Vij vele Eders Kärlighet härmedh vänligen icke förholla, thet vij på een mo- nadz tijdh hafve varit åth Upsala, Saala och Kopparberget förreste, och hafve under vägen fast vidh alle ordinarie öfver Hamburg inkombne poster fådt information om Eders Kärlighetz marche, rättad genast på Behmen, och i synnerheet bekommet Eders Kärlighetz sidste breff, skrefvne i Sippelzerbst och Altekemnitz uthi nästförgångne monadh Septembris. Hugne oss af Eders Kärlighet lyckelige tillståndh. Och kunne väll besinna, at marchen icke hafver kunnat hastigare fortsättias. Eij heller ogille vij denne Eders Kärlighetz dessein, till impatronera sigh fulkombligen Praga, önskandes Eders Kärlighet thertill välssignelse och framgångh. Och efftersom vår krigzstat i Tysklandh deri märkelige är interesseradt, att vij må hafva och beholle een fast foot i Behmen, sättie der sedem belli och tädan före vapnen inni Keijsarens Erflän- der och genom Behmen betäcka Öfver- och Nidersäxiske creitzerne, ty holle vij så före, att effter generalen Königszmarck nu hafver den ene sijdhan i Prag inne och sigh där starckt hafver befästigat, och rijckztygemästaren Witten- berg medh sitt underhafvande corpore är engageradt medh förhindringen af fiendtlige succursen inkompst i Praga, uthan des och står vår hufvudarmee i Beyern väll och är ännu bastant, fiendens hufvudforce at sustinere, nu äfven vara den rätte tijden och occasionen at nyttja, till at heelt bemächtiga sigh hufvudstaden Prag och consequenter giöra sigh mästare af hele Behmen. För- denskuldh, och såsom vij hafve sedt af Königsmarckz sidste bref till her Axell Lillie, at borgerskapet är oeenigt medh soldatescan therinne och skall ingen lust hafva till fächta, men gifva sigh under Eders Kärlighet vidh sin ankompst och stadzens attaque, altså vele vij Eders Kärlighet Pragas fullkomblige em- porteringh fliteligen hafve recommenderat, såvijda uthan hufvudarmeens och theraf hängiande hufvudväsendets conservation eller fahra (som sigh på no- gon longligh Pragas belägringh förorsaka kunde) skee kan, och fienden medh hele sin macht icke blifver feltmarskalcken i Beyern öfverlägen, låtandes sigh inthet movera af nogon impressa emoot Prag och i Behmen. Uthi hvilket fall Eders Kärlighet altijdh ville hafve sit störste afseende på hufvudarmeen och des försäkring och välståndh och correspondere tijdt och ofta medh feltmar- skalcken, så inrättandes på både sijdor Edre consilier och actioner, at I kunne stöta tillsamman, när nöden så kräfver och tränger.

Sedan, effter vij sij af feltmarskalckens bref uthur Dingelfingen den 8. och 9. Augusti skrefne så till oss som till Eders Kärlighet, hvadh occasion oss prae- senteres, till at gåå inni Landlein ob der Ens och dijt divertera fienden och grijpa Keijsaren närmare åth hjertat, så ställe vij fuller therhän, hvadh giörligh adsistence vij af lendlerne kunna hafva at förvänta. Holle dogh för een högh saak, at the kunne bringas i vapnen emoot Keijsaren, anten Eders Kärlighet tå funne giörliget och säkert, thijt avancera medh een armee eller och skicka dem gode officerare och nogot krigzfolck tillhanda. Och derföre, emädan feltmarskalcken stående i feldt emoot fiendes störste svarm i Beyern, icke kan väll komma des vider, men hafver måst Eders Kärlighet therom notificera och bemälte generaler thenne desseinen recommendere och opdraga. Ty tvifle vijinthet, at Eders Kärlighet ju kastar sine tanckar och ögon dijtuth, mesnage- randes denne occasionen så gott sigh nogonsin göra låther.

Hvadh svar och Eders Kärlighetz uthskickade till churfursten af Saxen om restanterne bekommandes varde, thet vele vij af Eders Kärlighet vidh lägen- heet förvänta.