Effter ett lijtet afträd gafz oss till svar, att deputati evangelici intet hade varit hoos de käijserlige, hvarken fordrade eller af sigh sjelfve, men at secretarius legationis caesareae hade den 5. huius varit skickat till Altenburgerne, at be- giära af dem, de ville hoos de andre evangeliske befordra, att effer förmodeli- git var, det de hade fåt part af oss om det, som i tractaten var förluppit, caesa- reani då måtte få deres sentiment deröfver, så at de kunde dagen dereffter, som var deres postedag, få skickat och skrifva derom till Käijsaren.

Vij replicerade, att, effter vij hörde, det de intet hade varit hoos caesareanos, uthan secretarius legationis caesareae hos dem, låto vij det stå derhän och till sin ohrt. Vij ville på deres begiäran informera dem om tillståndet af tractaten, efftersom vij och berättade, att vij hade, sedan deputati sidst vore hoos oss allenast een gång, varit tillsammans med de käijserlige och intet velat holla oss länge oppe i chronones satisfaction, som de viste då vara i raden att tala om, uthan farit den så obiter igenom, tilldes vij vore kombne på de andre och den Hessiske saken, men funnit, det caesareani åter igen ville så gott som de novo et ab ovo begynna så den som de andre sakerne. I synnerhet hade de låtit höra sigh mechta hårde uthi den Marpurgiske tvisten och högbemälte Hennes Furstlige Nådes satisfaction, af hvilken de för ingen deel ville vetta, myckit mindre stå till det, som för detta deruthi var offererat och afhandlat.

Hvilket gjorde oss uthi conferencen något studsige. Det vore fuller desföru- than något talt om executions- och assecurationspuncten, doch icke heller synnerligit dertill gjordt. Der hoos förtälte vij dem orsaken, hvarföre vij sedan intet hade kunnat komma ihoop med caesareanis, och om våre beskickninger till dem på sätt och vijs, som här förbemälte ähr, seijandes i det öfrige, att vij vid een sådan beskaffenhet intet sågo, huru man med raison kunde gå vijdare i handelen, effter caesareani ville kasta öfver ända det, som reda var offererat in causa Hassiaca. Vij höllo öfverflödigt, att vidlyfftigere här ihugkomma, hvadsom var desföruthan passerat emillan oss och de käijserlige, effter evan-gelici hade tillförende icke allenast fått af oss differentierne öfver hela instru- mentet och det, som deri var transigerat, adproberat och ähnnu oerörtrat, uthan och sedan af caesareanis, hvadsom uthi conferencierne var tvistigt. Be- giärte, deputati ville träda tillsamman, öfverläggia detta och seija sin mening derom. Skulle de elljest i någon punct behöfva vijdere effterrettelsse, vore vij öfverbödige den at gifva. Vij försågo oss till den, att de noga efftertänckia och på sin sijda inthet underlåta, att förmå caesareanos till billighet, enkannerlig i högbemälte Hennes Furstliga Nådes sak, så att hvadh een gång deri var budit, måtte för all ting blifva tanquam fundamentum till yttermehra negotiation.

Det skrifves uhr Mönster, att der skrides till ändan och genom Hollendernes starka pådrifvande till förlijkning emillan Franckrijke och Spagnien, effter- som dagen till slutet var satt den 20./30. huius. På det man icke här måtte komma effteråth, ville man förmoda, at de, såvidt giörligit vore, skynda sigh med deres consultationer, då vij derom underrättade, ville, som vij tillförende hade gjordt, tage alle momenta i acht till tractatens befordring.

Deputati tackade för den omstendelige aperturen, tesmoignerandes sigh ogierna höra, at legatio caesareana så går om med handeln och i synnerhet giör difficulteter i Hessiske satisfactionen. Ville lichväl hoppes, at när vij vij- dere komma tillsammans med dem, deri skola kunna finnes expedientia. De ville oförsumat referera corpori evangelicorum detta och tviflade inthet, at de varda deres deliberationes deröfver så anstellandes, som tijden och saksens vichtighet fordrar. Bode till beslut, at vij så hereffter som härtill ville låta oss värket i bästa måtto vara recommenderat.

Effter nu landtgrefvinnans Furstliga Nådes gesandter, Schäffer, hörde, att vij och lade oss således uth för Hennes Furstliga Nådes interesse, gjorde han oss in praesentia deputationis icke allenast derföre een tackseijelsse, uthan badh, att vij ähn ytterligere ville, som Hennes Furstliga Nådes tillförsicht var, räckia Hennes Furstliga Nådes deri handen. Och de evangeliske, att de icke ville låta förleeda sigh af någre de käijserlige söte ord, uthan stå faste på Hen- nes Furstliga Nådes sijda, emedan det vore sjelfva billigheten och reda een gång icke allenast quaestio an richtig, uthan och visse offerter skiedde, allege- randes der hoos korteligen, at grefven af Trautmansdorff hade vid sin afresa contesterat, det hvad tracterat vare, skulle blifva i sitt stånd, och hans colle- ger, som qvar blefne, hade fullmacht, at afhandla och sluta det öfrige.

Dagen dereffter, den 8. huius, kom åther bemälte deputation till oss och brachte före, det caesareani hade då samma morgon låtit kalla dem till sigh och gifvit dem till förstå, att de för någre dagar sedan hade varit med oss i conference och hafft Eders Kungliga Majestätz satisfactionis punct före, hvar- uthinnan de icke ville ändra eett jota, men uthi den Hessen-Casselske saken kunde de intet komma med oss öfvereens. Derbredevid hade de berättat dem om de bud, vij hafva hafft hoos dem, och hvad af dem var svarat. Besvärandes sigh i det öfrige, att tijden ginge så förbij, inge conferencier hölles, myckit mindre gjordes något till saken, med förmälan, att, der vij ville trängia på vår begieran, måtte tractaten deröfver letteligen få een oredresserlig stöt och villedet altså vinna det anseendet, som hade vij rättat våre tanckar på een ny cam- pagnie, hvilket dem ville persuaderes, men de lichvel fast bettre hoppades. Begiärte af evangelicis, de ville på undfången communication af oss om trac- tatens beskaffenhet fortfara med deres deliberationer deröfver, sigh theruthin- nan så anlåtandes, att icke allenast de, uthan och deres medständer, de catho- liske, kunde vara tillfridz med. När de dermed vore ferdige, stodo i deras skiön, anten immediate eller mediate igenom oss, som tillförende hafva drif- vit deres interesse, låta dem conclusa tillkomma, då de ville för sine personer giöra derpå, hvad deres herres Käijsarens instruction och befallning tillåthe. De hade och till extensionen af talet brukat denne appendice, att catholici status vore till at fortsättia tractaten hijtkombne, hade måst vänta här een så lång tijd och icke ähn een gång blifvit vyrdede af evangelicis med svar på deres declarationer, hvilket lände deres principaler, som vore äfven såväl chur- och furster sampt förnämme stånd i Rijket som de andres, till skimpf och vanheder.

Vij svarade, att denne berättelsse komme uthi somt öfvereens med det, som vij dagen tillförende hade optäckt dem. Vij hade uthi våre conferentier med de käijserlige ingen punct låtit in suspenso, uthan gierna velat giöra den ene effter den andra klar, fölljandes dervid den ordning, som tillförende ähr vor- den observerat och projecterne öfver instrumento pacis inneholla. Men i den staden vij hade förmodat, att de käijserlige skulle hafva förebracht billige temperamenta, som vij snart i 7 månader hade bidat effter och varit förtrö- stade om, hade de omsijder kommit fram, som evangelici viste, med een ho- per correcturer, innovationer och ändringer, hvarmed de hafva gjordt oss hela värket irrigt och stött omkull det, som tillförende stod på een god foot. Vij kunde inge andre och fordersamare förslag giöra i tractaten, ähn att de käij- serlige blefvo vid det, som een gång ähr accorderat, det öfrige, höllo vij före, skulle gifva sigh, der caesareani ville för uthkomma med deres ultimis fram. Begierte, de, evangelici, ville hos caesareanos hjelpa befordrat derhän, det skulle komma dem sjelve till godo och märkeligen facilitera deres förhanden varande deliberationer, idy de altså med deres tanckar och sentimentis kunde desto bettre råka målet af een önskelig utgång på värket. Att vij så instendigt hade stått på den Hessen-Casselske saken, hade vij vichtige orsaker till. Och i synnerhet, effter caesareani dee andre fuller hade corrigerat, men denne helt och hollit uthslagit, som lichväl för ähr vorden gillat och hade skedt så an- seenlige bod uthi, med hvilke quaestio an vore ophäfven och satt extra con- troversiam. Vij hade äfven den dagen ämnat oss till de käijserlige, efftersom oss var een stund af dem gifvin, men det vore så af ett förseende skedt, hvilket de sedan hade låtit endskylla, att deputati vore på sagdan tijma komne för oss i vägen, och fördenskull hade de föreslaget, om icke oss behagade att komma, sedan deputationen hade varit hoos dem. Vij hade fuller varit sinnade det at giöra, men effter vij förnumme, det evangelici vore der och vij gierna ville vetta, hvadsom var förefallit, förähn vij samptligen komme till de käijserlige, hade vij låtit anbjuda, att jag, Salvius, måtte, der så syntes, få besökia Volmarallena, till att med honom adjustera Eders Kungliga Majestätz och chronans satisfactionspunct och af det tillfelle discurrera något om de öfrige, såsom aequivalentierne och landtgrefvinnans af Hessen-Cassel Furstliga Nådes sak.

Dermed kunne vij bahna så myckit lättare vägen till nästa conferencen, då vij, och emedan evangelici voro öfver deres deliberationer, ville, till at vinna tijd, försökia, om man kunne komma åth, at clarera bemälte satisfaction och hvad dertill hörer. Volmar hade föreburit, att han vore een persona accessoria och peregrina, som inthet kunde något af sig sjelf giöra uthan de andre käijserlige gesandternes närvaru, och derföre vore det fåfengt, att komma med honom tillsammans, att han tillförende och vidh grefvens af Trautmansdorfz närvaru hade varit brukat till denne tractaten, så sampt, som serskilt hade ett annat besked. Ville jag, Salvius, komma allena till dem alle ihop, det stelte de till oss.

Deputati sade, att caesareani hade ungefär på det slaget refererat dem det- samma, villjandes lichväl så uttydat, som ville vij änteligen sättia Richsens à part och först gå till chronones och des anhangz particularsaker och interesse. Fördenskull hade de förmanat evangelicos, att på sin sijda fara fort, så att man först kunde komma uhr de puncterne, förähn något annat företoges. De hade derpå tesmoignerat emot caesareanos (hvilket de gierna hörde), att de nu i denne ingångne veku och som idag ville begynne consultera öfver amnestien och gravamina och, såvidh giörligen vore, skynda sigh dermed. Hade elljest varit åth de keijserlige, att de måtte, om skee kunne, optäckia dem tillförende deres ultima, på det de kunde betjäna sig dem till mehra befordring, men de hade förevändt, at det var ett selsampt anmodande och icke allenast för Käij- saren disreputerligit, der de skulle således praecipitera och blotta sigh med vijsandet af sin instruction, uthan dermed skulle de föda mehra disputer och villevalla. De ville fuller vetta tempo, när det borde giöres. Hvad satisfactio- nen och aequivalentia anginge, deruthinnan achtade de intet något ändra, och derföre behöfdes de icke heller at adjusteres. Den Hessiske saken ville de intet helt och hollit disputera, men måste lichvel hafva deras regard på interes- senterne, doch kunde, der den kommer till handels, det fuller skicka sig dermed.

Vij svarade, det vij förstodo väl, att de käijserlige ville hafva amnestien och gravamina afhulpne. Det vore och vår intention och scopus och see gierna, at de puncterne måtte blifva clarerade. Fördenskull hade vij igår proponerat och gifvit, hvad dertill videre vore att giöra under stendernes censur, recommen- derandes ähn ytterligere så det som caussam Hassiacam till deres bäste befor- dring. Förslaget, at komma tillhopa med Volmar, vore intet att tractera, men att emedlertijd adjustera och tillsee, om man kunde afhjelpa saken in puncto satisfactionis och om tillfellet, så hade gifvit sig tala något om then Hessiske. Caesareani hade sidst comporterat sigh dervid temmelig otålige, brukandes åtskillige ord, som mächte picquante ähre. Vij vore lichväl inthet att för- tänckia, det vij talte för Hennes Furstliga Nåde såsom våre allierade. Hennes Furstliga Nådes desideria hade vij, som i det passu bör skee, exhiberat ochburit fram. Det ähr och för detta deröfver handlat vordet, men att de käij- serlige nu ville hela negotium retractera och af nyio begynna, kommer oss fremmande före, icke mindre ähn deres spatske ord, de gifva om utjagande uhr Erflenderne och annat slijkt neessligit. Vij kunde inthet begripa, hvad de änteligen ville i denne Hessiske saken. De lådes fuller något, men komme lichvel inthet uth dermed. Vij hade fördenskull billigt in antecessum most låta den vetta, att vij gierna vore försäkrade för vår sammankompst, hvad de vore sinnade, at giöra deri, på det vij icke förgäfves kommo ihop. De måtte detta procedere intet misstyckia. Vij hade deri fölgt deres ägit exempel, som de gjorde i Mönster, efven i denne samma saken, idet grefven af Trautmansdorff, när vij skulle komma till dem, skickade till oss Schröder

Wilhelm Schröder († 1679); biographische Hinweise: APW II C 2 S. 132 Anm. 1; ebd. II C 3 S. 264 Anm. 1.