Dee Churmeintziske gesandterne gjorde oss den 25. passato een visite i de andre ständernes nampn och begierte att vetta 1. om Eders Kungliga Maije- stätt för des officialers uhr Erfländerne amnestie och restitution skuld villeblifva i kriget; 2. huruvijda vij ville urgera deras restitution, försäkrandes oss at, om vij ville heruthi acceptera det keijserlige projectet, så ville de derhen befordra Eders Kungliga Maijestätz soldatescas sak, at den uthan vijdere op- pehold skulle företagas och erörtras.

Vij gofve dem till svars, att man fuller intet för ofvanbemälte officialers skull ville continuera kriget, när alt det andra blifve richtigt, men kunde hvarken quoad materialia eller formalia så simpliciter acceptera de keijserlige opsatt. Det vore lätt att afmärkia, att de keijserlige intet annat härunder söckte ähn Eders Kungliga Maijestätz och chronans högste praejuditz, och effter de väl sågo, at vij fördenskull alldrig vore det tillåtandes, tjente det mächta väl i deres kraam och till att holla oss här oppe med, temporizerandes the effter vahnan, så gott det sig och giöra låthe. Det vore fördenskull högnödigt att, om man ville hafva frid, ständerne tage sig saken an och pari passu consulte- rade så öfver § „Tandem etc.“ som Eders Kungliga Maijestätz militiae puncht. När vij då finge part om deres tanckar deröfver, ville vij, såvidt möijeligit vore och vij kunde giörat, condescendera deri och altså tillijka med dem fatta een resolution i sakerne.

Ett par dagar dereffter komme de Beyerske gesandterne till oss och begynte ibland annat snack, at med bästa fergor uthmåla deres herres store ijfver till friden, tribuerandes honom den ähran, at det språng, som man härtill hade gjordt här i tractaten, mäst vore skedt genom hans tillskyndan, tesmoignerade de hoos sig hafva så månge stränge itererade befallninger och ähn hjelpa uth- arbeta det som står tillbakars. Hvilket de och efter deras skyllighet vore öf- verbödige med allt flijt och alfvare at effterkomma, hoppades att Gud vorde gifvandes sin vällsignelsse dertill. Man vardt altså förorsakat, at uthi replice- randet derpå taga bladet ifrå munnen och säija dem något af sanningen, re- monstrerandes dem huruledes deres herre med sine procedurer och reunion med Käijsaren mehra hafver hindrat ähn främjat detta värket; dy hade han blifvit fast vid armistitiumet, då vore ingen tvifvel, at man allaredo, genom Gudz bijstånd, förmodelig effter hvars och eens önskan nu sätte uhr kriget och med deres fädernesland Tyske nationen i frid och roo. Och ehuruväl de budo till att sincerera deres herres intention med reunionen, så vijste doch sjelfve effecten nogsampt uth, hvad det hade båtat denne tractaten och be- mälte deres fädernesland. Man hölt öfverflödigt, att här något röra om de andre olegenheter, effter de vore dem nogsampt uthan des kunnige. Detta allenast kunde man intet lata omält, at deres herre äfven dermed hade oblige- rat Eders Kungliga Majestätt at rusta sig så myckit starkare, till att sustinera des vederparts i så måtto tillväxande force och begägna de meener och fahr- lige consilier, som sedermera hade varit på bahnen. Eders Kungliga Maijestät hade och till den ända nu i detta åhr måst destinera een anseelig secours till häst och foot, hvilken oförtöfvat väntades hijt åth Tyske botn. Ville de nu förekomma den last och store besvär, som deröfver oungängeligen blefve de- res fädernesland påbördat, så vore hög tijd, att de, som rättsinnige patrioter, och vijste den fridbegirighet, som the i orden förde, med sjelfve gerningenoch hulpe med een san alfvar, till att rätta deres fädernesland uhr denne krigzflammer. Derpå de då frågade, hvad de skulle mehra giöra, ähn de gjorde. Der de viste, att man åter hade lust till itt stillestånd, så ville de strax referera derom, och tviflade intet, at det skulle gå för sig. I det öfrige ville de, såframpt de andre ständerne ville träda med dem tillsamman, så sättia Käijsa- ren här an, att han, oachtandes den particulierrespect han bore (indigiterandes så tacite) på Spagnien, fuller måste bequemma och accomodera sig. Desföru- than vore de oss an och ville för all ting öfvertala oss, att låta paragraphum „Tandem etc.“ effter de käijserlige åstundan fahra; hollandes före, att een stoor remora pacis dermed var undanrögd. Hvilket syntes vara deres rätte ährende! Vij önskade dem lycka och instigerade dem vijdere, till att prose- quera itt sådant christeligit propos, då intet tvifvell vore, att Gud vorde alt så faciliterandes, att man ändteligen kunde komma uhr detta häfftige krijget; och behöfde man på det fallet intet att tänckia på någon particular, uthan een universal vapnens suspension och hvijlo. Der de ville på deres acht befordra Eders Kungliga Majestätz soldatescas sak, skulle de dermed myckit avancera tractaten och desto för nå måhlet af een god frid. Uthi bemälte paragrapho ville vij, absque praeiudicio tamen tertii, i sinom tijd så finna oss, att ingen med foog skulle kunna imputera oss, som ginge vij dermed obilligt om. Det vore mächta väl, der de så ville poussera och drifva det ena med det andra, att man mot tillkommande Trinitatis kunde få det alt i det stånd, som det bör vara; så att lijka som för tree åhr sedan vår förste proposition uthi den helige Trefaldighets nampn, och på des åminnelsse dag var sked, man nu i detta åhret och på samma dag kunde komma till richtighet och fredzconditioner- nes subsignation. Hvarpå de meente, att man förr skulle kunna få ändskap på värket, och behöfde intet att taga så stoor tijd mehr dertill.

Den fölljande dagen ähre altså samptlige ständerne af bägge religionerne trädde tillsamman här på rådhuset. Vij kunde fuller intet egenteligen strax penetrera i alt det de der hafva hafft för hender, men förnumme lichväl så myckit, att de 1. skola hafva talt sin emillan om executions- och assecura- tionspunchter, efftersom de Altenburgiske lijtet dereffter skickade oss sådane opsatt deröfver, som under littera A, B her hoos finnes; 2. hafve de (under de keijserlige, som vore af nå hvar in particulari försäkrade om assistence och angenähme votis, hvilket sig och sedan hafver uthvijst, conniventz) hafft § „Tandem etc.“ före.

Det skall och 3. så i den som den fölljande session praeliminariter något vara talt om soldatescan och vara hoos dem kommit i consideration 1., hvemsom skulle gifva satisfaction, 2. hvilken den måtte gifvas, 3. på hvad sätt och 4. huru myckit. Ratione quis et cui skall uthi churfurstlige rådet hafva gifvit temligen skarpe rencontrer, effter alle hafva velat eximera sig; och de keijser- lige såväl som de Beyerske praetendera satisfaction för deras militie, hvilkas exempel då de Cölniske, Sachsiske och Brandenburgiske hafva velat i förstene föllja, effter de icke allenast hade varit i action med, uthan hölle ähn deres soldatesca på behnen. Trier hafver pockat på den parole Franckrijke hadegifvit honom pro sua immunitate. Omsijder skole de hafva stått an om icke Käijsaren vore at frijlembna Osterrike och Beyern den Beyerske creitzen. Men denne skall intet låta nöija sig dermed, uthan vela dertill hafva den Schwäbiske; till att maintenera denne praetensione, skall han hafva appellerat till de 20 catholiske vota, som Frantz Wilhelm förer directionen uthi i Mun- ster. Hvaremot då stenderne här solennissime skole hafva protesterat, at de intet regard ville giöra sig på slijk eensidig och vinkellconvent, der någre ex- tremister och malcontenter holla på att improbera alt hvad man här uthrät- tade. Ville der rätt bruka och föra deres vota, så borde dem ställa sig här in. Det vore een sak af een elack consequentz, om man ville på sådant sätt draga dem härtill, consultera dem och underkasta deres iudicio, hvadsom denne an- seenlige conventen negotierade. Hvilket de på hvariehanda sätt skulle sökia at virra och stöta omkull. Uthi furstlige och städzrådet hafva de föreenat sig, att ingen skulle blifva exemt och ingen heller mehra få ähn Eders Kungliga Ma- jestätz och chronans soldatesca! Ratione quomodo skole de vela gå effter Rö- merzugen och holla före vara att anvijsa hvart och ett stånd sin troup till contentera, så gott man kunde. Men hvad quantum anlangade, kunde de intet något vist determinera eller låta komma till cassa, effter det vore sjelfve omö- ijeligheten, at vid närvarande ussle och fattige tillstånd här i Rijket komma något synnerligit till väga. Hvad för resolution de nu ändtelig i denne saken lära fatta, måste man afbijda.

Igåår hade de een deputation af alle 3 Richzcollegierne hoos mig, Johan Oxenstierna, effter jag, Salvius, nu någre dagar för någon opasslighet hafver måst holla sängen, och låte oss tillsinnes föra, af hvad orsak tractaten här hade mehr ähn öfver 14 dagar varit in suspenso; hvaröfver de ähre blefne förorsakat, att gripa värket för deres perssoner an, då den finnandes dem keij- serlige temlig hårdspänte emot Eders Kunglige Majestätz officialers uhr Beh- men och Erffländerne restitution, hafver sin emillan öfverlagt, genom hvad medell de kunde komma tractaten till gångz igen och salvera deras fädernes- land uhr detta långvarige krijget och från det för ögonen sväfvande ytterste förderf och undergång, och intet der kunnat träffa något annat mått, ähn att de hafva enhälligt måst sin emillan sluta, att det intet vore vijdare att holla sig oppe för bemälte amnestiae och restitution skull, uthan låta den så denne gången passera, men achtade lichväl, när man komme till att skrifvat under, de strax uthfärda een recommendation för samma officialerne till Käijsaren, och tviflade intet, att han ex singulari quadam clementia vorde defererandes deres intercession och låta officialerne njuta den till godo. Effter nu detta vore ett oumgängeligit Rijkzconclusum, och Eders Kungliga Majestät och chronan intet hade så stort interesse i den saken, så begierte de, vij ville intet vara deremot, uthan för våre perssoner gifva vårt samtyckie dertill och låta altså den saken komma till sin perfection och underskrifft, efftersom de hoppades att vij nu, sedan man hafver fått mehrendels af det svåreste richtigt, intet vorde hollandes friden fördenskull oppe och deres fädernesland sin roo miss- unnandes. Ther bemälte conclusum icke oss misshagade, så vorde the keij-sserlige, som the hade förståt, hoos oss till den ända sig inställendes och de ähnnu oerördtrade saken igenom handlendes.

Jag svarade dem, at jag gerna hade sedt, det min collega herr Salvius hade kunnat vara med tillstädes, så att vij strax kunde förklara oss emot dem på deras förebringan. Men effter hans hälsos indisposition intet det tillätt, försåg jag mig till dem, att de intet otåligt förmärckte, att jag toget an till communi- cation och öfverläggiande med honom, då vij sedan ville låta dem genom Eders Kungliga Majestätz legationssecreterare vår resolution derpå till- komma. In antecessum kunde jag lichväl dem detta mitt sentiment heröfver intet förholla, nembligen att man hade förmodat, at det afftalet, som effter een lång dispute genom ständernes ägen förslag och intermediation emillan de käijserlige och oss ratione ordinis her vid tractaten i så måtto var gjordt och belefvat, att § „Tandem etc.“ skulle tillijka med Eders Kungliga Majestätz soldatescas contentement sidst blifva afhandlat, skulle hafva hafft någon större efftertryck. Men effter ständerne sjelfve så lijtet som andre hade velat det effterkomma, stälte man det derhän. Om man lichväl rätt considererade saken, vore hon af så elak consequence, at de käijserlige gesandterne eo exem- plo kunde med dem och lyste per mandatum caesareum eludera hela värket och kasta omkull alt det, som man här alt den tijden bortåth hade arbetat opå och omsijder något så när fått i itt gott lag.

På detta regererade de, att det intet kunde hafva stort att betyda, emedan det intet beträffade substantiam, men mehra ipsam formam tractatus. Skulle de käijserlige ville emot all bättre förmodan missbruka detta, så ville de fuller få råd med dem, nu sedan ständerne af bägge religionerne vore komne uthi itt gott förstånd sin emillan. De hade och varit itt par gånger ihop om soldates- cans sak och ämbnade det vijdare giöra. Effter de då intet mehra talte derom, recommenderade man dem ähn ytterligere thetsamma på bästa sättet till alt god befordran, den de uthlofvade, och toge dermed sit affträd.

Vij sände altså Gustaf Hansson sedan till de Churmeintziske så och Alten- burgiske, och låto seija dem, att vij hade öfverlagt deras an- och förebringan, och, såssom de viste sig påminna, det man hade på alle sijdor een gång gott funnit, att Eders Kongliga Maijestetz officialers och soldatescas interesse, sås- som de der sui natura hörde tillsammans, skulle pari passu afhandlas, så komme det oss nu mächta besvärligit före, att ständerne lichväl hafva för de käijserlige skull dragit icke allenast den förre fram och den förmedelst itt Rijkzconcluso, Eders Kungliga Majestät och chronan till största praejuditz sin emillan allaredo erördtrat, uthan och ville med den föreslagne conference emillan de käijserlige och oss in effectu heelt och hollit uthställa den senare på långe bäncken. Vij ville fuller intet uthslå, der de käijserlige ville bevisa oss den ähran och besökia oss, men vij kunde hvarcken tractera med dem vijdere eller nu gifva ständerne vår cathegoriske förklaring på § „Tandem etc.“, för- ähn vij och finge militiepunchten klar och richtig. Ville de taga sig den med mehra alfvare, ähn härtill ähr skedt, an, så vorde de dermed häfvandes een stoor steen, som låge friden i vägen, och skulle altså sedan finna att vij ehru-väl, som de nogsampt förr viste, Eders Kungliga Majestät och chronan intet lijtet interesserade i offtabemälte des officialers fullkomlige restitution, så lichväl ville comportera oss dervid, att de intet med fog skulle kunne impu- tera oss, det vij missunte deras fädernesland sin roo och tranquillation, effter- som vij hoppades, att, när man om quanto för militien var eenig, man sedan i få dagar skulle kunna afhjelpa det öfrige som feeltes; för hvar skull vij och ähn till öfverflöd ville hafva dem soldatescans contentement behörligst re- commenderat.

De hafva derpå endskyllet sig emot honom, att de för ingen deel hade hafft intention, att draga det ene fram eller sättia det andra tillbakars. De hade combinerat propositionerne öfver bemälte begge saker. Men att de först ähre blefne färdige med § „Tandem etc.“, det kommo så af materiens vichtighets disparitet som deraf, att den saken så offta tillförende hade varit ventilerat. Militien anlangande, behöfde de mehra tijd till, såssom een saak, den der vore fast crud och omgearbetat och desföruthan der så månge svårheten uthi con- currerade. De ville nu med macht detta så befordra, att man, förähn månge trodde, skulle kunna komma deruth, effter de sågo, att det allenast hefftade derpå. Med den föreslagne conference emillan oss och de käijserlige hade de intet annat intenderat, ähn att man, emedan de delibererade om soldatescan, kunde praeparera de ähnnu oerördtrade punchter, så att deri ingen stor diffi- cultet måtte mehra finnas, när militiepunchten ähr blefven afhulpin. De kunde väl tänckia, att vij förr intet vorde till någon real tractat med de keij- serlige förståendes.

När då Gustaff Hansson hade derpå replicerat, att man intet hade något syn- nerligit mehr öffrigit, som kunde vijdere praeparatorie utharbetas, emedan man uthi sidste conferencer med de käijserlige hade så ungefehr förnummit deras och de våre tanckar öfver det Romerske Rijchzsens ständer underskrif- vin; derhoos tesmoignerade han sig vara tillfridz, att man, sedan soldatescans sak ähr richtig, måtte her afftala med ständerne om Burgund och Lottringen, hvilket han hölt vara rådsamare, effter, der man skulle sparat till Munster, Spagnien skulle ströö alehanda irring deruthi till att hindra saken med. Men executions-, assecurations- och ratificationspunchten vill han för all ting hafva opskuten till att erördtras i Munster, förmenandes den honneuren och böra chronan Franckrijke, at man der in loco afhandlade rästen af denne Tyske freden. Mehra hafver han intet gjordt här denne gången. Det ähr altså lijkt, att han allenast till att obligera oss, att komma dijt öfver igen, hafver gjordt det ryckiande hijt.

Dagen förähn han reste hedan, kom een af de Hollendske ambassadeurerne, Meinersvijk

Barthold van Gent, Herr zu Loenen und Meinerswijk, † 22. September 1650, Deputierter der Provinz Gelderland bei den Generalstaaten, deren Gesandter er beim Friedenskongreß in Mün- ster war (NNBW VI Sp. 558f.). Bild: TE VI S. 461.

vid nampn, hijt. Jag hafver derpå besökt honom och han mig igen. Då han förnembligest tvenne ting hade att här sollicitera om: 1. som bijlagon littera C uthvijser, om Franckenthal för enckiedrottningen af Beh-men, efftersom det ähr lijkt, att Hollenderne gierna ähre henne quitte; 2. om hertigens af Anhaltz interesse uthi de reformerades punct

Meiern VI S. 278f.

, och at det ordet „similium“ der må utplanes; 3. om Oldenburgiske Wäsertullen, hvilken han med een synnerlig ijfver och inmängd commination opponerade sig emot, efftersom han betygade, at det mäst ginge öfver Hollenderne uth. Han re- monstrerade och, med hvad ofog grefven af Oldenborg densamma praetende- rade af itt blotta fahrvatn, som luppe allenast emillan hans och ertzstiffts Brehmens territorium, der doch ingen aflago in- eller utskeppande var. Så snart han komme tillbakars åth Munster igen, ville han skicka oss med samptlige ambassadens underskrifft ett memorial till mehra ljus i denne sa- ken, hvilket han och achtade giöra till de keijserlige och ständernes depute- rade. Jag lofvade honom i det ena och andra alle giörlige officia, dermed han då i förgår reste sin koos igen. Vij hafva communicerat bemälte memorial, Franckenthal beträffande, med residenten La Cour, och han tagit den ad refe- rendum an till gref Servient. Det står een clausula dereffterst i, som han haf- ver vijst den Beyerske gesandterne, hvilke sig deröfver mechta ting skole hafva formalizerat.

Ifrå grefven af Oldenburg hafve vij idag fått sådant bref om bemälte Weser- tull, som littera D inneholler.

Hvad Beyern hafver nyligen skrifvit till Käijsaren, ähr af littera E att see. Hurudant råd Holtzapfell

Vgl. S. 94 Anm. 3.

hafver gifvit Keijsaren om generalaten öfver West- phaliske defensionsförfatningen, ähr under littera F. Under littera G ligger een lista på de regimenter, som Lamboy åter skall hafva på bahnen, att giöra een diversion med, som lijkt ähr i desse quarteren. De Hessen-Casselske be- fahra det lärer giella dem, och hafver derföre herr Schäffer hollit hoos oss an, att vij ville uthi herr feldtmarschalkens frånvaru låta draga tillhopa, hvadsom kan ombäras uhr Eders Kungliga Majestätz guarnisoner heromkring, till att med landtgrefvinnans soldatescas tillhjelp försökia, att med någon synnerlig impressu divertera honom, Lamboy, derifrå. Men effter här intet ähr någon officerare, som man derom kan låta tilltala, ähr det så blifvit derhän. De tijen- der vij här elljest nu hafva om krigzväsendet, vijser littera H.

PS: Rätt nu få vij Eders Kungliga Majestätz allernådigste bref af den 15. pas- sato, deraf vij förnembligst see, hvad för commission Eders Kungliga Ma- ijestätt hafva gottfunnit, att gifva residenten Biörnklou till churfursten af Brandeburg, remitterandes honom doch deri till vår disposition, efftersom tijden sig anlåter. När Biörnklou här ankommer och vij få vijdere underret- telsse af honom om Eders Kungliga Majestätz intention sampt hans instruc- tion och hvad dertill hörer, får man see, huru alt bäst låter giöra sig. Ähnnu kunne vij intet finna hans ährende dijt vara så högt af nöden, effter det intet höres af churfursten annat än att han alt gott skall hafva i sinnet emot Eders Kungliga Majestätt och chronan. Een hans abgesandter och geheime råd,Fromholz, var för någre dager hoos oss och vijste oss åter churfurstens och 2 af hans andre rådz orginalbreff, af hvilke vij sände copier här hoos under littera I, contesterandes der hoos på det högste den oprichtige gemuthe, som churfursten bär till att stiffta alt närmare förtroende och gott förstånd med Eders Kungliga Majestät. Berättade i det öfrige om churfurstens sidste be- skickning till Generalsstaten, som intet till annat hade varit ansedt ähn den gamble defensionsalliancens förnyelsse. Desföruthan frågade han och effter, om vij hade fått någon ordre ifrå Eders Kungliga Majestätt ähnnu om grent- zetractaten. Der han eller någon af de andre nu i så måtto vijdere skulle gifva sig an hoos oss, varde vij oss emot dem för anlåtandes effter samma Eders Kungliga Majestättz oss idag tillkombne allernådigste ordre.