1. Hennes Konglige Maijestätt hafver nu een long tijdh jempte sjelfve besvär- lige kriget medh Keijsaren och hans adhaererenter varit inveklat i een föga mindre besvärligh fredztractat, som föruthan och öfver praeparatori tracta- terne än hafve varit i fem åhr. Och ändoch understundom till ett fredliget sluth hafver syntes någon adparence, så att både, Hennes Konglige Maijestät och des allierade, hafva fattat hopp, att komma dermedh igenom och till ändskap, så hafver lijkväll fienden effter sin listigheet och sedvana föga härtill annat gjordt än hört oss uth och vedh den ringeste sin fordeel i vapnen anten återropat, dedh han tillförende afhandlat hafver, eller och medh alle kastat nye besvär in och stutzat värcket, så och sampt sjelf sampt genom andra hin- drat uthslaget, att ded till ingen ändskap härtill hafver kunnat komma. Och ded som värst är, soldatescans contentement, nyttjat och brukat, till att för- virra ständernes consilia, ja sjelfve soldatescan, desse att undandraga sitt hopp och dem andre att afsyndra och förandra sitt förtroende till Konglige Maije- stät, såsom fölle detta dem alt försvårt och i sigh sjelff oskäligt och otilbör- ligit.

2. Deraf är Hennes Konglige Maijestät förorsakat och nödtvungen vorden, att fatta sina consilia tvertemoth. Först att bestå på fredztractaten och ett redeligit, säkert och reputerligit uthslagh för sigh och sine allierade och inter- essenter, så och att insistera soldatescans skälige och möijelige contentament, och deröfver medh sine allierede och interessenter, så myckit möijeligit äroch sigh göra låter, att blifva bestående. Sedan att alle öfrige consilia måge löpa till krigedz krafftige continuation och medh sine allieredes conjuncte cooperation, således att förmå fienden och lijkasom tvinga honom af ett fred- liget upsått, till hvilcked han annorlunda än medh starcka vapn nepligen skall vara att beveeka.

3. Hafver därföre ochså medh Franckrijke deröfver corresponderat och be- funnat ded att samme intention och altså sigh föresatt, på ded slaget och till freden näst Gudh genom vapnen att komma, inthed tviflandes, att Gudz godheet, som menniskiones tanckar hafver i sine händer och disponerar alt som han vill, varder detta Hennes Konglige Maijestätz förehafvande väl- signandes. 4. Nu hafver her feltmarskalken icke allenast tillförende, uthan nu enkannerligen sedan han conduicten af Konglige Maijestätz armee deruthe hafver antagit, gjordt Hennes Konglige Maijestät alle godh och behageligh tjenst och fördt saken och vapnen både vijssligen och lyckeligen till Hennes Konglige Maijestätz gode åthnöije. Och holler Hennes Konglige Maijestät sigh försäkrat, att feltmarskalken deruthinnan och hvadh charge honom är eller blifver förtrodt, altidh medh troheet, flijt och oförtrutenheet continue- rer. Men aldenstundh Hennes Konglige Maijestät för serdeles och vichtige orsaker skuldh hafver funnet gott, att emploijera sin frände, Hans Fürstlige Nåde pfalzgreff Carl Gustaff vedh armeen, att göra Hans Fürstlige Nåde så myckit capablere och considerablere, och ded för höge orsaker skuldh icke i ringare qualitet kan skee, och under een generalleutenantz nampn och autho- ritet af Hennes Konglige Maijestättz egen person, så hafver Hennes Konglige Maijestät funnet gott, att notificera her feltmarskalcken sådant föruth och inhempta deröfver hans gode rådh och betänckiande.

5. Hennes Konglige Maijestät nöijes medh feltmarskalcken heelt väll och nå- digt. Tilltroor honom ochså, att han sitt feltmarskalcks ämbete och charge inthed mindre häreffter än härtill troligen och väll förer och förestår till Hen- nes Konglige Maijestätz och rijksens tjenst och i högstbemälte generalleute- nants frånvahru ded så föhrer som nu. Men när han kommer och är tilstädes, defererar Hans Fürstlige Nåde den ähra och commendo, som Hans Fürstlige Nåde bör för sin högheet och Hennes Konglige Maijestätz ordre skuldh, gör Hans Fürstlige Nåde all adsistence i rådh och dådh till Hennes Konglige Ma- ijestätz och rijksens tjenst och näst Hans Fürstlige Nåde i alt förer comman- dedt. Hennes Konglige Maijestät tviflar inthet att Hans Fürstlige Nåde, så- som een discret herre och den där föruthan högt aestimerer feltmarskalcks icke allenast qualitet, uthan och synnerlige affection och förtroende emot sigh sjelff, så veet och varder sigh emoth her feltmarskalcken comporteran- des, att denne medh Hans Fürstlige Nåde blifver nögder och tilfredz.

6. Orsakerne till denne resolution hafver Wulffrath öfver Hennes Konglige Maijestätz ordh och discurser feltmarskalcken att uptäckia, då vij inthet tvif- lar, att denne dem gillandes varder. Sädan må han och ded uptäckia, att så- frampt icke andre hinder falla i vägen, då ärnar Hennes Konglige Maijstät medh första vårdagen att affärda Hans Fürstlige Nåde medh 4500 till foot, såoch 2500 hästar såsom ett regemente af Carelske rytterie och een squadron af Wästgöte så och en sqvadron af Smålandz rytterie och någre recreur. Medh förbemälte 7000 till häst och foot ärnar Hennes Konglige Maijestät att sterckia armeen i så måtto, att dee nyskrefne knechterne sättias i garnisonerne i Pomern och Mecklenburg och andre så månge af garnisonerne tages deruth och brukes i felt emoth fienden, på ded officererne och gemeene måge öfvas och göras capable till Konglige Maijestätz och rijksens tjänst, när så een gång antränger och dhe gode officerer ifrån dee elacka itijdh och så myckit bättre kännas och åthskilljas kunne.

7. Där nu armeen medh denne recreute och hvadhsom däruthe kan förbättras och samblas, blefve förökt, håller Hennes Konglige Maijestät gått, att armeen deeles i tvenne corpora: ett stort heller hufvudarmeen, dee andre tvenne stora effter lägenheeten. I huvudharmeen blifver Hans Fürstlige Nåde pfalzgrefven altidh adsisterat och sustinerat af feltmarskalcken. Af dem andre tvenne com- menderade generaltygmestaren Arfved Wittenberg den ene och den andra ge- neral af cavalleriedt Königsmarck denne i Westphalen, att hafva öpes på Hen- nes Konglige Maijestätz inkrächtade landh och städer så och fiendens actio- ner, den andre Wittenberg på dee i Keijsarens Erflandh sattade festningar och städer, så och fiendens der drijfvande actioner. Men att hufvudarmeen såge på hufvudfienden och agerade ex occasione på en hand heller den andre och emot brijsted.

8. Der nu hufvudarmeens march ginge up åth Francken, Swaben, Beyern hel- ler Reenströmmen, att den då droge åth sigh Königsmarck medh Westpha- liske armeen och den andre lempnades till Slesiers och Mehrers defension, men hvar hufvudarmeens marche vore ansedd på Behmen och andre Keijsa- rens Erfflandh, att då Slesiske armeen under Wirttenberg [!] droges till huf- vudarmeen och den Westphaliske lämpnades till förstärkning och landzens värn, detta är fuller så Konglige Maijestätz dessein i anseende af dett, som härtill är passerat, och att icke landen tilbakars måge heelt blifva öpne och obevärde, doch feltmarskalcken mädan han eensammer är, och och [!] Hans Fürstlige Nåde medh feltmarskalckers rådh, när Gudh vill, Hans Fürstlige Nåde kommer till armeen, inted förtaget, att medh och när fahran eller hop- ped att göra fordeel, fordrar alle trij armeernes conjunction, låthe komma heel heller halfve tillsamman och disponera deröfver ex ratione belli till Konglige Maijestätz och rijksens tjenst.

9. Hvadh nu Hennes Konglige Maijestät mehra kan göra, till att styfva och stärckia armeen så och sitt krigsväsend medh däruthe, ded vill Hennes Kong- lige Maijestät låta sigh vara anläget och framdeles i alt annad som felar för- klara sin mening och intention bättre.

10. Hvadh svar Hennes Konglige Maijestät hafver bekommet på sine skrifvel- ser till Franckrijke om rupturen medh Beyern så och subsidiernes augmenta- tion, ded hafver feltmarskalcken att förnimma utur medfölljande copijer och afskriffter. Om ded öfrige hafver han bättre underrättelsse, men, så myckit Frantzösiske rupturen medh Beyern vedkommer, hafver Hennes KongligeMaijestät allaredo förstådt utur marskalckens de Touraines upseijelssebref till churfursten af Beyern, och att han sigh medh feltmarskalckens underhaf- vande armee vill conjungera, att ded som uthur Franckrijke uthlofvas, är värckställigt gjordt, och önskar dertill lycka. Conjunctionen finner Hennes Konglige Maijestät såsom sakerne än förevette, och medh keijserlige så och Beyerske armeens conjunction nyttig och nödig, och tviflar Hennes Konglige Maijestät inted, att feltmarskalken den på besta och tryggeste sätted nyttjar till defension och offension, såsom tijden och occasionen alt bäst fordrar och kräfver, allenast att feltmarskalcken der hoos, så myckit möijeligit är, undan- böijer dhe inconvenientier, som dermedh pläge föllja. Och der så vore, att fahrligheeterne minskades och ophörde, så att han för sigh sjelff agera kunde, då holler Hennes Konglige Maijestät rådeligast, att detta skedde och den Frantzösiske armee till samme dessein och helst på sin orth och för sigh sjelf agera motte. Hvilcket mehr rättvijs och till påminnelsse än till ordre och be- falning skeer, och lämpnas fördenskull feltmarskalcks egen dijudication och discretion herom, att in loco alt väll afsij och disponera uthi, såsom nöden kräfver och tijden sigh bäst skickar.

11. När nu Wulfrath hafver varit hoos feltmarskalcken, desse Hennes Kong- lige Maijestätz intentioner och desseiner behörligen och omständeligen up- tächt, feltmarskalckens mening och medh deröfver intagit och rätt fattadt, så och sigh om armeens tilståndh och fiendens vilckor och om alt, som att veta af nöden är, låtet rätteligen informera, skall han per posta begifva sigh tilba- kars igen och vetta på alt att göra Hennes Konglige Maijestät godh beskedh och underrättelsse.