–/22/–

Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel

Stockholm 1647 Oktober 9/19

Kopie: RR (sv) fol. 2267’–2870.

Folgen des bayerischen Waffenstillstandsbruches und Billigung des schwedischen Rückzugs aus Böhmen. Die eigentlichen bayerischen Gründe für sein Handeln. Rat zur Besetzung von Haupt- plätzen zur Verhinderung eines feindlichen Vormarsches nach Norden. Freundschaft mit Kur- sachsen und Kurbrandenburg. Quartiere im Braunschweig-Lüneburgischen unter Verschonung Mecklenburgs, Pommerns und der Stifte Bremen und Verden. Vereinigung mit Königsmarck und der hessischen Armee im Notfall. Besetzung schlesischer Festungen zur Bedeckung Pommerns. Geldanweisungen auf Salvius. Beantwortung des bayerischen Manifestes.

Eder breef af den 25. Augusti, så och den 6., 16. och 18. nästförvikne månadz Septembris

Briefe vom 25. August/4. September und 6./16. September wurden nicht ermittelt, die vom 16./26. und 18./28. September d. J.: Nr. 1 und Nr. 2.

, her feltmarskalck, ähr oss här i förgår på ordinarie posten öfver Hamburgh väl vordne inhändigade. Af hvilke förre vij förnimma tillståndet hoos och medh armeen, huru starck den är, och att I, bekommandes genera- lens Königzmarcks succurs under generalmajoren Hammerstein

Friedrich Christoph Freiherr von Hammerstein (1608–1685), seit 1657 braunschweig-lünebur- gischer Generalwachtmeister: biographische Hinweise: APW II C 3 S. 445 Anm. 1.

, hade sedt Eder vidh Satz, tänckiandes att gå fienden under öghon. Men den 18. passato vara till Eder kommen een Churbeyerns trumpettere, inhändigandes Eder hans manifest och opseijellsebreef på armistitium, deropå och, der Bayern skulle conjungera sigh medh Kaijsarens armee, I voro sinnade, att bryta op och taga Eder marche thijt, I förmäle uthi Edert breef af den 16. Septem- ber

Nr. 1.

.

Såsom vij nu hafve ett godt contentement af Edert härtill förde conduicte och af bemelte Eder breef förnimma armeens passlige tillståndt, altså hade vij ickeogerna sedt, thet I hade kunnat lengre subsistera theroppe och icke allenast sustinerat, uthan och incommoderat fienden i hans egne landh, therigenom han kunne blifva förorsakat till ingå en godh och säker fridh. Men effter Bay- ern icke hafver längre velat hålla stilleståndet, uthan det Eder opsagt, och Eder ville falla odrägeliget, att sustinera både tillijka, ty kunna och vij Eder resolution, att gå tillbaker och heruth föra, icke ogilla. Vij hafve Beyerns ma- nifest oss föreläsa låtet. Och såsom vij thet finna och pröfve uthi ingen måtto vara funderat och realt, men en hoop sammanraffadhe praetexter, till att ther- medh beskönja sitt afall och brått af parole, altså ähr och lätt till dömma, hvadh han hafver hafft i sinnet medh thetta armistitio, icke att hållat, men therigenom att salvera sitt landh för ett åhr sedhan, tå han på annat sett icke sågh sigh then fahran af Eder conjungerad medh Toraine kunna undgå. Nu endock vij fuller heller hade sedt, att Churbeyern hade blefvit beständigh vidh stilleståndet och I kunnat deste bättre agera emot Keijsaren, vij eij heller hade trodt, att han så hastigdt skulle hafva brutet uthan all gifven orsak, men heller besporde vårt godhe adsistence vidh fridztractaterne erkändt. Lykväl, effter det nu såvidt ähr skeedt, hafver then saken ingen vändingh och kan therigenom icke så stoort vara anten på vår tappat eller å vederpartens sijde vunnit mehra ähn att the i Schwaben och Franken medh våre guarnizoner besatte fastninger och platzer måste löpa hasard, att kumma i Keijsarens och Beyerens händer och Keijsaren få lufft i säkra landh och recuperera Eger

Zur Belagerung von Eger durch die Kaiserlichen vgl. TE VI S. 15f. und S. 318.

i Brehmen [!] och Iglau

Belagerung von Iglau in Mähren durch den kaiserlichen Generalfeldzeugmeister Johann Chri- stoph Graf von Buchheim und den Generalwachtmeister de Souches. Die Stadt wurde am 27. November/7. Dezember 1647 durch Akkord vom schwedischen Kommandanten Claudius Bengtsson (Pengson), Obristen, an die Kaiserlichen übergeben (TE VI S. 16–22).

, Ulmitz

Die schwedische Besatzung in Olmütz erregte durch ihren Ausfall am 15./25. August 1647 nach Süßenbrunn vor Wien Aufsehen, wo der Graf von Löwenstein von ihnen gefangengenom- men wurde.

, Neustadt

Mährisch-Neustadt, 21 km nordnordwestlich Olmütz, wurde Mitte Januar 1648 ebenso wie Olmütz mit 500 schwedischen Reitern verstärkt (TE VI S. 343).

 och Eilenbergh

Eulenberg, 25 km nördlich Olmütz.

 i Mehren igen. Om nu Beyeren varder sigh medh Keijsaren conjungerandes, och om Keijsa- ren lärer föllja Eder effter i denne höst eller rensa sine landh af våre guarni- zoner, thet gifver tijden, och vij thertill ingen apparentz ähnnu kunne sij och afmärckia. Huru dock therom ähr, så vill vara af nöden, att vij giöra oss fast theremot och en väg som annan stå i vapnen, tilldes Gudh täckes beskära en önskeligh och godh frijdh. Och vele vij här vara betänckte opå, huru kriget må af Eder medh mackt och efftertryk vara att föras. Och alldenstundh Eder för Beyerns ruptur skuldh icke hafver varit möijeligit, att persequera Käijse- ren eller längre stå i hans landh, men hafve varit förorsakade, men hafve varit förorsakade [!] at söka en säker retraiecte, ther I kunde hafva quartier och ar- meen recreitera och förstärckia och sedan gå fienden under ögonen igen, hvarföre och endock Eder hufvudhdessein i kriget fuller måste vara rättad påKeijsarens Erflender, effter then synes beqvemast till att nåå friden igenom, och Eder subsisterande medh armeer i the evangeliske länder icke kan vara ahngenähm, lijkväl såsom Eder åligger, att sökia till conservera för all tingh vårt krigzväsende, ehvem thet och ähr vält eller ledt, så giöra I väl, att I uthi tijdh täncka opå till bringa armeen in salvum för then svärm, som Eder af Keijsarens och Beyerns tillsammanstöttande krigsmachter kunna komma på hällsen. Allenast vele vij Eder härvidh nådeligen hafva påmint, först, att I väl besättia icke allenast Eger och Sweinefurth, uthan och Leipzick, Erffurdt och Glogau, såsom hufvudhplatzer af vårt krigsväsende theroppe i Tysklandh för denne tijden, och försij desse orther medh så starcke guarnizoner, att dee icke allenast äre bastante till försvara samma fästningar, uthan och till giöre starcka partier och reedh och förhindra, att fienden icke bryter eller gåår ther emillan in, mindre sätter sigh neder emot sjökanten. Sedan, att I sättia Eder medh armeen på dee orther och i de länder, theri både kunna stärckia och recreuitera Eder, giöra infanteriedt considerabelt, cavalleriet bereedet och re- parera Edert artollerie på alt giörligit och bäste sättet. Jämväl och, ther I kunna altijdh hafva et gott ögha på våra länder och guarnizoner och komma dem, serdeles Pomern och Mechlenburgh, till undsättningh, ther fienden ville medh någon macht bryta ther in och nalckas sjökanten. Hålla och vänskap medh churfursterne af Saxen och Brandeburgh och förskene deres landh eff- ter slutna neutralitet; och ther I logere armeen i Brunswiker och Luneburger landh, efftersom vij icke sij Eder kunna then inquarteringen undvijka och hertigerna thersammastädes icke heller af oss någon salvaguardie och exemp- tionsfrijheet, tå håller ther godh disciplin, men nyttjer landen till conserva- tion och förstärckningh. Förskoner Pommern och Mechlenburgh sampt stiff- terna Brehmen och Verden, både medh inquarteringer och löpeplatzer och assignationer, så att våra förordningar thersammastädes icke blifva turberade, sålänge fahran af fienden icke blifver större, och I det kunna gå förbij. Skulle och fienden blifva Eder öfverlägen, tå drager genera[l] Königsmarck till Eder och nyttjer landgrefvinnens assistence, så gott sigh giöra låter och I kunnen. Efftersom vij och ställe Eder i sköön, at behålla rijkztygemästaren Witten- bergh

Arvid Wittenbergh von Debern (1606–1657), biographische Hinweise: APW II C 2 S. 253 Anm. 2; ebd. II C 3 S. 53 Anm. 1.

 och hans troupper hoos Eder, som fuller synes vara nödigt, att I hålla armeen tillhopa och icke skingradt, sedan I väl hafva besadt Glogau, så och Landzbergh och Driesen till Pommerns försäkringh och betänckiande [!].

Och alldenstundh vij väl kunna besinna, Eder behof giöres och af nöden vela vara, att I hafve penninger till att hjelpa värcket, serdeles officererne och ar- tolleriet medh, ty hafve vij befallat her Salvio, att han Eder medh en pennin- gepost skall secundera, och thetta i lijka måtto notificerat adsistensrådet Er- skein, som ther in loco kan theropå drifva och sollicitera.

Belangande Churbeyers manifest, som han Eder hafver skickat tillhanda, och I uthan tvifvel theropå hafver svarat allaredho, så vele vij förmoda, att I uthi Edert svar hafve justificerat våre saker och actioner i kriget och fridztracta-terne och vijst honom, thet han hafver gjordt orät, och att honom i alt ähr skeet contentement. Och theremot all förhopningh nogot voro honom ledt skedt, att tå stodo honom icke om på thet sättet anten frangere fidem eller revangeradt. Han hafver nu på denne Hamburger posten skrifvit oss sjelf till och hoos breefvet skickat oss ett lijka lydande sitt formente manifest. Vidh näste post vele vij honom på hans breef svara och sedan vara betänckte opå, att låta uthgå ett gegenmanifest.

Vij hafva Eder detta till svar på Edre breef, så och till effterrättellse om vår meeningh om Eder motion medh armeen icke velat förhålla, önskandes Eder af Gudh välsignellse i Eder consilia och actioner och i hans beskydd.