Vij hafve inthet änn hafft någon effterrettelse, om vår notification om fridz- slutet till her generalissimi Furstlige Nåde är ankommit. The keijserlige läte oss igår vetta, dett Piccolhuomini hadhe hafft kundschap therom och adver- terat till Eders Kongliga Maijestättz generalitet.

Här hafve vij, som mädh näst förgågne post är mält, hafft göra deels mädh puncto executionis och hvadh theraf hänger, deels mädh tractatu Gallo-His- pano. The keijserlige, grefverne af Nassow och Lamberg sampt her Volmar och Krane, vore then 30. passato hoos oss och 1. berättadhe, det the på vår gjorde påminnelse om the keijserlige marche under grefve Woldemar inåt stifft Minden hade schrifvit icke allenast till feldtmarskalken Lamboy, uthan och till greve Woldemar och them påmint, at sådant skedde emoot thet här träffade fridzslutet; 2. contesterade the, det the gerna skulle contribuera och hjelpa alt thet practicerligitt funner, till att förekåmma then confusion, som synnes här in circulo Westphalico förstå, eenkannerlig af hvar partijs eensij- dige contributions och restantiernes påläggiande och exaction, såframpt man icke i tijdh, communi partium consensu, thet remedierade. Ther hoos recom- menderade the 3. bischopen af Ossnabruggs begäran, som var, att borgmä- stare och rådh i Ossnabruch måtte hålla tillbakars mäd Pettersburgz full- komblige demolition. Till thet 4. talte the om then Fransösche och Spanische tractaten. Therom blifver häreffter någott förmält.

Vij tesmognerade, att thet 1. var vähl gjordt och ville vänta, hvadh effect therpå skall kunna föllja. Sedermera är berättatt, det greve Woldemar hafver vändt om på sin marche åt Minden och tagit henne från Iborg på Lengerichen genom grefschapett Teklenburg, ther hans folk hafva uthan regard på fridzlu- tet och resandes pass (som littera A vijsar om residenten Biörnklous dräng) farit illa fram. Om thet 2. confererade vij och ventilerade någre expedienter, finnandes omsijder för bäst, att the legationes skulle skrifva tye till feldtmar- skalken Lamboy och begära af hånom commissarier, och vij effter cammere-rarn Oloff Pedersson, att kåmma hijt och här in loco forlijkas om ofvan- bemälte punct, efftersom Eders Kungliga Majestätt af här hoos fogade copier under B och C thet mäd mehra nådigst täckes förnimma. Hvadh 3. Petters- burgz demolition anlangade, sade vij, thet staden Osnabrug i krafft af amne- stien hade macht att raçera Pettersburg och vore nu till verkie thermädh. Eff- ter lichväl bischopen slago före medel, ville vij thet berätta deputatis Osna- brugensibus, som här äre, och höra theras mening.

Den 1. huius låte the keijserlige åter märkia, att the hade någott att tala med oss, och efter raden var hoos oss, att revisitera them, gjorde vij thet then 2. huius, finnandes ther för oss in förmakett 3 deputerade från bischopen af Ossnabrugg och doomcapitlett thersammestedes och the 3 Brunsvijk-Lune- burgiske gesanterne. Caesareani, näst aflagde complimenter, påmintte, att in instrumento pacis articulo XIII § secundo vore afskedat, att det så skall ante ratificationum exhibitionem tracteras om en vist capitulation emellan bischo- pen i Ossnabrugg, hus Brunsvig och stifftzständerne. Partes hade reda varit theröfver här i Münster, deels i her Volmars praesentz, deels för sigh, uthan arbitris. Caesareani trodde, att thet skulle änn lijtett restera stridigt them emellan. Stälte till oss, om vij ville, att parterne skulle kåmmo begge tillijka eller hvar för sigh intill oss, effter the i the stridige puncterne inthet kunde kåmma till slut sigh emellan, uthan behöfve och begäre begge legationernes interposition. Vij sade oss icke synnerligen vetta af thet, som härtill emellan parterne vore forluppitt, meer än hvadh Brunsvicenses hade en gång refererat. Höllo lichväl vara gott, att saken företoges och fördes till ända, hållandes ther hoos före 1., att deputati nobilitatis och af staden Ossnabrugg måtte vara till- städes, hvar icke i conferentzen, lichvel i någott gemach, att man på alla hän- delser kunde nyttja theras information och the seija sijna nödtårffter, om så behöfdes, helst effter thet nu är någott extraordinarie som stifftes och giörs, att blifva everdligen i stifftett observerat och hållett; 2., att thet och vore bät- tre, det parterne kommo hvar för sigh änn tillijka. Therpå kallades the bischoplige och domcapitles deputati in. Af them blef begärat, at the ville berätta, i hvad stånd och huruvijda the vore kompne mädh the Brunsvik- Luneburgische. The ther närvarande kunde då, för syndici reesa till Ossna- brugg, icke så egenteligen seija, hvarpå saken berodde, mente lichväl, at thet vore ringa och mäst om religionssaken, som änn funnes stridigt. Brunsvicen- ses kallade i lijka måtto in för oss, berättade, att heela handeln kunde fordee- las i 3 classer. Then 1. anginge iura episcopi et capituli, then 2. sacra et reli- gionem och then 3. iura tertiorum, såsom adelens, civitatis Osnabruggensis och andre particularium. Then 1. classis och hvadh tijt hörer, vore mästedeels afhandlatt och förlijkt. Fuller funnes ther änn något tvistigt, såsom thet att doomcapitlett inthet vill tillåta, att bischopen nå uthan sin villje och consens 1. beställa och sättia cantzelijrådh och andra officia, och ändå minima quae- que, såssom käckar, fyrbytare, kammartjänare, lacqueier och pager; 2. inthet förläna feuda infeudari solita enskeller; 3. gifva confirmationer och annatt slijkt. Och ehuruväl förre bischoper vore vana, att bindas till slijkt och thensidste thet hafver måst undergå, så ville och kunde lichvel hus Brunsvijk thet inthet giöra, effter the kåmma inthet per electionem eller postulationem ther- till, uthan på sätt och vijs, som tractaten mädgifver, varandes sådana anmo- dande aldeles emoot theras nådigste principalers reputation och sjelfve billig- heeten. Hvadh then 2. och 3. classerne vijdkåmmo, vore the uthsatte, helst religionssaken, att debatteras emellan the keijserlige och oss. När nu Brunsvi- censes togo affträd, fans för gått, att vij skulle tala om religionsvärkett; vij slogo fram och sustineradhe, att religio och des exercitium måtte blifva, som thet nu, conclusa pace, fins i stifftett, allegerandes thertill effterfolljande skäl: 1., att anno 1624 hafver then reena evangelische läran gått och vorden predi- katt öfver heela stifftett Ossnabrugg, som bijfogade deduction under D thet mäd mehre uthvijsar. 2. bekänner bischop Frantz Wilhelm sjelff in praefa- tione actorum synodi maioris Osnabrugensis, thet vore sant mäd desse orden: Tota haec, proh dolor, dioecesis, non nam orbis universus Arrianam se esse ingemuit, sed acatholicam esse vidit. Caesareani stodo på terminum anni 1624, män bekänne ther hoos, att thet vore een exceptio termini mäd thetta stifftett, aldenstundh „Ita tamen ut prius etc.“ disponeradhe någott mehr therom. The fölle therföre therpå, att man måtte 1. see på terminum anni 1624, i hvadh stånd kyrkijorne och Gudztjenster då hafver varitt, och 2. hvadh sedan vore ändratt och infördt på then eena eller andra sijden. Sedan vij nu länge hadhe sustinerat vår förre mening, producerade vij 1. Brunsvicen- sium uppsatt af capitulationen, såvijda thet angår religionen, som littera E innehåller, och gafvo the keijserlige thetsamme och i lijka måtto een designa- tion på kyrkioherdernes tillståndh anno 1624 sådant, som her greff Gustaff Gustaffssons råd, Dr. Hast

Ein Dr. Joachim Wilhelm Hast findet sich mehrfach in den Akten über die Restitution des Hochstiftes Osnabrück. So wird er in einem Brief des Notars Brickwedde vom 12. Oktober 1650 genannt (Rep. 100 Abschnitt 12b Nr. 7, 40) und besiegelt am 20./30. November 1650 die Bestätigung, daß der getroffene Vergleich vollzogen wurde (ebd. Nr. 3, 35). Er wird auch im Tagebuch über die im September und Oktober 1650 geführten Verhandlungen erwähnt (ebd. Nr. 7, 1ff.); freundl. Auskunft des Niedersächsischen Staatsarchivs, Osnabrück.

, oss här hafver suppediterat, varandes then här hoos lagd under littera F. Thereffter fodradess parterne in som för och blef them refererat, hvadsom var förluppitt, enkannerligen gafz ofvanbemälte de- signation åt the bischoplige, att theruthur see, om thet hafver anno 1624 varit ett sådant tillståndh mäd religionen. Thermäd blef then saker opsatt till een annan gång.

Effter vij nu hade bekåmmit tiender, doch icke änn rätt vissa, som hadhe the keijserlige uhr Warendorp fallitt inni stifft Minden och ther tagit bårt några hundrade hästar, jämvähl vij måst förnimma, att vårt folk och andra, som reste mäd pass, inthet vore säker på vägerne för the keijserlige, hafve vij thet- samma gångh emot plenipotentiarios caesareos resenterat. The låfvade vela låta inquirera om begge och göra sin möjeligste flijt, att remediera thet eena och andra, improberandes sådana excesser lijka mäd oss.

Vijd thenne och then förre conversationen, som vij hadhe mäd the keijserlige, bode the, att vij ville göra och använda alle möjelige officia hoos greve Ser- vient, att tractatus Hispano-Gallicus måtte och i lijka måtto kåmma till slut. Såsom nu greve Servient tesmognerar mäd ord och åthäfvar och använder all möjelig flijt, till att kunna bringat therhänn, altså hafve vij thet på behörligitt sätt declarerat emoot then keijserlige. Vij hafve icke heller underlåtitt, att be- sökia och conversera mäd partern särskilt, sampt Venetianerne, att göra, hvadhsom oss kan anstå i een slijk sak.

Controversierne, som änn nu äre oslijtne och indecis, äre sex, och i våre förre sampt- och särskilte bref åfta opräknade. The hafva nu på een tijdh icke så mykitt hafft göra mädh materia rerum indecisarum som några formaliteter. Så snart greve Servient och andre, som på een tijdh hade varitt i Ossnabrugge, kommo hijt, och lijknelse var, att then Tysche friden tycktes gå till slut, pous- serade mediatores och andra, som kommo åth, på tractatus Gallo-Hispanici promotion och slut. Till then ända blef af mediatorerne föreslagit och par- terne bevilljat, att till bättre och beqvämmare fortgång i tractaten först trac- tera the saker, som immediate concernera chronorne och sedan illis absolutis taga res sociorum fram.

Greve Servient, ehurvehl han inthet var debitor, uthan raden hoos Brun att proponera, gjorde lichvel then gången een proposition, som tillforende är in- sänd och begynnes mäd desse orden: „Puisque le principal fondement etc.“ Therpå svarade Brun strax in scripto och inleet sig i tractat mäd greve Ser- vient. Man hafver och inthet annatt tänkt, än att the skulle på begge sijder villa stadigt blifva vijd then convenierade ordningen, att först absolvera res regnorum, som mäst angå loca occupata in Belgio, Burgundia et Catalonia sampt samma platzers dependentiers determination.

Brun tesmognerade thet på sin sijda, icke allenast mäd acceptatione proposi- tionis och sitt svar, uthan och i thet han här och thär lät sigh höra, att hans konung hade så godh och funderatt sak, att han drag dhe, att sättia henne under heela thenne conventens eller Eders Kungliga Majestättz, ja och parla- menti Parisiensis decision och arbitrium, efftersom han ock in particulari nämbde then ene moot oss, om Eders Kungliga Majestättz arbitrio, och till ett större ljus i hans sak communicerade oss een schrifft till sin herres justifica- tion, som finnes under G.

Ehuruvehl vij nu 1. kunde någott så när tänkia, att thet var mehr complimen- ter änn alfvar mäd samma Brun oblation, och 2. att Eders Kungliga Majestätt måtte hafva betänkiande, att (såframpt thet blefve utriusque partis consensu offererat) thet acceptera, alldenstund man icke allenast sällan defererar eller accepterar slijke arbitria, uthan att the som skie, pläga inthet åfftan vähl uthslå, uthan blifva antingen frustanea, eller falla arbitro sjelf till praejuditz, effter man nepligen skall kunna göra begge deelerne till godo. Så doch emä- dan Brun var så liberal mäd samma offerte, rättade vij lichväl greve Servient therom, att höra hans sentiment. Hvilket var, att han fuller hade ordre, att deferera Eders Kungliga Majestätt samma arbitrium, om Spanien thet villegiöra; och till att vist få vetta, om Brun hade någon mening mädh then, han hafver låtitt sigh förljuda, proponerade greve Servient mediatoribus the 5 frå- gorne, som i sidste relationen är mält om. Therpå då Brun hafver svarat, det han hvarken hoos oss eller annorstädes hafver gjordt någon apertur om arbi- trio, att defereras Eders Kungliga Majestätt, ithet han, som för är mäldt, haf- ver sagdt här och thär, vore allenast talt par compimento. Thet vore fuller inthet contra mandata quae habet, män lichvel praeter eadem, och ville therom skrifva till Brüssell.

Vij talte och igår någott mäd hånom, Brun, om the sakerne och förnummo, det han nu inthet så laxe talar i then saken, uthan förmälte, det Spanien nu som förr vill gifva controversien om dependentierne under Generalstaternes decision. Greve Servient, hafvandes extorquerat confessionen af Brun, att in- tet hafver ordre, fast mindre hafft meening mäd sin förra contestation, att opdraga Eders Kungliga Majestätt arbitragen, säger, det han uthan thet fallett är befallatt, att acceptera ingens, vare ho han vill, arbitrium. Sakerne vore så fatte, att the kunde här tracteras och fulländas. Brun är och, som han i afftons sade, tillfridz, att man nu satter quaestionem de arbitrio afsijds och tracterer materialia sjelfve. Thet ville och greve Servient, män the äre åter fastnade i een annan formalitet.

Brun vill nu åter gå ifron then concenterade ordningen och inthet blifva vijd een puncht, uthan obligerar greve Servient, att tillijka förklara sigh på alla 6 indecise puncterne, enkannerligen att then Lothringsche saken må jämpte then andre företagas. Greve Servient vänder theremoot 1. thet effter ofvan- beschrefne sätt gjorde concertet; 2. att greve Servient hafver therpå propone- rat och Brun svarat; 3. hadhe the exempel för sigh i then Tysche tractaten, ther man först hafver ventilerad och slutitt res principalium tractantium och sedan res sociorum et adhaerentium; 4. ville greve Servient vara tillfridz, när puncterne, som immediate angåå chronorne, vore richtighe, Brun då måtte annectera een declaration, nembligen att thet, som så vore slutitt, inthet skulle hållas för gylldigt, om the andra icke blefve i lijka måtto richtige. Thet hafve vij och repraesenterat Brun, män han vill inthet låta seja sigh theruthi. Greve af Witgenstein berättar, det Brun skall hafva fått een stark reprimanda af greve Pegneranda för det, att han hafver accepterat offtabemälte proposi- tion af mediatorerne och altså inlåtitt sigh i tractat om pertinentierne à part mäd greve Servient. På Spanische sijdan invändes, att the icke kunna tractera om pertinentiis locorum sine mentione Lotharingicae causae, effter Lothrin- gen, som är af Keijsaren desererat och uthslutin af pace Germanica, skulle strax meena, att Spanien ville giöra thetsamma och altså, föränn tänker slå sigh till Frankrijkett. Greve Servient bär theremoot, att, så åffta Spanien vill opehålla och trainera värkett, kasta the Lothringsche saken fram, såsom then ther kan gifva them bäste praetext att föra krigett. Anlangande materiam rei seger Brun, thet han inthet kan i thet ringeste gå ifrån the declaration, som Pegneranda och han skola hafva gjordt den 3. Januarii af thetta åhrett. Greve Servient, ehuruvehl han alt härtill inthet hafver velat vetta af samma declara-tion, uthan blifvitt vidh thet, som nu nyligen är proponerat, villjandes theröf- ver gå till handles, lät lichvel i förledne affton märkia sigh, att han ville see samma declaration, efftersom vij ock till then ända strax i afftonse hafva gifvitt her Contarini vijd handen, att offtabemälte declaration måtte på beståligitt sätt lefvereras åth greve Servient. Thet han och lofvade.

Eders Kungliga Majestät allernådigste bref af den 12. och 14. Octobris är mädh sidste post vähl framkompne. Hvadh stadhen Erfurt vijdkåmmer, hafve effter Eders Kungliga Majestättz nådigste ordre vij uthi uthgifne propositio- ner och schriffter sampt alle förfallne occasioner på det bästa och högste sökt dess interesse, som acterne thet skola vijsa. Immedieteten var inthet at erhålla för the starke oppositioner, som bägge churfürsterne Mentz och Saxen, och hertigerne af huss Saxen theremoot hafva gjordt. Och när vij obtinerade lich- väl insertionem dictae civitatis cum reservatione praetensi iuris immedietatis, att ordenteligen uthföras, vore deputati Erfordienses inthet thermädh till- fridz, och drogo på een tijdh härifrån, hälst mädan then saken som mäst handlades. Vij hafve lichvel fölljandes Eders Kungliga Majestättz nådigste be- fallningh stått på theras bästa, så gott vij hafva kunnat och altidh berättatt een theras här qvar lemnade skrifvare, huru knapst thet föll i theres saak; då han, som han seger, effter ordre hafver på een tijdh stått på een nebenrecess och effterst att få ett attestatum, som hoos gående copia under H uthvijsar. Hvadh staden sjelf therom skrifver till oss, thet finnes under littera I. Effter the keij- serlige hafve oss thet låfvett, så vele vij giöra vårt bästa theruthi, ehuruvehl churfursten af Mentz är mäd all macht theremoot och tager sigh thenne saken på alle kanter högt ann.

The Churbrandeburgische hafva nu på een tijdh inthet mält om gräntzetrac- taten. När the therom röra, vele vij tage Eders Kungliga Majestättz nådigste ordre i acht. Hvadh the andra sakerne anlangar, hafve vij deels effterhanden sjelfve schrifvitt, deels vårt secretarius Gustaff Hansson berätta, huru mäd then är fatt och beskaffatt. Hvarpå vij oss thenne gången för tijdsens kortheet vele hafva refererat.

Residenten Biorenklou var in procinctu att reesa härifrån, som af oss och hånom tillforende är schriffvit. Effter vij lichvehl tykte, det han intet ännu skulle kunna mistas härifrån, deels för then ovissheet här mäd vårt blifvande på thenna orten, deels för the saker, som nu och vijd extraditionem ratifica- tionum förfalla, ty hafve vij rådt hånom, att blifva här qvar, håppandes att Eders Kungliga Majestätt thet mädh nåder förmärker.

Contareni begärer ett pass under Eders Kungliga Majestättz egen handh, att reesa härifron till Constantinopel, effter han skall hafva ordre af republiquen, att förfoga sigh tijt. Om Eders Kungliga Majestätt behagade benåda hånom mäd een schrifvelse therbredevijd, skulle thet uthan tvifvel vara kert, effter han hafver begäratt passett såsom till ett monument i sin familie, att thermäd vijsa posteritetn, det han på denne tractaten hafver varit af Eders Kungliga Majestätt känd.

Hvadh regerningen i Minden skrifva oss till, och vij then hafva svaratt, går här hoos under littera K och L. Idagh effter middagen var ordinaria statuum deputatio hoos oss och anhölt 1., det vij ville på Eders Kungliga Majestättz sijda oss vinläggia, att hostiliteten måtte fullkombligen cessera och 2. anstalt måtte giöras till locorum evacuationem. Vij beroopade oss på thet, som var gjordt mädh residenten Khleis affärdande och åthskillige schrifvelser så till armeen som andre garnisoner, och förhöppades, att å Kungliga Majestätt sijda skull slutett blifva exequerat, åtminstone vore till dato inge klagemål hoos oss innkomne öfver någre the våras excesser. Theremoot kunde vij eij förtiga, det vij hade äfvandå bekommitt schrifvelse uhr stifft Minden, att the keijserlige husade här och ther fast illa, achtade inge pass och hade sigh loge- rat i stifftett Ossnabrugg. Här vore feldtmarskalken Lamboys ordre daterat den 2./12. huius, i samma dagh, som vij här hade afftalt mädh caesareanis, att inställa slijke placquerij och ingreep in friden. Ständerne kunde therom bäst påminna hoos the keijserlige och them förmana till observationem pactorum. Vij ville använda all flijt, att hvadhsom skier böör, må effter all möjeligheet effectueras.