Hvad här är, sedan sidste breffvet för 8 dagar sedan afginge, föreluppit, thet är uthi herr plenipotentiariens Excellencier relation uthförligen mält. Menin- gen hafver varit, såvähl hoos Eders Kungliga Majestetz plenipotentiarierne som ständernes deputerade, att instrumentum pacis skulle till idag hafva kun- nat adjousteras i the saker, som här i Ossnabrüg äre tracterade och afhand- lade, så att man sedan hade fått inoffenso pede företaga rei Galliae. Till then ända var herr Salvius igår effter middagen ihoop med Volmar och Crane, att allenast läsa och joustera puncten executionis et assecurationis, som the i ständernes praesentz vore slutne. Då the keijserlige brachte på banen dehlen något som skulle uth, dehlss sätties ini samme punchter, alt effter ständernes advis. Nu säija ständerne, att thet icke allenast inthet är theras advis, uthan the hafver icke eens hördt theraf. The keijserlige vunno altså then dagen! Man spör af alt, det the inthet hafve lust till frijden, som han nu är på vägen att göras. Crane sade igår vijd samme conferentz, dett han fuller drog med lustigt mod hijtt till thenne conventen. Men om tractaten blifver så, som han nu här står, sluttin, kan han med ingen god conscientz skilljes härifrån. Utaff Cranes interciperade och af herr Erskeijn hijtt communicerade breff, sampt caesare- anorum här föregångne procedere, är ljust, dett the hafve gjordt sig hopp, att få något avantage och vinne sijn intention genom militiae punchten. Sedan status toge theruthi een god resolution och Eders Kungliga Maijestetz pleni- potentiarii hafva låtit ständerne hafve part in ventilatione et decisione diffe- rentiarum, är observerat, huru nödigt caesareani hafve velat till änden med alle saker. Och effter the hafve lijkesom nolentes volentes most vijka Eders Kungliga Majestet och ständerne inpå the saker, som nu äre accorderade, spör man, att the vända på andre sijden och göre sitt bästa, att irra ständerne i then Fransöske saken, effter all apparence seendes och hoppandes therpå, att, fast de än hafve most cedera Eders Kungliga Majestet och ständerne, Franckrijke liqvähl då inthet skall kunne nåå frijden effter sit nöije, och consequenter therpå föllja, att, om Eders Kungliga Majestet och ständerne antingen ståå stadigt och finaliter på Franckrijkens satisfaction eller och effter gjorde re- monstrationer vijka therifrån, skole the på både sijdor kunna proufitera. På then förre, att vijnna tijd och lägenhet, att redressera alle saker och få öppen hand att ändå sluta frijden på slijka conditioner, på then andre, att effter een slijka abondonering sökia sitt revanche på Franckrijke igen.

Gref Servient är här i stor omsorg, att kunna bringa ständerne till een viss resolution i the Fransöske saken, effter the altijd hafva med ord och åthäfver tesmognerat vara icke allenast Galliae, uthan Imperii Romani interesse, att huss Osterijke icke måtte pro lubitu vekla Imperium uthi oroo och krijg. Ful- ler lofva ständerne goda officia. Men gref Servient vill inthet stortt byggia therpå. Sin största lijt och tillförsicht hafver han till Eders Kungliga Maijes- tetz plenipotentiarier, att the måtte valide tala för Frankrijkes interesse.

Hvad härtill är skedt, thet är effterhanden i theres Excellencier relationer för- mält. Volmar och the af Keijsarens anhang göre mine, att reesa härifrå, så snart instrumentum Suecicum är arresterat. Uhr Franckrijke skrijfves aff den 14./24. huius, det gref Pigneranda hafver ther hafft een adelsman att begära pass för sig genom Franckrijke till Spanien. Samme adelssman skall hafva, lijkasom af sig sjelf, föreslagit, att Pigneranda ville fuller reesa till Münster igen och ther fullända sakerne, om duc de Longeville kommo tillbakar. Thet skall och gå discurser ther i hofvet om samme hertigenz återreesa. Gref Ser- vient önskar och thettsamma!

Hvad uhr Cölln med sidste post berättas, sampt hvad duca d’Amalfi

Octavio Piccolomini, Herzog von Amalfi (1599–1656); Hinweise: APW II C 3 S. 561 Anm. 1.