502/ 534/–

Stockholm 1649 Januar 27 / Februar 6

Ausf.: DG 20 unfol. = Druckvorlage; Kopie: RR (sv) fol. 113’–114’; Konzept: Kungliga Koncepter.

Bestätigung des Berichts vom 7. Januar. Unverständnis für die Weigerung der Kaiserlichen und Stände, einen Rezeß auszustellen, wonach die Exekution des Vertrages sofort nach Austausch der Ratifikationen vor sich gehen solle. Weisung, deshalb eine Erklärung abzugeben, daß Abdankun- gen und Räumungen von Plätzen erst dann erfolgen könnten, wenn die Restitutionen gemäßInhalt des Vertrages durchgeführt sind. Verhinderung der Restitutionen durch den Kaiser und die katholischen Stände, besonders in Augsburg. Rüstungen des Kaisers in den Erblanden. Nochma- lige Weisung, die Ratifikationen nicht auszutauschen, wenn nicht 18 Tonnen Gold in bar und 12 Tonnen in Obligationen entrichtet sind.

Vij hafve sedt af Edert breef sub dato Münster den 7. huius, at de keijserlige plenipotentieradhe och dhe catholiske stenderne ingalunda ville förstå till någon godh och oförfångeligh revers eller nebenrecess, thermedh I å våre vegner emot ratificationernes uthvexling kunde vara försäkradhe om execu- tione pacis, men trängia dher hårdth uppå, att ratificationerne motte commu- teras och sedan strax theropå företagas armeens afdanckning och platzernes evacuation, invändandes, som skulle executionen sädan bettre kunna gåå, men at I vore sinnadhe, såframpt alle förslagne medell skule veela difficulte- res, at på sidstone förstå till commutationen, dogh så, at I Edher först skrifte- ligen förklaradhe, det I intet veele eller kunne consentere till platzernes resti- tution och militiens afdanckning, förrähn restitutio ex capite amnistiae et gra- vaminum voro skedd och chronorne sampt ständerne gjordt ett nöije i the saker, som the effter instrumenti pacis inneholdh hafva att praetendera uppå

Vgl. Oschmann S. 136; ähnlich auch in den Weisungen vom 3./13. Februar und 17./27. Februar 1649.

Till nådigt svar herupå kunne vij icke afsij någre funderadhe skähl, hvarföre the keijserlige och stenderne må eller kunne fövägra sigh, till att uthfästa then begärte recess och försäkring, at executio pacis skall effter instrumenti tenor blifva stält i värcket, fast ratificationerne uthlefvereres och förväxlas. Nu en- dogh till att gifva saken sitt uthslagh och accommodere oss någorlunda dee keijserlige och stendernes opiniastritet, det vele vara een saak, at I vidh ratifi- cationernes commutation först Edher skriffteligen förklarade, till återhollet af platzernes restitution och soldatescans exauctoration, intill skedde restitution och execution effter frijdzfördraget. Lijkväl, effter nogsampt ähr klart och vijser uth, at Keijsaren och the catholiske stenderne icke veele låta executio- nen af friden gå för sigh, men lembna alle saker i Rijket i det ståndh dee nu beroo, och papisterne icke restituera den evangeliskam, hvadh dee elljest vigore pactorum böre afträda, till hvilken ända Keijsaren allenast medh ett placat låtes veele exequera frijden, creitzexecutores icke lägge handen der- vidh, restituentes status kaste sigh theremot, och i synnerheet, hvadh Augs- purg vidhkommer, undrager sigh churfursten af Beyern, som sin guarnison therinne hafver, at icke hjelpa till executiones dersammestädes. Och det för- nembst ähr, stärcker sigh Keijsaren i Erfflanden med all macht och icke tänk- ker till att afdancke sitt krigzfolck, men blifva armatus post pacem och oppo- nera sigh stenderne i Romerske Rijket, serdeles them evangeliskam, at dee icke må njuta fruchten af thenne slutne fridhen. Hvarföre och såsom vij för dette hafva befallet Edher, fuller at förstå till commutationem ratificationum, men icke annorlunda ähn emoot berörde reverser eller recesses uthfästning af them keijserlige och stenderne, altså veele vij och nu, at then saken thervidhskall bevenda, så at I icke uthlefverere eller förväxle ratificationerne, medh mindre I först vette dee aderton tunnor guldh ähre betalte och assignatio- nerne gjorde på de andre tolff, och I ähre och blifva förvarade och försä- kradhe medh een recess, at post commutatas ratificationes skall executionen af frijden een vägh som annan gå för sigh och ställas i värcket, serdeles resti- tutio ex capite amnistiae et gravaminum, och chronorne som Romerske Rijk- zens ständer vederfahras ett nöije i alle saker effter pacterne. Men ingen orth restitueres eij heller nogon man afdankes, förrähn executionen i så motto ähr gången. Finne I och rådeliget, at jempte denne försäkringen skriffteligen Eder opå dette slaget förklare, thet ställe vij Edher uthi sköön och holle så före, att een sådan Eder förklaring voro godh och nödigh.