Vij see aff Edert bref sub dato Ossnabrüg den 18. passato, att then keijserlige plenipotentieradhe Volmar och deputati catholicorum icke allenast intedh vore kombne efter afskedh till Ossnabrügg, uthan och, att Volmar ville reesa herifrån tractaten, och att Keijsaren söker medh mackt att bringa Chursaxen och Churbrandenburg och furstlige huset Brunswig och Lüneburg i vapen. Vij see nogsampt, att vederparthen icke ähr så stort om fridhen till göra, som mehra att skjuta saken opp dedh längsta han kan, eller afvänta nogott uth- schlag af vapnen och derefter sedan dirigera sine consilier. Och måste vij för- denskuldh befalla Gudh saken, som värkedh härtill underligen och kraftigt fört hafver. Han varder och härefter icke förlåtandes vår rätta sack.

På Eder sijdo måste I låta vara Eder anlägit och vidh alle tillfällen tesmoi- gnera Eder stoora begärligheet, till att fullgöra tractaterne, icke allenast att dedh holles i sin rätta vigeur och kraft, som förr ähr slutet och afftaalt, uthan och, att I ähren vederredo, till att fullända och adjustera alt thedh öfriga och hvadh ännu ståår tillbakar. När I och uthi Rixsakerne icke kunne gå såvidt, att I komme och bringe dem i richtigheet, thå committerer och öfverdrager them ständerne själfvan, särdeles them evangeliskan, eftersom vij Eder ther- om på sidste post tillskrifve. Och ther så hände, att the keijserlige plenipoten- tieradhe, medh hvilka I theröfver Eder consilia kunne pläga, där blifva. Fien- dens maneer, serdeles att draga dee förnembste evangelische i vapn emoth oss, vele I göra Eder flijt till förhindra, så mykedh möijeliget ähr, men att I på feltmarskalkens förslag skulle senda någon till Chursaxen, att sincereran om vår beständigheet och förmå honom till dedhsamma, döma I rätt, att dedh ähr fåfängt.

I påminne Eder elljest, hvadh vij sidst monde förmäla, oss vara sinnade, att skrifva till Franckrijcke, icke allenast om anticipation, uthan och duplition subsidiorum till krigzväsendets bättre fortsättning. Dedh göre vij nu medh serdeles bref, hvilckedh vij Eder här hoos tillskicka, medh begähran, att I dem sende forth till behörlig ohrt, anten I thå finner gott thet skeer genom Frantzösische commissarierne, medh hvilke I uthi then sacken hafve begynt att negotiera eller elljest. Contenta sij I och aff här hoos gående copior. Hvadh nu therpå fölljer, thedh hafve både I som väll som vij till förvänta.