Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
61. Johan Oxenstierna an Axel Oxenstierna Osnabrück 1646 Februar 23/März 5
Osnabrück 1646 Februar 23/März 5
Eigenh. Ausf.: A. Ox. Slg.
Persönliche Wünsche. Stand der Verhandlungen. Bestreben Trauttmansdorffs, mit Schweden zu
einem Vergleich zu kommen. Verdacht gegenüber Salvius. Abfindung der Soldateska. Waffen-
stillstand. Abreise Lillieströms.
Min käre herfaders hostährade skrijfft vilse aff den sistförledne Januarii
haffver jagh väl bekommit medh sist ordinarie postan i förgåår. Den högsta
Gudh vari loffve at som min käre herfader medh gott tillståndh och helsa
erholler. Hans gudomlige Maj. låthe det så länge blijffva och till månge
åhr ähnnu continuera.
Jagh gläder migh aff hiertat, att Hennes Kgl. Maj., vår allernådigeste drot-
ningh, och min käre herfader sigh våra procedere här vidh tractaten i nåder
och väl låta behaga. Det ähre och förelöpa här allehanda rencontrer, men
è besogno di stare fermo et comme immobile. Frankrijke ähr den vij haffver
mest att göra medh. Dee måste caute doch realt practeras och handteras.
Dee underlåtha inthet att tentera hvadh dee kunna. Men genom Gudz
bijståndh skall det ingen nödh haffva. Min käre herfader varder aff vårt
breff till Kgl. Maj. seendes, i hvadh terminis det medh oss nu här verserer.
Det holles före, att Trautmansdorf snart kommer hijt igen och vill gerna
accommodera saken medh oss. Gudh gijffver, jagh viste för min person
Kgl. Maj. yterste intention i dette verket. Jagh ville nest Gudz hielp mesna-
gerat till det beste. Men att vij både skola få tillijka vethat råder jagh inthet
tyda uhr saken förrådh et hoc certissimum. Gudh veet huru det ähr medh
min s[ocio]. Han vill propter speratum praemium förfärligh gerna prope-
rera, ja praecipitera sigh och sodane måla uth alt dett inthet annars haffver
kunnat skee. Ehuru och ähr, så tiänar migh eller oss att vetha Kgl. Maj.
intention.
Hvadh fältmarskalkens förslagh om soldatescens contentement ähr, seer min
käre herfader aff den memorial m[onsieur] Lilieström oss hijt bract haffver
och ähr hoos breffvet till Kgl. Maj. fogat. Det kan vara gott som han föreslår,
alenast effter jagh icke kan däraff taga, hvilket han sielf för det besta höller,
så skrijffver jagh honom i öffvermårgon därom till och begärar vijdare hans
sentiment. Kan en 12 eller 20 tunnor gull upbringas, menar jagh ten saken
skall vara hulpen. Om stilleståndet ähr jagh medh honom ensee, alenast om
ett längt synes inthet à propos något att tala, althenstundh ständerne däre-
moot skole skrija och ropa. Det korta kunde snarare vinnas och sedan
prolongeras pro re nata. Men vij kunne till inthet derom göra deficiente
mandato et procuratorio regio.
Lillieström reise morgen über Pommern nach Schweden ab.