Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
38. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Januar 26/Februar 5

19
[19] / 38/ [79]

20

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine


21
Osnabrück 1646 Januar 26/Februar 5

22
Pr.: Stockholm 1646 Februar 16/26

23
Ausf.: DG, A I 1, Legat. [4], 111–119’

24
Bitte der Hansestädte um Wahrnehmung ihrer Interessen. Klage Trauttmansdorffs über den lang-
25
samen Gang der Verhandlungen. Rückkehr seines Sohnes aus Bremen, Hamburg und Lübeck.
26
Gerücht über Trauttmansdorffs bevorstehende Rückkehr nach Münster zu Separatverhandlungen
27
mit den Franzosen, veranlaßt durch zu hohe schwedische Forderungen. Ständische Verhandlungen
28
in Münster über den Ordo consultandi, Zulassung Magdeburgs, Wahl des Römischen Königs, kaiser-
29
liche Reservate und Verhandlungsort. Mißtrauen der Evangelischen gegen Frankreich. Beschwerden
30
der Reformierten über die Lutheraner. Gespräch mit den Brandenburgern über Pommern. Reise
31
Saint-Romains nach Schweden. Mecklenburgische Klagen über Einquartierungen.

32
Eders Kgl. Maj. allernådigste breef af den 3. [ 13.] huius hafver vij i förgår
33
här i Ossnabrug med behörlig reverentz unfångit och theruthuhr förnummit:
34
1. at fullmachten under Eders Kgl. Maj. ägit nampn och subscription är
35
väntandes med första lägenheet; och 2. hvadh Eders Kgl. Maj. allernådigst
36
befaller om |:Hansestäderne:|.

[p. 109] [scan. 149]


1
Hvadh thetta senare angår |:hafve vij oss ungefehr sådanne tankar giordt,
2
som Eders Maj. nu inkomne ordre förmår och derföre saken och in integro
3
hollit:|, som Eder Kgl. Maj. thet uthan all tvifvell reeda af replicquen aller-
4
nådigst hafven förstådt. När vij nu vijdare gå, och lägenheeten gifves ther-
5
till, skall thet som befalles af oss, hörsamligen blifva efterkommit och
6
menagerat. I förgår, lijtet efter sedan ofvanbemelte breef var hijtkommit,
7
vore deputati, såväll nomine Hansae som the 3 städerne

34
Bremen, Hamburg und Lübeck.
hoos oss med
8
Eders Kgl. Maj. breef af den [6./16.] Novembris, recommenderandes Hänsse-
9
städernes interesse in genere .

10
Emellan oss och the keijsserlige är, som hufvudhsaken angår, i thenne heele
11
månaden, sedan replicquen skedde, inthet föreluppit. Grefven af Traut-
12
manssdorff sände igår secretarium legationis Caesareae till oss, beklagandes
13
at tractaten ginge långsampt; hade hoppats, när replicquen giordes, at man
14
innan fyra veekur therefter skulle i thet närmaste blifva richtige, men nu
15
vore man allraförst then dagen kommen till then första sessionen, hvilket
16
vore at imputera ständerne, hälst them catholiske, som inthet ännu vore
17
framkomne med sine gravaminibus, ställandes till oss, om vij vidh så fatta
18
saker kunna finna något expedient.

19
Thet svarades, att vij billigt medh honom, grefven, måste beklaga, at thet
20
ginge så trögt. Kunde inthet vetta, hvem som vore vållan thertill; ständerne
21
hade lickväll interesse uthi fridens maturation; och såssom grefvens af
22
Trautmanssdorfs ordh hafva rum och gäller blandh ständerne, altså satte
23
vij ingen tvifvell thertill, han ju skulle emploijera sin goda förmögenheet
24
hoos the catholiske ständerne till befordrandet icke allenast af the nu
25
påbegynte consultationerne, uthan och tractatu gravaminum.

26
Trautmanssdorfz folck gifva uth, at han vill nu snart till Munster. Han skall
27
allena hafva väntat efter sin son

35
Wahrscheinlich Johann Friedrich Graf von Trauttmansdorff, der 1652 diplomatische Aufträge
36
in Bayern verrichtete ( Repertorium der diplomatischen Vertreter I S. 124). Vgl.
37
[S. 1 Anm. 1] . Er war angeblich von Spanien bestochen, wie Mazarin vermutete ( Négociations
38
secrètes III S. 79).
, hvilken han för någre vekur sedan sände
28
neder till Bremen, at besee drottningen af Pålen , och nu är igenkommen.
29
Thet berättas, at then unge Trautmanssdorf hafver sedan varit i Hamburg
30
och Lubeck och, som samblige meena, till erkiebispen af Bremen

40
Friedrich Herzog von Holstein, Prinz von Dänemark, Administrator der Stifter Bremen und
41
Verden, ein Sohn Christians IV. von Dänemark und seiner Gemahlin Anna Katharina von
42
Brandenburg, * 18. März 1609, † 9. Februar 1670, seit 1648 als König Friedrich III. von
43
Dänemark. ADB VII S. 518–519 . APK 5717–5726.
och
31
kongen i Danmark

44
Christian IV., König von Dänemark, * 12. April 1577, † 28. Februar 1648. John A. Gade :
45
Christian IV, King of Denmark and Norway (Boston 1928). APK 5663–5682.
. Såsom the keijsserlige sprijda uth i Munster, at the
32
äre sinnade och hoppas kunna komma tillrätta med cronan Sverige, altså
33
låtha the här löpa talet, att Eders Kgl. Maj. postulata äre alt för store och

[p. 110] [scan. 150]


1
nästan omöijelige; derföre vore han, Trautmanssdorf, resolverat at reesa
2
öfver till Munster, at ther försökia sitt bästa hoos legationem Gallicam,
3
hafvandes een vinck af the Frantzöska, at the fuller skole förstå till separa-
4
tionen, när the få i the närmaste sin saak richtigh.

5
Ständerne i Munster hafva den *** huius praeliminariter begynt rådslå och
6
då proponerat 1. om ordine consultandi, om the skulle föllia anteen propo-
7
sitionerne och the keijsserlige svaren eller och classes replicarum, 2. at een
8
deputation nomine statuum måtte vällias och sändas till legationem Galli-
9
cam, till at förfråga och begära liuss i någre mörke ordh under replicquen.
10
Hvadh ordinem consultandi angår, skall thet Beijerske votum hafva fallit,
11
at man hvarken then eene eller andre ordningen skulle föllia, uthan begynna
12
rådhslag a puncto satisfactionis. Thetta oachtandes skole the andra i Munster
13
hafva sluttit in collegio electorali per maiora och i furstenrådet unanimiter,
14
at blifva vidh och föllia ordinem classium. Deputationen till the Frantzöske
15
skall och vara bevilliat.

16
Evangelici, märkiandes at directorium Austriacum inthet vill fort, hafva
17
besökt Trautmanssdorf, urgerandes på, at catholicorum gravamina och
18
consultationer måtte befordras. Moot them hafver han i lijka måtto skuttit
19
skulden på Monasterienses, at the vore så seene, så at han väntade förr svar
20
ifrå Lintz än ifrå Munster; hade lickväll then efterrättelsse, at gravamina
21
skulle snart komma i liuset. När thet skedde och bägge religionsförvanterne
22
skulle träda till tractaten, rådde han, at the inthet ville, som fächtare göra
23
viel aufhebens, uthan strax träda till värket. At consultationes inthet vore
24
tillijka här och i Munster anstälte, gaf han skulden på directoris Austriaci
25
opassligheet.

26
Igår hafva the furstlige varit ihoop på rådhstügun, och ther ofvanbemelte
27
2 punchter blifvit proponerade. I then förre hafva the conformerat sigh med
28
the Munsterske och sluttit at vella i the härefter förefallande consultationer
29
gå efter classerne; men i the andre om deputatione till legationem Gallicam,
30
hafva the fuller inthet disputerat at sända, men hållit vara bättre at man först
31
hade in consilio stält fram the mörka orden och sedt till, om the behöfde
32
något sådant. Förän the äre komne till propositionen, hafver directorium
33
Austriacum begärat och fått yterligare och solenne förklaring af alle stän-
34
derne om Magdeburgs admission ad sessiones et vota, nembligen at the
35
ville göra all möijelig flijt och tillsee, at thenne actus extraordinarius inthet
36
skulle dragas in exemplum et consequentiam på ordinarie rikzconventer,
37
eij häller at andre, som hafva stiffter inne och härefter komma hijt, skola
38
niuta thet samma. The skole och hafva talts med om modo re- et correferendi
39
med the churfurstlige. Then Österrijkiske hafver, som Altenburgici och
40
Lampadius berätta, sagt i the Beijerskes och Brandenburgiskes närvaru, det
41
ingen ting mehra feeltes och hindrade communicationen emellan the chur-
42
och furstlige än titulaturen; om the furstlige ville komma med hatten i
43
handen och gifva them excellence, vore vagnen smordh och rätta linea
44
communicationis öppen igen.

[p. 111] [scan. 151]


1
Medan the evangeliske hafva, som ofvantill är mält, töfvat efter consulta-
2
tiones, hafva the trädt ihoop hoos them Magdeburgiske och ther öfverlagt
3
replicquerne, jämförandes them medh propositionerne och theras guth-
4
achten. Man hafver af viss handh, at the skole mästedeels blifva vidh sitt
5
förre concert och vella vänta, hüru sakerne blifva them proponerade,
6
antingen generaliter eller specialiter. Då dee ville åter komma ihoop och
7
sigh pro re nata förklara.

8
Under then andre punchten in prima classe, som rörer om iuribus et privi-
9
legiis statuum, skole 2 tingh vara komne i consideration hoos them evan-
10
geliske: 1. angående electionem regis Romanorum, hafva the meent vara
11
gott, at een allmän rikzdagh måtte anställas i rijket, när så vijda kommer,
12
at een rex Romanorum skall vällias på thet at alle ständer måtte samhälleligen
13
debattera, om rikssens tarfver fordrade it sådant vahl. Thermed ville the
14
temperera the Frantzöskes meening uthi replicquen, som säija, pleniorem
15
fore electorum libertatem, si qui in posterum videbantur eligendi reges
16
Romanorum, desumi non possunt ex familia regnantium.

17
Therhoos med och pro 2 do hafva the öfverlagt sin emellan, om the skulle,
18
som the tillförende hafva meent, begära at Keijssaren ville specificera sine
19
reservata. Mästeparten skole hafva voterat therhän, at thet vore bättre gå
20
then quaestionen förbij, än röra therom, aldenstund thet vore ovist, om
21
Keijssaren skulle villia gifva någon specification; och ther han förstodo
22
thertill, måtte han tillägna sigh fleere reservata än ständerne kunde honom
23
bestå, och altså theruthaf växa dispute och oreeda. Evangelicorum nomine
24
äre Weijmar, Culenbach, Brunssvijk-Lunenborgz tvenne vota, Hessen-
25
Cassell, Wurtenberg, Pommeren-Wollgast, Baden-Durlach och Frankiske
26
grefverne deputerade till Munster, at ther vistas i furstenrådet.

27
Om modo communicandi sigh emellan äre the ännu ovisse. The evangeliske
28
skole vara sinnade, at hålla an hoos the keijsserlige, at få hafva jämpte
29
directorii protocollist een sin ägen som protocollerar. Om the kunna thet
30
erhålla, så är communicationen lätt. Hvar och icke, vella the pro re nata
31
låta hvarannan vetta förloppet af sakerne, stundom genom extract uhr
32
protocollen, stundom genom breef, ja och per deputatos, när sakerne så
33
fordra. Öffver loco tractatus gravaminum hafva evangelici varit i differente
34
meeningar. The som pläga vara i Munster och elliest äre näre lägne uth
35
med Beijerfursten, såssom Culenbach, Wurtenberg och the Frankiske gref-
36
verne, hafva föreslagit at deputati till tractatum gravaminum måtte komma
37
öfver till Munster, eller och at halfparten af punterne tracterades här och
38
then andra halfparten i Munster, varandes the ändå i then meeningh, at
39
evangelici hafva nogh erhållit, om the ofvanpå the 40 åhr i Prager friden
40
kunne få så månge eller fleere åhr till; när the löppe tillända, måtte posteritas
41
see sigh före, hüru the kunne conservera sigh vidh stiffterne. Thesses
42
meening är, at the quacunque ratione måtte komma uhr kriget.

43
The andre, som här vistas och inthet hafva behoof så stoort respectera
44
Beijern, hafva alla the förslagen simpliciter uthslagit och stå på at tractaten

[p. 112] [scan. 152]


1
måtte här anställas och alle punchter på een ohrt blifva debatterade, allege-
2
randes för sigh: 1. at Eder Kgl. Maj. hafva låtit proponera om gravaminum
3
affhielpande; 2. at thet var förlijkt, at res regni Sueciae och hvadh Eder
4
Kgl. Maj. proponerar skulle, här i Ossnabrug ageras; 3. att Gallia hafver
5
nu först i replicquen per modum assistentiae berördt thenne saken; 4. at the
6
evangeliske kunde här under Eders Kgl. Maj. protection och assistence
7
dästo högre tala och drifva sin saak, ther the tvertemot uthi Munster stadde
8
under the catholiske, befarade allehanda circumventiones, |:ja sie glauben
9
nicht Frankreich gahr zu woll,:| uthan hålla therföre, at dess |:gevoll-
10
mächtigte:| hålla till een goodh deel tractaten tilbakars, stijfvandes the
11
catholiske och förtröstandes them på allehanda sätt emot the evangeliske.
12
The hafva therföre recommenderat oss theres interesse i thenne saken med
13
all flijt.

14
Vidh thesse, the evangeliskes, conferencer hafva reformati på nytt örkiat
15
på the Augspurgiskes förklaringh, om the villia hafva them cum omni iure
16
lijka medh sigh under religionsfriden eller eij. Augustani hafva fuller sökt
17
uthflychter, men omsijder, när reformati stodo på een finaldeclaration,
18
skuttit saken ifrå sigh inpå oss, såssom the thet hade i Eders Kgl. Maj.
19
nampn them proponerat.

20
Den 22. huius [ 22. Januar/1. Februar] mälte grefven af Wittgenstein sigh
21
och någre deputerade af the reformerade an hoos oss och kom den 24.
22
[ 24. Januar/3. Februar] till audience

37
Vgl. die brandenburgische Relation vom 26. Januar 15. Februar 1646: Urk. u. Aktenst. IV
38
S. 419.
, hafvandes med sigh två sine colleger,
23
Löben och Wessenbeck, sampt then Hessen-Casselske, the Anhaltiske

39
Martin Milagius, * 2./12. März 1598 Tristewitz bei Torgau, † 28. Juli 1657 Dessau.
40
ADB XXI S. 726–727 . G. Raumer u. a.: Leichenpredigt auf Martin Milagius (Käthen 1657).
och
24
een Wetterauisk

41
Die wetterauischen Grafen wurden durch Dr. Johann Geissel und Dr. Jobst Heinrich Heidtfeldt
42
vertreten.
. I thesses och the andre reformatorum här närvarandes
25
nampn talte grefven af Witgenstein, betackandes näst curialier oss therföre,
26
at vij hafva proponerat och sedan altidh, så mycket the hafva spordt, talt
27
favorabelt för the reformerade. Och hade the fuller hoppats, att thet skulle
28
blifva thervidh, men nu måst förnimma, at the, som kallas Lutherske, läggia
29
sigh theremot och hafva här begynt disputera them reformerade sitt väll-
30
fångne ius reformandi, hvilken saak såssom reformati såge vara af stoor
31
consequence och tacknämlig för papisterne at opäggia evangelicos emot
32
hvarandre; altså hafva the beflijtat sigh, at behörligen och i godo mötha
33
Augustanos, men inthet kunnat uthrätta mehr än at the för få dagar hafva
34
vijst them inpå oss igen; för hvilken skuldh reformati hade sig låtit anmäla
35
och nu vore komne, nembligen at höra huru vij förstå clausulen af vår pro-
36
position i then 4 de articklen

43
J. G. von Meiern I S. 437 Zeile 1ff.: Pacem religionis, qua etiam reformati comprehen-
44
duntur, eoque omnium supra intraque de evangelicis dictorum.
, som talar om reformatis; hoppades at vij

[p. 113] [scan. 153]


1
blifva vidh vår klara bookstaaf och sedan skulle villia förmå Augustanos
2
till samma förstandh och vänlig accommodation.

3
Näst recapitulationen af thenne, the reformerades, anbringan svarades, at
4
vij inthet tviflade, thet the här närvarande och alle evangeliske ju skole vara
5
påminte och elliest af här på tractaten framstälte propositioner och therpå
6
fölgde replicque än yterligare hafva förstådt, med hvadh för christlig ijfver
7
Eders Kgl. Maj. herrfader, glorvärdigst i åminnelsse, och Eder Kgl. Maj.
8
sielf hafva och än låtha sigh vara angelägit, att Römerske rikssens staat och
9
ständer måtte blifva restituerade och satte i thet ståndh, som the vore anno
10
1618 in sacris et profanis; å Eders Kgl. Maj. vägnar oss gärna höra at the
11
reformerade besinna thet samma och äre tillfridz med then clausulen, som
12
them in specie angår i vår proposition, hvilken och i thetta fallet seer på
13
ofvanbemelte tijdh, så at the reformerade måtte härefter inutha religions-
14
friden, som the then hafva hafft anno 1618. Efter thet keijsserlige svaret
15
var mörkt och på skrufvar stält, hade vij i replicquen fordrat plenipotentia-
16
riernes bättre declaration, som protocollen uthvijsar; när the komma med
17
samma sin declaration, ville vij än vijdare, som saken fordrar, låta oss uth
18
häröfver, hoppades at the skulle vara contente med thet som giordt var
19
och vella hafva patience så länge man finge see the keijsserliges svar; oss
20
fuller hafva hördt och här och ther spordt, at thet hafver varit någon dispute
21
emellan Augustanos proprie sic dictos och the reformerade om iure refor-
22
mandi, hvilket vij hällre hade önskat vara tilbakar eller in herba opprimerat,
23
än at thet skulle gifva orsak till vijdare missförståndh; doch vore vij i then
24
meeningen, thet på både sijdor, när the hvarannan ville rätt förstå, skole
25
finnes vägar till at jämka och förlijka then saken. Reformati och ibland
26
andre the churfurstlige Brandenburgiske abgesandter hade ofta mält, at
27
theras herre bekände sigh med hierta och mun till then Augssburgiske con-
28
fessionen. Om så är, så vore öfverflödigt, at reformati stodo efter och praeten-
29
derade ius reformandi emot sine ägne religionsförvanter; när the thet föra
30
eller och the excercera itt sådant ius på them som the kalla Lutherske, så
31
bevijsa the ipso actu, at the inthet äre af then Augssburgiske confessionen.
32
Ty ehuruväll thet kunde vara insagor, at then vij kalla then oförandrade
33
Augsburgiske confessionen, inthet skall vara then rätta, som Carolo V to var
34
öfverlefvererat, så vore lickväll contrarium icke allenast här i rijket och
35
blandh papisterne notorium och med praxi bevissligit, uthan the uthländske
36
cronorne och nationer, som bekänna sigh till then oförandrade Augssbur-
37
giske confessionen, räckna Chursachssen med alle ständer i Öfver- och
38
Nidersachssen, Würtenberg och andra fleere för sine religionsförvanter;
39
emedan the, som kallas Lutherske, äre och hållas vara genuini Augustani
40
och förthenskuldh ostridigt höra under religionsfriden, så competerar ju them
41
med rätta alle the iura, som förmedelss then samme äre evangelicis tillfallne.
42
Om nu reformati meena uthi hiertat och säija med munnen, at the och äre
43
af samma confession, så vill föllia, att the och i värket ställa sigh therefter,
44
undvijkandes slijk praetension, att reformera sine ägne religionsförvanter,

[p. 114] [scan. 154]


1
emedan the thermed gifva them mehr apprehension och göra saken emellan
2
parthierne irreconciliabell.

3
Wittgenstein svarade, at reformati med taksamt hierta erkänna Eders Kgl.
4
Maj. omsorg och store mödo för alle evangelicorum vällfärdh; önska at
5
terminus reconciliationis ifrå anno 1618 måtte erhållas. Allena, hvad thenne
6
närvarande reformatorum saak anginge, vore thermed så fatt som med een
7
febricitant: Han finge fuller skälfvan på een viss dagh, men dispositionen till
8
siukdomen hade han hafft länge tillförende, så at, om then rätt skulle cureras,
9
måste sielfva rötterne tagas bort; altså och hafva fuller reformati äfven så-
10
väll som the Lutherske varit i possession af religionsfriden, men genom
11
papisternes illfundigheet lijdit intrångh långt för anno 1618. Ville man stiffta
12
goodh eenigheet ibland the evangeliske och så laga, at the skole kunna stå
13
för een man emot papisterne, måtte man förlijka them och ryckia op sielfva
14
rooten till theras missförståndh, som i thenne saken består. Han, Wittgen-
15
stein, hade dagen tillförende förståt af Trautmanssdorf, det thenne reeda
16
hade händer emellan special ordre öfver then punchten, them reformerade
17
till bästa, så at vij fördenskuldh väll måtte uthlåtha oss och ändå så mycket
18
snarare på thet, at reformati måtte allena hafva at tacka Eder Kgl. Maj.
19
Reformati stodo på sin rätt, icke at the änteligen ville brukat emot the
20
Lutherske och them reformera, uthan efter the viste sigh hafva godh macht
21
thertill som the andre; om någon reformation anstältes, så vore thet i uth-
22
värtes ceremonier; the Lutherske vor theri sin emellan different och olijka;
23
Lutherani vore alt för stijfva och slogo them reformerade olijdelige condi-
24
tiones före. The hafva här talt om itt reversal, som the ville hafva af refor-
25
matis, itt slijkt vore och nyligen tryckt och divulgerat i Hamburg, gifvandes
26
oss innelagde avis under lit. A. Således kunde the inthet obligera sigh:
27
Ville Lutherani förbinda sigh reciproce at the, när then eene eller andre
28
föllo något landh till, ville låtha religionen i thet ståndh som the henne
29
funne, och undersåterne libertatem conscientiarum, vore reformati thermed
30
tillfridz; skulle the och thet vella uthslå, så stodo till at betrachta, om man
31
icke måtte förlijka sigh om itt iure subditorum, så at alle ständerne komo
32
därhän öfvereens, at efterlåta undersåterne, the måge sittia och boo under
33
hvem the villia, libertatem conscientiae, så at the af landzherren inthet skole
34
kunna tvingas till hans opinion; anhållandes medh all flijt, at vij ville dispo-
35
nera och beqväma the Lutherske till lijdelig accommodation. Then Hessiske
36
strödde minas therunder och lät höra, som vore thet bättre skillias i tijdh
37
häruth, än blifva så omförder; the måtte häller see een ruptur i tractaten, än
38
theras ius quaesitum skulle så gå them uhr händerne.

39
Vij replicerade, oss gärna höra 1., at Trautmanssdorf skall hafva special
40
mandata i then saken, betrachtandes at han hafver tillförende giordt henne
41
svår och sagt, huru ofta och länge hon är vorden ventilerat; om han,
42
Trautmanssdorff, vore nu annorledes instruerat och sinnat, måtte man tagat
43
för it tecken, dät keijsserlige resolutioner af fleere vichtige saker, som äre
44
proponerade och härtills hafva gått trögt, skole vara med i sälskapet; 2. at

[p. 115] [scan. 155]


1
the reformerade icke allenast inthet praetendera ius reformandi emot Augu-
2
stanos, uthan slå media conciliationis före, vore itt gott anseende; oss inthet
3
vara at förtänkia eller och beskyllia i thenne saken, varandes vij the samma,
4
som å Eders Kgl. Maj. vägnar hafva thet som reformati sielfva beröra,
5
proponerat och äre öfverbödige, att praestera alle möijelige officia till at
6
erhålla hvadh som möijeligit är; att Augustani hafva betänkiande och diffi-
7
cultera ius reformandi, kunde vij inthet förbiuda eller them något imponera.
8
Reformati måtte sigh försäkra, at hvadh som kan tiena till at oprätta och
9
conservera een godh intellegence och vänskap emellan ständerne, blifver af
10
oss altidh och så mycket mehr i thetta fallet taget i acht, eftersom vij och
11
villia optäckia våre religionsförvanter the discurser och förslagh, som här
12
vore fallne, emploijerandes vårt flijt och förståndh till thet allmänne bästa.

13
Andre dagen, var igår, kallade vij the Altenburgiske och then Brunss-
14
vijkiske till oss, gifvandes them fulkomlig part om alt thet som var af
15
reformatis proponerat och på vår sijda svarat, begärandes at the ville thet
16
optäckia sine medständer af vår religion och på thet som vore föreslaget af
17
Callvinisterne eller huru the elliest kunna finna itt expedient i saken, alle
18
ihoop vara betänckte, förekommandes med all flijt och så mycket hoos then
19
stodo, vijdare missförståndh och separation emellan them evangeliske

23
J. G. von Meiern II S. 230f. : Den 25. Januarii eröffnete Graf Oxenstierna einigen
24
evangelischen Gesandtschaften, wie des Tags zuvor die Reformirten angesucht hätten,
25
die Schweden möchten bey den Evangelicis ersprießliche Fürwendung thun, daß ihnen
26
wegen des Religionsfriedens keine weitere Beschwehrung zugezogen werden möchte,
27
sie wären ja der Augspurgischen Confession nicht weniger als die also genannten
28
Lutheraner zugethan und mithin des Religionsfriedens fähig. Die Schweden hätten
29
darauf geantwortet: Welchergestallt sie in ihren Propositionibus und Replicis Anzei-
30
gung gethan hätten, daß alles in denjenigen Stand gesetzt werden sollte, wie es anno
31
1618 gewesen sey, woferne nun die Herren Reformirten zu selbiger Zeit im Religions-
32
frieden gewesen wären, so hätte es dabey sein Verbleiben, weiter könnten sie nicht
33
gehen und müsten sowol in diesem als anderen Puncten der kayserlichen Gesandten
34
Erklärung erwarten. Die Reformirten Gesandten wären nun zwar wol mit dieser
35
Erklärung nicht allerdings zufrieden gewesen und hätten darauf erhohlet: […] Wie
36
sie der Augspurgischen Confession wären, gleichwohl habe man ihnen allerhand Eintrag
37
gethan, wessen sie künfftig gern überhoben seyn möchten etc. Oxenstierna habe darauf
38
versetzt: Die Könige in Schweden müsten allemahl bey ihren Crönungen auf die
39
unveränderte Augspurgische Confession schwören und hielten sie das Churhaus Sach-
40
sen, das Hauß Braunschweig-Lüneburg, Mecklenburg, Holstein, Würtenberg etc. vor
41
ihre Religionsgenossen, die Reformirten aber nicht, sondern diese würden in Schweden
42
Reformirte oder Calvinisten genennet. Es erwehnte dabey Oxenstierna, es hätten sich
43
zwar die Reformirten soweit gegen ihn herausgelassen, die Lutheraner nicht zu refor-
44
miren, doch hätten sie darüber keinen Revers ausstellen wollen, und habe der Graf von
45
Wittgenstein vorgegeben, es hätte der Graf von Trautmansdorff sich erklärt, die in der
46
kayserlichen Responsion enthaltene Conditiones: Si ipsi velint et quiete vivant, aus-
47
zulassen.
.

20
The tackade för aperturen och lofvade villia saken fideliter rapportera till
21
the andre ständerne af vår religion. I discursevijs låthe the höra sigh, at
22
reformati vore vidh thenne tijden inthet alle i lijka ståndh: Somblige vore

[p. 116] [scan. 156]


1
vidh theras landh och folk, them man hafver sedt på i förslaget af condi-
2
tionerne, somblige, som Phaltz, vore ifrå sitt landh. Ville thenne med the
3
Augsburgiske confessionsförvanters assistence och suffragiis komma ther-
4
till igen, så vore raisonabelt, at han härefter lijder och efterlåthar publicum
5
exercitium af vår religion in Palatinatu. Lampadius sade, at, så mycket han
6
hafver hördt af the andre, lära vota Augustanorum falla conditionaliter. Om
7
Keijssaren säger sigh villia disponera Bavarum at oplåtha then af then
8
oförändrade Augssburgiske confessionen i Phaltz liberum excercitium suae
9
religionis och Pfaltz theremot difficulterar, som gessandterne sigh här låtha
10
förliuda och nästan äre the ijfrigste at stå efter och få ius reformandi, måtte
11
the Lutherske stå an och billigt taga then saken i consideration; thet vore
12
ju irresonabelt, at Eder Kgl. Maj. och cronan Sverige och ther jämpte the
13
Augssburgiske confessionsförvanterne skulle hielpa Palatinum till sitt landh
14
och sedan till tacksamheet vänta, ja reeda här på tractaten ville hootas medh,
15
at the villia våre religionsförvanter förföllia. The bade lickväll, vij ville
16
repraesentera them Pfaltziske thetta inconveniens.

17
Effter middagen i går besökte vij the Churbrandenburgiske

36
Nach den brandenburgischen Relationen fand auch am 20./30. Januar 1646 ein Besuch Wittgen-
37
steins bei den schwedischen Gesandten statt ( Urk. u. Aktenst. IV S. 419). Dagegen wird die
38
von den Schweden hier auf den 25. Januar 14. Februar datierte Besprechung, die anläßlich eines
39
Besuches der Schweden bei den Brandenburgern stattfand, von diesen nicht erwähnt. Inhaltlich
40
wiedergegeben in Urk. u. Aktenst. XXIII 1 S. 81.
, påminnandes
18
then, at the den 13. huius [ 13./23. Januar] hade hoos oss först mundtligh
19
och sedan skriffteligh föredragit och med åtskillige rationibus anfördt theras
20
herres, churfurstens, meeningh om Eders Kgl. Maj. postulato uthi replicquen
21
om Pommeren; samma scriptum hade vij sidermehra genomläsit och öfver-
22
lagt, befinnandes thet bestå uthi tvenne förnämlige punchter: 1. at theras
23
herre churfursten inthet kan sigh inbilla, dät Eder Kgl. Maj. skulle med
24
alfvare meena och hafva begärt Pommeren, varandes thenne punchten
25
vidhlyfteligen deducerat i then 1., 2., 3., 4., 5., 6., 11., 13. och 18. rationibus ,
26
jämväll i then 4 de i refutatione annexa; then 3. hufvudhpunchten vore, at
27
churfursten inthet anginge och obligerade, hvadh i Heilbrun

42
Der Heilbronner Bund, abgeschlossen am 23. April 1633 zwischen Axel Oxenstierna und
43
einigen evangelischen Reichsständen in Schwaben, Franken, am Ober- und Niederrhein. Sachsen
44
und Brandenburg hielten sich dagegen fern. Johann Kretzschmar : Der Heilbronner Bund.
45
3 Bände. Lübeck 1922.
vore sluttit.
28
Then 2. kunde vara, at churfursten inthet kan eller vill gå ifrån och cedera
29
sin arfrätt på Pommeren, hvilken anföres och amplificeras med the 7., 8.,
30
9., 10., 12., 15., 16., 17. rationibus, och the 2. och 3. in refutatione.

31
Nu hade vij fuller satt oss före och tänckt gå alle thesse rationes igenom,
32
vijsandes på then eene och andre vårt sentiment; men aldenstundh La Barde
33
och Saint Romain hade oss oppehållit öfver förmodan inpå qvällen och
34
thenne ville i morgon reesa åth Sverige, måste man göra kort; och kunde
35
vij them till svar eij bärga, dät å Eders Kgl. Maj. vägnar vij eller andre inthet

[p. 117] [scan. 157]


1
tänckte disputera then rätt som huus Brandenburg hafver hafft till Pom-
2
meren. Thet vore thermed som andre saker gångit, nembligen at tijderne
3
hafva theri något ändrat och kastat inn difficulteter; och vidh så fatte saker,
4
som the vore på fingren bekände och vij för tijdssens kortheet skuldh nu
5
ginge förbij, kunde vij inthet troo, at the skole serio meena, hvadh som
6
skrifften innehåller, och the cum effectu villia läggia sigh emot Eders Kgl.
7
Maj. postulatum om Pommeren; fast mehra komme thet oss så före, at
8
theras herre och principal, som tesmoignerar sigh hafva een real intention
9
och villia them evangeliske väll, jämväll unna Eder Kgl. Maj. såsom sin
10
blodzförvant alt gott och een nöijachtig satisfaction och billig säkerheet i
11
tilkommande tijder, skall hafva låtit oss föreställe sådane rationes och ther-
12
med vijsa, hvadh för fördeelar och funderat rätt han achtar quittera och
13
cedera Eder Kgl. Maj. mästeparten publico till bästa, eftersom sådant skall
14
komma thet evangeliske väsendet tillgodo och sättia Eder Kgl. Maj. i thet
15
postur, at kunna så härefter som härtill realmente secundera them evangeliske
16
här i Tysklandh på alla händelsser. Churfursten ginge härmed inthet af mehr
17
än at han bytte landh, ty han kunde få så gott och för sin staat itt så väll
18
lägit igen.

19
Electorales svarade näst curialier, at the blandh annat gärna hörde, at huus
20
Brandenburgs iura till Pommeren inthet ville disputeras; hvadh tijderne
21
hade ändrat, hoppades the inthet angå churfursten, såsom then ther hafver
22
strax han kom till regeringen, sökt och trachtat efter att entretenera godh
23
och förtroligh correspondence med Eder Kgl. Maj.; hvadh the i skrifften
24
hade infördt, vore bara alfvare och ingen fainte. Churfursten ville och kunde
25
inthet för sitt samvette och thet bandh han är ständerne i Pommeren medh
26
förbunden, förstå thertill, begärandes at vij ville närmare och favorabiliter
27
expectorera oss.

28
Hvarpå vij replicerade, att Eder Kgl. Maj. skulle främmande förekomma, at
29
churfursten låther sigh således i thenne saken förnimma; och efter han sätter
30
sigh emot Pommeren med all macht, så måtte vij gärna höra, om the hade
31
något annat förslagh, förmodandes, at churfursten unnar och skattar, att
32
Eder Kgl. Maj. hade förtient een satisfaction och behöfde vidh så fatte saker
33
någon assecuration i framtijden at lijta på.

34
Electorales contesterade, att the thetta måtte säija, icke at förorsaka någon
35
vidrigheet, uthan efter thet flyter af theras plicht, recommenderandes oss
36
saken, at then måtte vinna itt uthslag till bägge sijdors contento. Wittgen-
37
stein ville säija och försäkra oss a la parola del cavalleriero, at churfursten i
38
sitt samvett och för andre saker vore så bunden, det han inthet kunde
39
beqväma sigh at förstå till cessionen af Pommeren, fast mindre renunciare
40
suo iuri; them skulle och illa stå at gifva förslagh om något annat; oss vara
41
rikzförfarne såväll som the, kunnandes afsee, hvadh raisonabelt vore och
42
kunde tiena till Eders Kgl. Maj. och chronans satisfaction; vij måtte man
43
låta falla Pommeren och göra the Brandenburgiske lösa. Nu vore the som
44
döde menniskior och kunde inthet tala på Eders Kgl. Maj. bästa; så snart

[p. 118] [scan. 158]


1
the vore frije, ville the väll låtha höra sigh. Churfursten ville pro quota
2
göra sitt till, men förmodade inthet, at Eder Kgl. Maj. skulle villia prae-
3
gravera honom; han hade i thetta kriget lijdit nogh skada. Magdeburg, som
4
huus Brandenburg hade hafft öfver hundrade åhr till sin disposition, vore i
5
eens annans families händer, och therofvanpå furstendömerne i Schlessien
6
borta; Pommeren hafver han och så länge måst umbära och therofvanpå
7
sitt churfurstendöme totaliter ruinerat.

8
Omsijdor, när vij hörde, at the inthet ville låtha sigh af skääl öfvertala, läte
9
vij them än yterligare förstå, dät vij allrig hade förmodat een sådan opinia-
10
stritet på the churfurstliges sijda; the måtte lickväll betänckia och sig
11
påminna: 1. i hvadh staat Tysklandh var, förän Eders Kgl. Maj. herrfader,
12
glorvärdigst i åminnelsse, kom på Tyska bothn; 2. at churfurstens herrfader
13
hafver med mehra ijfver än någon annan solliciterat allerhögstbenante
14
sahlige Kgl. Maj. hijtuth; 3. at ingen hafver tillsagt och lofvat Hans Kgl.
15
Maj. mehra och rundare assistence än churfurstens herrfader och ingen
16
theremot mindre hållit och praesterat; 4. at högbemelte churfurste icke
17
hafver, när thet stoodh allsom värst till i Pommeren och the keijsserlige
18
hade landet borta sahlat een häst, therföre 5., när Eders Kgl. Maj. herrfader
19
hade genom häärsmacht förjagat fienden och då, oachtandes sin rätt, trädde
20
i alliancen medh hertigen och ständerne af Pommeren, hade churfursten
21
aldrig vellat förstå till samma alliance; 6. at andre förslag hafva varit på
22
vägen, men altidh vordne satte tilbakar och föra[c]htade af churfursten,
23
såssom anno 1631, då Eders Kgl. Maj. herrfader skickade mig, Salvium,
24
till churfursten uthi någre förslagh och bland annat, at allerhögstbenante
25
Hans Kgl. Maj. måtte få oram maritimam i Pommeren till sin försäkring;
26
men ther var ingen hemma och alle vänlige tilbodh, såväll då sahlige Kgl.
27
Maj. lefde som efter dess död, förgäfves; effterst och till thet 7. hafver ingen
28
hafft mindre orsak at deserera Eder Kgl. Maj. och conjungera sine vapn
29
med fienden emot Eder Kgl. Maj. än han, infesterandes och tracterandes
30
Eder Kgl. Maj. och Pommeren såsom fiender; och ehuruväll nu regerande
31
churfurste hafver giordt een annan vänligare mine, vill nu lickväll itt annat
32
öppas i dät, at nu, när Gudh hafver förlähnt såvijda sin nåde till Kgl. Maj.
33
vapn, at Keijssaren förmodeligen måtte villia och ingå gode conditioner för
34
ständerne och Eder Kgl. Maj. hade at vänta något för sitt omak, finna vij
35
största vederståndet hoos Churbrandenburg, hvilket var emot all förhop-
36
ning och giorde contestationer. Vij kunne them med frijheet säija, at emedan
37
Eder Kgl. Maj. medh foog och rätt för heela världen kunde praetendera till
38
sin säkerheet och indemnitet något realt af Keijssaren och ständerne och
39
ingen ohrt i heela Römerske rijket är både lägligare och så beskaffat som
40
Pommeren, betrachtandes 1., att Eder Kgl. Maj. kunne them evangeliske
41
uhr sitt kongarijke beqvämligen therigenom komma till assistentze; därhoos
42
och at Churbrandenburg inthet hafver hafft eij heller ännu hafver thet i
43
possession, uthan hafver sin gode rätt förmedelss ofvanbenante procedere
44
förändrat, och Eder Kgl. Maj. theremot sitter i possessionen af landet med

[p. 119] [scan. 159]


1
then billigste rätt som i världen kan vara, så måtte the inthet förtänkia oss,
2
om vij ämnas något theröfver och, ther the först icke allenast inthet ville
3
förstå till cessionen af Pommeren, uthan therofvanpå difficultera all satis-
4
faction, kunde vij inthet förtrösta them om någon fridh, så länge the blifva
5
i thenne opiniastreteten. Uthan tvifvell består churfurstens meening theri,
6
att Eder Kgl. Maj. måtte få sin satisfaction och säkerheet uthi Krembs op
7
vidh Donau, på thet then måste desto förr kunna förloras och ständerne
8
med tijden åter igen stå blotte och stransatte på hielp och undsättningh.

9
Electorales sade, att thet vore discurser, som snarare kunde bringa oss från
10
hvarandre än ihoop; om the skulle komma till at opsättia och göra apologie,
11
så måtte finnas svar och argument in contrarium; doch om något vore, så
12
kunde ingen tillmäta denne churfursten sådant, eij eller han försvara hvarken
13
för Gudh eller sine undersåter, om han skulle them förlåtha, eij eller the
14
blifva löse giorde af sin plicht, thermed the churfursten äre förvante; theras
15
herre giorde thet inthet af någon opposition, uthan efter sin plicht, then
16
han inthet kunde sättia tilbakar, fast än thet blefver itt evigt krig theraf,
17
och måtte han på sådant fall befalla Gudh saken. Eder Kgl. Maj. giorde
18
bättre, om Eder Kgl. Maj. fälte sin hogh på något annat som vore nullius.

19
Vij meente, at thet som är nullius, skulle inthet illa anstå churfursten till
20
aequivalent, hoppandes at the meena icke thermed något i lufften, uthan
21
bona ecclesiastica, som inthet äre in commercio et patrimonio hominum;
22
och bland andre Magdeburg eller något annat, som lågo churfursten väll
23
tillhanda.

24
Hvaremot the invände, at Eders Kgl. Maj. och Sveriges rijkes cantzler vore
25
inthet barn, uthan förstodo sakerne häruthe i Tysklandh bättre än een in-
26
ländsk; han hade i Frankfurt hafft sine ögon på Magdeburg och slagit
27
allenast ambt Bahrt i Pommeren före, lijka som een lineam communicationis
28
från siön op till Magdeburg.

29
Nos: Thet fuller hafva varit itt förslagh och mästedeels ansedt på then
30
tijden, at hålla och vinna churfursten ifrå Pragerfriden; men churfursten
31
hafver inthet vellat förstå thertill och therofvanpå sigh så förhållit emot
32
Eder Kgl. Maj., som ofvantill med mehra är rördt; hvarigenom sakerne
33
äre mächta förandrade, tesmoignerandes yterst, at Eder Kgl. Maj. för och
34
blandh the andra styckerne som äre begärte, hafven principaliter dess ögon
35
på Pommeren, såssom thet beqvämaste och thet Eder Kgl. Maj. mäst
36
kostar.

37
Thermed skildes vij från hvarandra, efter thet bleef seent och tilläfventyrs
38
fleere lägenheeter förefalla, at tala med them härom.

39
Hvadh vij hafva i förledne veeku gifvit residenten Rosenhanen för com-
40
mission at tala med legatione Gallica om någre här deels förefallne deels
41
spargerade saker, sampt huru han them hafver förrättat och hvadh svar är
42
fölgt therpå hoos duc de Longueville, thet vijsar bijlagorne under lit. B
43
och C.

44
Saint Romain kom igår hijt och föregifver, at han i morgon vill postera

[p. 120] [scan. 160]


1
åt Hamburg och så fortare ini Sverige till ambassadeuren Thuillerie, att
2
gifva honom part om tractaterne och tillståndet af sakerne häruthe.

3
Hertigens af Mecklenborg gessandter var idagh hoos mig, Johan Oxen-
4
stierna, klagandes öfver then last, hans herres landh hafver af hertigens af
5
Sonderborgz folk

39
Wahrscheinlich der in kaiserlichen Diensten stehende und zur katholischen Kirche übergetretene
40
Herzog Alexander Heinrich von Schleswig-Holstein-Sonderburg schlesischer Linie, * 12. Sep-
41
tember 1608, † 24. August 1667. DBL I (Kopenhagen 1933) S. 237. Auch sein Bruder
42
Philipp Ludwig, * 27. Oktober 1620, † 10. März 1689, stand in kaiserlichen Diensten, zuletzt
43
als Feldmarschall: ebd. XVIII (Kopenhagen 1940) S. 314.
, som ther äre inqvarterade; jämväll och af hertigen af
6
Mecklenborg, som vore heemkommen och ville värfva itt regemente för
7
Frankrijke, hvilket herrfadren inthet gärna sågo, men kunde inthet aff-
8
väriat

44
Christian Ludwig Herzog von Mecklenburg-Schwerin, * 11. Dezember 1623, † 21. Juni 1692,
45
ein Sohn des regierenden Herzogs Adolf Friedrich I. Heinrich Schreiber : Herzog Adolf
46
Friedrich I. und Johann Albrecht II. von Mecklenburg (Schwerin 1900). APK 16606.
.

9
Ifrå Eders Kgl. Maj. hufvudharmée hafve vij nu på een lång tijdh ingen
10
viss efterrättelsse hafft. Vij förmoda och bedia Gudh, at hans gudomlige
11
Maijestett ville then oppehålla och för alle viderlige casus bevara, eftersom
12
vederparten nu, sedan feldtmarskalken her Torstensson är therifrå skilder
13
och the Frantzöske inthet äre capable at göra någon secours vidh thenne
14
tijden, gör sig hopning om något lyckligit streek.

15
Oxenstierna unterschreibt allein, da Salvius durch einen Besuch bei Saint-Romain
16
verhindert ist.


17
Beilagen in DG, A I 1, Legat. [4]:


18
A: fehlt

19
B: 120–120’ Longueville an Johan Oxenstierna (Postskript ). Ohne Ort und Datum

20
121–125’ Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 Januar 24/Februar 3

21
C: 126–129 Johan Oxenstierna und Salvius an Rosenhane. Osnabrück 1646 Januar 22/Februar 1
22
ohne Zählung: Aufstellung über die Stärke der kaiserlichen Regimenter

23
130–133 Denkschrift des Brandenburgisch-Kulmbachischen Gesandten wegen der Gravamina
24
ecclesiastica

25
133–144’ [ Desselben] Bedenckhen an statt voti uff beeder cronen Franckhreich und
26
Schweden propositiones, wie auch darauff gegebene kayss. resolutiones [ Druck:
27
J. G. v. Meiern I S. 851–871]

28
145 Korrespondent 1517 an den Sekretär Keller. Ohne Ort 1646 Januar 13

29
ohne Zählung: Summarische beschreibung der statt Augspurg, wie solche den dreyen
30
theilen nach, ohne die clerisey und dero verwandten, an burgern unnd innwohnern
31
sambt weib, kindt und dienstbotten den 12. Augusti 1645 von beeden religionen
32
gefunden worden, auch was sie für gewehren, pferdt, eigen und frembt getraidt
33
angeben haben und wieviell feyerstätten ausswehsen und im zwinger soldaten zue
34
findten sein

35
147–148 Avise

36
149–150 Kurfürst Johann Georg von Sachsen an Markgraf Christian zu Brandenburg-Kulmbach.
37
Dresden 1645 Dezember 2/12

38
151–152 Avise

[p. 121] [scan. 161]


1
153–154’ Markgraf Christian an den Kurfürsten von Sachsen. Bayreutb 1645 Dezember 29/
2
1646 Januar 8

3
155 Avise

4
156 Kaysserliche Proposition gegen denen Niederösterreichischen landtständten den
5
16. Januarii anno 1646

6
157 Avise

7
158 Korrespondent 1517 an den Sekretär Keller. Nürnberg 1646 Januar 16

8
159–160 Verde an Salvius. Ohne Ort 1646 Januar 14

Dokumente