Vij hafve på ordinaire posten fådt Edert bref sub dato Munster den 8. huius och ibland annat deraf sedt, huru strängt och styft ständerne neka och uthslå underhållet öfver vintern för vår Svenske militie och den vi efter friden varde behållandes uti vår och chronans tjänst. Vele eij häller förstå till landtgrefvin- nans soldatesques underhåld intill ratificerad frid, eij häller till någon hennes milities contentement eller landsförskoning för vår soldatesques afbetalning. Desse vore nu å ständernes sida de förnämste difficulteter, som uppehöllo fridens och instrumenternes subscription, förutan att I ändå icke vore ricktige om det brefvet, som ständerne skulle skrifva till Keijsaren om Erfländerne, om attestatis, executions-ordningen, repartitionen af vår soldatesques conten- tement och om quarteren intra terminum ratificationis. Och såsom oss är en omöijelig sak, att kunna föra eller i denne vintren låta afföra hitöfver vår nationale militie, som ständerne vele henne kalla, så undrar oss, att de uti denna ringare sak vela så stort sig besvära och endskylla, särdeles där de väl sjelfve kunna täncka, att executio pacis jemväl i detta fallet icke låter sig så hastigt göra. Och om de ville lägga tiden öfver, som behöfves icke allenast till ratificationernes utväxling, utan ock till soldatesquens afdanckning, platzer- ners restitution och allt det andra, som måste ske, löper dock Februarius och kanske Martius och en del af Aprill förbi. Och i så måtto gifver sig den saken sjelf.

De Hessiske-Casseliske postulata vele I drifva så högt och väl I kunne. Men när de intet vidare stå att tvingia, icke för deras skuld uppehålla hufvudvärk- ket, besinnandes, att Franckriket hafver nu fådt all satisfaction. Och tagandes Eder till vara, att I icke låte komma våre saker på en ruptur med Franckrikets skilljelse utur kriget.

I göre eljest mycket väl, att I för underskrifningen efter all möijelighet söke, att inrätta den Erfländiske saken på en tilldrägelig fot och icke skufva henne opp, tilldess friden vore sluten och underskrifven, då Kejsaren icke skulle vara den till viljes i någon måtto. Samma sak är ock om executionsordningenoch repartitionen, som tjäna vara ricktige gjorde ante subscriptionem, att dif- ficulteterne, som härutaf oundvikeligen sig affinna skole, måtte förekom- mas.

Hvad I elljest förfrågen Eder om residenten Kleyhes accomodation, sedan han nu icke mera är vid det Casselske hofvet att bruka, så kan han Eder vid tractaterne så länge uppvackta, tilldess någon lägenhet till hans värckeliga employ sig anpraesenterar, eftersom vi ock vele vara betänkte uppå, att han med första lägenhet till tjänst skall blifva accomoderad.