Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
72. Rosenhane an Königin Christine Münster 1646 März 7/17
–/ 72 /–
Münster 1646 März 7/17
Klagen Trauttmansdorffs über unzumutbare Forderungen der Evangelischen an die Katholiken.
Französische Meinung zur Überlassung geistlicher Güter an die Evangelischen. Ablehnung der
französischen Satisfaktionen durch Trauttmansdorff, dagegen Bereitschaft zum Vergleich mit
Schweden. Lothringischer Paß. Eintreffen der französischen Antwort auf das spanische Friedens-
angebot . Spanisch-französischer Heiratsplan.
The förnembste sakerne hvaropå denne fridzhandel nu beroor, ähre grava-
minum och satisfactionspuncterne, uthi i hvilke stoore besvär yppas och
sig finna låtha. Grefven af Trautmansdorff difficulterade desse ting hårdt,
befruchtandes synnerligen hvadh uthgång uppå protestantium gravaminibus
skulle blifva, emedan the alt för svåre förekomma dem catholische, och fast
svårare föreslagne media sine desiderier at erhålla, skattandes them af den
vichtigheet, at papisterne heller ville opsättia lijf och godz än them bevillia
och undergå, hvarmedh the offentligen samtyckte til deres religions egen
ruin. Desse hafva uthkastadt någre media på sin sijda och komme i desse
dagar uth. Galli praesumeras sammalunda secondera papisterne medh för-
tröstningar at bijfalla them, deraf obstinationen mehra växer. Dogh emot
mig låtha icke sådant märckia, fast heller inrådandes, at man icke urgerar
perpetuam bonorum ecclesiasticorum possessionem, emedan thet hålles för
een omöijelig ting, uthan heller amicabili compositione låtha komma på
prolongation af åhren, såssom til 50, 60 heller huru beggie deelarne kunna
sig deröfver föreena.
Dhet andre mehrbemelte greff Trautmansdorff uthi sin reciproserade visite
til mig berörde, var den store satisfaction cronorne begiähra, och i synner-
heet Franckrijke. Och oansedt Eders Kgl. Maj. och cronan Sverige väl
hafver mycket begiähradt, deröfver och monge mootständere sig hafva
yppadt, så kunde man lijkväl häruthinnan finna expedient, dher elliest någon
moderation skedde, såssom han sig förmeente på dette aldranärmaste reeda
hafva uthelåthidt emot Eders Kgl. Maj. legater i Ossnabrügk, derom han
nu medh förlånghan väntade svar ifrån Eders Kgl. Maj. uhr Sverige. Men
medh Elsass vara een omöijeligit och heelt impracticabel ting, emedan thet
vore den förnembste provincie i Tysklandh, der icke stodo til abalieneras.
Jemväl och falla härvarande ständers samptlige vota icke allenast emot ces-
sionen af dette landh, uthan och all annor satisfaction för Frankrijke, som
ingen legitimam belli causam hafft hafver heller ringeste praetension på
Elsass, fast heller hållandes före, som skähligare vore det cronan Franckrijke
obligerades den at gifva Keijssaren. Dogh at unflöga vidhlyfftige disputer
sampt tesmoignera sin fridhbegirigheet vore deröfver tilbudit Metz, Toul
och Verdun etc. Hvar the hermedh sig icke vele låtha benöija, inthet högre
någon tidh hafve til förvachta. Och förmeente han denne stendernes censur
varda så mycket krafftigare, som deres votorum suffragiorumque iura äre
hijtbrachte, införde och confirmerade genom chronornes giorde intercessio-
ner , invitationer och pådrifvande.
Häremot Galli tyckia sig heller vela låtha genom krijgets continuation
afvinnas occuperade platzer, än något vidare cedera af thet the uthi sin
replique begiähradt hafva.
I desse förledne dagar hafva mediatorerne å nyo på keijsserlige legaternes
vägnar solliciteradt om pass för hertig Carl af Lottringen hoos legationem
Gallicam, och medh åthskillige motiver budit til den at erhålla, alleguerandes
för skähligt det han, hvilken af rijkzens församblade stender judiceras een
interessent i saakerne, motte hafva fritt här genom sine deputerade com-
parera och förebringa låtha, hvadh han för nöden hade, jemväl och at the
i betrachtande af föregångne courtoisier dem och deres allierade af Keijssaren
uthi meddelande af passporten för mediatstenderne äre vederfarne. Nu the
fördenskuldh icke låthe finnas sig så obstinate och frånvänt, besynnerlig
effter och chronan Franckrikes vänner och allierade ogilla at det passport
refuseras skulle, men alt dette såssom impertinent och in praeliminaribus
afhandladt, af legatione Gallica platt uthslagit blifvit
In der Relation der französischen Gesandten vom 24. März 1646 an Brienne wird die schwedische
Haltung bezüglich des lothringischen Passes, die mit der französischen Einstellung übereinstimmte,
als ein besonders positives Anzeichen für die wiederhergestellte Einigkeit der beiden Mächte
angeführt: Négociations secrètes III S. 132.
I förgår kom desslikest tilbakars den courieren, som härifrån för få veekur
sedan expedierades medh den proposition Spanische gesandterne genom
mediatores hafva giöra låthidt, dher theres konung hemstälte drotningens
i Frankrike, såssom sin systers, discretion at mediera friden emellan sig,
som broderen och hennes sohn, och nu til svar bekommit, at legatio Gallica
må höra deres Spaniernes förslag, sampt förehålla dem innevahrande til-
ståndh , och at the noga considerera den consequence som föllia vil, dher
kriget längre continuera skal; fördenskuldh henne ställandes tilbakars kon-
gen i Spaniens discretion at lämpa alle saker til sådane conditioner, som
denne tiden kunne lijkmätige vara. Och effter the vidh Frantzöske hofvet
hålla sådant raiçonnabelt, giörligit, och à propos, ty önska the Fransöske
plenipotentiariis til sluthedt lijcka, medh synnerlige gratulationer til een
beständig och reputerlig fridh.
Öfver Hollandh, som elliest ifrån åthskillige andre orther, äre här tiender
inkompne, som itt gifftermåhl vore förhanden emellan kongen i Franckrijke
och fröken i Spanien
cedera alle 17 Niederländiske provincierne, dogh förbehållen unitis Belgie
sin souverainitet, jempte vidh hängdh condition at kongen i Franckrijke
häremot affstår protectionen af Portugal och Catalaunien, hvilket een stoor
alteration hafver här förorsakadt. Jag hafve fördenskuldh låthit mig denne
importante saak varit angelägen at penetrera och hoos Fransöske legaterne
vissare erfahra; hvilke hålla fult och fast före det vara een feincte af Spa-
nierne at giöra een förandring i humeurerne, sampt een omöijelig ting, som
skrifver emot Spaniernes art och maneer, mehre tilbiuda sig at cedera och
affstå än någon tidh är begiähradt. Hvadh vidare häruthinnan förelöpa kan,
berättar Eders Kgl. Maj. jag hereffter underdånigst.