf, hade giordt,
och the än stodo på, såssom jagh och min collega då, när thenne ouverturen
skedde, månde honom, grefven af Trautmanssdorf, föra till sinnes at thet
som praesenterades, kunde fuller vara något, men inthet göra tillfyllest och
fullkomligen förnöija Eder Kgl. Maj. för then uthstådde fahra och använde
omkostnader. Jämväll Eders Kgl. Maj. staat, såssom thet sigh bör, moot
förefallande accidentier försäkra, altså hafve vij och sidermehra förstådt
Eders Kgl. Maj. allernådigste meening gå therhän och vara medh vårt då
gifne svar eensee, tviflandes jagh ingalunda att han, grefven af Trautmanss-
dorf , ju hafva sielf samma skääl och invändningar väll intagit och them till
hörigh ohrt refererat, så at man nu måtte få then resolutionen, at thet blefve
vidh the stycker som i replicquen äre begärte, thermedh Eders Kgl. Maj.
någorlunda och effter lägenheeten måtte vara tillfridz.
Therpå excuserade han drögzmåhlet af duplicquen medh ständernes lång-
samheet och olijka meeningar in consultationibus in tractatu gravaminum.
Sade them nu i hvart collegio vara öfver re- och correlationerne, så snart
thet vore skedt och the keijsserlige kunna bekomma ständernes betänkiande,
skall duplicquen blifva giordh. Begynte thernäst på at exaggerera Eders
Kgl. Maj. postulater stoorheet, och eenkannerligen ömnade sigh öfver
Schlessien, opräcknandes thes gode lägenheeter och omöijeligheeten på
Keijssarens och huus Österrijkes sijda at släppa thet samma. Effter een
långh discours och åtskillige digressioner ini andre saker sade jagh, at så
fram och, om Eder Kgl. Maj. för sigh och sin egen praetension skulle
släppa så månge och för Keijssaren väll och nästlägne furstendömer och
landh, som Schlessien haffe och i sigh begriper, måtte thet tilläfventyrs skee
i thet anseende och förhopningh att Keijssaren bevijste sigh theremot vill-
fahrig i the andre postulatis och hulpe medh all macht att Eders Kgl. Maj.
kunde bekomma 1. till itt någorlunda vederlagh för Schlessien the inne-
hafvande stiffterne, in specie Ossnabrugge och Minden medh någre therom-
kringh och inmoot Bremen och Verden lägne ämbter, nembligen Sassen-
burg , Bewergern, Meppen, Kloppenburg, Vechte och Wildeshausen, som
till stifft Munster äre hörige, 2. heela Pommeren, Wissmar medh Wahlfisken
och Pöell sampt någre theromkring liggiande ämbter, och stiffterne Bremen
och Verden under furstlige titull och rätt och på sätt och vijs som tillförende
i replicquen och elliest vore omtalt.
The hörde mächtogh gärna at jagh kom på taal och tesmoignerade vella
quittera Schlessien, men rychte på axlarne öfver then första conditionen om
stiffterne Ossnabrugge och Minden sampt the begärte ämbterne. Sade sigh
ingen rådh vetta för churfursten, om han skulle mista heela Pommeren,
hoppades at Eder Kgl. Maj. skulle låtha sigh nöija medh hälften och vella
taga emot stiffterne i the vilkor, som the hafva varit och ännu äre. Om
Wissmar kunde the inthet vist säija. Thermedh skildes vij åth, och the
lofvade innan någre dagar komma fram med duplicen, då man får see huru
runda the villia vara och om the blifva vidh theras offerte.
Den 10. huius [ 10./20. April 1646 ] var her von Löben hoos migh, berättan-
des at samma dagen, som the keijsserlige hade varit hoos migh, var Crane
i sine collegers nampn kommen till honom och hade då optäckt, at å Eders
Kgl. Maj. sijda jagh hade släpt praetensionen på heela Schlessien och ståt
stijfft på the andra länderne som äre begärte till satisfaction, så emedan
Crane inthet så oförmärkt hafver gifvit at förstå det thet vore ingen synner-
ligh hopningh at salvera Pommeren, och han, von Löben, icke eller hafver
af Crane spordt at thet skall vara något talt om itt aequivalent vederlagh för
churfursten, så begärte han vetta af migh rätta ägenskapen aff thet som var
passerat, och vidh så, som Crane hafver sagt, fatte saker mitrådh.
Jagh communicerade honom af thet som passerat var, hvadh tienligit fans,
men eenkannerligh att man inthet ännu hade quitterat Schlessien, uthan
stält them keijsserlige visse vilkor och conditioner före. Thervidh hade man
fuller hafft i minnet churfurstens vederlagh, men alldenstundh the chur-
furstlige hafva så skrifft- som mundteligen härtill, oachtandes alle vän- och
skälige remonstrationer, inthet vellat höra af, fastmindre förstå till något
vederlagh, förkastandes alt såssom olijkt och inthet at räckna emot Pom-
meren , hafver man å Eders Kgl. Maj. sijda ståt an och inthet vettat, hvadh
som vore at göra och hvarest sampt huru man skulla finna något som vore
lagam för theras herre, låtandes thet omsijder och hällre komma på theras
ägit betänkiande och vaahl.
Löben sade, at thet inthet hafver varit hans rådh at så är procederat vordet.
Skööt skulden på grefven af Wittgenstein och badh, at å Eders Kgl. Maj.
vägnar vij ville än stå på the tu Schlessiske furstendömer Glogou och Sagan
och sedan stiffterne Magdeburg, Halberstadt, Ossnabrugge, Minden, Bre-
men och Verden, så lagandes at churfursten kunde theruthur få vedergäll-
ning , för then deel som han måtte nödgas förlåta af Pommeren. I fall thet
inthet skedde, kunde churfursten inthet gifva sin consens till något i
Pommeren.
Therpå bleef af migh regererat, at churfursten tilläfventyrs uhr Schlessien
måtte någorlunda kunna få sitt contento. Magdeburg vore nu i churfurstens
af Sachssens sons händer och thet huset nu i stoor consideration här på
tractaten, at han nepligen skulle få ständernes consens therpå. Thet vore
lickväll at försökia på Churbrandenburgz sijda. Halberstadt måtte gå sna-
rare , men the andre stiffterne ståår Eders Kgl. Maj. efter.
Moot residenten Rosenhanen, som nu är här i staden och i går besökte her
von Löben, hafver han fördt samma discurser och varit otåligh theröfver,
at grefven aff Wittgenstein hafver opiniastrerat och inthet i tijdh hördt,
effter hvadh för conditioner å Eders Kgl. Maj. sijda måtte komma i förslagh,
och kunde med cooperationer hållas, såframpt churfursten skulle cedera
heela eller een deel af Pommeren.
Servient kom i förgår hijt
honom, och hans revisite till migh idagh igen äre efterfölliande saker före-
fallne : 1. Sade han sigh vara kommin icke för thet, at det nu äfven var så
länge sedan her Salvius var i Munster, uthan at vijsa världen och them här
på tractaten stadde cronornes förtrolige correspondence, hälst nu emedan
alle man är i arbete och hopning at bringa värket tillända och få een universal
fridh. 2. Refererade han, at Trautmanssdorf näst för sin afreesa och vidh
thet han böödh them Frantzöska fahra väll, hade sagt, at mediatores hade
commission at göra them Frantzöska itt apertur, medh förhopningh at
Frankrijke skulle vara thermedh tillfridz
Am 4./14. April 1646 verfügten sich Graf Nassau und Volmar zu den Mediatoren und legten
ihnen Der kayserlichen Gesandten Memorial über das den Frantzosen offerirte Elsaß
und Sundgau vor: J. G. von Meiern III S. 5–7 .
huius, då mediatores brachte legationi Gallicae een skrifft, therpå een deel
af Elssas bleef budit till satisfaction åth Frankrijke på visse conditioner.
Hvilket opsatt legatio Gallica inthet hade då vellat emottaga för någre
praejudicerlige vilkor som theruthi vore, uthan mediatores hafva måst taga
papeeret medh sigh tilbakars igen. Dagen therefter vore the igenkomne och
hade medh sigh fördt thet samma, i någre stycker förandrat och så beskaffat,
som lit. A uthvijsar. Och ehuruväll legatio Gallica hafver hafft betänkiande
theruthi och ståt i tvijk, om han skulle, förän dupliken blefve giordh och
itt fulkomligit svar på alla puncta replicarum blefve inhändigat, handfå
thetta in antecessum, lickväll och emedan the viste, att the keijsserlige hade
häremot oss giordt een offerte och the meente at thet inthet skulle prae-
judicera tractaten och alliancen, om the hörde och såge the keijsserliges
tilbudh, kunnandes sedan bättre öfverläggia saken sielfva och communicerat
heemåth och med oss, så hafva the omsijder accepterat af mediatorerne the
keijsserliges skrifftelige och ofvantill litererade förslagh, förordandes ther-
hoos , eftersom the och hafva svarat mediatorerne i thenne saken: 1. att the
inthet hade någon ordre at taga emot och ingå slijka conditioner, men 2. ville
allenast taga an paperet, at vijsat och communicerat med Frankrijkes alliera-
des fullmächtige, eenkannerlig oss här i Ossnabrugge. Therpå han sedan
låtz vara illa tillfridz med ofvanbemälte conditioner och vidhängde clausulis,
efftersom theriblandh äre någre som föga duga. 3. Rosade och berömde
han mächtog mycket Churbeijerens procedurer at negotiera friden, och i
synnerheet hans ijfver och arbete att förnöija chronorne, begärandes at
vetta, om å Eders Kgl. Maj. vägnar vij ville menagera thet samma och
thermed förvänta Beijerns visse cooperation i Eders Kgl. Maj. satisfaction.
4. Refererade han at the keijsserlige föreslå och mediatores drifva med
alfvare på itt stilleståndh af tree veekur. Å Frankrijkes vägnar vore the så
mitt emellan, men lickväll nästan på then meeningen, at stilleståndet skulle
therföre på een så kort tijdh vara nyttigt, at Eders Kgl. Maj. armée och
thet Hessiske folket kunde thessemellan vara oanfächtade, och Tourenne,
som inthet kan komma i fäldt förän mitt i Maio, nu hafva tijdh att avancera
med sitt corpo, begärandes vetta vårt sentiment theröfver.
Jagh replicerade theremot: 1. att han vore oss välkommin, både för sin
person som nödtorfften af sakerne, at man nu vidh concurrencen af så
åtskillige ährenden desto bättre måtte kunna itt och annat öfverläggia och
therunder stärkia folket i then meeningen om chronornes såte och eenhälle-
lige handling här på tractaten och i kriget, så länge man nåår och hinner till
itt önskeligit slüuth.
Therhoos och till thet andra tackade jag för communicationen som han
giorde om sakerne i Munster och eenkannerlig öfver förslaget af Frankrijkes
satisfaction. Sade mig ville thet med min collega läsa. Hvarpå och till thet
3. jag honom i lijka måtto optäckte, huru och på hvadh sätt the keijsserlige
här hade med offerten procederat. Them fuller hafva discurrerat medh oss
och giordt förslag om halfva Pommeren och stiffterne Bremen och Verden,
men inthet skriftelig eller på något annat förbindeligit sätt. Hvilket vij och
så hafva låtit passera och achtat vara lijkmätigt alliancen, att man ginge med
lijka fiöt och steeg på både ohrter, väntandes på the keijsserliges svar och
duplicquen, theruthi the keijsserlige svara tillijka på alle våre punchter, och
inthet få tillåtelsse at gå plocketaals och annorledes här än i Munster, och
thet så mycket mehr, sedan vij här på d’Avauxes begäran och ijfrige anhål-
lande månde förmå ständerne at the inthet skulle gå uthi sine consultationer
och correlationer classe- och styckevijs, uthan fara alla fyra classerne igenom
och therpå effterst anställa re- och correlationen.
Hvadh sedan och till thet 4. Bavari officia anginge, kunde thet så vara,
som han, Servien, föregaff, at han, Beijern, talte väll för Frankrijke, effter-
som och thet inthet är uthan eftertänkiande hoos ständerne, som äre gode
patrioter och lijta på chronornes giorde propositioner, contestationer och
gode framhärdande i thet som länder till at redressera och ställa alt i förra
gode lagh igen. På Eders Kgl. Maj. sijda hafver vij alt härtill lijten licknelsse
och fast ingen värkan sedt aff någon inclination. Och om thet så vore, som
her Servient föregifver, är troligit at thet inthet så mycket skeer och är bygt
på Beijerns sincere affection emot Eder Kgl. Maj., som hans ägit interesse
och dess befordran. Kunde man uthan något meen och brett af chronornes
hufvudhintention och härtills förde consilier, såväll under sigh som elliest,
förmedelss propositioner- och replicquerne öfver alt bekände, hålla sigh
Beijern tillhanda, vore thet een saak man hade at tänkia på och först vänta
någon anledelsse af honom, Beijern, sielf.
Till thet fempte om stilleståndet, svarade jag, at om man änteligen skulle
gå på itt stilleståndh, höllo jag vara bättre at thet stältes på 5 à 6 åhr ähn
3 veekur, för the oundvijkelige olägenheeter man theraf skulle hafva. Doch
thet vara långt eller kort, så kunde thet inthet uthan förfång och skada för
chronorne och then allmänne saken anställas, först för militiens skuldh,
som therigenom lätteligen måtte blifva debaucherat och komma af sigh
och uthur sitt postur, sedan och effter ständerne vidh så fatta saker måtte
fatta andra tankar, ja heela facies rerum theraf förandras och ombytas. Uthi
hvilkes anseende mig tyckte vara bäst at man behöllo händerne frije och
svärdet theruthi, at, så härefter som härtill, förmedelss vapnen uthvärka
tilldrägelige conditiones.
Hvadh han än vijdare kan komma fram med i desse dagar, thet sparas till
nästa post. I alt contesterar han at Frankrijke är och blifver beständigh vidh
alliancen, låtandes ingen ting draga sigh therifrå. Om the förre striderne,
såssom La Bardes admission och stiffterne, hafver han icke een gångh
nämpt, eij eller tesmoignerat vara Frankrijke emoot, at Eder Kgl. Maj.
finge Bremen och Verden, ehuruväll the keijsserlige sprängia uth, at han
äfven för then skuldh skall vara hijt kommen. Och effter duplicquen nu
snart är väntandes, så är på taal kommit, at bägge chronornes legationer
måtte strax thereffter komma ihoop i Lengricken.
Hvadh landtgrefvinnans af Hessen-Cassell Furstlige Nåde begärar till satis-
faction , finnes under lit. B.
Tractatus gravaminum är ännu nästan på förre ställe och lag. The hafva
alt härtill hållet 5 consessus. Hvadh uthi hvarthera är föreluppit, thet uth-
vijsar protocollet af hvar consessu under lit. C, D, E, F, G. Så offta the
komma uhr och ämna sigh op i conferencerne, pläga visse deputati gifva
oss part om thet the hafva hafft eller vella hafva förhänder. Och effter the
hafva itt hårdt höö at dragas med på andra sijdan hoos the papistiske, och
thet finnes iblandh the evangeliske någre, som aff irresolution eller för andre
orsaker skuldh villia uthan efftertänkiande gifva effter, göra vij vår flijt at
styrkia och understödia them som beständige och vällmeente ähre.
Eder Kgl. Maj. hafve vij tillförende i underdånigheet tillsändt stäädernes
betänkiande i commerciepunckten. Nu finnes under lit. H then Magden-
burgiskes votum, som han skall vara sinnat at afläggia i furstenrådet öfver
samma städernes betänkiande, hvilket the andre effter theröfver hållen con-
cert skola villa approbera och föllia.
Feldtmarskalken berättar migh uhr Leipzig af den 5. huius [ 5./15. April
1646 ], at stilleståndet med Chursachssen var den 31. passato [ 31. März/
10. April 1646 ] sluttit
movera sigh åt Wesern, at så länge Tourenne kommer närmare, ther attac-
quera någon ohrt, såssom Höchster eller någon annan, jämväll at general
Wittenberg
hafva ögonen och acht på fiendens förehafvande, effter han i Mähren och
Österrijke skall starkt sambla sigh att vella attacquera Eders Kgl. Maj.
guarnisoner theroppe. Bremervörden är den 6. huius [ 6./16. April 1646 ]
per accord öfvergångit. Altså kan generalleutenanten Königzmark nu bättre
röra sigh uhr the qvarteren och gå antingen op till hufvudharmeen eller
läggia sigh för någon annan ohrt härneder i Westphalen, efftersom general-
major Steenbock mig för någre dagar sedan adverterade, at the hafva hafft
i rådh att engagera sigh medh Vechte. Hvilket nu kanhända tå angå, at
således divertera the keijsserlige. Melander är i Hamm och säges göra stoora
praeparatoria. Tijden lärer vijsa, hvadh han kan uthrätta.
P. S. Hvadh Portugiserne hafva skrifvit oss till om theras angelägenheeter
och them therpå är svarat, finnes under lit. I, K. Staden Erffurts deputerade
hafva them desideria hoos oss och skriffteligen inlefvererat, som är at see
af bijlagon under lit. I [!].
D: 584–593 Desgl. 2. vom 3./13. April 1646 [Druck: ebd. II S. 590ff.]
E: 594–598’ Desgl. 3. vom 4./14. April 1646 [Druck: ebd. II S. 596ff.]
F: 599–604’ Desgl. 4. vom 9./19. April 1646 [Druck: ebd. II S. 600ff.]
G: 605–610 Desgl. 5. vom 11./21. April 1646 [Druck: ebd. II S. 604ff.]
H: 611–613’ Votum des magdeburgischen Gesandten
I: 614–614’ Die portugiesischen an die schwedischen Gesandten. Münster 1646 April 18
K: 615 Johan Oxenstierna an die portugiesischen Gesandten. Osnabrück 1646 April 12/22
616 Derselbe an dieselben. Osnabrück 1646 April 12/22
L: 617–622 Die Deputierten der Stadt Erfurt, Johann Hallenborst und Rudolf Geisler, an die
schwedischen Gesandten. Osnabrück 1646 April 8/18
623–623’ Andrada an Johan Oxenstierna. Münster 1646 April 19
624–626 Protokoll über die Beratungen der Stände zur 3. Classis [ Druck: J. G. v. Meiern II
S. 476ff. ]
627–628’ Desgl. zur 4. Classis [ Druck: ebd. S. 490ff. ]
629–630’ Desgl. über die französische Satisfaktion [ Druck: ebd. S. 444ff. ]
631–635 Avise
636 Bilderbeck an Keller. Köln 1646 April 19
637 Korrespondent 1517 an Keller. Ohne Ort 1646 März 27
638–638’ Ohnvorgreiffliche nachricht und bedenckhen, wie es umb die Saxenhaagi-
sche anfordterung bewandt und damit fürterß zue halten
Vgl. APW, [ II C 1 S. 313 Nr. 208 Beilage D ] ; J. G. von Meiern II S. 768ff.
639 Bürgermeister und Rat der Reichsstadt Köln an die schwedischen Gesandten ( Beglaubigungs-
schreiben für Konstantin von Lyskirchen und Dr. Gerwin Meinertsbagen ). Köln 1646 März 26
640–642 Avise
643 Bilderbeck an Keller. Köln 1646 April 12
644–649’ Avise