Såsom ständerne brachte oss den 15. huius theres förklaring om quantumet för Eders Kungliga Majestätz soldatesca

Meiern V S. 825ff.

, så vart aff oss och gått funnit, at jag, Johan Oxenstierna, effter jag, Salvius, ännu måste hålla vidh sängen, måtte dagen thereffter, som och schedde, giöra en visite d’honneur till the Chur- meintzische, såsom directorer, emädhan man intet uthi een lång tijdh hade varit hoos them; förnämbligest till försöökia, om the stodo att disponera och öffvertala till närmare cooperation medh oss uthi militiae punchten; doch ther hoos at discursevijss allenast, såsom emoot them, beröra 1. att man hade öferlagt ofvanmälte ständernes offerte betreffande quantum till militiens af- betalningh, som intet strächte sigh högre ähn till 20 tunnor guldh, hvarthera till 100 000 Rhenische gulden, af hvilka 3 giöra 2 Riksdaler rächnat; vijdh hvilket bodh man funne them resolveradhe at een gång för alla låthat be- vända. Men såsom thet lijtet kunde förslå ibland een så stoor folckhoop, så ville man förmodha, at the, ständerne, bättre betänchte sigh och bödhe een sådhan summa, som man kunde vara belåtin medh; the schulle förnimma, at man och på thenne sijdhan vorde så modererandes vårt postulato, at the ther- af kunde spörja then hug och villja man hadhe, at på hvariehanda giörligit sätt komma uhr verket. Man ville 2. önscha, at man uthan någon viss deter- mination af quanto kunde nå samma scopum; men thet ville näpligen låta giöra sigh. 3. hölt man före, at re- och correlationerne uthi thenne materien emillan ständerne och oss häreffter bäst och medh mindre omaak kunde schee genom thet Meintzische directoriumet allena.

Detta hafve Moguntini sädhan låtit komma in för ständerne qvar på the oss åter den 17. huius genom visse deputeradhe besökte

Ebd. S. 836ff.; TE VI S. 431ff.

, tesmoignerandes sighhafa förstådh, hvadhsom emillan the Maintzische och migh var passerat, hvil- ket the hadhe considererat, men funnit 1. omöijeligit vara, at praestera ratione quanti it mehra ähn the alloredha hade offererat, hoppandes at vij, betrach- tande theras i grund ruineradhe fäderneslandz ögonscheenlige oförmögen- heet, intet vorde them theröfver ansträngiandes, hälst emädhan Eders Kung- liga Majestät och chronan blefve stånd i Rijket medh, och the therföre så myckit försäkrare vore, at Eders Kungliga Majestät intet vorde ståendes på Rijksens totale undergångh. Thet vore them svårt nogh, at bringa them bevill- jade summa uthaf the 7 creitzerne tillväga. Skulle the låffva något mehra, så vore hvarken oss, soldateschan eller them sjelffve tjänt thermedh, dy de kunde inge medel eller uthvägor see at få thet i hoop. The hadhe elljest lagt calculum och, effter then uthräkningh som herr Erschen vidh sin närvaru hadhe gjordt, befunnit at then soldateschan, som står i fäldt och näpligen lärer sträckia sig öfer 20 000 man, schall förmedelss the 2 millioner gulden kunna få öfver 4 månaders soldh, hvilket lijkväl vore ett anseenligit contente- ment. Generalstaben, the folket som ligger i guarnisonerne och thet som Eders Kungliga Majestätt behåller effter fridhen sampt thet af then Svensche nationen kunde intet hafva at vänta sig något, effter guarnisonerne dessföru- than hadhe nyttjat quarteren, thermedh the väll måste låta sig nöija; och at Rijket schulle betala thet Svensche fålket, viste the väll man intet vorde be- giärandes. 2. var intet rådsampt eller practicerligit, at uthan någon viss quanti determination reeda sigh uhr saaken. Ther man ähn ville bjuda tillet, då schulle thet förorsaka een stoor confusion, villevalla och olägenheet. The ach- tade icke häller sättia sigh uth såsom debitores och låta binda sig till at betala soldateschan. 3. Hvadh modum re- och correferendi anlangadhe, tychte the thet bäst kunna häreffter schee som härtill genom visse deputeradhe af alle 3 Rijkzcollegierne. Dätt vore fuller kommit på bahnet uthi furstenrådet, at man, till at vinna tijden, måtte anmodha oss at infinna oss på rådhuuset medh uthi ett särdeles gemach. Men så stälte the thet lijkväl uthi vårt schöön. För thet sijdste höllo the instantissime an, at såsom man hade åffta betygat emot them, thet man ville moderera postulatumet ratione quanti på lijdeligheeten, man då måtte nämpna them itt annat quantum fram; och effter man tå förre gick på 15 millioner, hvarvidh the mächta studssade, lätt man dätt sädhan allgemach falla inpå 10. Thär man då stannade och remonstrerade them, at sjelfa soldatescan för ingen deel ville gåå therunder. Såframt man nu ville blijffva them vääl och medh maneer quitt, så vore af nöden, at man gjorde sig intet ringare facit. Man ville betänckia sig på theras förslagne modum, för- säkrande them, at oss den gendaste vägen till at komma till ändschap på han- delen, schulle vara kiärast och angenämast. Thetta tog deputation då up till communication medh the öfrige ständerne och begiärte, vij ville imedlertijdh komma tillhopa medh the keijserlige, afftala medh them om quaestione quo- modo och executionspunchten och them, ständerne, altså fåå förklaring therpå; effter the, så lenge man drögde thermedh, intet viste huru the vore theran och hvadh the schulle stoort säija om quanto.

Vij beskickadhe therföre den 19. dito åter the keijserlige och låta gijffva them anledelse till conferencernes reassumption

Meiern V S. 841ff.

, såsom och part om ständernes förslagh de modo, scilicet at komma medh them ihoop på rådhuuset, be- giärandes vätta theres tanckar theröfver och om the och ämnade finna sigh in uthi thet loco tertio; elljest vore thet nästan som een dubbelerat tractat, idet man först schulle negotiera medh ständerne och sädan recapitulerat och på nytt igenom handlat medh the keijserlige, men finge till svaar, at quomodo, executio pacis eller hvadh mehra slijkt, vore alt förgäfflige quaestioner, för- ähn vij schrijfftligen hade förklarat oss öfer theres sijdst oss tillstälte fridzins- trument. Hvilket the bodo vij ville ju förr ju häller giöre, på thet the theraf kunde see och medh then posten, som idag afgår få berätta Keijsarn, hvadh hopp man hadhe at giöra sigh om uthslaget på thetta verket. Om thet nya modo at komma medh på rådhuuset, hadhe the tillförenne intet förnummit. Ther ständerne them sådant anmodade, ville the betänckiat och sädhan låta oss vetta, hvadsom schee kunde. Thessemillan sände ständerne till mig, Johan Oxenstierna, och stälte migh heer, om jag ville komma till them på rådhuu- set, ther the tå vore försambladhe. Men effter man fan, at then förre modus var honorabler för Eders Kungliga Majestätt och chronan, idätt ständerne komme antingen af sig sjelffve eller gå våre fordran till oss, så lätt jag änt- schylla mig thermedh, at jag väntade ähn then dagen at framkomma ihoop medh the kaijserlige. Hvilket the tå låte sig väl behagat.

Moot afftonen kom deputationen igen, sjungande alt bårtåth sin förre vijsa, medh inständig böön, at vij ville acceptera the 2 offererade millioner, öfver hvilka the intet viste thet ringaste mehra at tillgå. Ville man intet låta sig nöija thermedh, tå måste the befalla saken uthi Gudz hand. The hoppade intet at man, uthan någon theras brått, ville draga huden öfver öronen på them och heelt uthsäija then lille märgh, som thet angonizerade Tysche nationen ähn kunde hafa öfrig. Thet blef emot them, som åffta tillförenne på thet högste contesteradt, at Eders Kungliga Majestät intet häller önschade, ähn at alt uthan minst ständernes besvär kunde afgåå, efftersom Eders Kungliga Maje- stät på thet fallet intet ville gravera them till en pennings verde. Men såsom the nogsampt kunde besinna, at hvar icke soldateschen blefe contenterat, så vore fahrn värdt, at thet luppe öfer ständernes egen huudh uth, therigenom the tå mehr vorde förlohrandhe, ähn om med godho funno sig af medh sol- dateschan. Exempel hade man åthschillige, huru them hafver gådh till märka, när then är blifit disgusteradt. Man ville intet blanda thereffter i the gambla historierne. Hvadh the Weymarsche regementen intet längesädhan hafa gjordt, vore ännu i frischt minne. Schulle soldateschen intet blifa tillfridzstält, då hade man intet annat at vänta, ähn een comploicte och sådhan effet, som desperationen kan föra medh sigh. Vij hafe alloredha relaxerat halffparten af vår förste fordran och komme oss icke lijtet fremmande före, at the blefe så eensinnigt medh theres förste bådh, hvilket intet kunde jämföras medh thenuthrächning, som herr Erschein hadhe gjordt öfer soldateschen och vij då tillstälte them sådhana affschriffter af, som littera A innehåller

Ebd. S. 844ff.

. Förmodade lijkväl, at the bättre efftertänckte saaken och förklarade sig till itt quantum, som erkläckligit och mehr proportionerat vore. I thet öfrige berättade vij them thet svaret, som vij hadhe fått aff the keijserlige. Medh thet beschedh togo tå the theres affträde och sade sig villja refererat sine medhständer.

Igår sände vij åter till grefen aff Lamberg och låte säija honom, at vij fuller vore benägne till at replicera upå thet åffta omtelte keijserlige fridzproject, efftersom vij thermedh vore ferdige och kunde thet i fåå stunder förrätta; men såsom thet een gångh var belefvat, at Eders Kungliga Majestät soldatisches saak schulle pari passu medh paragrapho „Tandem omnes etc.“ blifa erörtrat, och öfer thenne alloredha var gjordt itt Rijkzconclusum, men uthi thet förre hadhe man ähn ingen ändschap fått, så kunde vij intet medh schiääl anmodas, at sättia den saaken längre tillbakars och gå till någon cathegorische förkla- ringh på heela theras fridzinstrument; förseende oss för then schull till them, at the som medh then erörtrade quaestione an uthi Eders Kungliga Majestät satisfactionspuncht hade uthfäst och gijffvit sin parole från sig för soldate- schans contentement och vorde pousserandes och medh alffvar disponeran- des ständerne till itt sådant quantum, som kunde förslåå, så at the fore medh then saaken foort och intet hålla sig thermedh länger oppe.

Detta hafer han tagit op till communication medh sine colleger, och thesför- uthan för sin person repeterat the keijserlige förre instance och begiäran om vår svar på theres frijdzproject.

Effter vij underhanden förnummo, i synnerhet uthaf greffven af Witgenstein, thet ständerne sin emillan in secreto hade i förgår eenhälleligen resolverat, thervijdh the och schola vara sinnade at blijffva, at om vij schulle ännu ville strängia them förhögt, så ville the träda ihoop med the keijserlige, giöra the ännu resterande conditionerne så godho the kunne och uthaf någon regard mehr på Eders Kungliga Majestätt och kronan sin emillan sluuta friden, then- samma sädhan samfält låta publicera och schicka avocatoria till Eders Kung- liga Majestät armee och soldateschan medh förtröstning, at ther the villja läg- gia vapen neder, schulle the hafa at vänta aff ständerne gott contentement.

Vij och befahra at vij ringa assistence schola häruthinnan kunna få af the Frantzösche, som nu, sädhan Eders Kungliga Majestäts armee nyligen hafer, therföre Gudh vari ährat, vedh Aussburg erhållit tämmelig progress emoot fienden

Die kaiserliche Armee erlitt am 7./17. Mai 1648 unweit Augsburg eine empfindliche Nieder- lage durch die Schweden unter Wrangel, wobei auch Melander ums Leben kam (TE VI S. 307ff. und S. 315ff. mit Plan).

, som bilagorne under littera B vijsar, tilläfentyrs effter theras gamble vahna, af hvilken man, sålenge kriget hafer vahrat, nogsampt hafer lärt kienna them, schola blijffva theröfer jaloux och icke allenast till något anseenligit quantum hindra oss här hoos ständerne, uthan och på thet kriget icke alt för hårdt lärer träffa Beyern och the catholische länderne under hvariehandapraetext, efftersom nu sädhan the hafa förlooradt Cortrich

Kortrijk wurde am 7./17. Mai 1648, nachdem der französische Kommandant mit 1500 Mann zum Prinzen Condé vor Ypern gezogen war, von Erzherzog Leopold Wilhelm berannt und am 9./19. d. M., nachdem Verstärkungen herangezogen waren, erstürmt. Am 14./24. d. M. fiel auch die Zitadelle (TE VI S. 355f.).

, thet intet kan feelas them, söökia at draga sig ifrå Eders Kungliga Majestät armeen igen och, kansche, transferera en god del af theras forces ini Nederlanden, ja trainera öfer tijdhen medh subsidiernes ärläggiande, så at hertig Carlz Furstliga Nådes expedition thermedh må blifa uppehållen. Dy äre vij orsakadhe vordne at, som Eders Kungliga Majestät åthschillige oss tillkomne ordrer oss inbinda, tänckia på medel, huru det eena och andra lämpligest kan menageras, at man icke genom någon extremiteet må löpa quitt Eders Kungliga Majestäts inten- tions erhållelse, hvilken vij af Eders Kungliga Majestäts breef intet annat kunna pröffva ähn lända till friden, och at nu medh bästa maneer må söökia at komma uhr kriget, och thervidh icke funnit orådhsamt, at medh tjänlige motiver förmå the Churbrandenburgische, som nu tijdh bårtåth hafa, enkan- nerlig grefen af Wittgestein, talt heelt affectioneradt emoot Eders Kungliga Majestät och chronan uthi ständernes församblingar, at the taga på sigh till at gåå emillan oss och ständerne uthi denne materien, efftersom förmodeligit är, at om the giärna see theres fädernesland i roo, the schola alla mödha och flijt thertill hafa osparde. På thett slaget var jag, Johan Oxenstierna, hoos them igåår, då the låffado oss däruthi alla möijelige och oprichtige officia. Och hafer man altså gijffvit them tillstånd at gå ifrå de sijdstnämbde 10 millioner Riksdaler, som soldateschen effter thet memorial, som herr Erschen af them nyligen är gijffvin och Wulfrath förde med sig een copia af, gradatim inpå 7, hvilket her Erschen i förleden sommar mente vara soldateschans yterste prae- tension; theröfver vij hafe tesmoignerat oss intet kunna något defalcera och afslåå.

Vij hade fuller giärna sedt, at herr Erschin hade kunnat först komma, så at man medh honom hade fått öfverläggia saaken, men effter ingen lijknelse är till hans så hastige ankomst, emädhan her än den 8. huius hafer varit hoos armeen qvaar, oviss huru snart hans resa kunde gå för sigh, så hafver man för ofanbemälte omständigheten schull oundgängligen måst gå fort och intet kunnat bijdha länger effter honom. Såframt icke, som till befördrande är vår tractat thäröfer schal gåå sähr, på hvilket fall det intet uthan störste hazard och perikel för Eders Kungliga Majestäts och chronans staat här i Tyschlandh lärer aflööpa; nu i synnerheet sädhan Spagnien förmedelst freden medh Hål- landh hafer fått lufft, att secundera Keijsaren i Tyschlandh, efftersom han och alloredha schall begynna, som uhr Amsterdam berättas och bijlagan under littera C vijsar, at villja spärra för Eders Kungliga Majestät och chronans un- dersåter commercierne uthi Vestersjöön och man icke är försäkrat om Franckrijket, som nu och schall stå i full tractat medh Spagnien i Munster, efftersom Holländerne starcht therpå arbete och i desse dagar hafva tillstält gref Servient theres förslaag, som fuller ännu icke smaka honom aldeles vääl,men lijkväl så schola vara beschaffadhe, at ther inge stoore differentier schal vara uthi. Hvilka uthan tvifel Påfens nuncius, för thet niderlaget Venetianerne nyligen hafve lijdit förmedelst oväder på sin flotta och therigenom tillvä- xande omöijeligheet, att giöra Turcken behörlig resistence, intet vorder un- derlåtandes thärhän at laga och jämka så at, förän man veet ordet af, thet och tår vara klart emillan the begge chronorne, till hvilket the begge, för thet stoore interesse the vidh, sädhan Venetianers slätte tillstånd hafver uthi mari Mediterraneo icke lijtet synes vara obligeradhe; så sen vij inga andra uthvägar, ähn at vij, ther annars intet kunne gåå, måtte få fria händer, att quoad quan- tum för soldateschen drijffvat så högt oss någon tijdh mensch- och möijeligit ähr. Dy så lenge vij, som vij sijdst i underdånigheet mälte, äre bundne till något vijst quantum och fuller thet sijdste, hvilket vij näpligen schoola kunna erhålla, villja doch giöra thertill vår yterste flijt, så varde vij ingenverts kun- nandes komma medh ständerne, hvilka theröfer tåra gåå till sådane consilia, som ofanberördt är. Eders Kungliga Majestät allernådigste disposition under- kaste vij doch detta alt och vänte horsambligast och medh länchtan härpå bescheedh. Vij förnimme elljest, at ständerne schola hafa gjort en designation och fördeelning effter the 2 bevilljade millioner på qvarteren, hvilket the, ther vij accepterade bodet, ämna oss tillställa, at vij thereffter gijffa hvar troup sin anvijsningh.

Then äldste hertig Adolff Friederichs af Mechelnburg son

Christian Ludwig I. von Mecklenburg, * 10. Dezember 1623, † 21. Juni 1692, folgte 1658, 1663 katholisch, heiratete am 6. Juli 1650 Margaretha von Mecklenburg-Güstrow. Die Ehe wurde 1663 geschieden (Stammtafeln I Taf. 122).

reste i förgår här igenom åth Clewe till churförsten af Brandenburgh; en passant helsade han på mig, Johan Oxenstierna, och recommenderade sin tvijsterne [medh] sin herfader, angående stiffter Bützow och sitt gifftermåål, på bästa sättet.

Hvadh hertig af Gustrou-Meckelburg

Gustav Adolf Herzog von Mecklenburg-Güstrow, * 25. Februar 1633, † 5. November 1695, erhielt 1654 Güstrow, 1648 noch unverheiratet (ebd.).

hafer nyligen schriffit oss till, vijsar littera D.

Det hafer churförsten af Saxen låtit genom thes gesandter här hoos oss an- hålla om våre pass och föreschriffter till regeringen i Pomern, effter Hans Churförstlige Durchlaucht är sinnat, at låta i stillheet hemta sin sahlige sy- sters Furstliga Nådes lijk ifrå Wollin medh sin egen omkostnat

Sophia, Schwester Kurfürst Johann Georgs I. (regierte 1611–1656), * 29. April 1587, † 9. De- zember 1635. Sophia war seit 1610 mit Herzog Franz I. von Pommern (* 24. März 1577, † 27. November 1620) verheiratet (Stammtafeln I Taf. 54).

. Effter thet intet synes oss vara betenckligit, ämna vij gåå Hans Churfurstliga Durch- laucht thermedh tillhanda, förhoppandes thet lärer intet vara Eders Kungliga Majestät emoot.

Ifrå then eene af the Holländsche gesandter hafe vij i desse dagar fått ett så- dant breef och memorial angående Wäsertullen, som af littera E är att see.

Om ofanbemälte victorie hafe vij ännu ingen effterrättelse fått ifrå herr felt- marschalken sjelff eller någon annan i Eders Kungliga Majestäts armee; detta altså icke huru thet egenteligit är afgångit, mehra ähn hvadh ifrå andra orter therom är inkommet.

Ithet brefet schulle sluutas, få vij Eders Kungliga Majestäts allernådigste skri- felse af den 6. huius, och såsom Eders Kungliga Majestät theri förnembligast hafer behagat at befalla oss om chronornos Danmarchs och Noriges sampt theras tillkommande konungz comprehension under thenne fridztrachtaten, så villje vij, när thet kommer så nähr, thet intet låta uhr acht. Samma chronor hafa för denna tijdhen ingen agent eller annan betjänte här som vij ännu vetta af. Hvilket vij här jämväl intet hafa kunnat omält låta.