Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
56. Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius Münster 1646 Februar 20/März 2
–/ 56/–
Münster 1646 Februar 20/März 2
Ausf.: DG, A I 1, Resident., 121–127
Kopie: DG, A I 1, Legat. [ 4], 329–331’ als Beilage E zu Nr. 60
Ablehnende Haltung der Holländer zur Abtretung Pommerns an Schweden. Gespräch mit Longue-
ville über die französischen Satisfaktionen und das Bündnis mit Schweden. Unterredung mit Trautt-
mansdorff über dieselben Gegenstände und die Türkengefahr.
Die Verwirrung, die die holländische Opposition gegen eine Überlassung Pommerns
an Schweden erzeugt hat, sei nun in aller Munde und lasse viele Animositäten gegen
Schweden zum Vorschein kommen. Wittgenstein bleibe bei seiner bisherigen ableh-
nenden Haltung wegen Pommern und in den Handelsfragen
Duc de Longueville
discoursen om Hollenderne och hölt den saaken inthet vara til förachta,
både för thet at Staterne af een fattadt jalousie öfver Sveriges tiltagande
uthi commercierne, som någon tijdh hafver leegat them i maagan, skole
sökia til at remuera och hindra alt hvadh the kunna, at crohnan inthet
blifver siökanten mechtig, såsom och i synnerheet princen af Oranien skal
gerna secondera churfursten af Brandenburg, förhielpandes honom til at
behålla Pomeren för det gifftermåhlet, som säijes vara förhanden emellan
churfursten och princens dotter
spinna tilhoopa, som vore värkedt hinderligit, ther the finge tijdh och tilfälle
dhertill. Hölt fördenskuldh bäst, om man kunde förekomma them på samma
sätt, som vijdh Dansche tractaten skiedde, nembligen medh itt hastigt
sluth.
Der Herzog habe auch über einen Besuch bei Trauttmansdorff berichtet, auf dem
aber nichts Besonderes vorgefallen sei. Der kaiserliche Gesandte habe betont, zur
Befriedigung Frankreichs und zur Beilegung der ständischen Gravamina hierher
gekommen zu sein. Longueville habe in bezug auf Frankreichs Satisfaktion zu ver-
stehen gegeben, daß sein König stark genug sei, die besetzten Länder zu behalten.
Er erachte es für besser, wenn Österreich sich angesichts der Türkengefahr zum
Nachgeben entschließe. In diesem Falle sei Frankreich bereit, dem Kaiser gemeinsam
mit Schweden und den deutschen Ständen zu Hilfe zu kommen und die türkische
Macht zu vernichten.
Longueville meinte, daß die Gravamina ecclesiastica am besten durch Deputierte
beider Corpora abgehandelt werden sollten.
Föruthan thetta kom han både först och sidst och syntes såsom thet hans
principaleste ehronde var, at remonstrera den necessitet å färde var, at
allierade blifva fast medh hvarandre och hiälpa til at supportera hvars
andres interesse, hvarvidh han nogsampt uthmålade theres officier, the i
thet fallet cronan Sverige praesterat hafva och huru the ännu ytterligare
skole stå dheruppå medh större flijt och ijfver än som i theres ägne saaker.
Men deremot desidererade han som tilförende, at Eder Exell. på sin sijda
inthet låtha medh den estat och demonstrationer påskina den intelligence,
liaison och ouverture de coeur, som borde vara allierade emillan, och
beklagade at thet är thet mästa som nu hindrar värkedt och skadar Eder
Exell. och cronan Sverige sielf; och kunde han inthet sij, hvadh interesse
Eder Exell. derigenom sökte. Märckte the, at thet något skulle profitera,
så ville the giärna giöra thet samma. Hennes Maj. och cronan Sverige hade
alle sine naboer, såssom han upräknade Dannemarckh, Påhlandh, Rijssen
och Hollandh, som missunnade thess lijcka och upkompst och then gerna
skulle hindra. Deremot vore ingen potentat i verlden, som gerna skulle sij
och något interesse hade i Sveriges välståndh och tilväxning än som
Franckrijke. Er glaube daher, daß Schweden aus eigenem Interesse fest an Frank-
reich halten und auch für dessen Interessen eintreten solle. Leider habe ihm d’Avaux
berichtet, at Eder Exell., her Salvi, skulle hafva bekändt emot honom sig
hafva i thesse terminis replicerat them keijsserlige, då the för högt utmålade
Franckrijkes begärte satisfaktion: He bien, pour la demande de la France,
nous la pouvons pas blasmer, hvilket han hölt lijka gott, såssom man ville
seija: Nous ne l’approvons pas, dher han förmeente, man skulle schrijka
och roopa och bevijsa, huru den var juste, raisonable, legitime och at aldrig
någon fridh eller contentement för cronan Sverige den föruthan vore at
förmoda, och dher fienden sådan mutuelle conjoinction beständigt för-
numme och inge apparencer såge, som kunde gifva honom esperance in
contrarium, så måste och skulle the omsijder ingå ehvadh man helst begärte.
Bei dieser Gelegenheit sei Longueville auf die hohen Qualitäten der schwedischen
Königin zu sprechen gekommen, die ihm La Thuillerie gerühmt habe. Däropå kom
han till at snacka om Hennes Maj. gifftermåhl, önskade för allting at Hennes
Maj. måtte låtha sig behaga churfursten af Brandeburg, hvilket vore thet
säkraste medlet at komma utur thesse besvär, som nu förestå, och kunde
man altså i stället för Pomeren, som dogh blefve cronans, begära ett stycke
annat landh och blefve utaf den conjunctionen een sådan puissence, som
desslika intet vore i Europa.
Iblandh discurserne och vidh thet han rörde om Franckrijkes satisfaction,
sade han sig hafva förstådt, at Trautmansdorff hade offererat Eder Exell. på
chronan Sveriges vägnar Hinderpomeren, Wismar, Brehmen och Verden.
Om thet nu så ähr och thet tiläfventyrs inthet är communicerat La Barde
och han thet förtryter eller hvadh annat han har at stöta sig upå, kan jag
inthet veeta, men mycket örkiar han uppå på den ouverture de coeur, som
han inthet finner hoos Eder Exell. och den fermeté sampt demonstrationer
och apparencer, som skulle thees emoot vederparten.
Er, Rosenhane, habe Trauttmansdorff zu seiner Ankunft gratuliert, der darauf sofort
auf die Holländer zu sprechen gekommen sei. Jag replicerade theremot, at sådant
vore allenast een passion af invidia heller missförståndh, som effterhanden
skulle sättia sig, ther the blefve informerade, at chronan inthet thermedh
söker theres praejuditz. Elliest skulle vara disreputerligit för Keijssaren och
stenderne, at the dherupå skulle låta studza värkedt och skräma sig, lijkasom
the cederade staterne i Nederlandh arbitrium in rebus Germanicis. Han
svarade dhertill, at han sådant långe sedan hade tänckt och praeviderat och
fördenskuldh alltidh dhertil rådt, at Eder Exell. skulle föreslå billige con-
ditioner. Men utaf det man alt för mycket vil hafva, är inthet under at man
upväcker ovänner på alla sijdor; thet vore dogh ingen säkerheet dermedh.
Chi troppo abbraccia, poco stringe!
Trauttmansdorff sei im übrigen mit den in Osnabrück geführten Gesprächen mit
Salvius zufrieden gewesen. Er habe noch über die Türkengefahr und die französischen
Forderungen geklagt. Der Kaiser könne das Elsaß nicht unmündigen Kindern rauben
Vgl. das österreichische Votum auf der 19. Session vom 3./13. März 1646: J. G. von Meiern II
S. 445f.
Trauttmansdorff hoffe auf eine Übereinkunft mit den Schweden und beklage deren
Mangel an Vollmacht zum Abschluß mit ihm. Auch wegen der Gravamina halte
er einen baldigen guten Ausgang für wahrscheinlich.