Stendernes tanckar, om hvilka vij uthi vårt sidste bref sparde relationen till denne post, ginge öfver hela instrumentum pacis mehrendels derhän, at de först och frembst praesupponerade, det de articklar, nembligen amnestiae och derunder den Pfalziske saken, gravamina, Eders Kongliga Majestetz och chronans satisfaction, det Brandenburgiske och Brunssvijkiske aequivalentet och Hessen-Casselske saken, som på hvariehanda sätt vore underskrefne, skulle oföranderligen vid sin tenor bevända.

Sedan moverade deres förre difficultet öfver articulo VI.

Müller S. 46.

, sustinerandes, att man motte itt dera remittera saken ad comitia eller restringera henne på desse conditioner: 1. att Schwitzerne och in specie Baslerne skole vara obligerade till att indifferenter emillan litigantes, extraneum et civem administrera ae- quabilem et reciprocam iustitiam, eller att camera Spirensis måtte hafva macht till att exequera emot dem, om de intet låta hvar och een rätt vederfara. 2. At deras, som härtills hafva most lijda orätt, caussae åter motte på nytt blifva cognoscerade och igen till rätte hulpne. Hvilket de höllo före Keijsaren väl kunde komma till väga, om han ville sålenge holla tillbakars med extradi- tione diplomatis exemptionis för Basell. 3. Att bemelte camera måtte få för sin restantie hoos Basell, hvilken allaredo i tijo åhr de facto hafver eximeratsig sjelf, een gång för alla itt stycke penninger. Uthi articulo de reformatis

Art. VII des schwedischen Vertrages (Müller S. 46f.).

conformerade de sig oss och dem keijserlige, allenast blef denne clausulen vid ända tillsatt „sed praeter religiones supranominatas nulla in Imperio Romano recipiatur vel toleretur“

Art. VII § 2 wie vor (ebd. S. 47).

. Articulum de iuribus statuum låte de exclusa civi- tate Erfurdt mehrendels bevända vid det project, som finnes i det käijserlige sidste instrumento pacis, doch med denne correcturen, 1. att post verba „longo usu“ blefve tillsatt „ante hos motus“

Art. VIII wie vor (ebd. S. 47–49).

. 2. Blef § „De postarum magist- ris“ utsatt, att städerne motte elljest förlijka sigh derom med Churmeintz. Vid ändan på bemälte artickell blef tillagt „sed haec omnia Holsatiae constitu- tione salva et illaesa“

Art. VIII § 5 wie vor (ebd. S. 49).

. Commerciearticklen blef och i sitt esse med insertio- nen af Oldenburgiske Wäsertullen

Art. IX § 2 wie vor (ebd. S. 50).

. Anlangande vår påminnelse om staden Mindens rättigheter, bekiende de Churbrandenburgiske offentligen och be- gierte måtte tagas ad protocolla, ville och om så behöfdes låta skee, at Min- denses finge attestata deruhr, det churfursten intet ämbnade i någon måtto giöra staden emot sine rättigheter och privilegier något intrång, i synnerhet tyckte dem sjelfve, at de orden „omnino excipiantur scilicet domus feudales“ vore nästan för hårde. Men effter ständerne hade enhälleligen sluttit at intet ändra subscripta, moste och det för allehända inconvenienter skulle så der- vidh förblifva, lichväl uthan stadens praeiudicio. Uthi Mecklenburgiske aeq- vivalentet

Art. XII § 1 wie vor (ebd. S. 59f.).

låte de 1. skee, att hertigen motte inbeholla af nästfölljande contri- bution så myckit, at summan kunde löpa sig till två tunnor guldz Rickzdaler i alss, men doch så at Hans Furstliga Nåde icke fördenskull skall blifva exime- rat ifrå soldatescans satisfaction. 2. Ville de om de tvenne compterierne

Art. XII § 3 wie vor (ebd. S. 60) betr. die Komtureien Mirow und Nemerow.

skrifva för Hans Furstliga Nåde till churfursten af Brandenburg, hos hvilken Hans Furstliga Nåde ville sökiat som lähn och lichväl praestera sine respon- siones etc. derföre, så att Johanniterorden derigenom intet skall afgå. 3. Ville de recommendera Käijsaren, at Hans Furstliga Nåde motte få expectancen på Lawenburg absque praeiudicio tamen tertii. 4. Unte de Hans Furstliga Nåde canonicaterne i Magdeburg och Halberstadt, doch uthan catholicorum der- sammestedes afsaknat. Om de tvenne i Straßburg remitterade de Hans Furst- liga Nåde till capitulum; hollo doch före, at effter anno 1624 der hafver varit otta ställen för de evangeliske, Hans Furstliga Nåde väl kunde få tvenne deraf. 5. Ville de att clausula contra debitum Wingerschianum skulle blifva myckit hoos denne articklen

Art. XII § 4 wie vor (ebd. S. 61).

. I det öfrige urgerade de på staden Rostockz vegner för Warnemündiske tollen skull, at man motte restringera concessio- nem vectigalium ad loca cessa. Sedan och att man motte här vist determineralatitudinem littoris. Om homagio och elljest staden Osnabrüg mente de bäst kunna försees uthi capitulationen, så behöfdes icke heller Brunsvijkiske ae- qvivalentzpuncten ändras. Doch förklarade Brunsvikische gesandterne sig, at de intet ämbnade besvära stifftet med homagio, som tillförende intet hafver varit in usu, hvilket de ville explicera, sampt elljest religionen och stadens privilegier och iura på bästa sättet i bemälte capitulation ihugkomma

Art. XIII § 1f wie vor (ebd. S. 61).

. Hes- sen-Casselske saken låte de och blifva, som underskrifvit ähr

Art. XV wie vor (ebd. S. 65–69).

, så at § „Et quamvis etc.“

Art. XV § 12 wie vor (ebd. S. 68).

emot de Casselske och skulle föras der hoos inn. Confirmatio- nen pacti Hanoici remitterade de till Käijsaren. Om marggrefvens af Bran- denburg, förrige administrators af Magdeburg, alimentation öfvergåfvo de oss een sådan artickell, som finnes under littera A.

Under B och C ähre deras correcturer öfver executions- och assecurationsar- ticklerne. Effter de käijserlige sig starckt opponerade emot ofvanbemälte res- triction vid Schweitzerarticklen och vij rådde ständerne, att skrifva derom till Schweitzerne, läte de effter ifrig dispute sig så an, som ville de då låtat vid de käijserlige project beroo, men förbehöllo sig at tala med gref Servient derom. Uthi Mecklenburgiske aeqvivalentet låte de ständernes conclusum finna sitt rum, ehuruväl de länge deri brukade contradictioner. Vij urgerade fuller och vår förre instance om Erfurt, Oldenburgiske Wäsertullen, Minden och Oss- nabrug, men det hafver intet ähn kunnat hjelpa, effter ständerne alt bortåth enhälligt maintenerade deres conclusa. Hvad bemälte Wäsertullen anlangade, tår dem fuller till efventyrs kunna fahra, effter Eders Kungliga Majestetz staat icke heller tager deraf något stort meen, när man des interesse får försäkring af grefven. För Erffurt vele vij lichvel tillsee, at de så kan blifva clausulerat, att staden kan vara uthan fahran. Men om detta stifftet hafve vij störste difficul- teten för evangeliske religionens exercitio skulld, som ingaledes ähr förmin- drat med termino 1624. Doch hoppes vij at, om giörligit, ähn något så när salverat. På stendernes anmodan om determinatione littoris vectigalis vid Mechlenburgiske costen svarade vij, det sådant vore een ändring uthi Eders Kungliga Majestetz och chronans satisfaction, hvilken vij intet kunde tillåta, emot deres egin conclusum, effter bemälte satisfactionspuncten och var un- derskrifvin.

Om executionen och assecurationen stå vij ähn i handell, doch effter de uthi dem förre hafva i synnerhet låtit uth principis Brigantini eliberation, lofvade sig lichväl vela bevekligen derom skrifva till Käijsaren, hafver vij repraesente- rat dem, hvad olägenhet lärer äntstå uthi commercierne för Anseestäderne här i Tyskland, om icke Portugall får deri satisfaction, efftersom kongen in Por- tugall allaredo anno 1637 hafver låtit arrestera ungefähr 30 skep i Lissbona för Hamburg och Brehmen, som då genom Eders Kungliga Majestetz för- skriffter blefve löösgifne. Vij tyckte elljest, at ständerne hade orsak till atttaga sig denne saken an, effter högbemälte prince var nästan in meditullio Imperii tagen vid hufvdet, dem samptligen till een stoor praejuditz.

Desemillan hafve vij i desse dagar ordine collationerat desse här ofvanberörde saker med de käijserlige uthi någre af ständernes närvaru, och ähre nu till värka at låta skrifva hela instrumentum pacis reent, så at vij förmoda oss kunna sända det med nästa post Eders Kongliga Majestet i underdånighet tillhanda i alle sine stycker så fatt, som det emillan Eders Kongliga Majestett, Käijsaren och Imperium behöfves.

Greff Servient kom den 11. huius hijt. Med honom hafve vij alt uthförligen communicerat. Han hafver fuller ståt på, at vij här intet skulle progrediera uthan pari passu med honom i tractaten, men så hafver det lichvel passerat, effter han hafver fått promesse af oss, att ingen fred skall skee uthan Franck- rijke. Ständerne ämbna idag taga des interesse förre, och menar Servient at de i få dagar skole kunna afhjelpat. Men de keijserlige blifva ähnnu alt bortåth vid deres resolution, at intet inlåta sig här i någon handell derom, uthan vela sparat till Munster, dijt de förebära den tractaten hörer.

Portugiske ambassadeuren de Castro ähr och här. Ofvanbemälte dato reste herr Erskein herifrån till Minden och så uthföre åt sjökanten, at använta Hans Furstliga Nåde pfaltzgrefven.

Sedan Eders Kungliga Majestetz allernådigste bref af den 1. huius idag ankom och vij deraf see Eders Kungliga Majestetz förklaring uthi den Frantzöske saken, hvilken modell vij allaredo tillförende i det närmeste hafva gått effter och oss uthi emot gref Servient gouvernerat, hafve vij effter plägad communi- cationen med honom öfver ofvanbemälte executions- och assecurationsar- tickler, då han intet ville aldeles uthlåta sig deröfver moot oss, uthan var os an, att vij nu, sedan värket så när var blifvit färdigt, motte stana, tilldess han uthi det Frantzöske interesset och komma derin moot, vij lichväl för ingen deel funne rådligit at låtat derpå studzsa, hafve vij tyckt gott at låta residenten herr Biörenklou besökia de Churmeintziske och bringa dem våre yttermehra admonitioner till bemälte begge articklar med förmählan, at vij dem således ville läggia för dem, at de måtte kunna see dem igenom och effter gref Ser- vients anmodande numehra befordra det Frantzöske interesset, så att alt kunde pari passu afhjelpas och slutas.

Till svar hafva de begiert, vij ville försäkra oss, at de vore sorgfälligere om det Frantzöske värket ähn någon kunde tänckia, efftersom de väl sågo, at ingen fridh kunde blifva i Tyskland, om det icke finge sin richtighet med. De ville ingaledes det försuma eller sättia tillbakars, uthan, såvidt möijeligit vore, låta alt gå lijka steeg, hvilket de förstodo bäst låta sig giöra, när man först hade fått det som man nu hölt på under handen. Detta hade ständerne och lijtet tillförende igenom een deputation repraesenterat gref Servient och honom till sinnes fördt, at han i fall han elljest insisterade sin mening, mächta skulle stå sig sjelf i vägen. Derpå hade de och ämbnat komma till oss och af oss begiära, at vij ville nu åter gå till conferencen med de keijserlige igen, effter de intetviste att giöra mehra till saken för ähn uthi samptliges närvaru, som härtill hafver varit in usu.

När vij finge detta svaret, beskickade vij dem åter igen och låte seija, at vij fuller intet vore onägne at komma ihop med de keijserlige, men kunde intet uthrätta, förähn militiepuncten, som vore een pars executionis, hade fått sin fullige richtighet. Vij måtte derföre gerna see, at dem behagade taga den mor- gon före och, om skee kunde, see något på det öfrige med, ju förr vij då finge deres resolution på bemälte punct, ju förr kunne vij komma ihop med de kaijserlige.

De låte seija oss igen, at de intet vore onägne dertill och hoppades altså, at man ähn imorgon skulle kunne komma ihop med de käijserlige.