Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
191. Magnus Gabriel de la Gardie an Johan Oxenstierna und Salvius Fontainebleau 1646 September 18/28
–/ 191 /–
Fontainebleau 1646 September 18/28
Eigenh. Ausf.: J. Ox. Slg. B II
Versicherungen der Franzosen, mit Schweden in allen Punkten, besonders bei der Durchsetzung der
Satisfaktionen und im Felde zusammenzuarbeiten.
Min siste skriffvelse var aff den 11./21. huius ; och såsom tvenne tingh
migh åliggia med flit vid detta håffvet at förretta, nembligen remarquera
och undersökia des intention att befordra causam communem, eenkanner-
ligen vidh allmenna fredhztractaten, och huru consilierne till det målet
stellaz och syfft[as], som och poussera och driffva på alt det som Hennes
Kgl. Maj. till tienst och dess dessein och intention till befordringh kan
lenda, altså haffver såvell hoos cardinalen Mazarini och comte de Brienne
som andre ministrer, de jagh både express heröffver haffver tiltalt och elliest
bracht på dhe discurserne, altidh jagh funnit det nöje, det dhe på det högsta
och med store och så förbundlige ord, som man någon tidh må kunna
uptenckia, sökia at försäckra migh det Frankerijke vell och som Eder Kgl.
Maj. åstundar, är intentionerat och at deras Majesteter kånungen och drot-
ningen regentinnan sigh så stadeligen och obrotzligen skole hålla vidh
alliancen medh Hennes Maj. uprettat och så lyckeligen intill denna dagh
continuerat i alle des artiklar och clausuler, at ingen satisfaction eller annor
offerte, den vare och huru stor den vill, någon tidh skall å denna sijdan
komma i consideration, hvar icke tillijka Hennes Maj. och andre deras
allierade skeer contentement, jemvell och att deras Majesteter ähre sinnade
och skole med iffver och alffvar driffva verket igenom medh vapnen, till
des Gudh een universal, säcker och beståndigh fredh förlänandes varder,
icke mindre ähn å Hennes Maj. vegnar jagh dem försäckrat haffver Hennes
Maj. villia, och nu sedan Hennes Maj. på den Danske sijdan ähr befrijat,
kunna giöra.
Cardinalen haffver aff migh begerat det Hennes Maj. jagh ville förstendiga,
det han och andre ministri vidh detta håffvet noghsampt kunna afftaga och
dömma, det vara det endaste hoop och finesse, som vederparten nu ähr
öffrigh at kunna separera cronorne ifrån hvarandre, men ner han seer at dee
tilhopa hengia och intet stå till at skillias åth, ehvadh konster han och dertill
brukar, at han tviffvels uthan skall lenkia sigh till billigheeten.
Aff detta tillfelle förvissade jagh honom, at Eder Exell. aff Hennes Maj.
haffva starke order och för Eders Exell. personer villia å Kgl. Maj. vegnar
föralltingh gå realiter och effter alliancen, såsom dermedh påminnandes at
man reciprocum herifrån förmodar.
Hvaruppå jagh till svar, som tilförende aff andre, bekom, det dee Fransöske
plenipotentiarii i Munster ähre i lijka måtto instruerade och befalte aldeles
gå med Eder Exell. pari passu. Men at de nu syntes något mehra avancera,
det vara allenast in puncto satisfactionis för Frankerijke, hvilken veder-
parten funne så billigh vara instelt, at han icke annars kunde än den straxt
och uthan upskåff bevillia och effterlåta. Dessföruthan vore och begge
legationerne emellan concerterat at öffver cronornes satisfaction skulle à
part tracteras. Och effter denne stenen nu ähr uhr vegen och denne difficul-
teten slettat, at tractaten derigiönom myckit mehra avanceras och befordras
och at cronan Sverige igenom de clausuler dee vidhengde ähro, och aff
heela den tractaten om Frankerijkes stadige cooperation till att sletta och
igenomdriffva alt thet andra, som för Hennes Maj. och andre des allierade
ähnnu står tilbaka, noghsampt vore förvissat, de håppades at Hennes Maj.
på sin sijda skulle contribuera till att ehrholla freden, alt hvadh sigh med
säkerheet aff des stat göra låter och ähr raisonabelt, eenkannerligen effter
conjuncturen nu ähr heel favorabel at den besluta med begge cronornes
högsta ähra och bätrat; ähre lickvell redebogne at bliffva ståendes i vapnen
till des Hennes Maj. fulkommeligen ähr förnogd, om Hennes Maj. ändå
öffver heela Pomeren, archie- och biskopsdömen Bremen och Werden, så
och Wissmar begerade tvenne andre provincier. Ju om vij och deröfver
skulle perir ensemble! Han, cardinalen, viste migh i förgår ett breeff ifrån
monsieur de Touraine medh siste påst ankommit, hvaruthi han förmäler om
den venskap och godhe correspondence han med feltmarskalcken her Wran-
gell haffver, och det medh sådane ordh: Nous ne pensons ne ne voulons que
une mesme chose, och att de äro resolverade att gå åth Donau och Leek;
i det samma remonstrerar han huru stor fördeel man aff Schorendorff kan
haffva och begerer bliffva undsätt medh mehra fotfolck.
Hvaraff jagh hafver tagit orsack, at såsom någre gånger tillförende aff migh
ähr skiedt, remonstrera huru högnödigt det ähr, att denne armeen bliffver
renforcerat, helst vid så fatte sacker vidh fredhztractaten och der man bör
göra den yttersta effort at driffva vederparten till fridelige tankar, hvarföre
her ähr resolverat at nu straxt låta derhen affgå 3000 man, hvilke vidh
ändan aff nestfölliande månadh skole vara vidh armeen. De seija sigh och
skola skicka långe klädesråckar derhen och penningar at redressera någre
aff sigh komne regementer. I synnerheet haffver jagh påörkat det Touraine
måtte haffva order att allena taga det Tyska väsendet i acht, som det för-
nembste i denna Europae allmenne perturbation, på det att icke general-
verket som icke långe sedan skiedde, må settias i störste fahra och hazard,
efftersom jagh och för een nödtorfft haffver ehrachtat, at vidh tillfelle före-
byggia , det her Touraine, hvar denna marche nu Beijeren gella skulle, icke
må bliffva i anseende aff denna hertigens captieuse löfften och tilbodh, som
altid i sådane fall han ähr van at bruka, antingen heelt och hållit contra-
menderat eller åth minstone få befallningh at stutza och giöra någon feinte,
och ähr migh i det nermaste i svaret derpå skiedt contentement, hvilket
jagh och skriffteligen bekommandes varder in forma resolutionis, det och
ett tecken aff een synnerligh affection skal vara effter dee sellan och icke
gerna annorledes förklara sigh i sådane ährenden som någre aff migh inlagde
puncter innehålla, ähn igenom missiver eller postscriptis. I går bleff migh
conceptet på mitt ahnhollande communicerat, men effter dee migh i någre
stycker icke aldeles contenterar, bliffver derpå ähnnu till i morgon arbetat.
I den 1., 2., 3., 5., 7., 8. och 9. artikel ähr det i det nermeste som jagh kan
begera; om i den 4. och 6. något mehra står till at erholla, varder idagh
jagh förnimmandes.