Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
28. Johan Oxenstierna und Salvius an Rosenhane Osnabrück 1646 Januar 16/26
Osnabrück 1646 Januar 16/26
Gerüchte über heimliche Verhandlungen der Franzosen mit den Kaiserlichen. Widerlegung der
französischen Vorwürfe im einzelnen.
Bestätigung des Berichtes Rosenhanes vom 13./23. Januar über die Beschwerden
Longuevilles.
Hvadh nu thetta alt i gemeen vijdhkommer, synnes thet flijta och vara
talat af een hastigh ijfver och kanhända någon apprehension och inbillingh,
som tracterades här och på vår sijda någott underhandhen medh the kaijser-
lige, Franckrijke och theres ministrer ovettandes; efftersom Cerisantes
skrifver till migh, Johan Oxenstierna, medh sidsta posten, det i Franckrijke
skulle hafva varitt stort roop och taal om våre heemlige congresser och
handlingar medh vederparten, the ock Schiller confirmerar efter cardinal
Mazarini breef till d’Avaux, som in originali skall vara vijst her residenten
och innehålla, att i Franckrijke vore vetterligit, det her residenten umginge
medh the Spanske, plägandes hemliga tractater från nästförledne Septembris
månatt
Heimliche Verhandlungen Rosenhanes mit Peñaranda erwähnen die Franzosen mehrfach. In Paris
argwöhnte man, wie Mazarin am 22. Dezember 1645 erwähnte, daß die dort verbreitete anti-
französische Druckschrift Bibliotheca Gallo-Suecica unmittelbar auf diese Verhandlungen
zurückgehen und unter Mitwirkung von Brun und Saavedra entstanden sein könne: Négociations
secrètes II S. 234. Im gleichzeitigen Memoire des Königs wird die Schuld an der Entstehung
der Schrift auf Salvius geschoben: ebd. S. 238.
Ob es sich hierbei um bloße Einbildungen der Franzosen oder die Absicht handle,
der Krone Schweden die Schuld zuzuschieben, müsse sich zeigen. Schweden habe oft-
mals bewiesen, daß es gegenüber Frankreich aufrichtig handele.
Hvadh nu brefvett och beskylningarne in particulari angår, så kommer oss
främmande före och är inthet uthan eftertänkiande, att Danske krijgett,
som Franckrijke inthet angick och nu är bijlagt samptt armistitia medh
Churbrandheburg
Vgl. [S. 88 Anm. 2.]
stierna, i sidsta sammanvaru i Mönster icke allenast inthet improberade,
uthan lofvade och dömbde vara chronerne till godo och fördeel, ville nu
draga om till en reproche. Ofvanbemälte bäggie churfursten hafva ju varitt
Kgl. Maj. foederati och stått i krijgett emot Kaijsaren och nu effter när-
varande tijdz lopp och sakernes beskaffenheet bevekts hijt igen och på vår
sijdho, fördenskuldh inthet vara uthur vägen, uthan nyttigt och medh
Wismariske alliancens
Förbundsfördrag mellan Sverge och Frankrike, gällande för en tid af tre år, Wismar
20. März 1636: Sverges Traktater V 2 (1909) S. 366–376; und Interimskonvention
mellan den svenske rikskanseleren och den franske legaten St. Chamond, Wismar
1. April 1636: ebd. S. 373–375. Vgl. F. W. Barthold: Geschichte des großen deutschen
Krieges I (1842) S. 342.
uthan droges tillbaker och från Käijsaren. Medh Churbrandeburgh hafver
Franckrijke inthet hafft något krijgh, uthan fast meere caresserat honom,
på alla måtto myckett minder ofrådt eller lagt sigh emot armistitii tractaten
medh honom. Thet som medh Chursaxen är uprättatt af Königsmark,
hafver thenne för sigh allena uthan Kgl. Maj. vetskap eller ringeste commu-
nication begynt och sub rato slutet, viliandes försäkra feldtmarskalken och
vinna bättre lägenheet, att secundera hufudharmeen, och är thetta aldeles
inthet uthan communication medh de Fransöske. Ty generalmajoren her
Axel Lilie
och hälst legatio Gallica besvarade sigh theröfver, att man fiek lijten kundh-
skap om sedan och hvadh medh Chursaxen var slutet, svarade att feldt-
marskalken her Torstensson, blifvandes besökt af byskopen af Hall
August Herzog von Sachsen, Administrator von Magdeburg, der in Halle a. d. Saale residierte.
Vgl. [S. 7 Anm. 1] .
thenna saken hafver rådhfrågat baron d’Avangour och fått till svar, att man
måtte nu man menagera thett tillbudet om Chursaxen accommodation, så
gott man kundhe.
Das von den Franzosen getadelte Verhalten Königsmarcks rechtfertige sich aus den
damaligen militärischen und politischen Gegebenheiten. Die Zulassung La Bardes
könne ohne königliche Anweisung nicht bewilligt werden, auch wenn La Barde heute
mit harten Worten darauf gedrungen habe.
Huru vij 3. hafva nämpt dhe innehafvande stiffterne, thet veet here resi-
denten förr och seer ännu vijdare af innelagdhe copia. När legatio Gallica
rooga och rätt tillseer, så är inthett talt emot thet, som the ville och dorfve
på uthi Mönster, nämbligen att vij inthet skulle nämpna flera stiffter än
Bremen och Verden, och hafve vij emot Kgl. Maj. ordre allena till att
lämpa oss såvijda som skee kunde, legationi Gallicae ther saker in generalis-
simis terminis framstelt. Man hoppas att the ju skala så myckett vilia troo
oss och hvadh vij hafva talt, som andra löse ordh och chartequer som flijga
kringh
Gemeint ist wohl die Bibliotheca Gallo-Suecica. Vgl. [S. 89 Anm. 2.]
Thet ijsersta, som duc de Longueville mäler om, som skulle vij hafva
utmålat och giort Franckrijkes satisfaction för stoor, är een opilich talt och
löös saju. Solche Behauptungen seien durch nichts zu beweisen. Her residenten
skrifve vij detta allt till mehra efterrättelsse och achte vara bäst, att han
håller sigh på een tijdh inne och från de Fransöske, afseendes medh all flijt,
hvadh de vilia taga sigh före
Die Antwort auf das Schreiben Rosenhanes vom 13./23. Januar 1646 ( DG, A I 1, Resident .,
9–10) ist hierin nicht enthalten. Rosenhane hatte wegen eines Passes für den Grafen Nassau, einer
Salvaguardia für den Dompropst von Münster und wegen des domkapitularischen Hauses Schöne-
fliet geschrieben (Memorial wegen Schönefliet beiliegend: ebd., 11–13).