2. Vägen tager han genom Danmarck, Holstein, Brehmen, Oldenburg och Hollandh, och sedan anten sjöledes eller landvägen, såframpt han är försä- krat, att han och hans föllje kunna gå uthan fahra och antastning, och kan sigh på Speniskt pass, som han förmäler sigh hafve bekommet, och vedh sin öfverkomst till Tysklandh täncker till att låta förnya, förlåta, genom Spaniske Niderlanden till Franckrijke och serdeles till Parijs, ther konungen och drot- ningen regentinnan medh hoffvet äre stadde.

3. Kommande tijt konungen och hoffvet är, såsom han är af Konglige Maije- stät förordnadt, att blifva der ordinarie ambassadeur, så lembnar och Kong- lige Maijestät hans discretion och försorg, att försij sigh medh huus och så inrätte sine saker, att Konglige Maijestät kan theraf hafva respect och han medh sitt tilordnade deputat och underholdh uthan skada uthkomme.

4. Vidh första audiencen och propositionen hoos konungen och drotningen regentinnan, så och sedan hoos cardinalen, moste ambassadeuren Rosenha- nen näst af helssningar och önskningar af all högh hoghlykeligh välgång tes- moignere Hennes Konglige Maijestät synnerlige inclination och åtrå, att hålla den förtrolige vänskap och alliance, som emellan Konglige Maijestät och Hans Maijestät i Franckrijke hafver varit, än är och deri Konglige Maijestät täncker att förblifva uthi sin rätte och fullkomblige flor och vigor; och för- denskuldh såsom ingen tingh krafftigare holler så höge gemöther tilsamman, än communicationen af the saker, therigenom begge potentaternes och rijker- nes välståndh och säkerheet stabilieras, så hafver och Konglige Maijestät af- ferdat honom till theres Maijestäter och befallat honom, att holla sigh ordina- rie vidh theras Maijestäters hoff oppe; tviflade och inthet, att thetta skulle theras Maijestäter väll behaga; medh desslijke andre saker, som han kan for- mera sin proposition uthaf, och måste förnembligen vara gratieuse; efftersom och Konglige Maijestät ställer honom, Rosenhane, i skön och egen dijudica- tion, att öfverantvarda våre creditif, anten förr genom secretarium status eller och vidh sjelfve audiencen.

5. Och hafver Rosenhanen altidh vidh denne sin commission och förande ordinarie ambassada vidh alle concurrentier och occasioner till att tesmoi- gnera denne Konglige Maijestätz höge förtroende till Hans Maijestät konun- gen i Franckrijke och drotningen regentinnan och förvisse deres Maijestäters, cardinalen och andre förnämblige Frantzösiske ministrer om Hennes Kong- lige Maijestätz beständiga vänskap och framhärdan i alliancen, concurrenter i fridztractaterne och cooperation i kriget, tilldess Gudh beskärer theropå een godh ända. Jämväll och att Hennes Konglige Maijestät är fulsinnadt å sin sijdo, denne förtrogne vänskapen effter kriget att continuere och heller för- mehra än förminska.

6. Elljest så myckit desse närvarande sakers tilståndh i Tysklandh anlangar, hafver han vidh lägenheet till att beklaga sigh öfver then Beyerske rupturen af armistitio, doch så, att han hvarcken exprobrerar thenne acten för myckit,heller den extenuerar och förringar, serdeles förän ambassadeuren rätt af- märcker Franckrijkes consilier och miner till holla vänskapen eller och rum- pera medh Beyern. Hafver det brutet löst, tå hafver Rosenhanen till att driva starckt opå, att hämbnen och vapnen fortsättes medh all macht på Beyerfur- sten. Hafver och Franckrijke icke brutet, då måste Rosenhanen pousserat där- till medh gode skähl och theriblandh serdeles, att Konglige Maijestät och Sve- riges cronos krigzhäär heele svarmen och machten icke allenast af Keijsaren, uthan och af Beyerfursten elljest påbördas, skulle Hennes Konglige Maijestät i lengden icke kan uthhärda. Och tjene honom härvidh till effterrättelse dhe bref, som Konglige Maijestät i thenne saken hafver skrifvit till konungen, drotningen regentinnan och cardinalen i Franckrijke, theraf ambassadeuren copier äre meddeelte.

7. Men ett iblandh dhe förnembste ährenden är, som Rosenhane skall vetta att drifva och i acht taga hoos det Frantzösiske hoffvet, nembligen, att subsi- dierne motte blifva fördublade. Och fördenskuldh moste han thenne saken på bäste sätt och discretion urgera. Kan han icke förmå Franckrijke till duplotio- nen, tå han hafver till göra sin flijt, att nåå förhögningen på subsidierne till tridie eller fierde parten. Efftersom och Konglige Maijestät nyligen igenom egne bref therom konungen, drotningen och cardinalen hafver besökt, och her Rosenhane theraf copier äre tilstälte och communicerade. Skulle och emoth all förhopning henda, att Franckrijke till alsingen förhögning på sub- sidierne skulle förstå, tå måste ambassadeuren icke desto mindre tidt och offta drifva deropå, att the vanlige subsidierne effter alliancens innehåld till bestembde två terminer och tijder, nembligen sidste Junii och sidste Decem- bris åhrligen varde aflefrerad och betalte.

8. Ambassadeuren skall och vetta vara sin plicht, att förfara och sij deropå, hvadh emellan Franckrijke å den ena och Keijsaren sampt Churbeyern på den andra sijdan tilläfventyrs blifver tracterat, och der någre sändingebudh, poster eller bref från vederparten ankommo, modeste begära communicationen af dem, och der hoos, så myckit han kan, hindra och förekomma, att icke något på sådant värf, särdeles dem af högre importance, såsom stilleståndh, fridh eller bund, resolveres och slutes uthan communication medh Hennes Kong- lige Maijestät och dess vänskap och samtyckie. Och ther någre sådane consi- lier agiterades, tå måste han söke them till disturbere directe hoos drotningen regentinnan och i synnerheet cardinalen, som förer directorium af väsendet, och Rosenhane fördenskuldh giörligen modis omnibus hafver till att söka och ställa honom sigh tilhanda.

9. Därnäst och måste ambassadeuren kasta ett öga opå, hvadh Franckrijke tracterar medh Generalstaterne af thet förenade Niderlandet, medh konun- gen i Danmarck och Polen, så och medh chur- och furster i Romerske Rijket, och serdeles medh churfursten af Brandeburg och landgrefvinnan af Hessen- Cassel. Och der han något märcker vara å gång, som löper emoth Konglige Maijestätz stat och väsende och till dess praeiudicium, sådant effter möijelig- heeten afvärja. Han måste och förfahra, om och huruvijdt Franckrijke villlägge sigh i den Engliske trätan, och hvadh drotningen af Engellandh sampt princen af Wallis

Karl I., König von England, Schottland und Wales, war von den Schotten, in deren Schutz er sich gerettet hatte, im Januar 1647 an das englische Parlament ausgeliefert worden. Er saß in Gefangenschaft auf Schloß Holmby in der Grafschaft Northampton, von wo ihm am 11. No- vember 1647 die Flucht auf die Insel Whight gelang. Jedoch lieferte der Gouverneur ihn wieder in Gefangenschaft. Nach langen, erfolglosen Verhandlungen mit Heer und Parlament erfolgte die Anklage wegen Landesverrats gegen ihn. Karl I. wurde am 30. Januar 1649 hingerichtet. Er war mit Henrietta Maria, einer Tochter Heinrichs IV. von Frankreich, vermählt. Wegen deren katholischer Konfession hatte der König bereits den Unwillen des Volkes auf sich gezogen. Sein ältester Sohn, Karl, Prinz von Wales, der spätere König Karl II. (1630–1685), wurde während des englischen Bürgerkrieges in Frankreich erzogen. Es gelang ihm, im Januar 1650 in England zu landen und sich am 1. Januar 1651 krönen zu lassen. Gegen Cromwell unterlag er am 3. September d. J. in der Schlacht bei Worcester. Karl II. floh in die Normandie, lebte dann aber meist in den Niederlanden und schmiedete Pläne für seine Rückkehr. Erst nach dem Tode Cromwells konnte er am 25. Mai 1660 nach England gehen. Er starb nach einer durch eigenes Verschulden unglücklichen Regierungszeit am 2. Februar 1685 nach Empfang des Abendmahls und der Letzten Ölung nach katholischem Ritus (NEB IV S. 52–56).

10. Hvadh och passerar i Franckrijke så och thes naboskap [!], serdeles Ita- lien, hoos Påfven och andre, thet moste ambassadeuren vidh alle poster till Hennes Konglige Maijestät öfverskrifva.

11. Iblandh annat och, effter the Frantzösiske troupperna offta pläga besvära then Benfeldiske qvarteren

Benfeld, 27 km südsüdöstlich Straßburg im Elsaß.