För min person kan jag föga påminna där hoos, uthan lather alt ankomma på drotningens breff. Hvadh Din particularsaak, enkannerligen Ditt gifftermål, vedkommer, så haffver jag för min nu 3 veekor påståndande våårcur inted konet komma uth och fåå tilfelle Din schrijffvelse, medh förige post ankom- men, Hennes Kungliga Majestät, vår drotning, att inhändiga förähn idag. Hennes Majestät hafver ded medh gunst emottaget och ded i min nehrvaru genomläsedt, förklarat sig på Din gjorde takseijelse medh nåde och förmält där hoos, at efter Brandt var dödh, ville Hennes Kunglig a Majestät upreppa förordningen till en annan, ded jag vedh occasion och såframpt ded ähr aff nödhen, väl skall taga i acht. Ditt gifftermål belangende, förklarade Hennes Majestät sig nu som förr emot mig nådigt, sig ded väl behaga, och önskadhe därtill lycka. Därpå efter gjordh tackseijelse taalte jag medh Hennes Majestät om tu ting sosom aff mig sjelff: först mig åstundha att veta, om Hennes Kungliga Majestätz ville vore, där fredhen medh godhe condicioner slutas kundhe uthan lång drögsmål, Du till saksens fulbordan dähruthe förblijffva heller och strax hijt heem Dig förfoga skulle, hvilket at veta jag fuller merkte Dig gärna åstundha, och jag för mig fan mykedt bequembdh till at anten styrkia fru Margrethas uthresa heller affstyrkian. Ty såframpt Du skule haffvalycka at sluta fredh och därmedh blijffva lasten quitt, så vore fåfengt, att sendha fru Margretha uth och göra den kostnadh. Men efter jag ähnnu icke sijr någon viss uthgong på tractaten, och där ded komme därtill, at Du skulle blijffva quar först till ratificationernes förvexling, sedhan till fredhens execu- tion och kan skee till infordring aff investituren eller något anned aff fredh dependerande, funne jag nogsampt så stoor drögsmål, att jag fru Margretha uthskyndha och medh gifftermåledz fulbordan inted uppehålla eller fördröga ville. Därpå Hennes Majestät gaff mig till beskedh, Dig för fredhens fulbor- dhan inted kone affkomma; fan eij heller någon bequemare, till att hjelpa executionen aff fredhen så och infordringen af investituren ähn den, som tractaten härtill dreffvet hadhe; medh någre orsaker som därtill mentionera- des. Aff hvilka discurser jag inted anned kundhe döma, ähn Din varelse däru- the fuller ähnnu een tijdh blijffver, icke allenast för tractatens ovissa uthslag skuldh, uthan och för andhre orsaker. Men att drijffva sådant, ded finner jag in omnem eventum inted nyttigt. Härpå haffver jag strax solliciterat hoos Hennes Kungliga Majestät ett skep till fru Margrethas uthförsell och resa. Hafver och något taalt om vägen, men sosom vägen bleff aff Hennes Kun- gliga Majestät stelt till min dijudication, altså loffvade Hennes Kungliga Ma- jestät därtill et örlogskep, befalendes mig, at skole sökia därefter som be- quembt vore. Vill altså förmodha, at i dette fallet skall tagas i acht, hvad medh skääl och heder skee kan. Nu veet jag fuller inted, hvadh jag om vägen, som tagas skall, kan och må statuera. Du svarar mig på mitt breff inted, där jag Dig remonstrerar olägligheten at löpa ifrån Götheborg på Bremen, uthan insisterar alt på den passagen. Andra vela inted rådha därtill, och drotzeten greffve Peder behagar eij heller den vägen. Alle styrkia på Wismar och mena, at ded best och säkrest dijt gåå, och sedhan dädhan medh ringa omkostnad och godh säkerheet kommas kan till Boijzenburg ochså Elffwen neder till Stadhen, jempte väl hädhan till Bremen. Gerna fölgdhe jag Din åstundhan och begäran och lathe ded gåå genast på Bremen, men jag sijr ingen, som därtill hafver lust heller vill därtill rådha. Ty fruchtar jag, at jag den andhra passagen föredraga moste. Däröfver jag nu arbetar, medh andhra öfverlägger och hvadh sig göra lather, medh näste post Dig skall veta latha. Eljest prae- parerar sig nu hvar till resan, som medh första lägenheet skall anställas. Gudh giffve till lycka. Din broder Erich ankom ifrån Reffe i förledne tijsdaghs, des Gudh loff, medh helsan, föruthan de ährenden han hafver på provinciens veg- nar. Så söker jag fuller at göra hans gifftermål richtigt medh greffve Nijlses dotter. Tvijfflar eij heller, at ded gåår an. Gudh giffve dem till lycka och hug- nad. Anned hafver jag denne gong inted at schrijffva, uthan att Din moder nu mykedt åldras och försvagas. Benen, som härtill haffve varit godhe, vele nu inted bära henne mehra, och hafver nu någre dagar åther hollet sengen. Gudh styrke henne. Hon lather så kärligen helsa Dig och undskyller sig, at hon inted schrijffver. Din svärmoder fru Ebba ähr nu här i stadhen; finnes eij hel- ler mykedt stark. Dogh holler hon nu på och bygger igen på sin hus, ochförbygger helften altanen, settiandes et rum till den lilla bygningen Du låg uthij.

[PS]: Sedhan Wulffrat ähr ährnat att employeras annorstädes och Börnekloo icke viste någon däruthe at föreslå, som Dig medh schrijffvande och corre- spondence däruthe adsisterade, funnes och här andhre, som ährnade at medh drotningens breff slijka sig hoos Dig in, så hafver jag icke konet latha en godh karl, föd i margreffven aff Culmbachs landh, benombdh Johan Steiniger, där- till att promovera, och Dig ifrån löhnings-besvären at exemptera. Hafver altså flijtt honom Hennes Kungliga Majestätz breff och befalning på sin löhn. Han hafver mig tjänt nu i tu åhr och till en deel upvartat i correspondencerne och mine privatsaker och sig heelt väl comporterat. Tvijfflar inted, at nähr han kommer, ded han Dig gör contentament, där Dig så behagade at sendha ho- nom ett pas emot och till Hindrik Schute i Hamburg, gjorde Du väl och försäkrade honom hans ankompst. Datum ut in litteris.