Bezug auf Nr. 224 mit Wiederholung des Inhalts.

Till nådigt svar ähr af Eder väl gjordt att I tala för the evangeliskes frije exercitio religionis i erflanden; kunde I det nåå, våre thet i sigh sjelff christe- ligit, rätt och gifne kaijserlige försäkringer lijkmätigt, och vele I theruthin- nan ännu giöra Eder möijeligeste flijt. Men vore thet för ingen deel till erholla, tå sij vij icke huru detta allena skall kunna oppehålla freden, när alt annat blifver richtigt som angår bede oss och chronan sampt vår soldates- que, jämväl och ständerne i Romerske rijket; och måste i thet fallet then saken om evangeliske religionen i erflanden komma på en recommendation ahn, then I måste giöra hoos the keijserlige för them som ähre den evan- geliske religionen i erflanden tillgedahn och ju beflite Eder om till att fåå af dem keijserlige på Keijsarens vägnar therom godh promess och löfften.

Hvadh dem ah[n]langer som skole fåå vederlagh för thet the miste i vår och chronans satisfaction, så tycker oss att Churbrandeburgh inthet hafver varit illa till marcknadtz när han emot Förpomern fåår ertz- och stiffterne Magde- burgh, Halbe[r]stadh och Minden. Hertigh Fredrichs af Hålsten vederlagh for Brehmen och Verden anlangande, så hafver sine skääl att I hafve behållet lämpan och androm påbördet invidien af hans vederlags afslagh.

Vij undre elljest icke lijthet hvarföre Me[c]hlenburghicke hafver velat veder- taga stifftet Minden till vederlagh för Wissmar, Pohl och Neuencloster, men troo att han theri hade gjordt ett godt bythe. Om det icke vore Churbrande- burgh fullkombligen tillsacht giörer Eder flijt att Me[c]hlenburgh det be- kommer, men hvar thet icke vill gåå, tå måste man komma på thet förre för- slaget om stifftet Ratzeborgh och Sverin them att bekomma medh potestet af capitlens förvandlingh. Och såsom vij skatta hertigens condominium i Wissmar oss och chronan myckit besvärligit och disputerliget, så vele vij och att I giöre Eder möijeligste och högsta flijt om till nåå thet medh Pöhl och Neuencloster absolute uthan hertigens gemehnskap i dominio, fast I theremot skulle cedera thet onus sustentationis praesidii, som förr vidh satisfactionis afhandlingsnotulen är hertigens landh påbördet, och låte den lasten komma på oss och chronan ähn, allenast vij behölle dertill sjölicen- terne i Wernamynde

Warnemünde (Warnemünder Zoll).

och Wissmar. Hoppes och att thenne saken, att nåå Wissmar uthan hertigens condominio, icke skall gifva hoos hertigen någon synnerligh difficultet, alldenstundh han numehra allenast taler om con- dominio vilkorligen och ifall han icke fåår annat vederlagh igen.

Ett kunne vij Eder härhoos icke förhålla thet Eder icke är vitterligit om thet godzet Teutenvickell

Toitenwinkel, Ort nördlich Rostock.

vidh Rostock. Vår sahl. her fader glorvärdigst i åminnellse hafver thet såsom en caduk skenckt åht framledne Jacob Ram- sey

Nicht nachgewiesen.

; effter hans dödh hafve vij tillstådt Jochim Fredrich von Noltken

Nicht nachgewiesen.

att inlåta sigh medh Ramseys änckia och son i handell theröfver, och hafver han handlat sigh samma godz af dem till och vij för tu åhr sedan samma kiöpcontract ratificerat. Nu lägger sigh hertigen deremot och vill belähna then andre broderen, som hafver tjent Keijsaren medh samma godz, der- före bem:t Jochim Fredrich tager sin tillflycht till oss och beder om skydd och vår investitur af godzet el er och att vij och chronan thet honom af- handla velle. Nu kunna vij väl besinna hvadh rätt hertigen såsom landz- furstlige öfverheet hafver till detta godzes belähningh. Men deremot ähre andre publica och status rationes som suadere oss att taga bem:t Noltkens saak ahn, ja att icke låta komma samma godz från oss och chronan. Godzet ähr rådande mehr ähn halfparten i strömen Wernou

Warnow, Fluß bei Rostock.

alt ifrån Rostock uthi stoore sjön; Råstock hafver försträckt på godzet en summa peninger, ähr och en dependent af konungen i Danmarck, hvilken till äfventyrs sub specie et praetextu alicuius iuris kunde sigh i godzet innetzla, slå der någon skantz tvert öfver Warnemynde och således förhindra oss tollen dersamma- städes, efftersom det ähr ähn i friske minne hvadh han åhr 1637 och 1638 therom gjorde

Vgl. Fridericia S. 89–92.

. Vij stå alt fördy hoos oss ännu ahn hvadh vij theri velegiöra och vele förklara oss theröfver vidh forderligste lägenheet; af Eder begäre vij att I och vele vara häroppå betänckte och secundere oss thet aldraförste I kunne medh Edert gode rådh häri, oss till ljus i then saken.

Städernes, särdeles Erffurts och Magdeburgs, saak och ahnlägenheeter vidh tractaterne recommendere vij Eder så nu som förr, Erffurdt för des meriter och beständige adfection, Magdeburgh icke allenast för uthståndne stoore brandskada, uthan och ähre thertill rationes publicae, serdeles att den som får stifftet icke må blifva absolut öfver stadhen, och elljest gifver thet oss och chronan respect, efftersom vij och nu åther per specie staden Magde- burgz interesse och desiderier à part recommendere.