Posten uthur Sverige för några stunder ankomma. Haffver bract migh min käre her faders jempte andres skrijffvelser aff den 26. Februarii nestförledne. Gudh vari loff, som min käre her fader medh helsan erholler. Jagh venter nu rätt medh längtan effter Wulfrath och Berenklou eller enthera. Gudh gijffve dee och bringa migh godh resolution, ty hon migh ähr ganska högnödigh. Dee haffver migh både medh posten idagh tillskrijffvit och godh förtröst- ningh gijffvit. Effecten vill jagh nu förventa medh nesta post.

De publicis haffver jagh in particulari inthet att mäla öffver det, som i breff- vet till Hennes Kungliga Majestät, vår allernådigste drotningh, ähr infördh. Det gåår fuller medh vår tractaten ju temligen, men ehuru detta ähr, så måste denne sommar uthhärdas, förähn alt kan blijffver rictigt, och ähr fuller det tryggeste, att man sigh på thet beste sätet, så någontzijn möijeligit ähr, i denne sommar armerar och uthrustar. Validissime nunc tractatur sub validis armis. Jagh gör mitt facit upå, si Deus vitam concesserit, att blijffva här i Osnabrugge öffver sommaren. Komma vij och till endskap på vercket, så seer jagh inthet, att jagh ähndå väl för allehanda orsaker skull skall kunna kommahem i höst. Dock måste jagh alt befala Gudh och tijden, men på all fall ön- skar och seer jagh gerna, att fru Margareta komme hijt uth på den vägen, som jagh för 14 dagar sedan månde öffverskrijffva

Im Brief vom 28. Februar/9. März 1648, der hier sicherlich gemeint ist (Nr. 163), steht allerdings hiervon nichts. Wahrscheinlich hatte Johan Oxenstierna seine Gedanken darüber auf einem beiliegenden Blatt niedergeschrieben, das verloren gegangen ist. Sein Vater war damit nicht einverstanden, wie sich aus dessen Reaktion ergibt.

. Jagh vill inthet falla min käre her fader medh repetition aff samme saak mödesam, uthan ventar nu, hvadh för svar och resolution jagh härupå bekomma må, däreffter jagh migh rätta och vijdars regulera kan. Och holler jagh före, att jagh medh Biörneklou eller Wulfrath ville sådan beskedh bekommandes, att jagh mine saker skall kunna, som sigh bör, den anstella.

Rex Daniae ähr nu och ad patres gången

Christian IV., * 12. April 1577, starb am 28. Februar 1648 in Kopenhagen (Stammtafeln II Taf. 72). Seine feindselige Haltung gegenüber Schweden hatte ihn in einen Krieg mit dem Nachbarland verwickelt (1643). Im Frieden von Brömsebro (1645) mußte er auf die norwegi- schen Provinzen Jemtland und Herjedalen, die Inseln Gotland und Ösel verzichten.

. Hvadh vij fåå för en granne aff filio

Christians IV. Sohn, Friedrich III. (Stammtafeln II Taf. 72), war in seinem Verhältnis zu Schweden noch unglücklicher als der Vater. In den Frieden von Roskilde (1658) und Kopenha- gen (1660) verlor er Schonen, Halland und Blekinge sowie die norwegische Provinz Bohus an Schweden und mußte auf die Lehnshoheit über Holstein-Gottorp verzichten.

, måste tijden lära.

[PS]: Min käre her fader ville helsa min högtährade kära fru moder medh min sonlige ödmuke tjenst och önskan aff alt gott.