Vij haffve opreppat Edert breffs contenta uthförligen, både att the äre aff gode skähl och betänckiande såväl som och therföre, att I må veta vara ossbehageligit, thet I så noga repraesentere och ställe oss för ögonen förloppet aff hele Eder commission, sedan I hädan reeste, och hvadh I ther hoos efter Eder plicht hafve hållit gott och rådsampt hoos oss att göra tijdiga påminnel- ser öfver vijdare negotiation i thenne handelen, adapterade närvarande tijders tillståndh. Vij erkänne medh synnerlige nåder och tacke Eder för then möda och flijt, I härtill haffve hafft ospardt, att hjelpa punctum satisfactionis mili- tum till inrätta på en godh foot, och att then saken kunde vinna på fridztrac- taten en önskeligh enda och resolution och theropå sedan fölljande nödigh execution. Påminne oss och ganska väl, hvadh vij månde vidh Eder affresa härifrån gifva Eder för befallning om quanto, att taga aff felttmarskalken theröffver en viss determination, then sedan på sjelfve tractaten vore till att drifva och omsijder att erhålla medh bästa försichtigheet och discretion. Felttmarskalkens icke mindre än generaliteten uthslag till det quantum, I nämpne uthi Edert breff, befinne vij vara funderat på skähl, och derföre skulle gärna si, att det måtte blifva det yttersta, som kunde slutas opå, och går vår egen resolution och till commissarierne öfverskrefne ordre i lijka måtto therhän, att dee skole drijfva summan af soldatescans contentement det hög- ste dee kunne ifrån den summan i förstone var begäradt och föreslagen, och för ingen deel att komma på thet af oss specificerade quantumet (som fast indrabbar medh vårt generalitetz resolution), uthan i fall hele fridzhandelen skulle theropå stöta sigh och friden blifva tilbakar. Hvilken vår förklaring vij åfftabemälte våre legater och commissarier hafver notificerat, icke som im- proberade vij, hvadh felttmarskalken och generalitetet hade theri funnet gott och Eder committerat, i Ossnabrug genom commissarierne att drifva och er- hålla aff dem keijserlige plenipotentierade och ständerne, uthan mehra, att dee skulle drifve sådant determinerade quantum satisfactionis medh all flijt och arbete, om det att kunna nå. Men sedan alt vore per gradus tracterat, alt annat richtigt och hela värckett stode på vår soldatescans contentering allena, tå att heller acceptera det quantum, som vij till någon ringare summa hafva modererat, än låta fridztractaten heelt sönderrijffvas, och sådant alt icke uthan föregående communication medh felttmarskalken frånvarande och Eder in loco stadde. Nu vele vij oss till välbemälte våre commissarier det försij, att dee vidh tractatens reassumption icke komma på dette extremum alt för hastigt, så att the sigh theruthinnan låta öfverijla, men lembna saken och sigh sjelfvan så lång tijdh, att dee ju förr än såvidt kommer häröffver medh feldtmarskalken och generalerne genom Eder kunne anställa all nödigh com- munication. Men huruvijda desse tijders och emergentiers tillstånd och lopp kan suadere någon vijdare förhahlning i procedurerne eller strängare resolu- tion i åfftabemälte saak, än then vij hafve förstått till, thet stelle och lembne vij icke obilligt i sitt gode värde, men sökie doch heller vidh alle occurrentier, att gå säkert, än medh hazard sättia ett så kostbart värck på spitzen. Huru dogh mehra är, såsom vij på ene sijdan måste sökia till skaffa vår trogne och tappre militie sitt gode contentement, och icke ingå någon fridh dessförut-han, men på andre sijdan måste besinna, hvadh practicerligit och möijeligit är hoos ständerne, särdeles när the Österrijkiske, Beyeriske, Burgundiske, Rhei- nische och störste deelen af then Westphalische creitzerne afgå och till solda- tescans förnöijelse inthet görandes eller contribuerandes varde. Bärandes ther hoos then försårgan för soldatescan, att hvadhsom bevilljatt blifver, må och af ständerne kunna praesterat varda. Altså hafve vij och befallat våre plenipoten- tierade i Ossnabrug, att drifva thenne soldatescans saak och store anlägenheet till det högsta, alt ifrån den summan I sommars föreslogo, intill den seder- mehra är funnen godh, till det aldraytterste att stadna vidh. Dertill medh och befallat vår felttmarskalk, att idet han söker till att skaffa soldatescan sin re- delige och ährlige contentering (som han loffligen gör och bör göra), kastar ett öga på det som practicerligit och görligit är, ständerne att praestera och afläggia, så att hvadhsom bevilljat varder, må ochså kunna ställas i execution och soldatescan sitt contentement icke allenast gå papperet, uthan görligen och i sjelffve värcket bekomma och blifva mächtigh. Eder bepröffvade åhuga, till befrämja vår och chronones tjenst, tilltro och vij nådigst, att I contribuere så häreffter som härtill Edre tanckar till befordran aff thesse våre resolutio- ner. Låter icke falla Eder försvårt och förtreteligit ännu theri att negotiera, men hjelper hålla officerere i hoppet aff thenne sakens önskelige uthslagh.

Therföre vij och gärne förnimmer, Eder hafva förreest till armeen, att häröff- ver medh felttmarskalken och flere, som vederbör, communicera. Men sedan I sådant hoos honom hafva förrättat och han Edert adsistens i andre saker vidh armeen kan ombära, sij vij helst, att I åter begifva Eder till Ossnabrug igen, att ther fullföllje Eder commission effter förra gifvne instruction och ordrer. Efftersom vij och therom till våre commissarier skriffvit och them om Eder tillbakakompst förvissett hafve.