Vid den 2. blef instantissime urgerat, at vij måtte låta fahra den för Hessen- Cassel fordrade milities satisfaction, effter hvilkens exempel och hertigen af Lottringen förmedelst bref till dem, hvaraf een copia finnes under littera D, praetenderer bettalning för 100 000 man, som han föregifver Imperio till bä-sta sig hafva låtit värfva; villjandes vetta af oss, om Eders Kungliga Majestätt och chronan elljest fördenskull ville blifva uthi kriget. Vij tesmoignerade oss förmoda, att ständerne varde sig med Hans Furstliga Nåde heruthi så affin- nandes, at man intet måtte hafva orsak dertill, monandes dem, at deröfver inlåte sig med Hans Furstliga Nådes gesandter här, då intet tvifvel vore, at han på sin furstinnes, som een rätsinnig patriots, vägner varde sig contente- randes med mindre ähn de kunde sig inbilla; för hvar skuld vij dem detta ähn ytterligere recommenderade. Hvaröfver de höllo före, sig fuller ville komma med honom till rätte, gofve doch nästan så myckit till förstå, at de intet stort ville eller kunde i så måtto gifva Hans Furstliga Nåde.

Det öfrige remitterade de med oss till executionspunchten, som den emillan oss, dem keijserlige och dem kunde inrättas. Äfvenså och den 3. och 4. §§, men i synnerhet tyckte dem, at effter vij i alt sökte at gå säkert, moste de och see sig före, och effter de bahra penningers erlägning och platzernes restitu- tion uthi ett momento eller på een dag intet kunde skee, måtte dem emot penningerne visse gissler utställes, tilldes och platzerne blifve restituerade. Uthi den 5. vore vij eenige. Med den 6. § och. Vid den 7. blef soldatescans restantier och praetensioner uthstälte till bemälte executionspuncht och stän- derne at förlijka sig med herr Erskein om contributionen och guarnisonernes underhold emillan fridzslutet och ratificationen, hvilken de, så myckit möije- ligit, ville hafva modererat på victualier, effter de elljest och der det skulle som här tillgå i penninger för sig, dem intet förmå kunna de bara medell till soldatescans afdanckning till väga. Uthi den 8. blefve vij heelt eenige. Öfver den 9. ochså den 10. och 11. lembnes til mehrbemälte executionspunct. 12. lät man bevända på sådant sätt som den 1. Ad § de ipso quanto gaf det något större dispute, villjandes de ingalunda annors bevillja de 12 tunnor guldz Riksdaler per assignationes ähn på termin. Herr Erskein cederade fuller de praetenderade 20 tunnor uthi barskap och lät det ankomma på 18 effter stän- dernes anhollande, men det intet med mindre man och strax vidh afdanck- ningen kunde assignera soldatescan på bemälte 12 tunnor. Hvilke altså kunde 2 deler uthi bara penninger och den 3. assignationer blifva betalt.

Vij blefve altså tillfrågade, om de kunde vara försäkrade deropå, at inge troupper eller gemene soldatescan uthan officerere skulle blifva assignerade; och effter de hörde, at vår mening föll på officererne, hvilke vij derhän stälte at förlijka sig med ständerne, som de bäst kunde, så behagade det dem väl och släpte dermed denne terminen, giörandes sig uthan tvifvell hopp, at när offi- cererne post ratificatam pacem komme inermes och uthan något anhang till dem, måste de fuller skicka sig i tijden och taga till godo det, som dem kunde af ständerne bjudes, men de achtade sig intet derföre, at man icke allenast hade förbehollit sig, at så snart designationen komme op till arméen och man deraf kunde see, hvilke som assignationen drabbade, man derpå strax måtte skicka och låta officererne med ståndet intra ratificandam pacem sig föreena; uthan och at ifall någon status intet skulle villja accommodera sig sin anvijste officerare, man då efter deres egit förslag kunde förmedelst vürcklig execu-tion genom itt eller flere regementer, förähn afdanckningen ginge för sig, bringe een sådan morosum dertill, så att icke officererne, befahrandes at han öfver sin assignation måtte komma till kort, måtte kunna vid afdanckningen difficultera, at loco solutionis acceptera assignationen och derföre behörligen sin quittence ifrå sig gifva.

Öfver assecurationen för de öfrige 2 millioner vardt resolveret, at vij skulle giöra itt project och dem det tillstella; i det öfrige förbehölle de sig deres dervid satte terminer.

När då denne saken dermed ungefer hade fått sin richtighet, hvaröfver de tesmoignerade sig vara myckit glade, höllo de hoos oss inständigt an, at vij måtte extradera våre differentier ad instrumentum pacis caesareum och der- med reassumera conferentierne med de käijserlige igen. Vij höllo dem der- emot före, huruledes greff Servient stå hoos oss, som dem ändtligen hafver sökt, at man intet måtte inlåte sig uthi någon handell med de käijserlige med mindre chronan Franckrijkes interesse och pari passu blefve företagit. Men de försäkrade oss, lofvade sig och villja det giöra mot La Cour och greff Servient, när han hijtkomme, at det intet skulle blifva satt tillbakars, och behöfde hvar- ken Servient eller vij tvifla om, effter de ju vore klart, at ingen frid kunde blifva in Imperio, hvar icke dette obstaculum blefve uhr vägen rögdt. Derpå vij dem då tillsade oss villja heruthinnan deferere dem, allenast de stälte de Frantzöske ministrerne här tillfridz.

Ständerne hafva sedan varit ihop med herr Erskein om contributionen och myntet af de promitterade bahre penninger för militien. Och ähr det såvid afftalt, at man intet fuller kunde binda sig till något vist uthi perdzeler för guarnisonerne, men ville lichväl vara betenckt, huru guarnisonernes under- hold på offvanbemälte tijd kunde blifva modererat. Hvad myntet anlanger, gjorde det lijke, allenast det vore gott och gångbart, sträckiandes sig fulligt till 1 800 000 Richzdalers värde.

Imedlertijd har vij satt op våre tanckar icke allenast om bemälte assecuration, uthan och hela det bevilljade quanti solution, som vij hålla före det skall kunna insereres uthi executionsarticklen, och det Churmeintziske directorio detsamma låtit tillstella, som littera E inneholler.

Dervid bevänder altså een gång denne svåre militiepuncten. Om nu herr Er- skein kan få med sig några information om den ofvenberörde designation, det moste man vänta.

Ständerne vore elljest af den meningen, at man innan någre få dagar skulle kunna alt intill provisional-underskrifften, den de föreslogo måtte af secreta- riis legationerne förrättes, kunna på denne sijdan komma uhr hela detta vär- ket, då det sedan så myckit mindre betenckeligit för dem vore, at gifva ifrå sig designationen. Hvad för een generalutkast ständerne sin emillan deröfver hafva gjordt, visser littera F. Grefven af Witgenstein kom den 30. huius i stän- dernes nampn och monte på differentiernes extradition åth de keijserlige, föreställandes oss, at det för ingen deel var practicabelt, at låta den Frant- zöske saken gå, som af den Trieriske var gifvit vid handen, alternative meddet andra, så at man negotierade för middagen uthi det, som här ähn resterar, och det Frantzöske effter måltiden; dermed skulle de käijserlige, som man märckte, ähnnu hafva een vidt utseende instruction, sökia, som de det mester- ligen hafva lärdt, at inveckla det ena i det andra och altså bringa alt ihop uthi confusion och oreda, der lichväl, såframpt man ville först alt intill generalslu- tet afhjelpa det förre, detta sedan så myckit lättere skulle kunna gifva sig. Det vardt emot honom contesterat, at vij för våre perssoner vore till extraditionen öfverbödige, om ständerne ville betaga den jalousie, som deröfver kunde än stå hoos Franckrijke.

Af det tillfellet kom han at discourrera om det Polniske väsendet, villjandes, som lijkt var, så oförmärckt sondera, om man, när frid blefve här i Tyskland, skulle villja taga i fång och kast med Polen; men sade icke heller detta så platt uth, uthan mente, at det vore nu rätte tempo till, at genom tractater förmå Pohlen till een evig frid med Eders Kungliga Majestät och chronan, på hvilket fall han tesmoignerade, at churfursten af Brandenburg intet skulle vara onä- gen till att interponera sig och bevijsa Eders Kungliga Majestät och chronan deruthi alle giörlige officia, effter Hans Churfurstlige Durchlaucht, som den der hafver heelt och hollit slagit sitt sinne till conservationen af een beständig vänskap och närmare alliance med Eders Kungliga Majestätt och chronan, intet häller önskade ähn at emillan de begge chronorne alt gott förstånd måtte blifva bijbehollit; berättandes att de evangeliske i Pohlen, som nu stodo i högste pericel, hade skrifvit och begiärat, Hans Churfurstlige Durchlaucht ville finna sig der i nägden bered med een nödig secours. Hvarpå honom blef svarat, at fast man ähn vid dette interregno skulle anmähla sig om någon tractat hoos Pohlen, så varde det tilläfventyrs sig excuserandes; desförutan möttes han med behörlige contestationer igen.

Emedan vij intet kunde undgå ofvanbemälte ständernes trögne anhollande, sände vij differentierne, sådana som vij för 14 dagar sedan dem hafva Eders Kungliga Majestätt i underdånighet tillhanda skickat, den 30. dito till dem, låtandes oss derjempte anmähla till conferencen; och finge till svar, att de ville see dem igenom och sedan låta gifva oss conferencen vid handen. Mon- sieur La Cour hafver derpå mechta exaggererat detta emot oss, men vij hafve förlagt honom, så gott det hafver kunnat skee, underrättandes honom at Franckrijke med raison intet kan hafva at besvära sig deröfver, och försäkran- des honom i det öfrige om alle giörlige officiis. Så snart ständerne förnumme, att de käijserlige hade fått differentierne, arbetade de med macht derpå hoos dem, at conferencierne ju förr ju heller måtte blifva företagne. Det ähr altså åter idag dermed een begynnelsse uthi de keijserlige logemente och ständer- nes praesence skedt, då man hafver tagit differentierne före uthi acht at gå dem på een gång resolutive igenom. Effter nu de käijserlige inständigt stodo på at Käijsaren måtte få praedicatum „semper augustus“, bevisandes med ori- ginalbref, af hvilke her hoos lägges copier under littera G, H, att sahlige kon- nung Johan till Sverige och Hans Majestätz gemåhl drottning Catharines, glorvyrdigst i åminnelsser, hafva bevijst Keijser Maximiliano secundo denähran, så hafver vij deels derföre, deels och at Eders Kungliga Majestätt och chronan i regard af de länder, som Eders Kungliga Majestätt får till satisfac- tion af Romerske Rijket, intet betänckiande kunne hafve, at heruthi accomo- dera oss, men enkannerlig såssom Eders Kungliga Majestätt allernådigst oss in hoc passu tillkomne ordrer det tillåta, omsijder gifvit dem det effter och således till deres begieran condescenderat, betingandes oss lichväl der hoos, at det ingaledes för någon annan skuld än respectu vasallagii skeer. Hvad Ferre- tis

Die Grafschaft Pfirt (frz. Ferrette) im Oberelsaß, 1104 von der Grafschaft Mömpelgard (Montbéliard) abgetrennt, fiel 1319 durch Heirat an Österreich. Sie besaß für das Kaiserhaus eine besondere Bedeutung, weil aus der 1324 geschlossenen Ehe der Johanna von Pfirt mit Her- zog Albrecht dem Weisen von Habsburg (Stammtafeln VI Taf. 146) sämtliche Habsburger der Albertinischen und Leopoldinischen Linien stammten.