Vij sij af Edhert bref sub dato Münster den 14. passato, hvadh I svara oss på vårt breef herifrån gånget den 23. Decembris, och hvadh difficulteter invän- des uthi executione pacis, och deremot hårdt tränges på at ratificationerne motte uthvexlas; men at I medh grefve Servient och them Hessiske hade da- gen tillförenne, som var den 13. Januarii, gjordt thet afftalet, at svara sten- derne uhr een mun, det I fuller gerne skulle resolvera till commutationen, men kunne thet inthet förr effterkomma, ähn I på Edher förre gifne declara- tion ähre försäkradhe om executionens fullkomblige gång och at blifva i thet öfrige förnögde effter pacterne, Eder lijkväl reserverandes, at i fall I sågo nå- got synnerliget stifftas och förehafvas communi causae till förfång, fatta no- got rådh, som kan vara lempat till thet föresatte måhlet.

Medan nu denne Edher tagne resolution ähr ofvanbemälte vår förre och an- dre theropå sedermehra gångne ordrer lijkmätig, hafve vij denne gången in- gen annan eller ny resolution theruthinnan at fatta, men veele oss på the förre våre afgångne breef hafva refererat och Edher påminte, at I låte Edher tillbör- ligen och nöijachtlingen försäkra om executionens fullkomblige gång, förrän ratificationerne uthväxlas. Och endogh vij icke kunne sij, att ratificationernes uthväxling anten bör medh rette och effter pacterne ante executionem skee, eller till annat tjena, än allenast vijsa vår begärligheet till friden, effter lijkväl stenderne sjelfve, jämväl the evangeliske, sampt- och synnerligen yrckia der hårdt opå, må I omsijder och sedan dee 18 tonner guldh ähre betalte och afftaal gjordt öfver dhe tolff tonner, till commutationen förstå emot godh förvahring öfver executionen, serdeles den, som ex capite amnistiae et grava- minum gåå bör, men icke låta afdancka nogot folck eller restituera nogon orth, förän sådant voro richtigt

Vgl. Oschmann S. 136; ebenso in der königlichen Weisung vom 10./20. Februar 1649.

.

Annat consilium heruthinnan sij vij icke vara till at taga, uthan vårt och heele thet evangeliske väsendes störst praeiudicio och fahre; ställandes i Edher godhe försårgh then at föreböija, efftersom I befinne värcket löpa och vår säkerheet kan fordra.