På hvad sätt det nu beqvämmast kunde skee, antingen deels med rede pennin- ger, dem vij fuller kunde tänckia skulle vara svårt att i een huij tillsamman bringa, så myckit som summan sig sträcker, eller med landgodz eller elljest, det låte vij komma på det mått, som hvart och itt stånd med sine anvijste officerare deröfver kunde träffa. De gjorde bäst, att de nu skyndade sig med den designation de ämbnade giöra på ständerne effter den bevilljade summa, så att man kunde få skicka dem op till feldtmarskalken, han sedan i tijd giöra deröfver all nödvändig repartition på hvart regemente, så att emedan man väntade på ratificationen öfver tillstundande fridzslut, han kunde, som vij höllo före moste skee, sända visse officerare kring i Rijket, att mana på det at den kunde blifva tillsamman bracht, emedlertijd vore att tänckia opå hvar armeen skulle kunna stå och hafva sitt nödtorfftige underhold, emedan hosti- liteten cesserade och man kunde komma till afdanckningen. Hvilket billigt moste remitteres till alle krigande deelars generalitet, at de deröfver med hvarandre transigerade. Ty att skingra armeen ifrå hvarannan, förähn man vore försäkrat om friden, vore emot all raison och för ingen thera delen trygt. Dermed togo de då deres affträdh, ställandes sig öfvermåtton commoverade öfver denne punctationen. Och hafve vij sedan förstått, att de skole vara sin- nade, att anmoda oss vijdere till att igenom handla de andre ähnnu oerörd- trade saker med de käijserlige, effter quantumet reda hafver fått sitt nampn. När det vore sked och de sågo sig kunna vara förvissade om friden, hvartill de ähnnu tvifla oss inclinera, så ville de in modo taga sig så när som de någonsin kunna och våga det yttersta dervidh, att friden icke fördenskull må blifva i sticket.

Ehvad nu härpå vill föllja, moste vij vänta. Elljest kunne vij fuller detta i sanning berätta, at ständerne af alt hjertat, hug och sinne ville hafva frid. Men contentement för militien giör dem nästan desperat, emedan de intet see, huru möijeligit ähr att bringa det till väga, ty samblige kunne praestera något, men som intet fast man ähn vill martera dem deröfver. I synnerhet, till exem- pell, kommer på ertzbiskopen af Magdeburgz quota effter Rikzmatriculn öf- ver 100 000 Richzdaler. Han ähr så af sig kommen, att han icke kan bringa1000 till väga, ja, han hafver snart icke sofvell till bröd. Alle sine ämbtar haf- ver han most pantsättia för penninger allaredo. Hafver intet mehr ähn 3 små igen. Der moste han lefva och hafve sitt underhold af. Flere sådane finnes och. In summa, det ähr itt jämmerligit tillstånd her i Tyskland och synes nästan omöijeligit, at de kunne få ihop det de hafva lofvat, ehuru man och vill gå åth dem. Herr Erskein bekienner sjelf, att man skall marchera 8, ja 10 mijll bortåth i landet och icke finna een beta bröd eller något, som man kan lefva af.

Vij stå an, om vij icke skole affärda residenten Kleyhe till feldmarskalken och genom honom låta gifva feldtmarschalken all pertinent mundtelig underret- telsse om det, som i denne saken här ähr passerat, så och vid handen at han måtte inlåte sig i tractat med vederparten om armeernes subsistence och un- derhåldh emillan diem conclusae et ratificatae pacis. Hvilket doch intet vore att sluta, förähn man här hade kommit till slut.

Den 2. dito hade Richzständerne een deputation hoos oss och besvärade sig 1. öfver det de andre ständerne, i synnerhet de churfurstlige intet ville holla dem i lijka gilla med sig eller tillstädia them votum decisivum, der de doch vore äfvensåväl frije stånd i Rijket och hade sessionem och vota som de andre; fördenskuld begierte de, vij ville, vid det så kommer till pass, hafva oss detta deres interesse i bästa måtton recommenderat; 2. att det så hender, att de uthi instrumento pacis concurrerade med frije Richsridderskapet och moste på een ohrt nämbnes, de då måtte blifva satte framföre. Och att vij ingalunda ville tillstädia den Oldenburgiske Wäsersaken måtte införas ibland fridzcon- ditionerne, såssom een ting, hvilket för commerciernes skuld myckit praeju- dicerade de här i Westphalen och vid Wäsern lägne städer och ohrter. Vij lofvade dem uthi detta alla gjorlige officia. Hvarmed de då syntes vara con- tent.

Greff Servient kom den 1. huius hijt och holler sig ähnnu her oppe, tilldes militiepunchten blifver richtig. Sedan står han som för på att chronan Franckrijkes satisfaction och skall af ständerne och de käijserlige underskrif- vas, äfven som med articulo gravaminum ähr skedt. När då de andre punch- terne, som höra till denne tractaten, hafva fått sin richtighet, så när som på executionen och assecurationen, vill han ändtelig, att hela conventen skall komma öfver till Mönster och der afhjelpa de 3 Frantzöske saker, såssom Burgund, assistentzen och Lottringen beträffande, med bemälte executions- punchter. Deremot villja ständerne gierna, att det här skall med itt omak skee, efftersom de allaredo hafva talt de käijserlige till derom. Men grefverne af Lamberg och Crane hafva sig excuseret defectu mandati, efftersom och res intet ähr huius loci; och herr Volmar vill intet taga på sig, att allena och uthan grefven af Nassou, som ähn ähr sjuk i Munster, inlåta sig i tractat med Franckrijke. Gref Servien tycker och att thet löper emot Franckrijkes reputa- tion, om man här skall afhandla de saker. Doch hoppas lichvel ständerne, att finna medell till att öfvertala dem ene och andra delen, att här giöra alt detta richtigt. Ehuru det och blifver, så ähr förmodeligit, att man oförtöfvet härlärer på vår sijda blifva richtig. Hvilket Gud låte skee i een god stund. Eders Kungliga Majestätz allernådigste rescriptum af den 20. passato finge vij rätt nu på stunden. Hvad ifrå een och annan uthi aviser hoos oss ähr inkommit, ligger under littera C.