Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
31. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Januar 19/29
Osnabrück 1646 Januar 19/29
Ausf.: DG, A I 1, Legat. [ 4], 39–44’
Bestätigung des königlichen Reskripts vom 23. Dezember 1645/2. Januar 1646. Empfang der
niederländischen Gesandten. Bestürzung der Brandenburger über die schwedischen Forderungen auf
Erwerb Pommerns; ihre Hoffnung auf eine Entschädigung im Falle der Abtretung des Landes.
Meinung der Reichsstände darüber. Besuch des mecklenburgischen Gesandten, Gespräch mit ihm
über die Abtretung Wismars an Schweden. Fortgang der Verhandlungen in Münster. Zulassung
des Residenten La Barde. Durchreise der polnischen Gesandtschaft aus Paris nach Polen. Haltung
Frankreichs zum Erwerb Pommerns durch Schweden. Einzelnachrichten aus Münster.
Ederss Kgl. Maj. allernådigste breef af den 23. Decembris nästförleden
[ 23. Dezember 1645/2. Januar 1646] hafve vij i förgår med ordinarie posten
ifrån Hamburg allerunderdånigst handfåt och med mehra förstådt Eders
Kgl. Maj. svar och oss gifne ordres: 1. huru vij oss skole förhålla i titlar
och ceremonier emot Generalstaternes och the churfurstlige gessandterne,
2. hvadh man hafver at svara grefven af Wittgenstein och hans colleger,
the Churbrandenburgiske fullmächtige, på the difficulteter och afvoga dis-
curser, som the hafva fördt eller härefter måtte föra moot cessionen af
Pommeren; 3. om replicquens uthfärdande; 4. hvad som är at svara them
Frantzöske, om the härefter örkia och drifva på beskickningen ad Portam;
sammaledes 5. them reformerade på theras praetenderade iure reformandi
och 6. the Spagniskes giorde offerter öfver commercierne.
För 8 dagar sedan, i vårt sidste breef, är mält när och huru Generalstaternes
ambassadeurer är ankomne till Munster och blefne icke allenast af alle andre,
uthan och them Spagniske handterade medh titlar och ceremonier som
souveraine princers, och eenkannerlig republicens af Venedig gessandter
pläga få. Thet höres inthet af at the ärna sigh hijt, alle häller någonthera.
Om vij komma till Munster och lägenheeten gifves thär eller annorstädes
at concurrera med them, skole vij thenne Eders Kgl. Maj. allernådigste
ordre taga i acht.
Thet är och efterhanden i föregångne breef berördt, hvadh mine grefven af
Wittgenstein och hans colleger hafva giordt nu, sedan vij hafva per expres-
sum nämpt Pommeren till Eders Kgl. Maj. satisfaction. Sedan then chur-
furstlige betiente, som är vidh Eders Kgl. Maj. hoff, skall ther hemma vara
någott tiltalt, eller han elliest hafver förstådt, at Eders Kgl. Maj. inthet
behagade grefvens af Wittgenstein discurser; och feldtmarskalken äfven
vidh thenn tijden, när the sådant finge vetta uhr Sverige, marcherade medh
hufvudharméen uhr Behmen åt sechsstäderne
vettandes hvadh intentionen med then marchen skulle vara, giordt sigh the
tankar, at feldtmarskalken, hafvandes fått kundskap om the Brandenburgis-
kes discourser, achtade sigh neder åth Marck. Hvilket kom them här at
sachta och på annat sätt inrätta sitt taal.
Förän thet sidste brefvet för 8 dagar sedan sändes bort, begärte the audience
hoos oss, som då var om rördt och finget den 13. huius [ 13./23. Januar 1646]
då grefven af Wittgenstein, her von Löben
Johann Friedrich Freiherr von Löben, * 1595, † 1667. ADB XIX S. 39–40 .
komo, och then första begynte talet
säijelsse för audiencen, sade at theras herre, churfursten, hade icke uthan
bestürtzen förnummit, dät ibland andre stycker, som på Eders Kgl. Maj.
sijda ville begäras till satisfaction och indemnitet Pommeren och kommer
i consideration; icke at churfursten missunthe eller hölle ogilt at Eder
Kgl. Maj. skulle blifva förnögd och contenterat, eftersom the kunde oss
försäkra at theras herre hade hafft och än hade theri een real intention,
uthan thet komme honom främmande före, at man äfven ville till thenne
satisfactionen begära hans erfflandh; hade therföre uthi åtskillige sine
rescriptis stält them, gessandterne, före sine rationes, hvarföre han inthet
kunde förstå och bevillia thertill; the samma churfurstens skääl hade the
fördt ihoop och ville oss då låtha så distincte och långsampt föreläsa, at
Mylonius skulle them ord från ordh kunna excipera, hoppandes at vij ville
thet tillstädia och hafva så länge, som Fromholtz reciterade skriften,
patience.
Hvarpå näst behörlige curialier på theras giorde tacksäijelsse och recapitu-
lationen af thet som vor förebracht, jagh, Johan Oxenstierna, svarade, at å
Eders Kgl. Maj. vägnor vij billigt hade at beröma then giorde contestationen
öfver churfurstens reale intention till att understödia och cooperera till
Eders Kgl. Maj. satisfaction, hoppandes at han blefve thervidh och nu, när
man kommer till sielfva saken, låther then med sielfva värket lysa. Hvadh
theras begäran vidhkomme, tyckte oss, at man inthet behöfde then mödan,
at låtha opläsa och excipera theras rationes; thet skulle vinna mehra tijdh
och gifva oss bättre efterrättelsse, om the gofve oss them samma skriffte-
ligen öfver.
Men the bestodo på sin meening, föregifvandes at them var berättat uhr
Sverige och från andre ohrter, som gafves churfursten skulden, at han i
thenne saken opiniastrerar och altså hindrar friden; the ville therföre vijsa
churfurstens saak och rationes, icke at thermed brytha then härtill plägade
intelligencen, uthan på thet maneerligaste, som skee kunde och emellan
princer vore brukeligit, thet alt föreställa. Hvarpå och emedan the inthet
ville therom, han, Fromholtz, läste theras opsatt af paperet, och efter vij
befunne, at the under färgade ordesätt talte nu som förr och ther brede
vidh, at Pommeren var så beskrifven af the churfurstlige, at oss tyckte,
om Eder Kgl. Maj. icke tillförende haden hafft i sinnet at stå therefter,
lusten och appetiten måtte nu tilläfventyrs af thenne descriptionen mehra
växa, och thet inthet var möijeligit, behålla dess innehåldh ord från ordh,
sade vij till at få af them theras skrifft, Eder Kgl. Maj. och oss till bättre
efterrättelsse, oss finna theras rationes beröra sielfva saken och fördenskuldh
gärna see, at vij hade them som the vore opsatte. Therpå difficulterade the
inthet mycket, men lofvade, att the dagen therefter ville sända oss hemm, be-
gärandes at the keijsserlige och andre inthet måtte få then händer emellan.
Offtabemelte skrifft är oss sedan tilkommen, och här bijlagt under lit. A.
Och efter vij hafva hafft i sinnet och ämnade då innan någre dagar svara
them på thetta, är Eders Kgl. Maj. allernådigste ordre öfver thenne saken,
then vij och the förre vele hafva för ögonen och therefter then churfurstlige
saken behörligen remonstrera, kommin oss mächta väll till pass. The Bran-
denburgiske sade oss at the mutatis mutandis ville uthi thenne saken tala
med them keijsserlige och andre här på tractaten närvarande. Och ehuruväll
churfursten skall gå trögt och inthet gärna förstå till cessionen af Pommeren,
then han vill skatta nästen för makelöös och sådan som inthet med något
vederlag kan ersättias, så tyckes lickväll, at han gör thetta så stoort och
låther Pommeren uthmåla med så vakre färgor, icke at han skall hafva stoort
hopp at få thet i sine händer mehra, uthan at disponera Eder Kgl. Maj. at
hielpa honom till något aequivalent igen.
Man hafver inthet ännu något synnerligit kunna spöria, hvadh ständerne
meena om Pommeren. Then Altenburgiske var i förgår hoos mig, Johan
Oxenstierna, och sade, at the hällre skulle hafva någon af Eders Kgl. Maj.
betiente i furstenrådet på Pommerens vägnar än then Brandenburgiske, som
nu förer votum och drifver med stoort ijfver och alfvor reformatorum
interesse, hälst at erhålla ius reformandi, hvilket Pommerske landtständernes
deputati, Eihstedt och Rungh, temmeligen apprehendera.
Dagen efter, sedan the Brandenburgiske vore hoos oss, nembligen den
14. huius [ 14./24. Januar 1646], stälte och then Meklenburgiske sig in och
sade, at han nästförledne dagen hade fått protocollerne af replicquen uhr
dictaturen, och theriblandh 1. med stoor glädie förnummit then continuer-
lige försorg, som för Römerske rikssens allmänne bästa Eder Kgl. Maj.
dragen och här låten negotiera, hvilket såssom thet alle rättsinnige patrioter
och för andre hans herre och principal märkeligen angår; altså varda för-
modeligen hvar för sigh och hans herre in particulari thet med all taksamheet
erkännandes. Men pro 2 do hade han in classe secunda ibland the stycker,
som å Eders Kgl. Maj. vägnar begäres till satisfaction, sedt någre och
nästan the bäste pertinentier i Mecklenborg vara anförde och fördenskuldh
blefve illa tillfridz, icke vettandes hüru thermed vore fatt och hvad som må
hafva oss förorsakat till thetta postulatum; begärte therföre vetta af oss, om
någre pacta vore emellan Kgl. Maj. och hans herre eller någre handbreef-
växlände som thet förmådde, eller huru thermed vore bevant, at han,
hafvandes ännu inthet fåt breef ifrå sin herre, kunde sigh theri skicka. Gudh
skulle bevara honom at läggia sigh emot thet, om så vore, aldenstundh
hans herre vore Eder Kgl. Maj. och cronan Sverige obligerat och inthet
ville vara emot, uthan befordra Eders Kgl. Maj. billige postulata.
Thet svarades, at Eder Kgl. Maj. skulle inthet ogärna höra och förnimma,
at dess opsåt och consilia till rikssens och ständernes, hälst the evangeliskes
bästa blifva väll optagne och uthtydde, dragandes vij vidh thet tillfället
vidhlyffteligen inn the saker, som in prima classe äre anförde och komma
ständerne till godo. Hvadh satisfactionen vidhkomme, vore icke mindre
kärt och angenämt, at hans furste och herre icke allenast inthet obilligade,
uthan ville cooperera uthi Eders Kgl. Maj. desideriis; han sågo af proto-
collet och viste hans herre allrabäst, huru Eders Kgl. Maj. herrfader, glor-
värdigst i åminnelsse, var kommen i thetta kriget och huru hans Kgl. Maj.
deels för sine ägen, deels fursternes här i Tysklandh säkerheet och errättelsse,
hafver satt sin chrona i hazard och theröfvanpå måst låtha rinna sitt edle
konglige bloodh och sielfva lijfvet mista; och var ingen ting, som vij kunne
sättia op emot een så dyrbahr hieltes afsaknat eller och then skada, som Eder
Kgl. Maj. och cronan under thetta 16 åhrs krigh hafver tagit, på något sätt
till nöijes blifva betalt. Lickväll och emedan vederparten genom Gudz nåde
vore något mehr tillmökter och tesmoignerar inclination til friden, hade
Eder Kgl. Maj. sin altidh vijste begärelsse till then samma eij vellat nu mehr
än förr döllia bort, uthan slagit sådane conditiones före, som fuller inthet
väll lijka them keijsserlige, men lickväll äro af then beskaffenheet, at the,
såframpt thet skall blifva gott igen och een beständig fridh opprättas,
måste kännes gode och gillas. Effter och thetta alt, som sagt är, hafver
kostat mycket och man seer, om ofvanbemelte conditiones kunna erhållas,
att vederpartens förehafvande desseiner brytas och rijfvas neder, och altså
haatet och stämplingarne emot Eder Kgl. Maj. inthet lära med friden ophöra,
uthan man hafver at besöria, thet vederparten afseer tijdh och lägenheet,
huru thetta som nu är stutzat, må åter igen komma på gångh och cronan
Sverige sampt the som hafva roopat henne till hielp, må få någon minness-
betta för thet, at the hafva then förre desseinen turberat, så hafven Eders
Kgl. Maj. och å dess vägnar vij, deels pro qualicunque indemnitate deels
till försäkring, föreslagit thet som protocollet uthvijsar; och viste han sigh
påminna, hvadh för farlige stämplingar vederparten hade före och hootades
med uhr then Wissmariske hampnen. Samma discrimen vore fuller nu inthet
så när, men hvad som tå var på vägen, kunde een gång lättligen blifva stält
i värket, om man icke i tijdh såg sigh före och efter nödtorfften giorde
förebyggelsser. Eders Kgl. Maj. begärte inthet Wissmar till hertigens skada,
uthan förmoda at Hans Furstlige Nåde skall kunna få så gott igen annor-
städes och ändå bättre än Wissmar är. Thet han frågade oss om alliancen,
pacta och brefven, ville vij eftersee och fråga, och höllo oss försäkrade, at
såssom hans herre och principal hafver röönt och hafft händer emellan,
hvadh han hafver at försee sigh till huus Österrijke; han altså inthet varder
läggiandes sigh emot och till hinder för thet, som Eder Kgl. Maj. söker
till sin och sin naboers säkerheet.
Hvadh som i Munster är vordet concerterat med legatione Gallica öfver
replicquen, och at thenne hafver med all macht ståt therpå, at vij måtte
replicera mundteligh, jämväll när och huru thet är på bägge ohrterne här
och i Munster skedt, thet är alt omständeligen i föregångne någre breef
refererat. Och ehuruväll then hafver nampnet af een mundtelig replicque,
så är han lickväll in effectu föga annat än skriffteligh; aldenstundh alle saker
äre optecknade, och protocollen sedan på ständernes trägne anfordran och
till theras efterrättelsse in consultationibus hafva måst uthlefvereras och
publiceras. Thet vij hafva låtit komma ibland ständerne och nu går här
öfver alt, finnes under lit. B, thet keijsserlige under lit. C och Gallicae
legationis under lit. D. Thet var fuller i Munster concerterat och af the
Frantzöske nästa mehra drifvit, att vij på både sijdor i replicerandet skulle
uthi ordningen vara oss lijke och föllia the fyre classes, som tillförende äre
insände och vårt och the keijsserliges protocollen äre rättade efter, men
legatio Gallica hafver thet på sin sijda inthet hållit. Hvilket förorsaker olijka
tankar hoos andre, som stämde vij inthet öfvereens eller achtade lijtet
hvadh som vore een gång sluttit och aftalt.
Vij hafva thetta repraesenterat La Barde. Han bekände i går för oss, at
någre af ständerne som här äre, hafva varit hoos honom och berömbdt vår
ordningh per classes, anhållandes at legati Gallici ville hålla then samma,
så at sakerne på bägge ohrterne, så väll i consultationerne hoos ständerne
som cronorne emellan och i tractaten, må inbördes svara hvarannan.
Eder Kgl. Maj. hafven förmodeligen förståt af någre förelöpande våre
relationer, huruvijda jag, Johan Oxenstierna, hade i Munster under sidst-
hållne conferencer öfver replicquen talat med legatione Gallica om resi-
dentens La Bardes admission till våre immediatos congressus med them
keijsserlige, nembligen at vij på vår sijda inthet kunde uthan Eders Kgl.
Maj. allernådigste specialförklaring förstå thertill för then olijkheet, som
är och föregår i Munster med Eders Kgl. Maj. resident i thet at han i stället
för thet, at La Barde får i sin admission här een ögonskeenlig och fulkomlig
information om sakerne, residenten Rosenhanen vill af nuncio hållas ovärdig
at komma tillstädes, ther han är, uthan afvijses med it efterslapp och quali-
cunque communicatione, then han skulle få hoos Contarini. Thet var på
talet i Munster och bleef inthet uthfördt på theras sijda, fast mindre con-
certerat. Så snart jag kom hijt öfver, kommer La Barde och drifver på sin
admission, såssom vore then concerterat, hvilket såssom thet inthet kunde
bevijses eller, syntes af oss, för ofvanbemelte orsak kunna tillstädias; altså
bleef thet honom tydeligen remonstrerat och, som han säger, våre förelagor
legationi Gallicae tilbakar refererat. Icke desto mindre foro the fort i Munster
och tago residenten Rosenhanen och Vulteium thertill och sedan efter
förrättat värk skrefve hijt till oss, besvärandes sig öfver La Bardes exclusion,
som Eder Kgl. Maj. uhr copian af theras breef, bijlagt hoos vår relation af
then 12. huius [ 12./22. Januar 1646]
[Nr. 22] , die genannte Anlage unter [A (S. 82)] .
Nu efter vij hade betänkiande at läggia oss i store skrifftväxlingar med them
öfver then saken, och residenten Rosenhanen var äfven då här, låthe vij
them genom honom thet som till svar kunde tiena, mundteligen remonstrera.
Jagh, Johan Oxenstierna, hafvandes lägenheet at gratulera duc de Longue-
ville hans nyfödde son, berörde och lijtet therefter samma saken in generali-
bus terminis. Huru han, Longueville, hafver thenne lille saken, som äntå
inthet var eller the i theras breef till oss bestå, vara concerterat, emot resi-
denten Rosenhanen exaggererat
gångne saker, som skole å Eders Kgl. Maj. sijda vara lupne emot alliancen,
thet täckes Eder Kgl. Maj. sig låta föreläsa bijlagarne under lit. E, F, G
och under lit. H, hvad vij hafva strax therpå svarat Rosenhanen; jämväll
under lit. I thet som sädan är från thenne inkommit. Vij hafva ungefär på
thet slaget, som ofvanbemelte bijlage under H med mehra innehåller, sagt
La Barde vår meening öfver duc de Longuevilles discourser och La Barde
tagit på sig at skrifva therom, såssom thet var honom förestält. Han, La
Barde, berättade oss i går, at legatio Gallica hade så mycket förståt, at
Keijssarens intention och Trautmanssdorfs driffter här vidh tractaten skole
vara och gå mäst uth på at separera chronorne och ständerne; thertill skall
Påfven och respublica Veneta villia understödia honom så gott som the
kunna, rådandes at Keijssaren contenterar cronan Sverige och ständerne;
nu ehuruväll the hoppades, at Eder Kgl. Maj. och å Eders Kgl. Maj. vägnar
vij ju skulle märkia vederpartens arg- och illistigheet och förthenskuldh
icke gå i thetta fallet ifrå alliancen och then beständigheet, som Eder Kgl.
Maj. härtill i kriget till een reedskaffens fridh hafver bevijsat, hafva the
lickväll inthet kunnat underlåta at gifva oss part om thet som the häruthin-
nan hafva förstådt.
Thet svarades, at vij fuller inthet tviflade om thenne Keijssarens dessein,
som han nu i så månge åhr hafver hafft före; och dömbde legatio Gallica
rätt och skulle med sielfva eventu blifva viss therpå, at Eder Kgl. Maj. eller
å dess vägnar vij på een så känder vägh, ther man nogsampt kan åtskillia
tilboden, äre intentionerade och sinnade at gå efter alliancen och lijka medh
them. Och kunde vij inthet oförmält låtha, at oss och var förekommit, som
vore slijka consilia, som legatio Gallica meenar them keijsserlige drifva med
oss, underhanden och i värket med Frankrijke. The Pollniske ministri, som
kome uhr Frankrijke med konungens i Pålen brudh
König Wladislaw IV. Sigismund, * 9. Juni 1595, † 19. Mai 1648, heiratete am 10. März 1646
in zweiter Ehe Luise Maria Gonzaga von Mantua-Nevers, * 18. August 1611, † 10. April
1667. Vgl. Gotthold Rhode: Kleine Geschichte Polens (Darmstadt 1965) S. 271. Das
Bildnis der Prinzessin in Theatrum Europaeum V nach S. 686. Die Vermählungsfeierlich-
keiten fanden in Abwesenheit des Königs am 25. November 1645 in der Hofkapelle in Paris
statt: ebd. S. 738. W. K. Prinz von Isenburg, Stammtafeln I Tafel 86. Vgl. Wladislaw
Czaplinski: The reign of Wladyslaw IV. 1632–1648. Cambridge 1950, S. 488–501 ( The
Cambridge History of Poland I). APK 19971–19983.
föregifva, som hade the af viss hand och förnäme ministrer (thermed meente
vij cardinal Mazarini, som så skall hafva talt medh Oppalinskij
Salvio, är berättad af legatorum Polonicorum medico), dät Frankrijke inga-
lunda ville hielpa eller kunde lijda, at Sverige skulle få Pommeren eller
någon fast foot i Tyskland
Inhaltlich in Urk. u. Aktenst. XXIII 1 S. 81. Über die polnische Haltung vgl. ebd. S. 71.
Auch Brienne klagte im Brief vom 27. Januar 1646 an die französischen Gesandten über die
hohen schwedischen Forderungen: Que doit-on dire de ceux-là lesquels à un duché d’une
extraordinaire étendue et d’un poste très avantageux ajoûtent cinq diocèses, qui sont
aussi d’une grande étendue? Je prévois que Monsieur de la Thuillerie n’est pas au bout
de ses travaux, s’il faut qu’il persuade à la Reine de Suède de diminuer de ses prétentions:
Négociations secrètes III S. 30.
at, när han på Churbrandenburgz vägnar hafver talt med Servien om Pom-
meren och hållit an, at Frankrijke ville inthet understödia Eders Kgl. Maj.
postulatum, Servien therpå skall hafva svarat, at Frankrijke torde fuller
thet villia göra, förfrågandes hvad Frankrijke på sådant fall och ther thet
kommo för Pommerens skuld till ruptur med Sverige
försee sigh till churfursten. Och ehuruväll Servien inthet ville thetta senare
bestå, komme thet oss lickväll främmde före, att duc de Longueville sielf
icke allenast bekänner moot residenten Rosenhanen, at the keijsserlige skole
nyligen hafva budit Frankrijke secrete tractater, uthan han, Longueville,
hafvandes ingen eller mächtog ringa orsak at commovera sigh theröfver,
at La Barde inthet är vorden admitterat, blandar och strödier in med then
saken någre förvijtningar, delss emot Eder Kgl. Maj. och chronan, deels
Eders Kgl. Maj. krigzbetiente, såssom bland andre, att Danska kriget vore
Gallia oåtspordt med Eders Kgl. Maj. vållan begynt och mediatio Danica
härifrå drifven, i lijka måtto armistitiumet medh churfursterne Brandenburg
och Sachssen
Vgl. [S. 88 Anm. 2] .
La Barde excuserade thetta senare och sade, at princen må så hafva talt af
een caleur, men ingalunda som vore något underhanden alliancen till
praejuditz.
Vij sade oss vara i samma tanker och, om the än ville på sin sijda i åsynen
af detta theatro orbis låta komma på sigh någon blasme, så skulle the
befinna och spöria Eders Kgl. Maj. beständigheet uthi thet som länder till
een ährlig och universal fridh.
Elliest är på thenne ohrten eller i Munster, så mycket vij nu vetta, inthet
synnerligen förefallit. Hvadh then Weijmarske gessandten
Johan Oxenstierna, till om tractatu gravaminum och något annat, thet
finnes originaliter under lit. K.
Lampadius communicerade mig och i förtroende sine tankar öfver assecu-
ratione pacis, hvilke bijlägges copialiter under lit. L
Vorläufige Assecurations-Puncte zu richtiger Festhaltung des künfftigen Friedens:
J. G. von Meiern II S. 205.
Hertigens af Wurtenberg tvenne abgesandter, cantzler Burchardt
Vahrenbiller
Johann Konrad Varnbüler, * 26. November 1595 Stuttgart, † 10. April 1657 Stuttgart.
ADB XXXIX S. 496 . Schübel und Weinmann: Leichenpredigten (Stuttgart 1657).
Bildnisse II S. 3; APK 26776–26778. Vgl. Disquisitio Instrumenti Pacis Westphalicae
a Legato Würtembergico Varenbulero concinnata den 20./30. Mai 1648: Friedrich
Christian Jonathan Fischer: Litteratur des Germanischen Rechts (Leipzig 1782) S. 240–
380.
än yterligare för dät, at Eder Kgl. Maj. låten sigh så högt vårda om hög-
bemeltes hertigz interesse, och sade therhoos, at them vore förekommit,
som skole vij vara i the tankar at hertigen stodo i particulartractat med
Keijssaren, hvilket the högeligen neekade; thet kunde the inthet neeka, at,
efter Trautmanssdorf hade fåt någre godz i hertigens landh och han för-
måtte mycket vidh keijsserlige hofvet, högbemelte hertig vore rådder af
andre at cedera Trautmanssdorff samma godz; hvaröfver the ville hafva vårt
sentiment och gafz åtskillige discurser pro et contra. Hvadh the elliest
communicerade, finnes under lit. M.
Grefvens af Nassou-Zarbruckens
är under lit. N. Hvadh feldtmarskalken her Torstensson skrifver migh,
Johan Oxenstierna, till och hvem han var sinnat sända hijt at communicera
sine tankar om soldatescans contentement, och mit svar på thet igen, äre
lagde under lit. O, P. Med sidste post var inthet ifrå honom. Hvad vij
hafva fåt ifrå andre ohrter, är under lit. R.
A: 45–52 Kurbrandenburgische Denkschrift zur schwedischen Satisfaktion
B: 53–63 Extract aus dem protocoll und der vornehmbsten sachen, so anno 1645 am
28. Decembris [ 7. Januar 1646] von den herren königl. Schwed. gesandten auff dero
am 16. [ 26.] Octobris ausgehändigte andword mündlich repliciret und ins Teutsche
transferiret worden [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 190–200, 11. Buch § 5]
D: 74–76 Summa capita eorum quae loco replicae ad responsa Caesareanorum Gallici
plenipotentiarii die 7. Januarii 1646 apud mediatores oretenus fusius exposuerunt,
ab iisdem mediatoribus excepta, primum Italico idiomate deinde in Latinum versa
[ Druck: J. G. v. Meiern II S. 200–203, 11. Buch § 6]
E: 77–80 Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius. Münster 1646 I 13/23 [Nr. 25]
F: 80’ Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 I 13/23 [Nr. 26]
G: 81 Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 I 15/25 [Nr. 27]
H: 82–84’ Johan Oxenstierna und Salvius an Rosenhane. Osnabrück 1646 I 16/26 [Nr. 28]
J: 85–85’ Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 I 16/26 [Nr. 29]
K: 86 Dr. G. A. Heber an Johan Oxenstierna. Osnabrück 1646 I 16/26
L: 87–90 Capita assecurationis [ vgl. S. 99 Anm. 4]. Pr.: Osnabrück 1646 I 15/25
M: 91–92 Kaiser Ferdinand III. an Herzog Eberhard von Württemberg. Linz 1645 IX 22
N: 93–94 Memoriale an der kön. Mt. und Reich Schweden zu gegenwertigen general-
friedenstractaten höchstansehnliche gevollmächtigte herren gesandte, die abschaffung
deren in der herrschafft Wissbaden Nassau-Sarbrück. jurisdiction von hern vicomte
de Corval eingesetzter Jesuiter und Augustiner betr. [ ohne Ort und Datum]
O: 95–96’ Kurfürst Johann von Sachsen an Herzog Eberhard von Württemberg betr. Publikation
der Amnestie. Dresden 1645 VII 15/25
P: 98 Extract schreibens des herrn feldmarschalln Torstenson an den herrn legatum
Oxenstierna. Leipzig 1645 XII 28/1646 I 7
99–101 Johan Oxenstierna an Feldmarschall Torstenson. Osnabrück 1646 I 14/24
R: 102–104 Harengue de monsieur le chancellier
en présence de monsieur l’ambassadeur de Venise
Vgl. dazu den Brief des französischen Gesandten an Brienne, Münster 9. Dezember 1645
( Négociations secrètes II S. 221): C’est une des plus belles pièces et des mieux
concertées, qui se soient vûes depuis longtemps. Elle fait voir si évidemment la mauvaise
conduite du Pape envers le Roi, et le respect de Sa Majesté envers le Saint Siège, qu’il
est impossible de la lire sans blâmer la passion et la partialité de ceux qui gouvernent
aujourd’hui à Rome.
tions secrètes 2 S. 206–209]