Uthaf Nr. 190 sij vij iblandh annat att grefve d’Avaux hafver emoth Eder sagt sigh hafva ordre från Frantzösische hafvet att säija Eder thedh Frank- rijke intedh finne sigh vijdare obligerat anten hålla någon armee i Tysk- landh eller och gifva subsidier. Såsom nu dette, och särdeles hootet eller oppsäijelsen af ytterligare subsidiers praestation, (ty om Frantzösische armeens förblifvande i Tysklandh ähr oss icke så stort som subsidierne att göra) kommer oss fremmadt före och vij ingaledes kunne troo subsidiernes opphörelsse vara resolverat i Frantzösische håfvet, förän friden hade sin fullkåmblige richtigheet, men förmene sådant vara kommit deels af en otåligheet till denne långsamme fridzhandelen och att någre saker af mindre importance kunne föreskydder som remorerade then tractatens sluth, deels till avancera värkedh medh sådana hootningar, altsså behöfve I Eder intedh theraf så stort movera att I ändtligen troo skole thedh så egentligen vara i Frankerijke af konungen och regentinnan fulleligen resolverat; men står där fast och fullt oppå att I beständigt sollicitera och bekomma Frantzösi- sche subsidiernes continuation effter alliancen intill sluten och executeradh fredh

Vgl. den schwedisch-französischen Bündnisvertrag vom 20./30. März 1636 Art. X, XI (ST V 2 S. 369f., 372) und vom 24. Februar/6. März 1638 Art. V (ST V 2 S. 425f.).

, remonstrerandes dem Frantzösische commissarierne att ett sådantotidigt innehållande medh subsidierne ähr i sigh själff orätt och vore till att skatta för en fractur af inbördes alliance, ty ändok vij kunne i vår och chronones satisfaction vara richtige medh vederparthen, så står liqväl rätta rooten och orsaken både till kriget såväl som till alliancen, libertas Ger- maniae et restitutio amicorum, theruthinnan så vår som Frankerijkes s [ä]ker- heet märkeligen versere, ännu oerörtradh. Dessföruthan ähr ähnnu ringa eller intedh handlat och slutit om soldatesquens contentament, hvilken vij ingalunda kunne eller vele medh någon reputation förlåta, men till tacksam- heet för sine store och beständige krigztjänster måste låta oss hennes betal- ning vara befalladh och icke låta oss och chronan medh den odrägelige lasten besvära, uthan låte den komma på dem ahn för hvilke kriget till störste deelen allt hijtintill ähr vordet fördt och continueradt. Sedan och ther freden voro sluthen, som doch eij ähr skedt, så voro liqväl till befahra att någre emergentier kunde infalla, som skulle stötte eller hindrade fredens execu- tion, så att det till äfventyrs förorsakadhe någre nye tractater igen; och fördenskull voro ju emoth alliancen att subsidierne opphörde, förän en justa och decora pax vore obtineradt, nembligen friden icke allenast till sitt slut, uthan och till slutet fullkåmblig execution vore erhållen. Ty så lenge medh friden står i dedh posturet att den icke blifver görligen effectueradh och fullkåmbnadt, så ähr eij heller den till hålla för en fridh, och consequen- ter subsidierne eij heller böre cessere, förän friden hafver nådt sin ricktigheet till dess slut och execution. Desse medh mehre skääl hafve I till förhålla dee Frantzösische commissarierne, förblifvandes oförrycht in terminis sollici- tandorum subsidiorum, icke allenast aestivorum futurorum, uthan och att dee föllje alt intill dess friden ähr sluthen och executerat vorden.

Andre Romersche rixens och ständers saaker drifve I så högt I kunne och Eder möijeligit ähr, lempandes Eder ständernes egne förslag och nöijen, när I theri icke vijdare kunne gåå.