Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
219. Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel Stockholm 1648 April 15/25
–/ 219 /–
Stockholm 1648 April 15/25
Kopie: RR (sv) fol. 641–642.
Bestätigung des Berichts vom 6. April über die Vertreibung der kaiserlichen und bayerischen
Truppen über die Donau und der Bitte um weitere Verhaltensvorschriften, besonders falls Bayern
zur Neutralität zurückkehren sollte. Weisung, über den angeblichen Übergang einiger schwedi-
scher Regimenter zu den Franzosen Auskunft zu geben.
Vij hafve i förgår bekommit Edert bref, daterad i hufvudhquarteret Ickel-
heimb vidh Windzheimb den 6. passato, deraf vij sij och förnimme, hvadh
Eder dessein i förstonne haver varit, till att stå medh armeen på någon lijten
tidh, men af hvadh orsaker I sedan hafve most den förandra och giöra Eder
flijt, at drifva dhe keijserlige och Beijerske armeerne inn öfver Donauströmen
och der söka till bringa dem i action eller och, ther I icke blifva behörligen
adsisterade, tå at gå serskildt tijt, I uthi brefvet förmähle, görandes elljest ett
förslagh, huru then respecten, som Franckrijke drager på Beijern, må blifva
försvagat, och förfrågandes Eder om vår meningh och förklaring Eder till
rättelsse, ther Beijerfursten skulle vele söka reassumptionen af stilleståndet
och tractater.
Såsom nu detta Edert bref är af större vichtigheet, än at vij så hastigt theropå
kunne resolvera och gifva Eder på thenne nu afgående posten svar, altså vele
vij thet bespara till härnäst och imedlertijdh öfverlägge thesse saker, at I ther-
opå vår förklaring må hafva och bekomma.
Ett allenast moste vij denna gången Eder påminne, at efftersom sagorne gå, at
I skole hafva öfverlåtet maraeschallen de Touraine någre regementer, till at
göra honom considerabel och capabel, desto bättre at agera emoth fienden, vij
dogh icke vetta, om sigh så förhåller, mindre troo, at samme regementer
länge hoos honom blifvande varde, så hafve vij icke desto mindre för een
nödtorfft befunnat, Eder härmedh befalla, at I tage Eder härutinnan till vahra,
så myckit mehra, som I kunne dömma, hvadh efftertänckiande een sådan öf-
verlåtelsse kan uthi sigh hafva och af sigh förorsaka, at I kunne gå samma
folck quitt. Men såsom vij icke kunna tänckia, sådant vara skedt till någon
annan ända, än till att formera desto bättre hans flygel, emedan I stå tilhopa,
så vele vij och förmoda, at härmedh ingen fahra skall vara till at befruchta.