Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
40. Rosenhane an Königin Christine Münster 1646 Januar 31/Februar 10
–/ 40 /–
Münster 1646 Januar 31/Februar 10
Französisches Mißtrauen gegen schwedisch-spanische Verbindungsaufnahme. Ordnung der Stände-
verhandlungen . Verärgerung Longuevilles über die schwedische Haltung gegenüber Spanien. Branden-
burgische Weigerung zur Abtretung Pommerns an Schweden. Polnischer Auftrag an Contarini,
seine Interessen in Pommern und Schlesien wahrzunehmen. Waffenstillstandspläne.
Eders Kgl. Maj. breef af den 3. huius [ 3./13. Januar 1646 ] hafver jag vidh
sidste post medh tilbörligit reverentz och ödmiukheet unfångit; deruthi
Eders Kgl. Maj. befaller mig sparsambligen at idka umgånget härvarande
keijsserlige och Spaniske commissarier, at förtaga Franckrijke all occasion
til jalousie. Eders Kgl. Maj. allernådigste behag och ordre tilföllie skal jag
alt sådant taga i underdånig observance til effterkommen och så hereffter
såssom härtil medh det folkeslaget så caute umgå, som någon tidh kan
möijeligit vara och jag veet sådant lända til Eders Kgl. Maj. villie och
befallning. Men at för dette ambassadeurerne af Frankrijke hafva fattadt
een otijdig jalousie öfver någre Spaniernes giorde visiter, mig mehra compli-
mentsvijs än til något realt at förrätta i hufudhvärkedt anpraesenterade,
hafve the så mycket ringare orsaak mig at beskylla, som the veeta mig
medh ingen fullmacht ad tractandum aut concludendum vara försedd, och
jag dessföruthan them uthi minutissimis, hvadh passerat vore i discourser
och andre brukade civiliteter, granneligen hafver advertera låthidt.
The keijsserlige här varande commissarierne har jag sedan min aflagde
förste salutationsvisite ingen gång besökt. Spanierne besökte jag de consilio
Gallorum, sammaledes när jag först kom hijt i staden, och andre gången
til efftersyn af Frantzöske sampt alle andre härvarande gesandter condolerade
drottningens dödh af Spanien
jag icke emot dem brukadt; allenast när den förnembste deres ambassadeur,
comte de Peneranda, kom hijt, låt han förnimma sig gerna åstunda min
kundskap och til den ende låt notificera sin ankompst och närvahru, hvar-
emot jag icke kunde umgå honom at beneventera och medh tilbörlig höflig-
heet at möta, som i sådane fall är öfvelig. Dogh är icke til berga, det then
Spaniske gesandten Saviedra har mig budit til gäst uthan staden, varit medh
mig tilsammans på jacht, jemväl och sielf anhålla om particuliere visiter
och dessföruthan genom beskickningar offta erkundigadt sig om min dispo-
sition och tilståndh, stedze tesmoignerandes sin konungs vänskap och gode
intention emot Eders Kgl. Maj. och chronan Sverige, effter han af Svenskt
blodh vore härkommen och inthet stode uthi något krieg medh Eders
Kgl. Maj. och chronan Sverige. Jag fördenskuldh nogsampt befahrandes,
desse courtoisier vara ansedde at exstimulera Frantzoserne til jalousie och
stiffta missförståndh, hade gerna afslagit sådane tilbudh och mig ifrån hans
sådane communicationer absenteradt, dher jag medh maneer billigt hade
kunnadt göradt och förvärjadt, men effter såssom jag såg Frantzoserne idka
större förtroligheet medh vederparten å sin sijda, dher the (såssom medh
fulmacht at tractera och concludera vore authoriserade) icke allenast sielfve
vore hoos Spanierne, uthan och negotierade genom sig och sitt folck medh
dhe Beijeriske såssom huus Österrikes förnembste och mäst considerabelst
adhaerent in Imperio och mig alt sådant heelt hölle förborgadt, jemväl och
ankom vidh den tijden Eders Kgl. Maj. ordre, medh maneer at hafva
Spanierne sig tilhanda och förnimma deres sentiment, dy låt jag mig bemelte
anbudh betiena och honom, Saviedrae, defererade, som sig låt göra, dog
så, at jag medh flit rapporterade hvadh i sakerne förelopp til Frantzoserne.
Men emot alle andre hans beskickningar altidh hafver innehållit, at jag inthet
medh honom deruthi hafve corresponderadt, villiandes heller förgripa mig
uthi particuliere plumpheet, än värka något som lände publico til nachdeel
och förfång. Icke dess mindre försäkrar Eders Kgl. Maj. jag underdånigst,
at förmedelst mit comportemente hoos een heller annan the ingen praetext
skole finna til något jalousie, uthan vil och skal jag effter Eders Kgl. Maj.
allernådigste befalning lofva hörsambligen til föllie.
Sedan mit för otta dagar sedan til Eders Kgl. Maj. afgångne breef have
härvarande stender sig föreenadt om modo consultandi öfver giorde repli-
qver och för gådt funnit, föllia den ordning som Eders Kgl. Maj. legater
per classes hafva accepteradt, hållandes deröfver idag theres förste session
Die erste Session im Fürstenrat zu Osnabrück über die Ordo materiarum fand am 24. Januar/
3. Februar 1646 statt. Protokoll gedruckt bei J. G. von Meiern II S. 262 ff.
Den deputationen the vore sinnade at uthsända til Frantzöske legationen,
är instält, til thess the komma til satisfactionsarticlen at deliberera.
Duc de Longueville var i denne veeka hoos mig, at tacka för giorde gratu-
lation öfver sin nyfödde sohn. Oprepade sedan det mescontentement legatio
Gallica hafver fattadt öfver the saker, til Eder Kgl. Maj. jag för dette i
underdånigheet berättadt hafver, och begynte mehr och mehr skärpa sine
skähl, mocquerandes sig dessföruthan öfver, at Eders Kgl. Maj. legater uthi
giorde replique eximerar kongen i Spanien ifrån al fiendskap och hostilitet
medh chronan Sverige, som dogh är huus Österrijkes fönembste assistent.
Jag för min ringa persohn veet ingen ting vara til tänckia öfver förlupne
act, som jag å legaternes vägnar them icke noga hafver medh god raison
til förmodeligit nöije remonstrerat, ther the elliest skähl attendera ville.
Men the opiniastrera lijkväl uthi fattade meening, lijka såssom them något
föracht heller torter vore tillfogade.
Dhe Brandeburgiske besökte mig desslijkest i desse dagar, recommenderan-
des mig til sine ohrter at förebringa: 1. at Eders Kgl. Maj. legater persistera
ville uthi deres först giorde berömmelige proposition om reformatis, at
häropå sedermehra begiärte explication vidh giorde replique icke må gå
them och theres religionsförvandter under ögonen, i synnerheet at slutas
uhr intellectu pacis religiosae; 2. remonstrerade the medh månge skähl den
impossibilitet, at churfursten kunde cedera Pommeren äfven på det sätt
som deres colleguer hafva schriffteligen Eders Kgl. Maj. legater i Ossna-
brügk deres herres ius föredragit.
Igår var den Venetianiske mediateuren, her Contareni, hoos mig och
jempte een godh förtröstning om itt önskeligit uthslag på desse tractater,
hvilke dagligen avancera närmare tilhoopa. Berättade sig hafve bekommit
breef ifrån kungen i Påhlandh
Vgl. den Bericht über das Bankett bei Wittgenstein am 1./11. Februar 1646, auf dem beide
schwedischen Gesandten hierüber Mitteilung machten: Urk. u. Aktenst. IV S. 423. Die
polnischen Forderungen auf pommersches Gebiet stützten sich auf die sogenannten Janikowskischen
Fälschungen. Vgl. dazu Urk. u. Aktenst. I S. 211 Anm. 2.
väl hafva tänkt sig blifva om desse tractater och dess success notificeradt.
Men emedan thet inthet är skiedt, kunde sig likväl vidh denne fridlige
congress icke underlåtha at påminna sitt äget interesse och praetention, han
hafver på dhe hertigdömmen Oppelen och Ratibor i Schlesien
länderne Stolpe och Rugenvaldh, een i Pomeren belägne. Ty hafver han
för gott funnit, bemälte värff honom, her Contareni, öfvergifva medh
begiähran det han dette konungens ius, som af oprättade pactis kan bevisas,
hoos härvarande parther publicera, repraesentera och förebringa ville, at
honom, kungen i Påhlandh, häruthinnan icke må skee något intrång.
Hvarföre han, her Contareni, mig såssom Eders Kgl. Maj. härvarande
ministro, samme breef vijste och dess copie härhoos är bijfogadt, begiähran-
des jag sådant ville hoos Eder Kgl. Maj. och dess konglige legater i under-
dånigheet föredraga, medh förbehåldh, at han vore sinnat sig i denne saak
icke vidare meslera och antaga än effter kongens begära then samma bref til
församblade parther. Dher kongen något mehra häruthinnan negotiera ville,
moste han hijt förordna någon sin uthskickade, som sådant hans interesse
tilbörligen tager i acht.
Föruthan dette sade han sig medh sin collega, nuntio, hafve i desse dagar
hoos dhe keijsserlige och Frantzöske gesandterne värfvadt å nyo om itt
armistitio, at vidh dette sakernes tilståndh som nu så väl anlåther sig til
een godh endskap, armeerne som så starkt avancera emot hvarandre, icke
motte råka uthi någon treffan tilsammans, deraf heele värket lätteligen
kunde turberas, uthan fast heller sig föreena om quarteren, huru the then
säkert nyttia kunde och således skoona myckin blodzuthgiutelse, hvilket
desslikest på hans flitige begiähran til Eders Kgl. Maj. och dess konglige
legater jag lofvade mig taga ad referendum.