Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
4. Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius Münster 1645 November 28/Dezember 8
–/ 4/–
Münster 1645 November 28/Dezember 8
Besuch bei Trauttmansdorff. Dessen Pläne. Türkengefahr. Französischer Anspruch auf das Elsaß
und die drei Bistümer. Abtretung Pommerns durch Brandenburg. Befürchtungen der Hansestädte
über Behinderung des Ostseehandels durch Schweden. Rücksichten auf die kommenden Friedenszeiten.
Charakteristik Trauttmansdorffs. Unterredung mit Wittgenstein.
I går för middagen besökte jag grefven af Trautmansdorff och, effter aflagde
complimenter, discurrerade medh honom vidh pass een tijma. Hans för-
nembste propos gick dhärpå uth, huru han til den ende var hijt kommen at
försökia, om möijeligit vore, på någre billige conditioner at erhålla någon
fridh och at han inthet tänckte här länge at uppehålla sig, uthan ther thet
inthet kunde skie, måtte man befalla Gudh saken och låtha komma på them,
som thertil äre vållande; i synnerheet beklagade han och bekiände sigh
samma stunden hafva fådt breef af Keijssaren, hurusom the stå i störste
fahrligheet för Turken och är nästan inthet til at tvifla, at han icke vänder sig
at föhra krieg til landtz och, såssom Venetianerne medh penningar eller
andre medel kunne komma derifrån, så står Ungeren och Österrijke dher
före.
Sedan kom han til at tahla om conditionerne och eenkannerlig thet, at
Franckrijke står effter Elsass, hvilket han hölt heelt omöijeligit, seijandes at
the heller skulle släppa altsammans än at the thet kunne cedera, allegerandes
dertil åthskillige skiähl; bekiände dogh sig hafva i fulmacht och igenom
mediatorerne låthit tilbiuda Frantsösche gesandterne Metz, Tull och Verdun.
Förmeente at the thermedh kunde vara tilfridz. Sade sig och vara försäkradt
om kungen i Franckrijke hade lofvadt at han thermedh hade låthet sig
nöija.
Om Pomeren sade han den difficulteten vara, at churfursten af Brandebourg
det inthet vil afstå, sedan och at samptlige stenderne skulle vara deremot, i
synnerheet Hänssestäderne, som störste interesse deruthi hafva och allareda
befinna sig graverade öfver thet, at Sverige genom tullfrijheeten i Sundet
och sine månge hampner i Östersiön drager commercierne til sig, hvarutaf
vil föllia, at Hamburg och Lübeckh medh tiden blifva deshabiterade och
heele rijkedt derutaf icke ringa skada tager. Dertil skulle man och tänckia,
huru Sverige på någon tijdh hafver nappat omkring och profiteradt opå
Moscovijten, Pålacken, Dennemarckh, och nu omsijder vilia göra thet
samma på Romerske rijket. Vij måtte tänckia at dhe tijder een gång kunde
komma, at the som således hafva mist, läre sökia sin fördeel igien. Ty dher
vij skulle stå deropå, kunde thet aldrig gifva någon beständig fridh och
förtroolig vänskap, uthan mehra lempna een cupidinem vindictae och odium
effter oss. Item thet vore och emot then scopum och dessein, vij härtil hafva
låthit påskijna. Ty att beskydda stenderne och hielpa them til sin rättigheet
och therhoos spoliera them ifrån sin landh och lähn, lupe emot hvarandre
och, oansedt een deel nu syntes hålla medh oss, så skiedde thet inthet utaf
någon kärleck til oss, uthan för räddhuga och een deels för sit egit interesse,
och skulle man thet väl besinna, när tiderne annorlunda kunde gifva sig.
Fördenskuldh, dher vij ville hafva en beständig fridh, måtte man och tänckia
på tolerable conditioner, dogh ther som vore til at giöra medh een part
allena, så måtte man dogh sij, huru man kunde ställa den tilfridz; och på
sådant sätt kunde chronan Sverige bättre försäkra sig. Han sade sig villia
förrätta sine saker här det snareste han kunde och begifva sig til Ossnabrugk,
ther vidare at conferera medh Eder Exell. Sade sig och villia gå uprichtigt
och strax seija uth hvadh som skie kunde heller inthet. Och dher Eder Exell.
ville göre thet samma, meente han thet kunde bäst despescheras; men
befruchtade Eder Exell. thet inthet kunde göra för vidare ordre ifrån
Sverige.
Jag objicierade praeliminariernes orichtigheet medh passporten och exclusis,
dem han förmeente inthet vara til at disputera öfver, uthan kunde hafva sin
richtigheet. I synnerheet förmeente han, hvilke som Eder Exell. begära
hijt, kunde väl komma på Keijssarens och Eders Exell. ägne pass, at ther-
medh inthet behöfdes uppehålla tiden.
Thetta föruthan frågade han något om tilståndet i Sverige, om Hennes Maj.
ålder, gifftermåhl i synnerheet, om rijkzcantzlären
och sade sig hafva förnummit uthur Sverige och Franckrijke, at the på beggie
sijdor äre medh folck och medel förblottade, at the inthet mindre hafva
orsak at åstunda til fridh. Hvadh jag til alt detta svarade, är onödigt at
upreepa.
Han discurrerar elliest väl och förnufftigt och synes vara een klook mann,
oansedt han är af slätte miner och anseende. Kläder sig och mächta illa
effter gamble maneeret, går krook ryggiot och har een stoor perucque. I thet
han mötte mig och skulle medh hast taga kappan på sig, vender han henne
af vig, hvilken under var fodrat medh thet länga ruggota plytzet, sätter sig
thermedh neder och kryper tilhoopa och såg uth som een biörn. Sedan jag
hade begynt tala, besinnade han sig, stod up igen och hade nog giöra, förrän
han fick vända henne. Han föll mig strax i tahlet och inthet bidde at jag hade
taalt uth. När jag togh afskeedh, fölgde han mig genom sin forstu neder på
gården.
Samme dagen besökte jag och grefven af Witgenstein, hvilken berättade at
Trautmansdorff hade i begynnelsen strax frågat honom, om hans herre vore
sinnadt at quittera Pomeren eller inthet. Desslikest dömbde han af andre
hans discurser mehra, at hans upsåt mehra skal vara at försäkra sig på kriget,
än at han skulle kunna bringa någon fridh tilväga. Föruthan thette discur-
rerade han såssom tilförende om sin herres interesse i Pomeren och den
jalousie han hade om hertig Augusti Magdeburgensis
August Herzog von Sachsen, zweiter Sohn des Kurfürsten Johann Georg und seiner Gemahlin
Magdalena Sibylla von Brandenburg, * 13. August 1614, 1627 Koadjutor des Erzstifts Magde-
burg, 1628 Administrator des Erzstifts, trat nach dem Prager Frieden die Regierung des Erz-
stifts an, † 4. Juni 1680, begraben in Weißenfels. ADB I S. 680–681 . NDB I S. 450 .
APK 21911ff.
och om religionstriden i Ossnabrugk, hvilken han mächta hårdt syntes låtha
gå sig til sinnes.
I går vore the churfurstlige tilsammans, men Brandeburgensis inthet kalladt,
öfver hvilket han strax hade beskickadt den Mäntzische. I förgår hafver
Vehlen
Alexander Reichsgraf von Velen und Megen, Herr zu Raesfeld, kaiserlicher Generalfeldmarschall,
* 1599, † 1675. Heinrich Knust: Alexander von Velen 1599–1675. Ein Beitrag zur
westfälischen Geschichte. Diss. Münster 1938. Wilhelm Rave: Alexander II. von Velen.
In Westfälische Lebensbilder VI (Münster 1957) S. 1–13. APK 26808f.
skulle vara slagen.
P. S.
Jag vill idag besökia her Longeville
Henri II Duc de Longueville, * 7. April 1595, † 11. Mai 1663 Rouen. NBG XXXI (1860)
Sp. 586ff. W. K. Prinz von Isenburg, Stammtafeln II Taf. 35. Paul Guillaume:
Henri II d’Orléans au congrès de la paix à Munster. In Bulletin de Société archéologique
et historique de l’ Orléanais 3 e trimestre 1961, Nr. 11 bis S. 1–22. Bildnisse I S. 11;
APK 15494–15498.
drögsmålen till repliquen, som förmäles i Eders Exell. her Oxenstiernas breff,
som rätt nu ankom. Jag vill och höra hvad han säijer om Trautmansdorffs
offerter, och thet i mårgon berätta.