[1] Nr. 247, 253, 254, 255 äre den 29 [29. Juni 19. Juli] tillijka hijt komne. Vij hafva i underdånigheet theruhr förnummit Eders Kongl:e Maij:tts nådigste villja och ordres vara att vij effter all möijeligheet skole 1) assistera landtgrefvinnans Furstl:e Nåde till at bekomma ius directi dominii på Schaumburgiske ämbterne icke räcknade in i dess satisfaction, uthan som itt vederlagh för then donation, hvilken Eders Kongl:e Maij:tts herr fader glorvärdigst i åminnelsse hafver gifvit framledne landtgreff Wilhelm. 2) uthi then Marpurgiske saken och till dess förlijkningh stå på then resolu- tion vij för een tijd sedan togo med d’Avaux i Ossnabrugge; 3) erkundiga oss om Dellmenhorst och så laga at ther stifftet Bremen hade någon rätt till samma greffskap, den då blefve Eder Kongl:e Maij:tt denne tractaten förbehållen; 4) beflijta oss at bekomma anvartningen på stiffterne Schwerin och Ratzeburg, och 5) förmäla Eder Kongl:e Maij:tt in postscripto huru vij hafva at gouvernera oss der legatio Gallica skulle villja sökia vår coope- ration till at förmå Keijssaren at inthet adsistera Spagnien, ifall thet Tyska kriget blifver sluthet och Frankrijke och Spagnien stå ändå i vapnen.

Eder Kongl:e Maij:tt hafva vij effter handen hörsambligast berättat hvad i mäst alle 5 ofvanbem:e saker är passerat intill den 28 passato [28. Juni/ 8. Juli], då vårt sidste breeff sändes sin koos

Vgl. Nr. 262.

. Vij vore då i then förhopnin- gen at kunna thenne gången referera hvar icke om itt fullkomligit sluuth, lickväll at sakerne skulle ungefär vid thet laget i thet närmaste vara jämkade och näre till förlijkningh, efftersom vij, och jämpte oss the evangeliskeständerne, hafva på alla tjenlige sätt vinlagt och beflijtat oss therom.

[2] The keijsl:e skute skulden på the Frantzöske, att the altför länge höllo tilbakar med sitt project aff instrumento futurae pacis. Legatio Gallica före- bär theremot at projectet är färdigt och i rikzsakerne lijka lydande med vårt hvilket the vella uthgifva så snart the få een nöijachtig declaration uthi Frankrijkes satisfaction, alldenstund the, bekommandes thet keijsl:e pro- jectet, funne at caesareani hade ändrat någre §:os i bem:e Frantzöske satis- faction och altså gått ifrå then skrifften som var för ungefär 8 månader them emellan oprättat. Therföre hafver legatio Gallica som han föregifver satt sine puncter något explicatius, väntandes nu på at the blifva accepterade. Vidh så fatte saker hafve vij blifvit vidh vårt här påbegynte arbete at drifva på the saker som vore hijt reserverade och strax effter vår ankompst här brachte till handlingz.

[3] Så snart posten och brefven till Sverige vore den 28 passato [28. Juni/ 8. Juli] affärdade, var then keijsl:e gesandten Vollmar hoos oss och con- fererade med oss öfver then Pfaltziske, Hessiske, Badiske och någre andre saker.

Uthi caussa Palatina hade vij då för oss våre sidste uthgifne och med the Frant- zöske äfven i then saken och på samma tijdh extraderade, nästan i alle §:is, undantagandes then eene om catholiske religionen, lijkalydande project. Alle §:i under lit. A

Um die folgenden Passagen zu verstehen, wird hier die Beilage A (fol. 1138–1139’) vollständig abgedruckt:

Ante omnia vero causam Palatinam conventus Monasteriensis et Osnabrugensis eo deduxit ut ea de re iam diu motu lis diremta sit modo sequenti.

Et quidem primo quod attinet domum Bavaricam dignitas electoralis quam electores Palatini ante hac habuerunt cum omnibus regaliis et officiis, praecedentiis, insigniis et iuribus quibuscunque ad hanc dignitatem spectantibus nullo prorsus excepto ut et Palatinatus Superior totus cum omnibus appertinentiis sicut hactenus ita et imposterum maneant penes dominum Maximilianum comitem Palatinum Rehni, Bavariae ducem eiusque liberos totamque lineam Guilhelmianam quam diu masculi ex ea superstites fuerint.

Marginalvermerk: placet.

Qui fuit status religionis et ecclesiae in Superiori Palatinatu anno 1624 quacunque anni parte servetur etiam in posterum pro ut generali conventione cautum est infra articuli de gravaminibus paragrapho duodecimo.

Marginalvermerk: deleatur.

Vicissim dominus elector Bavariae pro se, haeredibus ac successoribus suis totaliter renunciet debito tredecim millionum omnique praetensioni in Austriam superiorem et statim a publicata pace omnia instrumenta desuper obtenta Caesareae maiestati ad cassandum et annullandum extradat.

Quod ad domum Palatinam attinet Imperator cum Imperio publicae tranquillitatis causa consentit ut vigore praesentis conventionis institutus sit electoratus octavus quo dominus Carolus Ludovicus comes Palatinus Rheni eiusque haeredes et agnad iuxta ordinem succedendi in aurea bulla expressum deinceps fruantur. Nihil tamen iuris praeter simultaneam investituram ipsi domino Carolo Ludovico aut eius successoribus ad ea quae cum dignitate electorali domino electori Bavariae totique linea Guilhelmianae attributa sunt competat.

Deinde ut inferior Palatinatus totus cum omnibus et singulis ecclesiasticis et secularibus bonis iuribusque et appertinentiis quibus ante motus Bohemicos electores principesque Palatini gavisi sunt omnibusque docomentis, regestis, rationariis et caeteris actis huc spectantibus eidem plenarie restituantur cassatis iis quae in contrarium acta sunt idque autoritate Caesarea effectum iri ut neque rex catholicus neque ullus alius qui exinde aliquid tenet se huic restitutioni ullo modo opponat.

Marginalvermerk: placet.

Circa quasdam praefecturas Strata Montanae antiquitus ad electorem et archiepiscopam Moguntinensem pertinentes anno demum millesimo quadringentesimo sexagesimo tertio pro certa pecuniae summa Palatinis cum pacto perpetuae reluitionis impignoratus con- ventum est ut in earum possessionem dominus Carolus Ludovicus restituatur hac tamen lege ut quandocunque idem in specie precium pignorationis sponte oblatum parata pecunia et depositum fuerit teneatur dictus dominus Carolus Ludovicus easdem prae- fecturas domino electori Moguntinensi sine mora restituere.

Marginalvermerk: controversum.

Electori quoque Trevirensi tanquam episcopo Spirensi iura quae praetendunt in bona quaedam ecclesiastica intra Palatinatus Inferioris territorium sita, coram competenti iudice prosequi liberum esto nisi de his inter utrumque principem amice conveniatur.

Mariginalvermerk: placet.

Quod si vero contigerit lineam Guilhelmianam masculinam prorsus deficere superstite Palatina non modo Palatinatus Superior sed etiam dignitas electoralis quae penes Bavariae duces fuit ad eosdem superstites Palatinos interim simultanea investitura gavisuros redeat octavo tunc electoratu prorsus expungendo.

Marginalvermerk: placet.

Ita tamen Palatinatus Superior hoc casu ad Palatinos superstites redeat ut haeredibus allodialibus electoris Bavariae actiones et beneficia quae ipsis ibidem de iure competunt reservata maneant.

Marginalvermerk: controversum.

Pacta quoque gentilitia inter domum electoralem Heidelbergensem et Neoburgicam a prioribus Imperatoribus super electorali successione confirmata ut et totius lineae Rudolphinae iura quatenus huic dispositioni contraria non sunt salva rataque maneant.

Ad haec si quae feuda Iuliacensia ob deficientes masculos aut alias aperta sunt eo Palatinis absque mora cedant et evacuentur.

Marginalvermerk: placet.

Praeterea ut dictus dominus Carolus Ludovicus aliquatenus liberetur onere prospiciendi fratribus de appennagio Caesarea maiestas ordinabit ut dictis suis fratribus quadringenta Imperialium thalerorum millia intra biennium ab initio anni venturi millesimi sexcen- tesimi quadragesimi octavi numerandum expendantur singulisque annis ducentena millia solvantur una cum annuo censu quinque de centum computatis.

Marginalvermerk: controversum.

Deinde tota domus Palatina cum omnibus et singulis qui ei quocunque modo addicti sunt aut fuerunt praecipue vero ministri qui ei quocunque modo addicti sunt aut fuerunt praecipue vero ministri qui ei in hoc conventu aut alias operam suam navarunt ut et omnes Palatinatus exules fruantur amnestia generali supra descripta pari cum caeteris in ea comprehensis iure et hac transactione singulariter in puncto gravaminum plenissime.

Marginalvermerk: placet.

Vicissim dominus Carolus Ludovicus eum fratribus Caesareae maiestati obedientiam et fidelitatem sicut caeteri electores principesque Imperii praestet ac insuper Palatinatui superiori pro se et haeredibus suis tum ipse tum eius fratres donec ex linea Guilhelmiana haeredes legitime et masculi superfuerint renuncient.

Marginalvermerk: placet.

Cum autem eiusdem principis tam viduae matri quam sororibus ius quaesitum sit in Superiorem Palatinatum iuxta ac Inferiorem, Superiorem vero in electoris Bavariae dominum concedat ut omni ergo ipsum debito solutus sit Imperator. Conventum est ut matri ea pecuniae summa quae per pactum nuptiale in singulos viduitatis annos constituta fuit et filiabus pro dignitate elocandis congrua dos aequis postionibus a Caesarea Maiestate dictoque domino Carolo Ludovico exsoluantur.

Marginalvermerk: controversum.

Liberam Imperii nobilitatem per Franconiam, Sueviam et tractum Rheni cum districtibus appertinentibus in suo statu immediato inviolate relinquat.

Marginalvermerk: placet.

Exercitium catholicae religionis si qui post plenarium restitutionem id petant in Pala- tinatu Inferiori liberum erit nec subditi catholici ad aliam religionem amplectendam adigantur.

Marginalvermerk: deleatur.

Augustanae confessionis consortibus qui in possessione templorum fuerant interque eos civibus et incolis Oppenheimensibus servetur status ecclesiasticus anni 1624 caeteris- que id desideraturis Augustanae confessionis exercitium tam publice in templis ad statas horas quam privatim in aedibus propriis aut alienis ei rei destinatis per suos aut vicinos verbi divini ministros peragere liberum esto.

Marginalvermerk: placet.

, som äre noterade med placet, blifve då oss emellan richtige. Hvad anlangar the öfrige och 1) om Bergstraßen, § circa quasdam praefecturas etc., remonstrerade vij dät vij theruthinnan inthet mehra sökte än att alt ginge i thenne tractaten decenter et debito modo. Palatinus är depossiderat och bör med rätta restitueras i sin possession igen. Hafver Moguntinus någon rätt, så står honom frijt effter artic. 3 §:um quodsi restituendorum etc. fullföllja sin praetension med lagh. Rätten kan inthet slå feelt för honom, som njuter all favor hoos thet keijsl:e hoffvet.

H:r Vollmar invände theremot 1) Moguntini rätt, 2) Gallicae legationis consens, hvilken oansedt hon hade lijkasom vij inrättat thenne punchter, så vore the lickväll visse therpå att the Frantzöske inthet blefve thervidh, ja the hafva reeda låtit säija icke allenast genom mediatorerne, uthan the Maintziske sjelfva at the ville villfahra Maintz theruthi, såframpt vij thetefftergifva. Vij hade therhoos fast mehra och andra rationes än Frankrijke at å Eders Kongl:e Maij:tts vägnar förklara oss till Churmaintzes bästa uthi een så richtig och klaar saak, alldenstundh Eder Kongl:e Maij:tt blifven häreffter itt ståndh i rijket och behöfde som oftast i rikzsakerne bruka Churmaintz, som är decanus collegii electoralis.

Vij svarade thet vij gärna läggia fundament till een godh vänskap med Churmaintz, doch lickväll så at the äre aequa et iusta. The måtte betänkia huru Palatini landh och iura vore bortplåckade. Om vij här på tractaten betaga hans rätt på Bergstraßen, så torde vij thermed gifva orsak at han in- thet togo vidh thenne accorden, effter han på thet sättet blefve nästan satt uhr alle sine landh. Vij ville therom tala med legatione Gallica.

Thernäst komme vij occasionaliter af §:o quod si vero contigerit etc. och §:o pacta gentilitia etc. till talss om Neoburgici praetension, hvilken begärar att honom och the andre husen af linea Rudolphina måtte reserveras suc- cessionem till octavum electoratum, ifall linea Heidelbergensis ginge uth, superstite Guilhelmiana.

H:r Vollmar meente at thet vore öfverflödigt at föra een slijk clausulam inn, aldenstundh Neoburgici eveniente tali casu succederade the Heijdel- bergiske in octavo electoratu ex iure communi.

In §:o ita tamen etc. velle Bavarici, ifall manlinien dödde uth och Öffver- pfaltz föllo till Palatinos igen, förbehålla sigh meliorationerne och andre actiones. Vij regererade at the kunde i sin tijdh decideras ex iure communi. Thermed Vollmar då var till fridz och ville thet berätta them Beyerske.

§ Praeterea ut etc. ville the keijsl:e fuller gifva Churpfaltzes bröder

Dies sind Ruprecht (1619–1682), Moritz (1621–1654), Eduard (1625–1663) und Philipp (1627–1650).

4 tun- nor guldh, men på 4 åhrs tijdh. Om the få så mycket på een gångh, så under- stå the sigh till att rebellera. Thet vore inthet brukeligit i rijket at fursterna få så myket om åhret.

Vij invände att bem:e herrar vore gäldskyllige, komme i itt uthödt landh, tänckte till äfventyrs giffta sigh eller köpa sigh itt god therföre; hade the penningarne på een gångh, så kunde the något gott uthrätta thermedh. Thet bleeff så oaftalt, effter Vollmar causserade defectum mandati.

Uthi §. cum autem eiusdem principis contradicerade han the orden ius quaesitum; thet vij ther praetenderade för Palatini frumoder och syster vore ius personale, som inthet anginge Beyern, fastmindre Keijsaren. Nos, effter Keijssaren blefve libererat ifrå sin handskrifft på landh ob der Enss, syntes billigt at han till vederlag gjorde thetta som är ringa och hafver föga på sigh. Thet bleeff och oslijtet.

Therhoos urgerade han på att vij måtte föra inn een §:um någre feudis, som Keijssaren för een tijdh sedan hade i Nederpfaltz förlähnt åth 3 Chur- maintziske rådh. Vij tesmoignerade oss vara villinge att praestera bem:e consiliariis Moguntinis häruthi våre officia förmedelss recommendationer hoos the Churpfaltziske; at föra thet in i instrumentet föllo något betäncke- ligit.

Yterst ville han, Vollmar, at exercitium catholicae religionis skulle blifva in Palatinatu inferiori som thet nu ther finnes, förebärandes att Gallica legatio är icke allenast thermed eense, uthan lärer näpligen gifva Palatino the inne- hafvande platzerne om thet icke skeer. Vij blefve vidh vårt opssatt och amnestien, som hon är föraccorderat.

Till thet II togo vij Casselske saken före och examinerade våre differentier effter opsattet under lit. B. Han bestodh på sine och vij på våre, kunnandes ingenvärts theri komma.

I lijka måtto opiniasterade han i then Badiske saken och ville icke till een prick gå ifrå thet keijsl:e sidst insände förslaget.

Sidst gaf han oss här hoosfogade papeer under lit. C, therpå finnes någre saker som the keijsel:e villja ryggia och taga tillbakar in tractatu gravami- num emot vårt afftal i Ossnabrugge.

[4] Den 29 passato [29. Juni/9. Juli] vore duc de Longueville, d’Avaux och residenten La Cour hoos oss och läste för oss op Frankrijkes satisfaction, som the then andra dagen gofve åth them keijsl:e. Thernäst berättade the att mediatores hade pousserat på theras project och the svarat at thet var sluttit emellan bägge legationerne at stanna så länge then Casselske och Pfaltziske sakerne vore richtige.

Vij, näst vår tacksäijelsse för communicationen af theras satisfaction och the saker som vore passerade, svarade dät vij hade tänckt at Frankrijkes satis- faction skulle längesedan vara richtig, effter the thet så solenniter hade con- testerat emot oss i Ossnabrugge och förthenskuldh trängt på oss, gifvandes La Cour som offtast före att när vij komme hijt, skulle vij kunna slutha innan 24 tijmar. Vij unte gärna Frankrijke een godh och nöijachtig satisfaction och then väll och klart explicerat, men önskade therhoos at the hade thet gjordt i thenne interims förflutne tijdh. Vij hafva och med någre ord och beqvämare ordningh förbättrat Eders Kongl:e Maij:tts satisfaction, men uthan något gny och roop, emedan vij tracterade rikssakerne.

The keijserlige kasta allestädes skulden på Frankrijke och stryka med elaka färgor uth theras utheblifvande med projectet. När thet icke allenast inthet kommer heelt fram, uthan allenast thetta stycket om satisfactionen, ändrat ifrå sitt förre contesterade opsatt, hafvandes therhoos punctum garantiae, thermed Frankrijke vill skära Keijssaren aff facultatem at adsistera Spagnien, tyckes oss at här blifver itt stoort 〈sk〉ry i staden.

[5] Vollmar hade querulerat emot oss och besvärat sigh at legatio caesarea blifver indigne tracterat af them Frantzöske, som så länge hålla inne medh sitt projecto, hvilket lickväll skulle vara färdigt och föga förbätringh behöf- va, effter thet är lijkalydande med vårt och thet keijsl:e, som i Ossnabrug är concerterat.

Vij hafva fuller behörligen mött och svarat Vollmar på desse hans quereler och föreburit alt hvad som tjenar till Frankrijkes satisfaction, eenkannerligen at the keijsl:e sinka med sin declaration in caussa Palatina, Hassiaca och Badensi, som vore praemitterade för thet Frantzöske projectet. Men effter vij i samma conferentz med Vollmar förmärkte att the keijsl:e, såssom till exempell om Bergstraßen och landtgrefvinnans Furstl:e Nådes satisfaction med een million, beropa sigh på the Frantzöske at the äre gifmildare än vij och under handen ogilla opsattet och consequenter liggia i vägen för sjelfva sluthet, så bode vij at the ville ännu een gång fatta een ändtelig resolution med oss och sedan stå therpå med een mund och lijka skäll med oss. Ther- före togo vij åter caussam Palatinam före och resolverade 1) stå på Berg- straßen för Palatino effter all möijeligheet, kunde vij then inthet erhålla, så måtte man så infatta clausulen, at Palatinus kan effter tenorem obligatio- nis komma till sitt igen; 2) att vij ville effterlåta Keijssaren 4 åhr till at betalaPalatini bröder the 4 tunnor guldh, såframpt han tager på sigh att förnöija modren

Elisabeth, Tochter des englischen Königs Jakob I.; sie lebte von 1596 bis 1662. Vgl. Isenburg II T. 64.

och systrarne

Luise Hollandine (1622–1709), Henriette Marie (1626–1651), Sophie (1630–1714); vgl. Isenburg II T. 64.

 effter vårt opsatt.

[6] Thereffter kallade vij Hassiacos in för oss och refererade them hvad vij hade gjordt till Hennes Furstl:e Nådes sak med Vollmar, repraesenterandes them Vollmars rationes till hvar puncht

Vgl. Meiern IV S. 461f.

och närvarande tijdh och con- currence, som obligera oss att fatta een viss och beständight resolution, rådandes them at expectorera sigh in för oss, vij ville managera Hennes Furstl:e Nådes interesse på bästa sättet. Therpå läste the, Hassiaci, op för oss sine remarquer öfver the keijsl:es invändningar, som the på näst- tillförende unfådde effterrättelsse hade opsatt

Vgl. Meiern IV S. 462f.

 och nu lägges under lit. D. Vij, finnandes af the keijsl:es discurser att alt thet öfrige, undantagandes millionen som på landtgrefvinnans sijda begäras, skulle i thet närmaste kunna gå, hörde åth om the icke kunde i något låta falla. Therpå komme the först fram med een skrifft, som nu fogas under lit. E, theri the läthe sjunka in på 9 tunnor guldh, sedan mundteligen in på 8, och at the inthet ville postulera godz therföre insolutum uthan hypotecsvijs, contesterandes att the inthet hade ordre therom, men gjorde thet i anseende af bägge lega- tionernes repraesentationer, bedjandes at vij ville hjelpa försvara thet emot landtgrefvinnan. Thet bleef altså een enhällig resolution tagen i then saken at hålla landtgrefvinnans Furstl:e Nåde ryggen och med een macht och mun hjelpa till at poussera then saken till ända.

[7] Den 29 [29. Juni/9. Juli] förmiddagen var Contareni hoos oss och berät- tade at grefven af Trauttmanssdorff, som nu een lång tijdh hafver varit reesefärdig härifrå, hade fåt befallning på befallningh at förfoga sigh till hofvet; och effter han, Contareni, trodde at thet vore få saker som vore orichtige emellan oss och the keijsl:e, rådde han vij ville vinläggia oss att the kunde blifva afhjelpte innan grefven aff Trautmanssdorff reeste sin koos. Han berömbde Trautmanssdorffs ijfver, macht och resolute procedere och sade therhoos at han thetta påminner såssom then ther gärna sågo thetta ärendet ändat icke allenast för heela christenheetens skuldh, uthan och in particulari för Republicens, effter then ligger i krigh emot Turken

Zum venezianisch-türkischen Krieg vgl. Odhner, Förbindelser S. 437.

. Thet är fuller någon apparence till composition them emellan, men om Turken får vetta at thenne tractaten inthet blifver bracht till sluth, uthan föres på långe bänken, är troligit at han lärer sökia sin avantage theruhr.

Vij informerade honom om heela saken och tesmognierade at hafva Eders Kongl:e Maij:tts nådigste ordre och intention at göra een gång ända på thetta väsendet, doch lickväll så at vij få een säker och heederlig fridh,hvilket alt han väll intog och lofvade villja poussera the keijsl:e och Frant- zöske på alla görlige sätt.

[8] Efftermiddagen om samma dagen, nembl. den 29 [29. Juni/9. Juli], kom grefven aff Trautmanssdorff med greffven aff Lamberg, Vollmar och Crane, säijandes greffven aff Trautmanssdorff sigh besökia oss till at valedicera oss, betackandes för all civilitet och courtoisie som honom under varande tractat var bevijst, then han ville beröma och beflijta sigh altidh therom at then vänskap som förmodelig genom thenne tractaten blifver emellan hans herre och Eder Kongl:e Maij:tt oprättat må häreffter tiltaga och befästas. Kunde han för sin reesa få see sluthet, ville och önskade han thet allrahälst, efftersom han och till at befordra thetsamma hade tagit sine colleger med sigh at göra något till saken. Thermed ginge vij 1) till caussam Palatinam, ther the med månge skääl stodo på Moguntini saak i Bergstraßen, lutandes sigh in på the Frantzöskes consens. Vij förklarade oss ändteligen at vella tala med legatione Gallica och coniunctim fatta een resolution, förmodelig till Mo- guntini nöije. Uthi constitutione appenagii för Palatini bröder

Vgl. Anm. 2 S. 495.

blefve the än vidh 4 åhr och offererade hvar dotter 5000 rickzd:r, när the ginge i giff- termåhl. Feuda som Keijssaren hade confererat och then catholiske religio- nen förfächtade the och något.

Thernäst och 2) förklarade the sigh at hertigen af Wirtenberg skulle få Hai- denhaim igen.

Sedan till dät 3) i then Hessiske saken sades 1) at H:es Furstl:e Nåde kunde få ius directi et utilis dominii på the 4 Schaumburgiske ämbterne, såframpt H:es Furstl:e Nåde är 2) till fridz medh 6 tunnor guldh richzd:r till satis- faction. Vij blefve på een million och låthe så småningom falla in på 9 och sedan 8 tunnor guldh, tesmoignerandes thet skee uthan the Hessiskes och Frantzöskes minne och på äfventyr om thet kan gå, thertill vij lickväll ville göra vår flijt. 3) I Marpurgiske saken kunde högbem. H:es F. N. först bekomma igen bona patrimonialia och sedan, när haereditas vore deelt i 16 deelar, theraf få 5 deelar och landtgreff Georg behålla the öfrige 11. Vij stodo på 6 för landtgrefvinnan och ville lembna 10 åth landtgreff Georg. Thet the inthet uthslogo, uthan lembnade in suspenso, lickväll så att vij thet nu hålla nästan för sluttit. The accorderade oss och confirmationem omnium pactorum, undantagandes Hanoicum

Zur Hanau-Frage vgl. Dickmann S. 368; IPO IV 31.

. Thereffter sände vij them itt opsatt i thenne här saken, som hon skulle effter thetta förslaget kunna införes i instrumentum pacis, som lit. F uthvijsar.

Uthi then Badiske saken blefve the på sin förre eenbändige toon och ville icke i thet ringeste vijka ifrå sitt opsatt. Hvadh differentier finnes i then tvisten är under lit. G.

Dätt bleeff då sluttit at jag, Salvius, skulle then andre dagen komma ihoopmed Vollmar att läsa och justera instrumentet; hvilket skedde förmiddagen här i h:r Rosenhanens logemente och efftermiddagen hoos Vollmar.

Samma dagh komo tijender hijt 1) at printz de Conde

Ludwig II. von Bourbon, Prinz von Condé: * 8. 9. 1621 Paris, † 11. 12. 1686 Fontainebleau, führte bis zum Tode seines Vaters Heinrich II. (Dezember 1646) den Titel eines Hgs. von Enghien. Vgl. NBG XI Sp. 402–420.

hade måst quittera belägringen för Lerida

Lérida, Hauptstadt der gleichnamigen spanischen Provinz.

, 2) at Jean de Werth

Werth (Werdt, Weert), Johann v. (Jan de): * 1600 Büttgen (Hgt. Jülich), † 16. 9. 1652 Benatek (Böhmen); 1622 in Spinolas Dienst, später bei der Liga, schlug 1637 Bernhards von Weimar Heer, wurde jedoch am 3. 3. 1638 von Bernhard von Weimar gefangengenommen, 1642 gegen den schwedischen Feldmarschall Horn ausgewechselt, nahm am 24. 11. 1643 bei Tuttlingen große Teile der französischen Weimarer Truppen gefangen; nach dem Ulmer Waffenstillstands- vertrag suchte er das bayrische Heer dem Kaiser zuzuführen, was jedoch mißlang, Flucht zum Kaiser, 1648 Rückberufung durch den Kf. von Bayern. Vgl. ADB XLII S. 103–111; Dick- mann S. 425f.; die Monographie von Lahrkamp; Riezler S. 616–624 sowie Riezler, Meuterei.

 var gången till then keijsl:e hufvudharmeen med 5 à 6000 man; hvilka tijender gjorde thesamma con- ferencier nästan onyttige, effter h:r Vollmar icke allenast inthett ville i billige saker höra rationes, uthan han bestodh på at man skulle här och ther stryka uth något som tillförende var i Ossnabrugge bevilljat.

[9] Den 2 huius [2./12. Juli] vore duc de Longueville och d’Avaux hoos oss, refererandes hvadh the Beyerske hade berättat om de Werth, nembl:n at han, de Werth, hade then 2 huius st. nov. [2. Juli] brutet op från Landzhut med sitt, Sporkens

Sporck, Johann, Gf. v.: * 1601 Westerlohe (bei Delbrück im Fm. Paderborn), † 6. 8. 1679 Hermann-Městek (Böhmen); stammt aus protestantischer Familie, wohl als Kind konvertiert, trat in ligistischen Dienst, wurde 1639 bayrischer Reiteroberst, geriet in schwedische Gefangen- schaft, wurde ausgetauscht, war 1647 Anhänger Werths und trat in kaiserlichen Dienst. Vgl. ADB XXXV S. 264–267; Riezler S. 622, 624.

och unge Kolbens

Kolb, Oberst; vgl. Riezler S. 602.

 regimenter, ställandes sin marche i förstone som ville han gå åth Munchen, men hade strax vändt sigh åth Donau och på vägen fordrat gen. major Holß

Vgl. Riezler S. 622.

 till sigh, honom befallat skrifva under någre ordinantzier för regimenterne till foot at äfven och marchera, och effter bem. Holtz frågade om churfursten viste theraf, skall Werth hafva svarat at thet vore Keijssarens befallningh, framteendes een skriffvelsse ifrå Keijssarens hoff, som greff Salms

Vgl. Riezler S. 624.

 dagen tillförende hade bracht ifrå Wien, theruthi honom, Werth, blifver befallat at på een viss dag comparera på rendezvous och, ifall churfursten satte sigh theremot, då försäkra sigh hans, churfurstens, persson, han vari lefvandes eller dödh, sammaledes churfurstens öffvercammarherre, greff Curtz

Vgl. Anm. 2 S. 170.

, hans cantzler

Bayrischer Kanzler: Bartholomäus Richel, Lic. der Rechte, seit 1621 in bayrischem Dienst, arbeitete am kaiserlichen Hof auf Wallensteins Sturz hin; vgl. Egloffstein S. 134; Riezler S. 17, 620.

och cammarpraesident

Kammerpräsident: Johann Mandl, geboren in Günzburg, 1603 bayrischer Hofkammerrat, 1628 Direktor der Hofkammer, 1632 Präsident der Hofkammer und Leiter des gesamten Finanz- wesens; vgl. Riezler S. 16f., 620.

; Holtz, märkiandes at han inthet kunde ändra thetta med sin dissensu, skall hafva simulerat consensum och underskrifvit bem. ordonantier, skickandes churfursten genom een sin tjenare bodh och underrättelsse om alt. Therpå hade churfursten gifvit ordre åth the andre sine officerare, som inthet vore interesserade i thesse consiliis, at hugga emot Jean de Werth förän han komme öfver Donau vidh Wildzhofven

Vilshofen.

; hafver och strax låtit them i sin armee uthroopa för skällmar och förrädare, vill- jandes slå theras nampn på galgar och kåkar. Och effter thetta kunde af chronorne optagas som colluderade churfursten härmedh, ty hafver han, churfursten, 1) adverterat commendanten i Memmingen at han måtte taga sigh till vara för thetta partijet; 2) sändt sitt rådh Kutner

Küttner, bayrischer Kriegsrat, Bevollmächtigter bei den Ulmer Verhandlungen; vgl. Egloffstein S. 148f.; Riezler S. 607; zur genannten Problematik vgl. Meiern V S. 24–26.

 till feldtmarskal- ken h:r Wrangell och 3) een annan in i Frankrijke.

Thetta alt refererade Bavari gessandter, d:r Ernst

Dr. Johann Ernst, bayrischer Vertreter beim Westfälischen Friedenskongreß; vgl. Riezler S. 593.

, oss dagen thereffter och contesterade medh dyre ordh at thet var alt skedt emot hans herres vettskap och villja. Thet står därhän och till tijden, som uthan tvifvell öppar hvadh therunder sticker. Thet äre rationes som draga oss in utramque partem, såväll at troo at thet är artificium Bavaricum, såssom och thet är på thet sättet anstält som Bavarici thet föregifva.

[10] Vij och legatio Gallica hafva funnit för gott at fahra fort i the andra saker och lembna then Pfaltziske såssom han är, till dess vij få frambättre finna rätta grunder på thenne actionen.

Vidh samma lägenheet pousserade vij åter the Frantzöske at gifva uth sitt instrument, hvilket the sade sigh villja göra, såframpt vij ville contestera emot the keijsl:e at ingen ting skulle tracteras förän satisfactio Gallica vore richtig. Effter the 1) hafva fördt in någre noviteter uthi sin satisfaction, som tillförende inthet hafva varit på bahnen och effter Contarenis meeningh och the keijsl:es beständige föregifvande näpligen skole kunna erhållas; 2) förstå och under bem. satisfaction att Keijsaren skall lofva sigh inthet villja assistera Spagnien, ty kunde vij icke så absolute förbinda oss till thetta theras postulatum, uthan hafva them lofvat adiuvabilem operam, som gode vänner och allierade. Velle the och hafva thensamma medh någon effect, så vore af nöden at Frankrijke står och arbetar lijka med Eder Kongl:e Maij:tt i kriget och inthet revocerar Tourenne uhr Tysklandh. The keijsl:e lee theråth at the tala högt och hafva sjelfva inthet efftertryck med vapnen. Ville the vänta något af vår armee, så fordras och at the inthet hainerade med subsidiebetallningen från then eena tijden till then andra. The sade attChanut hade ordre att tala med Eder Kongl:e Maij:tt om subsidierne, förän svar komo therifrå kunde subsidierne inthet erläggias.

[11] Den 3 huius [3./13. Juli] vore vij hoos grefven aff Trautmanssdorff at valedicera honom och tillijka tala om affairerne, försökiandes om vij icke under handen kunde blifva richtige med honom. Men vij befunno ther föga inclination, uthan fastmehra at han var styfvare än förr. Och effter vij inthet än hafva någon resolution ifrå feldtmarskalken om soldatescans contente- ment, uthan fastmera then effterrättelssen at Ershein var inthet än den 18 passato [18./28. Juni] kommen till armeen, och the Frantzöske liggia oss med all macht an at vij måtte hafva någon reflexion på Frankrijkes interesse, jämväll landtgrefvinnans sak, ty hafve vij, märkiandes therhoos the keijsl:es opiniastritet och intention at proufitera något af thenne concurrence af sakerne, måst låtha then dagen löpa ofruchtbar aff.

[12] Then 4:de, var söndagen [4./14. Juli], komo alle evangeliske mäst hoos oss i predikan och effter gudztjensten begärte vetta hvarpå saken nu stodo och om the icke skulle något kunna göra till förlijkninghen innan grefven aff Trautmanssdorff, som då efftermiddagen ville reesa, drogo bort. Vij berättade them strax hvarpå thet häfftade, och effter sakerne vore fleere gofve them een indicem, som lit. H innehåller, begärandes at the ville theri säija sitt sentiment. Dee sände då strax uhr vårt logemente två aff sitt med- dell, nembl:n een Chursachssisk och een Brunsswijkisk, till grefven aff Trautmanssdorff och låthe begära han ville här töfva then dagen, the hoppa- des kunna bringa sakerne till närmare ståndh. Grefven lofvade them villja blifva qvar till i dagh, hvarpå the, status evangelici, trädde ihoop på theras vanlige rådhuuss och consulterade i går heela efftermiddagen på samme saker.

[13] Imedlertijdh vore vij hoos duc de Longueville och d’Avaux att berådslå hvadh som vore till göra. The Frantzöske berättade att Contareni hade them sagt det grefven af Trautmanssdorff skulle gärna blifva här, men blefve pousserat af Peigneranda till at reesa, aldenstundh thenne förmeenar sigh, när Trautmanssdorff är borta, få directorium totius tractatus på the keijsl:es sijda i sine händer. Grefverne Nassou och Lamberg äre fromme och Crane af ingen consideration. Vollmar, som hafver förståndh, är tillijka med the andre pensionarius Hispanorum och tor inthet göra och procedera emot thet som Peigneranda lärer ordinera. Therföre föllo plenipotentiarii Gallici theropå at bägge legationes måtte göra een visite, hvar för sigh, till grefven aff Trautmanssdorff at exhorteran med tjenlige rationibus at blifva här, icke på någre dagar, uthan 2 à 3 veckur, så at vij kunde dessförinnan slutha värket; the ville skrifva effter h:r Servient och poussera på Generalstaternes gessandter, hoppades så kunna slutha then Spagniske och Tyska freden. Thermed vore then clausulam the nu stå på ophäfvin och inthet nödigh. Vij, ehuruväll vij hade våre betänckiande theremot at stoort knechta Traut- manssdorff till at töfva, lickväll och effter han hafver i sitt förre procedere vijst een stoor soliditet i tractaten, är Keijssarens förnämste minister ochhafver låtit see een ambition att bringa thetta värket till sluuth, ty ogillade vij inthet aldeles theras förslagh, hälst effter vij, om thet ginge foort och g. aff Trautmanssdorff blefve här, hoppades kunna något gott uthrätta, och tvertemoot, om han ändteligen och oachtandes våre remonstrationer ville reesa, så hade legationes coronarum thermed lämpan, at the lickväll hade gjordt sitt bästa till saken. Vij slöthe therföre therhän och vore bägge i afftonsse seent hoos mehrbem. grefve, som fuller tesmoignerade sin lust och huugh at blifva här qvar på någre dagar, men kunde inthet görat på een, fastmindre fleere veekur.

[14] Hvadh evangelici status hafva i går förehafft och sluttit i the här till- förende mentionerade punchter är till att läsa af bijlagan under lit. I, hvilken oss är under handen communicerat.

När brefvet var skrifvit härintill kom een anseenlig deputation till oss aff corpore evangelicorum, hvilken berättade att then hade i dagh varit hoos greffven aff Trautmanssdorff och förmåt honom till at töfva här i någre dagar, såframpt the förmeente vij skulle kunna disponeras till slutet. Om thet kunde skee torde han, Trautmanssdorff, ändå vänta här i 12 à 14 dagar för the Frantzöskes skuldh; hvarföre bode the oss at vij ville i Gudz nampn bequäma oss till sluthet, och förnämligen see på religionen och the con- ditioner vij nu hafva till recuperationem libertatis erhållit, tackandes och berömandes Eders Kongl:e Maij:tts christelige och beständige ijfver för ecclesiae och theras stats allmänne vällfärdh. Samma erhållne conditioner vore så vichtige och af then consideration att man inthet kunde them nu på nytt sättia i hazard för någre particulariteter skuldh. Catholici status hafva hållit åtskillige deliberationes at supportera Keijssaren och försvara statum ecclesiae Romanae. The hafva fuller inthet än fattat ståndh, uthan funnit difficulteter för sigh. Thet kunde komma then tijden at the som nu är med oss vända sine vapn emot oss. Thermed kunde man få mindre för mehr. Man viste icke väll hvadh man skulle säija om Beyern. Hvadh Frankrijke anlangar, ville the inthet råda at man skulle söndra sigh ifrå dess pleni- potentierade och then förlåta. The viste väll at thet inthet kunde skee. Och om man ville drifva the consilia, så lände the omsijder till Tysklandz ruin, alldenstundh the väll kunde besinna at Keijssaren skulle villja förföllja Frankrijke och thetta göra sitt bästa theremot: Vinner Keijssaren, så kunde vapnen läteligen vändas emot them som härtill hafva adhaererat chronorne. Theras rådh var att vij man måtte säija vår meening och thermed promovera värket till gångz och sluth, doch med then condition at thet inthet skulle vara gyldigt förän Frankrijke blifver och richtigh. Effter Galliae particular- interesse vore afhjelpt, hoppades the att thet och dess plenipotentiarii skulle i thet öfrige som framkomme och i the saker som angå rijket bequäma sigh.

Eders Kongl:e Maij:tt täckes altså af thet som här ar förmält förnimma i hvadh terminis vij nu vistas.

[15] Vij hafva i desse dagar begynt tala om Dellmenhorst och stiffterneRatzeburg och Schwerin, villjandes employera vårt bästa förståndh och rådh till att erhålla thet som kan vara at nåå.