Oss äre Eders Kärlighetz bref, dateradhe i Wolgast den 9. och 10. huius, för nogre dagar sedhan sjöledes väll inhändigade vordne, hvaruthaf vij sij, at Eders Kärlighet icke kunde äntå resolvere till een viss dessein af sin marche, förrän Eders Kärlighet rätt viste fiendens contenance, om han och effter all adparence vordo medh hele sin forces gåendes åth Praga, om det till att end- sättie. Imidlertidh hade Eders Kärlighet stält rendevous af folcket vidh Havel- berg och tänckte holla sigh vidh Elben, at så mycket bättre och säkrare både kunna gåå såväll som correspondere medh generalerne Wittenberg och Kö- nigzmarck, och till försäkra den Wästphäliske staten, så och förhindra, at Lamboy icke inbryter i våre quarteer och incommoderar platzarne, hade Eders Kärlighet medh viss instruction derhän affärdat generalmajoren her landgrefven Friedrich af Hessen

Friedrich, Landgraf zu Hessen-Eschwege (1617–1655), schwedischer Obrist; biographische Hinweise: APW II C 3 S. 104 Anm. 4.

. Tänckte och vidh sin ankompst, at öfver- antvarda Königzmarck sin feltmarskalckslieutenants fullmacht, effter han theraf hafver fådt vettha. Secreteraren Hartwegk hade Eders Kärlighet skickat till Osnabrügg, hoos her Salvium om mehre peningar at anholla. Eders Kär- lighet svarar oss och opå vårt bref af then 22. passato

Nr. 318.

 om churfursten af Saxen och den dessein feltmarskalcken gerne sågho, Eders Kärlighet medh sin marche motte företaga. Repraesenterar och skählen, hvaraf Eders Kärlighet hafver varit förorsakadh at taga Carll Ruth

Carl Ruth, aus einer alten dänisch-schwedischen Familie, bekleidete 1640 eine Obristenstelle (Zedler XXXII Sp. 1992).

 medh sigh i felt och tänckte på vår ratification i armeen föreställe honom till generalmajor för infanteriedt, efftersom oss Eders Kärlighet hans persohn i bästa motton recommen- derar.

Till vänligt svar häropå hafver varit oss kärt förnimme Eders Kärlighetz lyk- kelige öfverkompst medh beholdne saker och theropå anstälte besökelse till vår käre fru modher i Stettin. Och efftersom Eders Kärlighet varande tädan tilbakar kombne, tänckte den 11. eller 12. huius opbryta medh rästen aff folk- ket, tagandes och rättandes sin marche på Havelen, ty önske vij och Eders Kärlighet thertill af högden all lycko och välsignelse i Eders Kärlighetz con- silier och actioner. Finne och medh Eders Kärlighet för rådsampt och säkrast, at Eders Kärlighet undervägen afmärckiandes fiendens contenance och inta- gandes beskedh om sakernes tillståndh aff välbemälte generaler och feltmar- skalcken fathar resolutionen om sin marche. Och motte vij gerne önska och vettha, hvilket thera consilium fienden lärer taga vidh handen, anten förlåta Beyern, och såsom een begynnelsse giöra till sleppa Donauströhmen och gifva Österrijket öpet; eller och låta Prag i sticket, medh fahra of hele konge- rijkets Behmens förlust. I bägge fallen tvifle vij inthet, at Eders Kärlighet ju gåår säkert, att fienden kommande nidh i Behmen, icke må understå sighEders Kärlighetz undergifne troupper at förraska. Och dogh på andre sijdan, att vårt krigzväsende i Beyern och Behmen må blifva subleverat, efftersom vij och medh längtan vele öfver hele denne saker vissheten förvänta. Att Eders Kärlighet bär åhuga för then Wästphäliske staten och söker till förekomma, thet Lamboy i thenne alle våre armeers vijda frånvarelsse icke bryter inn emoot eller öfver Wäserströhmen i ertzstifftet Brehmen, beordrandes till den ände her landgrefven, at draga här före ett vakedt öga och bijstå fru landgre- fvinnan och Hesserne, at dee må vara så mycket mehra bastant Lamboy, at sustinera och divertera, thet förnimme vij gerne, och väll vara betänckt. Hög- bemälte fru landgrefvinne hafver strax vidh Eders Kärlighet afresa härifrån hoos oss om succurs genom sin resident här starckt låtet anholla. Och effter- som nogot periculum syntes tå vara in mora, Lamboy Hesserne öfverlägen, och ovist, huru snart Eders Kärlighet kunde komma öfver sjön, ty skrefve vij tå strax till våre plenipotentiarier i Osnabrügg, at dee varande in loco motte öfverläggia, hvadh folck uthur guarnisonerne uthan deres skada kunde mi- stas, at secundere och förstärckia Hennes Kärlighetz troupper medh, effter- som vij vele förmoda, at dee och sådant Eders Kärlighet hafve vettha låtet.

Dee andra Eders Kärlighetz förordningar, serdeles om Königsmarckiske ful- machtens uthantvardning, peningesollicitaturen hoos her Salvium och Carl Ruths förordnande till generalmajor för infanteriedt, the hafve alle sine godh skähl. Och hafver Königzmarck den chargen väll meriteradt, och serdeles ge- nom thenne brafve Pragiske actionen gjordt sigh om oss och chronan märckeligen förtjent. Försij oss här hoos till Eders Kärlighet, at fullmachtens extradition och den chargens förande af honom rätt varder mesnageradt, at genom andres theraf tilläfventyrs tagande jalousie eller offension (then vij dogh icke kunne afsij eller stort befahre) icke tillfoges våre saker nogon otjenst. Kan och her Salvius Eders Kärlighet medh peningar undsättie, hop- pas vij, att han giör deri sitt bäste. Så mycket hafve vij elljest från honom och ordinarie ambassadeuren i Paris, Rosenhane, at een deel af subsiderne skole vara remitteradhe till höft, men om denne hafver vexlerne accepteradt, kunne vij icke vist vettha. Vij hafve fördenskuldh åthskillige resor befallat Rosenha- nen, at han medh all flijt theropå drifver. Och som vij förnimme, låther han theropå inthet feela. Men den otijdige inhemiske oroon i Franckrijke försätter ther regeringens consilier i nogot annat postür och hindrar i synnerheet, at subsidierne icke äre i rättan tidh praesteradhe.

Carll Ruth förnimme vij länge och väll hafva tjent i kriget och vara een karl, som förstår sitt soldatevärck. Hvarföre äre vij nådigst och väll tillfridz, at Eders Kärlighet honom till generalmajor aff infanteriedt förordnar och före- ställer.

Elljest, såsom generalen Königzmarck hafver i Prager entrepricen bekommet een stoor hoop höga och förnemblige ståndzpersoner till fångar

Verzeichnis der am 16./26. Juli 1648 in Prag gefangengenommenen Standespersonen: TE VI S. 321–322.

, såsom ochett gott antaal stycken eröfrat

Verzeichnis der am 18./28. Juli 1648 im königlichen Zeughaus in Prag von den Schweden aufgefundenen Geschütze, der Munition und anderen Kriegsgerätes: ebd. S. 322–324; zu der Beute an Kunstschätzen usw. auf dem Hradschin: Oschmann S. 109 Anm 42; vgl. auch Schieche.

. Så, emädan vij för visse skähl och orsaker skuldh, och serdeles (emoot Eders Kärlighet at säija) effter konungen i Portu- gall tillbjuder oss och armeen een anseenligh summa peningar, ther vij kunde befordra och hjelpa hans broder, infanten Eduardum, löös uthur hans fån- gelse, gerne hade cardinalen af Harack

Ernst Adalbert von Harrach, in Wien geboren, wurde im Alter von 25 Jahren am 9. Januar 1623 Erzbischof von Prag, am 19. Januar 1626 Kardinal, 1665 auch Fürstbischof von Trient. Er starb am 25. Oktober 1667 in Wien (HC IV S. 288 und S. 344).

 härinne i rijket eller ju vidh sjökan- ten. Nu endogh generalen Königsmarck hafver hoos oss anhollet, at honom motte efterlåtes hans, cardinalens, rançon, mädan vij lijckväll förmeene ho- nom på annat sätt theruthinnan vara till gratificera, anten medh rançoner för 2 eller 3 andre förnemblige ståndzpersoner eller och medh een viss summa peningar, ty hafve vij thette medh vårt bref till honom excuseradt, som Eders Kärlighet hafver contenta till sij af hoosgående copie, och der hoos befallat honom, at sända cardinalen från sigh nidh till sjökanten. Eders Kärlighet be- hagade fördenskuldh den förordning göra, at bemälte cardinal Harrack motte säkert och medh förste blifva skickat hijt nideråth, dädan vij sedan kunde låte föra honom hijt öfver.

Vore och nogre rare stycken iblandh dem, som ähre eröfrade och tjente här i vårt och chronans tyghhuus till trofaea och monumenta at förvahra och the elljest kunne mistas dädan, så at icke nogon afsacknadh på stycken må spör- jas till Prages defension, tå begäre vij i lijcka motto, att dee motte föres tädan, helst Muldan och Elben uthföre nidh till Mechlenburg, efftersom vij och Kö- nigsmarck therom tillskrifvit hafve och Eders Kärlighet thetsamma, jämväll och hvadh vij elljest hafve Königzmarck tilskrifvit, serdeles om archivo, bibliotheken och kunstcammaren vänligen recommendere, at dee ju förr ju heller skaffes nider till sjökanten, at dädan sändas hijt öfver.

PS: Monsieur mon cousin! Je Vous prie de m’excuser de ce que je ne Vous escris pas pour cette foy que peu de mots. Je suis si pressé par l’arivé de la reine, ma mère, que je n’ay point de temps de Vous dire davantage, seulement je Vous prie, mon cousin, de Vous souvenir de l’affaire qui m’a eté dans la teste, que je Vous ay escrit il y a huit jours, nous aura asses [?] plus au long. Aussi je vous prie, de me conserver et m’envoier la bibliothèque et les raretés qui se trouvent à Prag. Vous savés que ce sont les seules choses dont je fais estime entre toutes les delices qu’on aime au monde faites pour ma satisfac- tion, que je puis avoir tout ce que je trouve des choses semblables.